Blev de sexton avvapnen i Rydaholm identfierade i Vapenbilden?

Erik Sting, som före 1638 slöt adliga ätten nr 124, hade enligt Elgenstierna två giften, 1:o med NN och 2:o med Ingeborg Store. I första äktenskapet hade hon dottern Anna, som 1619 gifte sig med fänriken Johan Axelsson Posse.
Jag undrar om någon vet vem Erik Sting var gift med första gången, och som var moder till dottern Anna. Supplementbandet till Elegentierna tar inte upp något om detta.

Ingrid Persdotter föddes 1704 i november i Hamnäs nr 2 i Skogs socken som dotter till bonden Per Olsson och hans hustru Kerstin Jonsdotter.
Per Olsson dog i början av 1706 (han stod för hemmanet sista gången i mantalslängden 1706, upprättad 2/1, och testamentspenningar lämnades in för honom vårvintern eller våren 1706, Skog C:1 sid. 59).
Änkan Kerstin Jonsdotter gifte 1707 eller möjligen under början av 1708 om sig med Jakob Gulliksson, som stod för hemmanet Hamnäs nr 2 i mantalslängderna 1708-1723. En son från första äktenskapet, Jon Persson (1691-1780), tog då över hemmanet och han stod för det i mantalslängderna från 1724.
Från 1724 återfinns Jakob Gullikssom i mantslängden på Myskje nr 3 i Mo socken. Bonde och hustru på det hemmanet hade dött 1722 och 1720 och hemmanstillträdaren Olof Hansson (1713-1782) var för ung för att ta över. Därför var Jakob Gulliksson landbonde där till Olof Hansson tog över 1738. Jakob Gulliksson fyttade året efter till Söderala där han var färjekarl i Färjebacken, som bekant. Det var han till den 2 juni 1747 då han råkade driva för nära forshuvudet men sin båt och drogs med ned i strömmen och försvann. Den 9 juni återfanns han, 69 år gammal.
Hustrun Kerstin Jonsdotter flyttade 1748 till sin dotter Kerstin Persdotter vars man Karl Andersson var landbonde på Västerby nr 2 i Rengsjö socken. Dottern dog 1752 och då flyttade Kerstin Jonsdotter istället till dottern Annika Jakobsdotter i Kyrkbyn nr 4 i Mo socken, där hon dog 1753 31/5.
Kerstin Jonsdotter föddes 1669 12/7 i Kyrkbyn nr 7, Mo socken, som dotter till bonden, klockaren och sockenskrivaren Jon Persson (1643-1719) och hans hustru Brita Jonsdotter (1644-1716). Gården heter fortfarande Klockars (enligt nekrologen var hon född i Tyby, men det fanns ingen Jon Persson och Brita Jonsdotter där, det fanns det däremot i grannbyn Kyrkbyn, den del som kallades Åkern och som ligger närmast Tyby, och i dottern Kerstin Persdotters nekrolog i Rengsjö dödbok 1752 står att hon vid 30 års ålder blev piga hos sin morbror Jon Persson i Åkern, alltså har skrivaren rört ihop Tyby och Åkern i Kerstin Jondotters nekrolog i Mo dödbok 1753).
 

Jag förordar stavningen skanner eftersom det är mera i samklang med uttalet än scanner - ett anglikanskt inlån som det redan finns alldeles för många av i vårt språk.  
 
Apropå bilderna är ändå omslagsbilden högaktuell, med tanke på vad den föreställer: Genlines serverrum - något som förhoppningsvis de flesta släktforskare kommer att ha stor nytta av.  
 
Olof Krans mor är en mycket bra illustration! Hon kanske inte var så vacker, men det stör inte mig. Min anfader Olof Mont?n är likså tämligen skrämmande utseendemässigt, men han hänger likväl på väggen här i mitt rum.

Jag tycker att lärarna borde intressera sig mer för släktforskning, särskilt historielärarna. Jag har under min skolgång (jag tog studenten 1997) aldrig fått höra ordet släktforskning under lektionstid. Flera gånger har jag däremot blivit uppmanad att blicka mina vyer utanför landets gränser. Varken släktforskning eller hembygdsforskning är något som verkar passa inom skolans trånga internationellt inriktade byråkrati.
 
Varför är det så?
 
Släktforskning gör att man får en bättre inblick i historien. Det borde vara i lärarnas intresse att på detta sätt mer intressera de ibland tämligen ointresserade eleverna för vår spännande historia (som egentligen endast är en modell av det förgångna, men det hör inte hit).

Apropå folks tyckande att släktforskare snokar...
 
När jag gick i högstadiet stötte jag i en husförshörslängd på en familj med ett ovanligt båstmansnamn som var samma som en av mina klasskamrater hade. Jag skrev av de uppgifter som fanns på sidan, tog med till skolan och gav min kompis. Några dagar senare fick jag höra att hennes pappa undrade om jag inte borde ha haft tillstånd från dem om jag skulle forska på deras släkt, och min klasskompis blev påhejad av andra i klassen som tyckte samma sak. Det absurda var ju att jag skrivit av en båtsmansfamilj för 150 år sedan och om de var släkt eller inte var ju inte säkert.

Enligt nedanstående länk var dagböckerna efter Joris-Pelle i Lindsjön, Hassela socken, förlaga till Vilhelm Mobergs böcker.
 
Troligen hade väl Moberg många olika dagböcker som han hämtade sitt stoff ur.  
 
http://w1.652.telia.com/~u65203102/joris.htm

Instämmer med föregående talare! Det kryllar av fel i dessa Gods och gårdar och allt vad de heter. Men uppgifterna är guld värda, bara man kontrollerar dem! Det går även oftast bra att identifiera gårdar (om man nu kan lita på att de har satt rätt bild till rätt gård), särskilt i Hälsingland brukar det stå släktled tillbaka till 1500-talet i dessa böcker. Om man så vet att en ana kommit från en viss gård kan man med hjälp av föräldrarna identifiera gården.

Gamla testemantet innehåller ju en del sådant.
 
Malstastenen, en runsten som nu finns på Hälsinglands museum, har en uppräkning av sju generationer. Runstenar är inte en särskilt sund källa vid genealogisk forskning, men om man låter bli att koppla ihop den med annat material kan man se den som en stamtavla eller snarare anlinje.

Om jag fick en släktutredning som gick till 700-talet i min hand skulle jag absolut inte lita på den.
 
Nåväl. Här är en intressant sida som handlar om våra guldskimrande medeltida pergamentsbrev och de kamerala källorna:
http://www.dsh.se/dokument/Fritz.htm

Det är väl en självklarhet!  
Du har säkerligen lagt ned mycket tid och möda på forskningen, och detta kan inte den andre forskaren ta som sitt, utan det är du som skall äras.  
För det andra så kan du ha gjort fel i forskningen, och därför måste ditt namn stå med, så att den eventuella  felaktigheten kan utredas.

Bollnäs av J.E. Blomberg band II-III innehåller bomärken för alla hemman i Bollnäs socken. Blomberg anger dock inte vilka år bomärkerna är hämtade från. Blomberg anger inte på något ställe källorna till uppgifterna i sitt stora verk.  
 
För Gävleborgs län sägs det skall finnas en bok från 1600-talets slut som upptar alla bomärken, gård för gård. Denna bok har dock inget sett på Landsarkivet sedan men flyttade till den nya byggnaden i början av 1980-talet.  
 
Förhoppningsvis kan denna bok återfinnas vid en genomgång av alla handlingar i Gävleborgs landskontor/landskansli.

Jag håller på att skriva en B-uppsats i ämnet Etnologi. Tyvärr är det så att släktforskning och biografisk forskning sällan kan införlivas i en akademisk uppsats. Den här gången har jag dock nästan lyckats med detta!
 
Jag har bestämt mig för att ha ett folkloristiskt ämne. Jag skall undersöka en speciell typ av berättelse, som i korthet går ut på att en person (vanligen en kvinna) råkar ut för en stor och svår olycka. Han avger då ett löfta till Gud, att om hon räddas från olyckan så skall en son offras till Gud, det vill säga han skall bli präst.
 
Jag kände sedan tidigare till två sådana berättelser. Med hjälp av radioprogrammet Folkminnen fick jag fyra ytterligare. Sedan har jag hittade ett exempel till = 7 berättelser.
 
Följande präster skall ha kommit till på detta märkliga sätt:
- Jonas Hambraeus (1587-1672), professor i Paris.
- Lars Waldner (1600-talets slut), km i Arbrå
- Johannes Rogbergius (1660-1728), kh i Södra Unnaryd.
- Anders Hellman (1646-1707), kh i Kristiandstad.
- Carl-Gustaf Hellsing (1913-), verksam i Söderledskyrkan i Hökarängen.
- NN, kh i ett skånskt pastorat (1900-talets början).
 
Till dessa skall läggas ett litterärt exempel i boken Hitom himlen av Stina Aronson.
 
Berättelserna har troligtvis fått inspiration från den gammaltestamentliga Hanna, som födde profeten Samuel som lovades till Gud.  
 
Känner någon till ytterligare liknande berättelser? Har någon ytterligare uppgifter om någon av prästerna ovan, förutom det som står i herdaminnen?

Det kan ju vara en motsvarighet till utan skrud och krona eller med skrud och krona som står ibland, vilket ju i praktiken innebär detsamma...

I mitten av 1900-talet var det vanligt att man gifte sig i prästgården. Jag har några exempel av detta i min släkt. I dessa fall nedkom även barnet litet för tidigt.  
 
Fick man inte gifta sig i kyrkan om bruden var med barn? På brudkorten ser man dock att brudarna bär vit klänning, men inte kyrkans guldkrona (men krona av annat slag, t.ex. av blommor).

Konfirmation utan att vara döpt är omöjligt, eftersom konfirmationen är just en bekräftelse av dopet.

De Bello Gallico handlar inte om en släkt, utan om Caesars krig med gallerna.  
   För övrigt verkar detta intressant:  
Hans Aili:  Caesar’s Elks and Other Mythical Creatures of the Hercynian Forest, i: Symbolae Septentrionales, Latin Studies Presented to Jan Öberg, edd. M. Asztalos, C. Gejrot, Stockholm 1995 (Runica et Mediævalia, Scripta minora II): 15-37.)

I södra Hälsnigland talar de gamla om kusiner, tremänningar och fjälmänningar. Längre bak höll man troligen inte reda på, men för detta fanns begreppet att man var gammalt släkt, d v s så långt bak att man inte visste exakt hur.

Jag har skrivit en liten artikel till årets Släktforskarnas årsbok. Denna artikel har titeln Tavlor, initialer och gravhällar :
Kyrkoinventarier som källor vid genealogisk forskning, och behandlar inte frekvenser av givmildhet, men kan kanske vara av intresse ändå.

Jag har för mig att det skall finnas en bok om Sverige 1571 med uppgifter ur ÄL. Är detta något jag bara har fått för mig eller känner någon annan till detta?

Erik Olsson Dahlberg var gift med
Margareta Jonsdotter Garp (1666-1740) som 1702 gifte om sig med  
Anders Abrahamsson Bro (1675-1757) som 1741 gifte om sig med  
Barbro Kristina Elff (1717-1768) som 1759 gifte om sig med  
Olof Kiämpe (1716-1781) som gifte om sig med
Kristina Forstedt (1751-18..)  
Kanske fortsätter det längre, men jag har inte följt längre  
 
Det är alltså en giftekedje mellan 6 personer. Erik Dahlberg bör ha varit äldre än Margareta Garp, med tanke på dåtidens giftermålsseder i rådmansståndet. Om han var född 1651 eller tidigare var det en åldersskillnad på 100 år mellan honom och hans hustrus andra mans andra hustrus andra mans andra hustru.  
 
Olof Kiämpes och Kristina Forstedts yngsta barn föddes 1778. Erik Dahlberg och Margareta Garp fick en dotter Margareta, som bör vara född under 1690-talet. Var de plastsyskon med över 80 års ålderskillnad?  
 
Ovannämnda personer var borgare i Söderhamn.

Måste göra ett tillägg. Den raka mödernelinjen är tacksam inte bara föra att den biologiskt sett är det mest säkra, man slipper även oroa sig över Fader okänd

I Hälsingland är det vanligt att man heter ett namn i varannan generation. Det vanligaste var ju att förste sonen namngavs efter sin farfar, och äldsta dottern efter sin farmor. Detta har fungerat fram till mig, farfar hette Lars Harald, farfars farfar Lars Olof Nylander, farfars farfars farfar Lars Svensson, farfars farfars farfars farfar Lars Svensson, hans morfar Lars Jonsson o.s.v.  
Det har även fungerat fram till min mor, som heter Karin, hennes mormor Karin Helena, mormors mormor Karin Hansdotter, hennes farmor Karin Nilsdotter o.s.v.  
 
Båda dessa namnlinjer slutar i slutet av 1600-talet, eller så långt det har gått att följa.

68 personer på foto om man utgår från min son född 2005.

Myten om att äldste sonen skall ta över gården och släktkontinuitet finns fast förankrad i litteraturen, t.ex. Vilhelm Mobergs Utvandrarna:  
 De var jordens folk och de kom från en släkt, som sedan årtusenden hade brukat den jord de lämnade. Släktled hade bytt av varandra; sonen trädde till efter fadern vid harv och årder, och dottern tog moderns plats vid spinnrock och vävstol. Genom alla skiften förblev gården släktens hem och givare och livets uppehälle.  
 
 
Kan någon bidra med exempel på liknande litterära texter?

Hejsan, Monica!
 
Att jorden ägdes av släkten upphörde väl inte förrän mitten av 1800-talet.  
Det har alltid funnits en överäganderätt av staten på skattejord. Frälsejord ägdes väl av adliga individer? (rätta mig om jag har fel, i Hälsingland finns ingen frälsejord).
 
/ Lars

Hejsan Fredrik!
 
Jag är medveten om detta.  
 
Det hemman där min mor är född (och som jag äger sedan den 1 juni 1999) och har ägts av min släkt så långt man kan följa det - Nolhed nr 1 i Mo sn - uppvisar samma sak i sin ägarlängd, nämligen min morfars mor. Hon hette Kristina Olofsdotter (1888-1971) och hade två äldre bröder. Fadern hette Olof Larsson (1843-1916), och som sedan var skulle äldste son namnges efter sin farfar och ta över hemmanet. Äldste sonen fick namnet Lars Olsson, men han tog inte över gården. Han verkar ha varit litet för otänksam, slarvig och lat för att ta över ett hemman. Den andre sonen fick heta Olof, men han tog inte heller över hemmanet. Han ärvde 2½ öresland som styckades av och bildade Nolhed nr sss1, och byggde nya hus 200 meter från stamhemmanet. Morfars mor hade en äldre och en yngre syster som dog utan arvingar.  
 
Hemmanet var på 6 öresland (ursprungligen 11 öresland - s1 1755: 2 öre, - ss1 1886: 3 öre), och tydligen ärvde de fem syskonen en lika stor del var av dessa. Sedan sålde tre av syskonen sina delar till de två som blev hemmansägare.

Jag skall skriva min B-uppsats i historia om just detta. Jag skall undersöka Mo socken i Hälsingland 1800-1900 (samtidigt upprättar jag gårdsgenealogier för hemmanen.)

Monica: I åtminstone Hälsingland äger bönderna själva gårdarna med ytterst få undantag. Hur det är i andra landsändar vet jag inte, men jag skulle tro att i södra Sverige är det inte fullt så stor procent som är självägande.  
 
Göte: Angående att bönderna köpte gårdar, har jag fått detta klart för mig: Man kunde gå tillväga på två sätt - antingen fick äldste sonen - oftast - köpa gården innan föräldrarna gick i pension, eller ägde föräldrarna gården tills mannen dog.  
I det senare tillvägagångssättet delas då gården upp efter dess skattsats. Om gården är på 10 öresland ärver änkan sin giftorätt (1/3 enligt Jordabalken 10:1 i 1734 års lag)  om  hon och maken köpt jorden i giftet. Om mannen ägde jorden innan äktenskapet ärver hon inget. Om makarna köpt de ovan påhittade 10 öreslanden ärver alltså änkan 3 öres - 8 penningland, medan barnen får dela på de övriga 6 öres- 16 penninglanden. Oftast utfärdas ett köpebrev kort efter arvskiftet (vanligen kort före nästa ting) i vilket änkan och barnen säljer sina delar till äldste sonen. Oftast låter änkan sin köpekilling stå inne mot sytning i gården, för att barnen sedan skall få dela på den vid hennnes bortgång (det vill säga att äldsta sonen kan stryka sin del i arvet av moderns köpeskilling, medan han måste betala de andra barnen deras del). Låt oss säga att det fanns fyra barn. Barnen får då dela på de 6 öres 16 penninglanden, d v s 1 öre- 20 penningland var (om jag har räknat rätt). I köpebrevet ovan säljer också de andra barnen sina delar till äldste sonen. Han kunde dock inte gå och ta ett stort banklån, som man skulle göra idag, utan man får räkna med att han var skyldig de andra syskonen pengar en lång tid. Detta kan man se i  bouppteckningar då en bonde avlidit i tämligen ung ålder, att han är skyldig sina syskon för köpeskillingen.  
 
Jorden bjöds upp under tre ting varefter fastebrev utfärdades. Äldste sonen - eller det barn som tog över - var nu ägare till gården, dock skyldig sina syskon mycket pengar.
 
Det verkar som om jorden i äldre tid var mycket lägre taxerad än idag. Man kan se i bouppteckninar att lösöret kan vara värt mera än själva gården, men så är det sannerligen inte idag.  
 
Stefan: Jodå, det är hårt men det går frammåt. Största problemet är att böckerna jag behöver för tidigare forskning inte finns här...och jag har väntat på fjärrlånen väldigt länge nu. Jag har dock kommit fram till att i Mo socken var det äldste sonen som tog över gården i drygt 2/3 av generationsväxlingarna. Övriga fall är till största del generationsväxlingar där det inte finns någon son, så en måg tar över. Några få fall av att äldste sonen emigrerar, är sinnessjuk eller måg i en annan gård så ett yngre syskon tar över finns.  
 
Lars Nylander

I Hälsingland finns många gårdar som ägts av samma släkt hur länge som helst. Hemmanet Sörböle nr 1 i Mo har ägts i samma släkt sedan åtminstone 1535. Hemmanet har ärvts från far till son i sexton generationer fram till de nuvarande ägarna, som är en dotter och måg.

Jag använder både begreppen socken och församling. Församlingar som tillkommit efter 1863 får heta församlingar och de som fanns innan socknar. Ex:
min mor är född 1951 i Mo sn,
och min far 1944 i Bergviks fs.  
Ärevördiga Mo är känt som socken redan på 1300-talet, medan Bergvik bröts ur Söderala omkring 1915.

Apostlarnas antal och namn är ganska komplicerade, särskilt i den kyrkliga konsten. Lärjungarna/apostlarna/De tolv framställs ofta som en grupp, och antalet är alltid tolv - men vilka tolv skiftar. En av de viktigaste i den tidiga kyrkan var Paulus, vilken ju som bekant kom in i bilden långt efter Mattias blivit invald. Paulus är alltid med i apostlasviter, och det skulle i så fall innebära att de var tretton. Istället dras någon av de mindre omtalade bort.

Du har en tydlig hänvisning till (väl den urtima) domboken genom Begrafven i stillhet enligt Härads Rättens beslut af den 19/8 [18]61. Häradsrättens arkiv finns i motsvarande landskarkiv

Keltiskt stenkors?

Ofta står det H.H. (= här hvilar) eller H.V.H. (Här vnder hvilar).

Jag tänkte närmast på den lilla koreanska flickan som släktforskar på sin svenska mormor och morfar som hon räknar som sina egna.

Man kan absolut inte lita på avdelningen LAFF i Härnösand. De är mycket trevliga och lämnar vänligt ut uppgifter, men det finns något som personalen är mycket rädda för: Att lämna ut uppgifter om barn som adopterats. Jag har varit med om flera gånger då LAFF helt enkelt tigit att det fanns ytterligare barn i en syskonskara, då dessa adopterats bort. På samma sätt anger de adoptivbarn som biologiska barn, om de adopterats vid låg ålder. Detta är givetvis för att skydda barnen i fråga. Om man när man sitter där i avdelning LAFF känner till att det finns ytterligare barn som adopterats bort, får man vanligen som svar på frågan om dessa: Jasså, men ring dem själv då!
Jag vet givetvis inget om just detta fall, och det förvånar mig att LAFF sagt så mycket om saken - blyertsanteckningar och annat. Men det skulle kunna vara så att det står annorlunda i kyrkoboken.

Media Magasinet i Bollnäs har specialiserat sig på att trycka släktböcker och dylikt i mindre upplagor. Tryckningen sker med en laserskrivare, vilket innebär mycket god kvalitet.  
 
Föreningar brukar få trycka på kommunernas tryckerier, åtminstone är det så i Söderhamn. Mo hembygdsförening tryckte sin tidning där, som senast bestod av 14 ark med tryck på båda sidor, med limade pärmar och hårdare fram- och baksida. Kostnaden för detta uppgick till under 5 kr styck. Trycket sker med en mycket bra xeroxkopieringsmaskin (som är 4 meter lång), som ger ett bra tryck för att vara en kopieringsmaskin. Kopierat kan dock inte fullt ut jämföra sig med t.ex. en utskrift från en laserskrivare.

Man kan göra antavlan i form av en cirkel, vilket gör att man kan få in väldigt många generationer.
Anornas universum har tryckts av Sven Rönnqvisth i Gävle.

Hälsinglands museum i Hudiksvall har en fin samling gårdsarkiv från Hälsingland. Ditt arkiv skulle vara mycket välkommet bland dessa.

Vad gäller kvinnliga författare till artiklar tycker jag det är så självklart att jag inte ens kommenterade det. Självklart borde antalet verksamma släktforskare avspeglas i antalet manliga respektive kvinnliga författare i Släktforskarnas årsbok. Men varför det är som det är och hur en förändring skulle ske har jag ingen aning om.
 
Mitt inlägg ovan är en kommentar till de sista inläggen, t.ex. orden Jag får hålla mig till mindre pretentiösa ställen att skriva på. Det jag menar är inga sådana påståenden borde uttalas, det verkar som om någon annan har sagt så: Du får inte skriva i årsboken. Det blir inget roligt då.
 
Samtidigt uppfattade jag felaktigt Helenes inlägg som en negativ kritik på så sätt att årsboken är för akademisk. Men nu förstår jag exakt hur hon menar.  
 
Jag som inte fått årsboken i min brevlåda hade gärna önskat en diskussion där de lyckliga som fått den diskuterade årets lysande bidrag.

Linnevävarmästare fanns i Mo socken vid Flors linnemanufaktori perioden 1729-1845, fast de brukar nämnas efter sortens tyg de vävde, damastvävare, strumpvävare, segelduksvävare. Om de var mästare nämndes de bara mästare.

Jag har fått för mig att en fördelstagare var en person som hade en revärs i ett hemman, d v s ägde en del av gården (genom att vara bror eller svåger till ägaren men inte fått ut köpesumman för sin del), och som fick ta del av vinsten men även arbeta på gården. Föredelstagaren var bosatt på utanvidet.  
 
Jag har bara erfarenhet av Hälsingland. Har det funnits fördelstagare i andra landskap också?

Datumen för prästvigningen finns i domkapitlens protokoll. För till exempel Uppsala heter denna serie (som protokoll brukar) AI.

Jag har bara erfarenhet av ärkestiftets E-femmor, vilka är en mycket bra källa om man sysslar med hembygdsforskning med inrikting på en speciell socken. Uppsala domkapitels arkiv förvaras i Landsarkivet i Uppsala.

Är det fråga om en tramporgel, d v s ett harmonium? I Söderhamn finns ett klavermuseum, där kanske man vet något.

I Hälsingland ser man i husförshörslängderna en klar avskillnad mellan byn och utanvidet. De första sidorna behandlar byns hemman i nummerordning, sedan kommer byns utanvid, och där brukar det förekomma torpare, arbetare, fördelstagare, soldater, hantverkare av olika slag samt dessa husmän.  
 
Det är uppenbart skillnad mellan husmän och torpare eftersom de förekommer sida vid sida. En husman är husman, och skrivs inte som torpare i nästa längd. Något jag har sett är dock att husmännen får titeln arbetare eller grovarbetare vid sekelskiftet.  
 
 
Jag har fortfarande inte klart för mig vad skillnaden mellan torparen och husmannen är.

Expeditionsbefallningsman, eller Expeditions Befallningsman som det står i original, verkar ha varit någon sorts kronolänsman. Men vad exakt?
 
Exempel: Fredrik Blombergsson i Kyrkbyn, Hanebo sn, början av 1800-talet.

Jag uttryckte mig kanske litet hastigt ovan. Jag har en pärm med ca 150 sidor med kopior av brev från privatpersoner till domkapitlet rörande Monténs uppträdande i olika sammanhang tiden 1715-1735. I dessa förekommer hans namn på många ställen. Jag skall undersöka saken närmare när jag är på samma plats som förutnämnda pärm, d v s Härnösand och nästa vecka.

När det gäller präster bör man dock se upp! I officiella sammanhang valde prästen troligen att använda en latiniserad form, t.ex. Olaus Erici Montén - en mer lärd form -, när han skrev under ett brev, medan han i vardagligt tal troligen kallades enbart Olof Montén.

Syndabekännelsen och bön om förlåtelse utformas i gudstjänstordningen nuförtiden vanligen på detta sätt:
Jag bekänner inför dig, helige Gud
att jag ofta och på många sätt
har syndat med tankar, ord och gärningar.
Tänk på mig i barmhärtighet
och förlåt mig för Jesu Kristi skull
vad jag har brutit.

När man skall översätta yrket som de flesta av våra förfäder sysslade med - bonde - finns det två ord att välja över, farmer och peasant. Jag har intill denna dag alltid använt den tidigare beteckningen. I boken  A History of world societies  av McKay med fler verkar  peasant  vara beteckningen för det som vi anser vara vanliga bönder, medan  farmer verkar betyda storbönder.  
 
Förklara någon som är duktig på engelska!

Ett litet tillägg bara. Här i Uppsala finns nationer, som alla vet. Och indelningen av dessa för norrlandslandskapen är intressant. De två nationer som finns är:
Norrlands nation (Medelpad, Ångermanland, Jämtland, Härjedalen, Västerbotten, Norrbotten och Lappland) och
Gästrike-Hälsinge nation.  
 
Det kan vid första anblicken sägas vara ett tecken på att folk från G och H inte känner sig som norrlänningar. Fast historiskt sett fanns flera nationer, jag tror de hette Västerbotten, Härjedalen-Medelpad och Jämtland-Ångermanland, och dessa slogs ihop till en för 175 år sedan i år. Gästriklands nation slogs ihop med Hälsinglands 1811.

Pergamentbrev eller
Pergamentsbrev  
är något som jag har funderat över. En sökning på google gav 32 resp. 173 träffar. Jag har för mig att Stora Pergamentbrevsamlingen är stavningen som RA använder. Har någon den fina tryckta beståndsöversikten?

I Hälsingland brukar gårdarna ha utjord och hemjord, där hemjorden är jorden runt gården och utjorden jord som ligger längre ifrån.
 
Folk som inte var självägande bönder bodde oftast inte i byklungan, utan runt omkring, och därför kallades denna befolkning för utanvidsbefolkning.  
 
Utjord i ovannämnda fall innebär, skulle jag tro, helt enkelt en utanvidsgård (= torp eller liknande) som låg vid utjorden.
 
Inlägget har flyttats hit från den numera raderade rubriken Övriga ämnen » 46 Ordet är fritt om släktforskning » Backstugsittare och torpare. / Moderator Språk, ord och namn

Mo församling i Hälsingland köpte en brudkrona under 1740-talet, och några år senare även en brudpäll. I kyrkoräkenskaperna kan man se att brudparen fick betala både kronpenningar och pällpenningar, d v s avgifter för användandet av dessa. Komiskt nog står många av de som betalt dessa avgifter upptagna året efter vigselåret (eller i vissa fall även samma år) under rubriken kronbrott.

Som jag har förstått det är fyrktal gårdens storlek i mantal. Det användes vid röstningar, d v s man röstade med (i Hälsingland åtminstone) så många öres- och penningland man ägde.

Oj så intressant! En diskussion som kommit in på allmogemåleri, ett av mina favoritintressen!
 
Dalmålerit har som Björn skriver ovan sitt ursprung i Hälsingland (även om det fortfarande anses litet kontroversiellt i Dalarna), närmare bestämt i Voxnadalen. Där fanns en eller flera anonyma målare under 1700-talet som brukar kallas Ovanåkersmästarna. Väl i Dalarna stiliserades rosmålningarna, varefter de stelnade omkring 1790, och efter det målades det ungefär lika fram till omkring 1870, då det närmaste upphörde.  
 
Dalmålarnas kurbitsmålningar kallades från början bara rosmålning. Det var först vid förra sekelskiftet som man började tala om kurbitsar. Dalmålarna använde sina fantasifulla kurbitsar litet varstans, ungefär som ersättningar för träd eller buskar. I ett speciellt motiv, Jona under kurbitsen, har dalmålarna ofta låtit texten Jone sitter under kurbittsen Att han måtte se hwad staden wederfaras skall (S Svärdström: Dalmålningarna. Sthlm 1949, sid. 133) eller liknande stå ovanför. Detta har gjort att rosmålningen fått namnet kurbits.  
 
I vår första bibelöversättning, 1541, återfinns för första gången benämningen kurbits. I 1917 års översättning byts detta mot ricinbuske. Men i vår tredje översättning, 2000, har ordet kurbits fått renässans:
Herren lät nu ett kurbitsträd växa upp över Jona; det skulle skugga hans huvud och befria honom från hans missnöje. Jona blev mycket glad över kurbitsen. (Jona 4:6).
 
Kurbits och kurbitsar har alltså funnits i språket åtminstone sedan 1541.

Vid tolkning av ortnamn skall man alltid ta reda på den äldsta skrivningen av namnet, eftersom det med tiden kan förändras påtagligt.
 
vål brukar vara namnet på en liten tjärn i Hälsingland.

Angående den oäkte sonens patronymikon kan jag referera till min hemsocken, Mo i Hälsingland. Där föddes det i slutet av 1800-talet tämligen många barn med okänd fader. I de fall modern sakanade släktnamn skrivs barnen vid myndig ålder in i husförhörslängden med ett patronymikon som inte är detsamma som moderns, och alltså är den okände faderns förnamn. Det var tydligen allmänt bruk att göra så. Bruket att göra om moderns patronymikon till sitt eget tror inte jag så mycket på, och de gånger mor och son har lika patronymikon tror jag att barnets fader och morfader bar samma förnamn (min fundering alltså). Som släktforskare kan man tycka att modern gott hade kunnat ange namnet på fadern vid födseln när det ändå skulle komma fram kanske 20 år senare, så vi släktforskare fick det litet lättare idag, men de stackars ogifta mödrarna hade säkerligen någon anledning att inte ange fadern. Dessutom är det ju bara förnamnet som anges i patronymikonet, vilket inte borde ha inneburit någon större risk för att fadern skulle avslöjas.

Hejsan Torsten och Anita!
 
Det var bra att få veta. Jag har tidigare trott att patronymikon inte kunde tas över på det sättet, men nu är jag överbevisad :-)  
 
Hälsningar Lars

I Söderhamn fanns under medeltiden fogdeborgen (kallas i samtiden slottet)  Faxeholm  (eller Faxehus). Namnet lever kvar ännu idag, men om det har gett upphov till något släktnamn vet jag inte, men väl namn på företag, skolor, föreningar o.s.v.

Bildhuggaren i Härnösand Måns Gran hade två söner med namnet Magnus/Måns. Den ene var bildhuggare Magnus Granlund i Stockholm och den andre magister Magnus Granlund, konrektor i Piteå. Detta enligt änkan Elisabets bouppteckning 1751.  
 
Källa: I Telhammar: Predikstolsmakare... (1978) sid. 134f

I Hälsingland skedde vid 1800-talet slut ett skifte från Gölin till Juliana. Det verkar som de kunde användas om vartannat (trots att de har helt olika ursprung). Men det skiljde sig från socken till socken. I Rengsjö där Gölin förekommer inte så sällsynt ännu i slutet av 1800-talet behölls namnet/formen Gölin. I Söderala, om jag inte minns del, skedde ett tydligt byte från Gölin till Juliana under 1800-talets andra hälft.

Caroline!
Enligt Otterbjörk är Bernt en kortform av det tyska Bernhard, medan Bengt ju är en form av Benedictus. Detta innebär att det inte kan vara samma namn som förvrängts. Det troligaste är att någon läst fel helt enkelt.

I Hälsingland förekommer smeknamnsformen Sissel för Cecilia.

Påvel och Per som synonymer verkar märkligt. Det brukar vara en skarp åtskillnad mellan dem. Per kan dock skrivas Pell ibland har jag sett.

Enligt Ottebjörk kommer namnet Pontus från grekiskans pontos = hav. Men det kan också vara en förkortning på påvenamnet Pontianus.
 
Personligen funderar jag om det inte kan ha något att göra med pontius Pilatus, där pontius väl är en titel?

När man sjunger ett requiem förekommer ordet perpetua. I en av satserna sjunger man på slutet et lux perpetua luceat eis, vilken väl betyder ungefär och låt evigt ljus lysa över dem.  
 
Gamle Archimedes var ju enligt legenden i full färd att lösa  problemet med sin Perpetuum mobile (evighetsmaskinen) när en romersk yngling kutade fram till honom, rubbade hans cirklar i sanden och högg huvudet av honom.
 
Det är alltså samma ord - perpetua och perpetuum -, som betyder ungefär evig.

Olaus är den latinska formen för Olof.  
 
Exempel
Olaus Petri = Olof Persson.

Min mormors mormor hette Kristina Maximiliana Persdotter, född 1879 1/2 i Vevlinge nr 2 Hans-Ols, Bollnäs sn, död där 1921 15/11. Anledningen att hon fick det ovanliga andranamnet var att hon föddes på namnsdagen Maximiliana, som numera är könsbytt till Max.

Namnet uttalades i början av 1900-talet Marrta i södra Hälsingland och följden blev uppenbarligen att det moderniserades till Marta och väl även Märta.  
 
Namnet var extremt vanligt under 1800-talet i vissa områden av Hälsinland. Jag skalle uppskatta att 30 % av kvinnorna hette Margta på vissa håll.

Namnet  Gölin  var tämligen vanligt under äldre tid i södra Hälsingland. Från 1600-talets slut och framåt skrivs det Gölin, medan det tidigare kunde skrivas litet hur som helst - Golig, Gölug bland annat. Det finns dock ett undantag, och det är Segersta, där namnet skrivs  Göle  hela 1700-talet.  
I Rengsjö levde namnet kvar in på 1900-talet, och det dialektala uttalet var dels just Göle och Gölin (inte med tj-ljud först, som vissa uttalar det), detta enligt min mormor, som är född 1925 och uppväxt i Rengsjö.
Vissa präster verkar ha moderniserat det förhållandevis ålderdomliga Gölin till Juliana eller Julia. Det händer ofta att en kvinna helt plötsligt byter namn från t.ex. Gölin Olsdotter till Juliana Olofsdotter i samband med husförhörslängdsbyte.

I Hälsingland kan man se en stark åtskillnad mellan Jon och Johan, då Joen är liktydigt med Jon.  
I de äldsta längderna (1535 och 1542) skrivs namnet Jogan, men från 1555 skrivs namnet Jon. Jon och Joen används parallellt (fram till 1600-talets andra hälft, då Joen försvinner). Däremot finns en skarp skillnad mellan Jöns och Jon (två bröder kan heta så), även om det verkar som om skrivaren ibland har haft svårt med detta.  
I slutet av 1600-talet verkar formen Jonas ha börjat användas, men denna användes bara till små gossar. Från vuxen ålder användes formen Jon.
Exemplen är hämtade från Mo-Rengsjö pastorat och det kanske finns variationer i övriga Hälsingland.

Å, min anmoder den mäkta dejliga människan Kälug, som åtminstone hela Norrland härstammar från. Det är den enda person med det namnet jag någonsin sett. Om det nu hade varit samma namn som Gölin hade väl Johan Bure normaliserat det när han skrev ned sin släktbok i början av 1600-talet.  
 
För att din teori ska hålla vattentätt krävs det att det någon gång, kanske vid kristnandet, bytte svenskarna personnamn, och därefter skedde enbart bunden namngivning, och inga andra namn tillkom.  
 
Det är väl allmänt känt att svenskarna i den tidigt kristna tiden först antog helgonnamn och nytestamentliga namn (Jon, Lars, Margareta, Birgitta) men först under senmedeltiden antog gammaltestamentliga (Moses, Abraham, Sara). Efter senmedeltiden verkar dock mycket få namn ha fått fäste i namnfloran. Men på vissa håll höll sig seglivade fornnordiska namn (Sverkil, Gölin, Vifast) kvar i vissa släkter. Det verkar som om rejäl mentalitetsförändring växt fram, att namn inte kunde ges till barn utan att de finns i den egna lokala kulturen, främst i egna familjen. Detta medförde att så få namn användes, för inte var det många. (På 1700- och 1800-talet heter åtminstone 20 % av kvinnorna i Mo socken, Hälsingland, Margta.)
Även om inte Bergman skriver något om detta tror jag att de släktforskare som sysslat mycket med personer och släkter tiden 1500-1800 kan skriva under detta resonemang.
 
Jag har förresten någonstans sett en latinisering av Gölin till Gulovia.  
 
I Hälsingland tror jag att det var ovanligt att prästerna skrev kyrkböckerna, det var sockenskrivarens uppgift.

Denna Gölin har aldrig varit bosatt i Norrala, dock i Bollnäs där hennes man Olaus Andreae (d 1649 23/12) var kyrkoherde och prost. Just denna Gölin har tidigare funnits i mina tankar i samband med denna diskussion. J E Blomberg anför i sin skrift Bollnäs (I-III) åtskilliga varianter på hennes (specifik alltså) namn, t.ex. Giöllo och Golig samt inom parantes Gölin (I sid. 160). Jag har för mig att han återkommer till henne i de efterföljande banden (har för mig t.ex. Gollo), men dessa har jag inte tillgång till nu. Kanske någon som har den i hyllan kan kontrollera? För övrigt är Blomberg en rätt så opålitlig källa, varför det skulle löna sig att kontrollera originalen. Gölin nämns åtskilligt i domkapitlets material (i Uppsala landsarkiv) vill jag minnas, dock minns jag inte alls stavningarna.

Mitt senaste inlägg postades före jag hade läst Urbans intressanta inlägg.

Jodå, nog finns många exempel på att samma person har nämnts både Göle och Gölin. Jag tror med bestämdhet att det går att vaska fram detta i Segersta, där detta namn skrevs Göle vid första delen av 1700-talet och Gölin mot slutet. Något som däremot blir svårt att få fram är ett exempel på detta namn som inleds med j.
 
För övrigt förstår jag fortfarande inte varför det över huvudtaget skulle krävas - det är ett komplext och absolut system som innebär att namnen avgränsar sig från andra namn och utgör en exakt grupp.

Ang. hyperkorrekt stavning skall mitt inlägg om normalisering till Gölin ses som att den fungerar i en kultur i vilken namnet Gölin fortfarande är levande, inte i sådana områden som namnet är glömt.
(Jag vill också dricka vin.)

Att man under den hedniska (alltså för 1000 år sedan - numera är ju Sverige mera hedniskt än på medeltiden) tiden höll ordning på vad olika namndelar betyder (Tor-, Gun-, -mund, -frid) behöver inte diskuteras, men under senmedeltid och framåt tror jag att man inte hade någon som helst kunskap om detta eller om de var hedniska eller inte. Det som var viktigt var att personen blev uppkallad efter någon i närheten. Detta innebar att det var svårt för andra namn att komma in i systemet och att antalet namn var lågt. I vissa släkter höll sig äldre namn kvar, t.ex. Sverkil, som fanns i vissa släkter i södra Hälsingland. Ett annat intressant exempel är påve- och helgonnamnet Sylvester, som troligtvis tagits upp under tidig medeltid (eftersom helgonnamn anses ha upptagits under denna tid). Under 1500- och 1600-talet återfinns detta namn i formerna Silvast och Vaste i Norrala och Trönö socknar men dör sedan ut. Namnet finns togs säkert upp på andra ställen i Sverige under medeltiden, och levde kvar sporadiskt här och var, men i Hälsingland återfinns det vad jag vet bara i Norrala och Trönö i begränsade släktkretsar som troligtvis hade gemensamt ursprung.  
 
Att normalisera Gölig till Gölin har jag aldrig själv gjort (vad jag vet), men egentligen är det helt naturligt att göra detta. Namnet övergick ju flera former och har stelnat vid Gölin med vanligaste uttalet Göle (åtminstone i södra och norra Hälsingland). Eftersom vi ännu befinner oss i den föränderliga kulturen där namnet är i bruk bör vi använda den nu använda formen. Om ändringen Gudlög - Gölin inte följt gängse uppsatta regler för hur namn får ändras spelar ingen roll, ändringen har skett på det vis som här visats, därmed punkt.

Man måste komma ihåg att äldre tiders namn inte var lika absoluta som idag. På 1600-talet kunde man heta både Gölig, Göle och Gölin samtidigt. Namnet Gölin uttalas Göle i Rengsjö (med mycket tjock l). Några utländska influensor kan inte ha funnits. Det rör sig om ett mycket stort system där själva namnet inte var definierat till något exakt Gölin, utan ett på något sätt ett nät av namn som t.ex. Golig, Golog, Gullög, Gölug, Gölig, Gölin, Göle.

Namnet Gullik förekommer i Hälsingland på flera ställen, bland annat i prästsläkten Bergqvist under 1600-talet i Harmånger, då det latiniseras Gullicius.  
 
Jag kan passa på här att lägga in ett nytt problem. I Hälsingland fanns i början av 1500-talet en träsnidare som har gjort talrika träskulpturer till kyrkorna i södra Norrland, bland annat den otroligt sköna Bollnäsmadonnan.  Han har lämnat efter sig några signaturer, vanligen lydande: Haaken : Gvlle : son, Haaken Gv o.s.v.,  vilket konstvetare i början av seklat normaliserade till Haaken Gulleson. Det talas ofta om den Gullesonska stilen i litteraturen. Detta är ju barockt i släktforskares öron. Först och främst använda den gamla stavningen, och sedan tala om personen med dess efternamn!  
 
Om man kallar honom Håkan Gulliksson, vilket vore det bästa, förstår ingen vem man talar om, eftersom alla är vana att höra Haaken Gulleson. Skall man då mötas på mitten och välja en form som t.ex. Håken Gullesson eller Håkan Gullesson? Eller skall man låta det inkörda Haaken Gulleson vara kvar, fast det skär i öronen?

Ett ytterligare exempel på moderniseringen av Frövid till Fredrik är från Sjul till Sievert början av 1800-talet i Enånger eller Njutånger (jag minns inte var). I en släkt där namnet Sjul (som är en norrlänsk form av Sigurd) använts länge byts det till Sievert i början av 1800-talet.
 
Gölin (av Gudlög)byttes på samma sätt under 1800-talet till Juliana (väl feminin form av Julius).

I Hälsingland är Britta totalt omöjligt. Hette man något var det Brita, med långt i.  
 
Jag har inte en aning om var modet att kallas Bricken kommer från, men tyska influenser verkar långsökt. Kvinnonamn har en förmåga att komma att sluta på -en eller -in i Hälsingland, vanligen med dialektala uttal på -e -ä eller -i.  
 
För övrigt är väl Birgitta / Brita ett av de tidiga helgonnamnen som togs upp just från det iriska helgonen Bridget av Kildare under tidig svensk medeltid.

Jag ser att Urban Sikeborg har valt namnformen  Ablun  i släkttavlan i Släktforskarnas årsbok ´97 sid. 145.

I Bollnäs finns det flera hemman där namnet  Ablun har förekommit, och just i den formen. Ett av hemmanen är Röste nr 12: Ablun Larsdotter (1686-1761), hennes sondotter Ablun Persdotter (1751-1825), gift i Växsjö nr 4 och min anmoder (jag minns att jag tyckte att namnet var oerhört fult när jag först upptäcte att jag härstammade från henne).  Namnet är föhållandevis ovanligt i Bollnäs, men Bollnäs är en tämligen stor socken med drygt 250 stamhemman, varför det dyker upp här och var när man går igenom födelseböckerna i jakt på annat. Jag förmodar att Ablun har förekommit som dopnamn på personer födda i Bollnäs även in på 1800-talet, men det måste kontrolleras.

Det står fortfarande Hautbois på andraget för oboe på många kyrkorglar.

aflidne

Rengsjö C:1 är verkligen bitvis skum. Sidor är utrivna och åldersuppgifterna vansinniga. Dessutom är ett års döda förda två gånger, med olika datum och åldrar!  
 
Sonen var soldat och dog uppe i Jämtland. Fadern dog hemma i Rengsjö. Budet om sonens död kan knappast ha nått Rengsjö så pass fort.

Änkan Kjerstin Erichsdotter, född 1670. uti Glösbo. Fadern war sochenmannen Erich Persson och modern Gertrud Persdotter. War hemma hos föräldrarna tils hon 22. år gammal ingick ächtenskap med sochenmannen Johan Erichson i Wästerby. Lefde med honom tillsammans 27. år och födde 6. barn, 2. söner och 4. döttrar. Fört ett fromt och stilla lefwerne så förr som under   änckoåren. Haft merendels på sin ålderdom stadig hälso, alt til nu i Winter, tå hwarjehanda ålderdomsbräckligheter tilstötte. Blef wid slutet af Febr. sängliggandes, och sednare af ålderdomsswaghet, som annan sjukdom, alt swagare, til thes döden den  11. Martii ändade thes lefnad 74. år gammal och begrofs i Regnsiö Kyrckogård den 25 Marti.  
                                            Test. 4. Daler, til sochnens fattiga 1 fjärding säd  
 
 
Kerstin var född i Glösbo nr 6, Rengsjö sn, och gift med Johan Eriksson i Västerby nr 3.
Jag härstammar från dottern Gertrud, gift i Västerböle nr 2.
 
(Meddelandet ändrat av Moensis den 16 mars, 2008)

Mohed är alltså Hälsinge regementes mötesplats 1689-1908, beläget i Mo sn.

Nog tjänte hon säkerligen i ungdomen på någon eller några av bovallarna i Gnarp, men det var för trivial information för att det skulle tas upp i en nekrolog i början av 1700-talet. Så här står det:  
 
...hoos hwilka hon hemma war :/ wndantagande ett åhr tient i H[udiks]wall hoos wäl[akta]d Jon Jonsson Drake /: och wijd ...

Det var så lite.
PS Gnarp ligger i Hälsingland, inte i Gästrikland. DS

... den 12 Febr: 1719
 J. Phragmenius
Past. in Segerst. & Hanebo

.. har icke ...  
.. och hindrade uttalet, så att munnen var likasom ...

födelsedag 7, dopdag 13, moderns ålder 33.
 
Ang Sörbår, se andra verisionen av samma fråga.

Det inledande W:et i Woltemath ser väldigt mystiskt ut. Dessutom finns ett diakritiskt tecken över bokstaven m. Spännande!

Jag har kopierat massviss med gamla kort på reklambyråers färgkopiatorer. Eftersom de gamla korten ofta är mycket skarpa i skärpan blir resultatet fantastiskt - och priset är bara en femma för A4 och en tia för A3 (åtminstone i Härnösand). Det går då även bra att förstora upp korten. Jag vet dock inget om kvaliten på dessa kopior, men de utförs på blankt papper som inte är särskilt tjockt. Jag misstänker att hållbarheten i längden inte är så bra.

Varför inte fråga någon akademisk konstvetare? Vid vårt ärevördigaste universitet finns Hedvig Brander Jonsson som studierektor. Hon har doktorerat på en avhandling om kyrkliga bilder från 1800-talet. Hemsida:             http://www.konstvet.uu.se/

Det är en myt att föremål med allmogemålning eller inredningsmåleri kom till i samband med bröllop. Det kan ha gjort det, men oftast är det inte så.

Ang. teglet hade man nog valt maskinslaget vid slutet av 1800-talet och inte återanvänt det gamla. Tror jag i alla fall.

Den ser väldigt skånsk ut. Ser ut att vara en fin 1100-talskyrka.

Det är absolut ingen kyrka invid Voxnan...

Den Gammaltestamentliga Elkanas hustru Hanna var Samuels mor. Hannas offer är ett känt begrepp som finns beskrivet i Första Samuelsboken. Hanna lovade Gud att om hon fick en son skulle han bli präst, vilket också skedde. Hanna fick profeten Samuel.
 
Jag är urdålig på engelska, kan någon översätta? (Jag släktforskade istället för att läsa engelskaläxan under skoltiden :-) )

The records and the church of Ockelbo (in Gästrikland, Gävleborgs län) was burned in about 1907.

Tillhörde inte han släkten Bullernaesius? Se efter i min artikel i Släktforskarnas årsbok 2000.

Jag har sett BW:s antavla publicerad någonstans, förmodligen i Sv antavlor. Jag minns att han hade en linje tillbaka till Buresläkten.

Vet någon om Margareta Kroks antavla är utforskad?  
Hennes farmor skall enligt uppgifter från en tremänning till henne vara av en välbärgad Stockholmssläkt vid namn Rosenblad, och det var inte den adliga släkten Rosenblad. Rosenbladarna skall ha ägt en herrgård vid namn Kumla i närheten av Stockholm.

Om man går rakt bakåt på Ingmar Bergmans fädernelinje hittar man Henrik Karlsson Bergman, född 1695, rustmästare vid Hälsinge regemente, bosatt på Kramsta nr 3, Järvsö sn, d 1736 5/4. Gift med Brita Andersdotter, född 1695 26/1 i Uvås nr 4, Järvsö sn, d 1766 6/6.  
 
Jag härstammar från dottern Karin, som gifte sig med Kristoffer Persson, bonde på Herte nr 3 och Häggesta nr sub 4, Bollnäs sn.  
 
Henrik har ovanliga namn och hög social ställning. Vet någon hans härstamning?

Enligt Svenska låtar, Hälsingland, I (1928) sid 189 var den store hälsingespelmannen Jon Erik Öst - då bosatt i Tallåsen, Ljusdal - född 1885 i Bergsjö, men flyttade till Ovanåker när han var tre år gammal. SvL uppger en del andra släktingar som var spelman: morfadern Erik Persson Öst i Bergsjö, kusinen Viktor Öst och Jon Eriks son Karl Erik Valdemar - väl den Erik som omtalas i rubriken.  
 
SvL publicerar en bild av J E Öst på sid 193 samt en hel drös av hans låtar.

Jodå, seminariet pågick igår mellan kl 10 och 17.

Jag utgick givetvis från ett Norrlandsperspektiv.

Inför den ekonomiska kartans utgivning på 1950-talet gjordes en forminnesinventering. Denna gav varje fornlämning ett nummer med numrering från 1 i varje socken.
 
Denna inventering reviderades på 1980-talet innan Gula kartan gavs ut. Man fyllde då på med nyfunna fornlämningar och lät en del äldre utgå.  
 
Registret finns på RAÄ och i kopierad form på Länsmuseet och andra museer. Det måste vara den enklaste sak i världen att gå in och se vad som står skriver om den fornlämning som Peter Karlsson nämner.

Å nej, inte nu igen! Hur många gånger skall Tord resa sig från genealogins skräphög.  
 
Se diskussionen Runstenarna.

Jag råkade visst skriva fel lösenord utan att märka det, men nu träder jag ut ur anonymiteten.

Roger!
Kontrollera Sehlberg. Hans genealogier brukar gå till omkring 1800. Det finns utförliga register.
/ L N M

Ett ständigt upprepat påstående - särskilt i diskussioner rörande Buresläkten - är att en forskare, släktforskare eller person inte kan ha fel bara för han är noggran eller liknanade. Vad har det med saken att göra? Det är väl så uppenbart att de kan ha fel. Idag har vi tillgång till åtskilligt med forskning som inte fanns förr. Det handlar ju om att hitta belägg i origanlhandlingar eller verifierade avskrifter av sådana, inte hitta vad forskare för 100 år sedan påstår.  
 
Marc, vad menar du med att du vill få in medel för att kolla Fartengs Unges grav?
 
För övrigt ser jag mycket fram emot den dag Urban Sikeborgs ovannämnda arbete om hur Buresläkten traderats och förändrats publiceras. De ständigt uppoppande diskussionerna i ämnet Bure visar tydligt att Sikeborgs arbete är välkommet och angeläget för Släktforskarsverige.

Kanske den gode Olaus Magnus glömde korrekturläsa just det lilla området i norr, och att de icke svensktalande träskärarna som skar tryckstockarna missade ett nasal-streck ovanför bokstaven R, det vill säga att det egentligen skall utläsas ARNGRIMVS. Arngrim är ju ett namn som förekommer i den fornnordiska sagolitteraturen, men väl inte som hälsingarnas konung.  
 
Nåväl, denna sagofigur har givetvis lika lite med släktforskning att göra som Fale Bure.

I Uppsala universitetsbibliotek finns en stor handskrift rörande släkterna Nordenström - Steffenburg vill jag minnas

Elisabeth Sagström!
 
Den släkt Schalin som kommer från Söderala är stor och svår att överblicka, men du tillhör den. De tidigaste leden ser du i de övre meddeladena i denna diskussion.
Per Schalin, komminister i Torstuna 1727-1763, var enligt ärkestiftets gamla herdaminne son till kyrkoherden Lars Schalin i Enånger (kh där 1691-1708). Han hade 18 barn med två hustrur, Per tillhör den första kullen, vars mor var Apollonia Elvia, enligt Bromans Glysisvallur (II sid 706f.)
Lars Schalin var enligt Broman son till kyrkoherden Jonas Schalin i Söderala och dennes hustru Ingrid Larsdotter (Modina), dotter till Laurentius Magni Colstadius i Mo.  
Jonas Schalin var son till Laurentius Erici, kyrkoherde i Söderala 1620-1656, samme som nämns i tidigare inlägg.

Nej men se! Söderala-Schalinarna rörde på sig ända ned till Skåne så snabbt!  
 
Jag har hastigt tittat i ärkestiftets gamla herdaminne och annan litteratur och kommit fram till följande:  
 
Lars Schalin (död 1708) var kyrkoherde i Enånger och Njutånger.  
 
Hans fader Jonas Schalin (död 1685) var kyrkoherde i Söderala och gift med Ingrid Modina.
 
Farfadern var Laurentius Erici (död 1656), kyrkoherde i Söderala, gift med Katarina Jonsdotter.  
 
Morfadern var Laurentius Magni Colstadius, kyrkoherde i Mo och Rengsjö. Hans hustru hette Karin Mattsdotter.  
 
Om anorna vidare, se U Sikeborgs artikel om prästerskap i Norrala och Söderala i Släkt och Hävd 1990:3-4.

Hejsan Anita!
 
Ett hett tips är Bollnäs socken. Där finns en tämligen stor by med namnet Röste, varifrån åtminstone en Röstlund släkt fortlever i Bollnäs.

Eugenia Anna Vilhelmina Rosenblad, född 1836 9/5i Stockholm, död där 1898 27/10, gift 1869 28/3 med Gotthard Eugen Marcks von W?rtemberg (1840-1870), enligt Elgenstierna.  
 
Enligt samma källa var hoin dotter till bruksägaren Johan Anders Rosenblad och hans hustru Karolina Lovisa Vilhelmina Hornberg. Troligen var de bosatta i Katarina församling i Stockholm, familjegraven (gravkor) skall finnas på Katarina kyrkogård.
 
Någon som vet något mera om denna släkt?

Jag söker efter information om släkten Nylander från Skaraborg.
Min farbror Karl S Nylander reste till Amerika 1923.
Församlingen han tillhörde var Valö (Skaraborg).
Var ligger Valö församling?
 
Mvh Lars

Mycket intressant! Stort tack! Faktiskt var jag idag en sväng till Söderhamns Ulrika Eleonora och beundrade Joakims fantastiska bildhuggeriarbeten. I Släktforskarnas årsbok 2001 har jag berört denne Lütkenschwager och hans söderhamnsfödda hustru.

Litet sent omsider kommer jag tillbaka till diskussionen.
Flera Kolmodinsläkter poppade upp under 1800-talet i Arbrå.

I detta fall tror jag det rör sig om ett båtsmansnamn, det vill säga ett namn som vanligen inte ärvs från far till son. Erik fick nog namnet från roten, inte genom sin hustru.

Jag ser nu i Carl Szabads supplement till Bygd?ns herdaminne, publicerat i Släktforskarnas årsbok 2001, att Anders Eriksson i Gladom uppges vara gift med en dotter till Ericus Jonae (sid. 230). Som källa uppges bland annat PS ( = Per Sundin).  
 
Hustrun till Ericus Jonae uppges vara Elin Eriksdotter, troligen dotter till hövitsmannen Erik Jonsson och hustru Karin Nilsdotter. Finns ytterligare uppgifter om dessa?

Enligt Schlegel-Klingspors ej å riddarhusets introducerade svenska adlelns ättartavlor skall en Peder Hara vara far till en Erik Hara, född i Västergötland, flyttade över till Finland 1602, fogde på Tavastehus med tillhörande län, död 1627. Denne skall ha haft barnen:
Anders Eriksson Hara, fogde i Hallola och Hattula härader 1617-1619, dömd till döden för försnillning, men benådad, fogde, död 1647. G m Barbro Schadh.
En dotter, g m hövitsmannen Helias Jespersson.
Rasmus Hara, död 1642, major, adlad Hara.  
 
I Ångermanland finns en annan Anders Eriksson Hara:
 
Anders Eriksson Hara, bosatt i Gladom i Nätra socken, Ångermanland, 1645, levde ännu 1663
 
Gift med en dotter till kyrkoherden Jon Olai Bölenius i Nätra.
 
Barn:  
 
1. Erik Andersson Hara, befallningsman i södra Hälsingland, d 1672 28/9 i Söderhamn (tryckt likpredikan)
 
2. Johan Andersson Hara, länsman i Löten i Mo, död 1679. Gift med Katarina Johansdotter Modina, av prästsläkt. Min anfader.
 
3. Malin Andersdotter, gift i Näske, Nätra sn.  
 
4. Jakob Andersson Hara, bonde i Gladom, Nätra sn, levde 1673, var död 1690.  
 
Släktrelationsuppgifterna i Nätra kommer från domboken och får ses som säkra (jag har fått uppgifterna av Jan NN i Västerås).  
 
Anders Eriksson kommer till Nätra först i mitten av 1640-talet, men hans barn bör vara födda 1610/1630. Med tanke på att Anders Eriksson är gift med en prästdotter och sonen blir befallningsman skulle man mycket väl kunna tänka sig att Anders Eriksson hade en fin härstamning.
 
Kan de båda Anders Erikssonarna vara samma person? Om inte, var bodde Anders Eriksson Hara i Gladom innan 1645?

Oj oj! Ett stort tack för uppgifterna!   Här finns en hel del svar på det jag funderade över när jag skrev artiekln, särskilt om Knut-delen! :-)   Jag har precis fått korrektur på en tilläggsartikel till Släktforskarnas årsbok 01. När jag kom fram till att jag var tvungen att skriva den insåg jag att jag var för snabb att skicka in artikeln i första taget. Nu gjorde jag samma sak med kompletteringsartikeln. Det bästa hade varit om alla uppgifterna hade kunnat vara med i samma artikel.   Jag måste genast springa upp till arkivet och läsa mer om Knutarna i domboken, nu när jag har datumhänvisningar!

Hejsan Miakel Persson!  Min formulering var litet diffus, men det jag menade var att Bromans Glysisvallur inte fanns utgiven då Bygd?n skrev sitt herdaminne.   Glysisvallur lär aldrig komma i nytryck. Men om den skulle nytryckas blev i alla fall jag väldigt glad...

Hejsan!  Jag har skrivit en artikel om släkten Bullernæsis som kommer att tryckas i Släktforskarnas årsbok. Tyvärr gick kompletteringstiden för årsboken ut iveckan. Årtalsuppgiften är intressant! Den har jag inte sett, och den hade varit kul att ha med i min artikel.   Uppgiften som Bygdén hämtat från Hälsinge nations arkiv härstammar från Bromans Glysisvallur, som numera finns utgiven.  Broman anger att Martinus Sigvardi var bondson från Växsjö by i Bollnäs socken. Detta innebär att han med största sannolikhet var son till hövitsmannen Sjul Andersson, nämnd från 1598 i Växsjö (nr 5). Hans hustru hette enligt ett dombrev Gölin Mårtensdotter, vars bröder var borgare i Gävle.   Historien om barnen hade jag inte hört innan.   Med Bullernäset som du skriver, bör du mena Långnäs, ett näs i sjön varpen som ligger alldeles invid Bollnäs kyrka. Bollnäs skrivs en period under 1600-talet Bullernäs, men både innan och efter används formen Boldnäs.  Den Anna Bullernæsia som var gift med Daniel Isaksson var dotter till Petrus Nicolai Bullernæsius i Svärdsjö. /Lars

Usch vad det här är besvärligt, Gudrun! Dessa Brita, Katarina och Emerentia och gäckat oss i så många år. Jag tror det är bäst att vi utesluter båda hustrurna i väntan på en primärkälla som visar vilken som är den rätta.

Rörande ovannämnda Katarina Lemoine så har jag publicerat rättsprotokollet kring tumultet i artikeln En kontroversiell präst. Olof Montén (1673-1737) i Söderhamn, i Släktforskarnas årsbok '98. Komministerns namn var Faxén, inte Taxén som ärkestiftets urgamla herdaminne skriver.
 
Märk väl att jag använder formen 'Katarina' och inte 'Catharina', i den rätta normaliseringens namn!
 
Per Berg, kyrkoherde i Mo i Hälsingland i början av 1700-talet, var gift andra gången med en Birgitta Lemoine, som jag har för mig var från södra delen av ärkestiftet, av prästsläkt (jag har inte pappren här). Hon nämns inte i herdaminnet, men hennes och hennes mans initialer finns broderade på en kalkduk i Mo kyrka.
 
Återkommer när jag kontrollerat i mina papper.  
/Lars Moënsis

Stig Geber!
Vi har träffats och pratat släkt för några år sedan. Vi talade om Gilljam - jag berättade att min morfars farfars farfars farmor Katarina Klasdotter Gilljam föddes 1729 i Iggesunds bruk, Njutångers socken, Hälsingland. Du sade att Iggesundssläkten Gilljam inte gick att knyta ihop med Lövstasläkten Gilljam.  
 
Hur var det med det?  
 
M v h
Lars

Carl!
Oj, jag läste för snabbt! När du skrev Riksarkivets serier för brev tänkte jag på databasen som Red för Svenskt diplomatarium har lagt upp över alla medeltidsbreven.  
 
Denna databas går ju bra att använda som sökverktyg om man skall rekonstruera var Ekdahls brev ursprungligen fanns.

N J Ekdahl kalvskinnsprästen (1799-1870) genomförde 1827-1830 sin norrländska resa, då han samlade in medeltidsbrev och uppgifter om fornlämningar med mera. Åtminstone för Hälsinglands utgör en stor del av det äldre källmaterialet Ekdahls samling.  
 
Ekdahls brev finns idag strödda i Antikvariskt-topografiska arkivet, samt i flera olika samlingar i Riksarkivet, och är svåra att få grepp om. Uppenbarligen var breven samlade i gårdsarkiv från början, men nu är de alltså skingrade på många olika ställen. Vet någon om det finns förteckningar över vilka orter vissa brev kom ifrån? Det naturliga hade varit att från början bevara breven i samlingar beroende på vilken gård de kom ifrån (proviniensprincipen), men det har alltså inte skett.

I landsarkivet i Härnösand, i t.ex. Gävleborgs landskontors, landkansli, Hälsinglands domsagas häradsrättsarkiv, Långvinds bruksarkiv och liknande stora arkiv dräller det av  (ok snarare : kan man hitta) pergaments- och pappersbrev från 1500-talets andra hälft. Dessa är lika intressanta som de medeltida tycker jag, men de får aldrig får vara med i diplomatarierna.  
 
Dessa brev är främst faste- och dombrev, och är skrivna nästan exakt som de medeltida (fast med mindre abbreviaturer) - Allom them thetta breff se äller höra läsas helsar iak...  
 
Jag tycker att faste- och dombrev efter 1540 även bör på något sätt registras. Gränsen mellan medeltid och förmodern tid är väl särskilt flytande i Norrland.

I Stefan Brinks bok Sockenbildning och sockennamn (1990) står det om sexårsgärden har jag för mig, och han har säkert noter till annan litteratur om samma ämne.

Ang de grupper av hälsingar som var kristna hundra år före 1150 så finns korsmärkta runstenar både i södra och norra Hälsingland.
 
Skog hette tidigare Bervik, inte Bergvik  
Sjön invid hette fortsättningsvik Berviken, som sedan förändrades till Bergviken, och gav namn åt industriorten Bergvik, som bröts ur Söderla 1914 som egen församling (men kommer att slås ihop med Mo församling 1/1 2005).

Det ovantstående var ett mycket trevligt inlägg!  
Jag vill tillägga att det Uppsala öd som i Hälsingelagen kallas sunnastae h?gh?r idag liksom de andra två heter Kungsgården.

Vad är källan till detta? Thunbergs Svenska medeltidsregester?

Spielbodo eller Spjälbod är ganska ovanligt men förekommer i det medeltida norrländska diplommaterialet.

Källa till vad jag sa? Det var ju bara ett uttalande på känn!

I ett brev från 1352 (DS 4879) ger Nils Fardieknsson (Niklis Fardiækn Son) sin son Johan Nilsson (minum khiæræ son Johanne Niklisson)  ansvarsfrihet beträffande de gods han anförtrott honom söder om Ödmården.  
 
Sigillet är bevarat, och detta visar en krökt arm i sköld utan hjälm) med omskriften S' NICOL .... S'.
 
Enligt A Hellbom Medelpads äldre urkunder (1972) sid. 276 är sigillet lika som vapenbilden på den beryktade gravstenen i Sköns kyrka.

Fredrik är alltid lätt att känna igen på kort, åtminstone från senare delen av hans liv. Han har enorma mustascher och en för tiden omodern paraduniform på sig.

Hmmm... inser efter postandet att jag nog blandat ihop betydelsen av äreboren och välboren. Men är det samma sak? Äreboren = tit. på ståndsperson med högt anseende enligt Ordbok för släktforskare.

Jag läste Joakims inlägg litet noggrannare och ser att vi båda nämner Sunnerbo dombok i slutet.  
 
Jag har för mig att Smol Ups hela tiden hänvisar Sunnerbo dombok.  
 
Domböckerna brukar finnas i koncept och renovation i landsarkiv resp Advokatfiskalämbetets arkiv i RA. Kanske är den ena verisionen borta tiden 1625-1754?

Jag undrar om någon har utfört forskningar kring den  adliga  (inte friherrliga) släkten Marcks von Würtemberg, samt om någon gjort forskningar kring de ingifta i släkten (släkten har utgrenat sig med endast en agnatisk linje, och de flesta ingifta har varit av ofrälse börd - dock av förnäm familj, ofta bruksägare)?

Hur är det med Daniel Westlings anor i Bollnäs och Hanebo längre tillbaka? Den antavlan som publicerats på Svar har varken byar eller går särskilt långt tillbaka i tiden. Har någon gått djupare?

spännande!
Tack för hjälpsamheten!

Gösta Evald Lindström
död 1969 28/2 i Skåne.  
lär vara född i Horndal, d v s By i Dalarna.
Men återfinns inte där.
Vilken var hans födlseort enligt dödskivan?

Nämnd från 1080-1100 luktar illa, så att säga, eftersom det väl inte finns några handlingar från den tiden.  
 
Att Fale Bure finns nämnd bådar heller inte gott...

Här är ett brev daterat Skog (i Hälsingland) 1555. Alla personer som nämns tillhör allmogen. Brevet är utfärdat av underlagmannen Lars Nilsson i Finflo, som kungör att Sven Torstensson i Ullbro i Tillinge socken i Uppland sålt den jord han ärvt i Lingbo, Skogs socken, till sin broder Hans Torstensson. Tolv fastar och två vittnen uppräknas - alla tillhörande allmogen. Förkortningar upplösta utan kursivering (eftersom denna inte följde med när jag klistrade in texten här).  
Original i Pappersbrevsamling I, RA.  
(Tryckt i Lingbobreven - där även med översättning och fotografisk återgivning - sid 40)  
 
Jagh La?e Nil?on i Finneflo vnderlagman vdi Helsingelandh giör veterligt medh thetta mitt öpidh [bref] att tå iagh rett lage tingh holt medh almogan i Skoxkircken anno dominj fempton hundrade femtijo och på tett fempte tå bleff vitnat för retten att Suen Törstenson i Vllebro i Tyllinge sockn i Åsunde härädh hade vnt och till euerdeliga ego sålt sinom broder Hans Törsteson i Lingebo i Skoxkircke sockn alla sina fädernis och mödernis iordh ligiandes i förnemde Lingebo medh hu?om och alle tillagor både i våto och törro ner by och fierran ingen dell vndan tagandes som ter tillegat haffuer eller ennu medh någon rett tilligge kan : för tuå och fyretijo mark päningar som fornemde Suen Törstenson bekendes sigh redeligha opboritt haffua och terföre affhende han sigh och sinom arffuom förnempde iordh sina och hemlar och til egnar henne vnder Hans Törstenson och hans arffuar til euerdeliga egor : och epter thetta kiöp lagliga giort var dömpde iagh La?e Nil?on samt medh te tolff i nempden såte tett kiöp stadugt och fast för födde och ofödde vidh skaff som lagh vtt visa : vitnismen på samme kiöp Oloff Per?on i Tönånger, Jacop Iåp?on ibi[dem] : te?e äre som tå i nempden såte Oloff Ionson i fallett, Per Olson ibidem, Oloff Engeb-rigtson i Långebo, Suen i Sielstugan, Törgils Olson i bodom, Per Iönson i Norbo, Törsten Nilson i Tönånger, Nils Per?on i Hunsbo, La?e Ionson i Böle, Lasse Bengtson i Lött, Iöns Persson i Kaldebeck, Lasse Erson i Lött et cetera. Till ytermera vi?o trycker iagh La?e Nil?on mitt Signett vnder thetta breff. Datum anno et die vt supra.

1. Svenska riksdagshandlingar?  
 
2. Johannes Messenius:
Johannis Messenii Scondia illustrata, Sthlm 1700-1705.

Pierre:
jag hittar ingen Erik Larsson Broberg i Norrtälje 1680. Kyrkoherden i nämnda församling hette Petrus Prosperius, 1674-; näste Anders Hagberg, 1689-91. Komminister var Johan Gærlerus 1675-79 och Per Hagander 1687-1706.  
 
Som du ser är det stora luckor, och jag tror säkert att din Broberg var där. UÄH innehåller som sagt massor av fel och brister, men jag undrar om inte Norrtälje finns med i det nya hm, jag har inte det, men eftersom det kom ut förra året finns det på de flesta välsorterade biblioteken.  
 
Jag undrar om det inte bäst att sköta sådana här frågor över mejl? Det kanske är risk att överhetta forumet?

Tack allihop för intressanta svar på mina frågor! Jag ska gå till Carolina i morgon och leta, kan knappt bärga mig!

Tips:  
Virdestam: Växjö stifts herda?minne IV. (Växjö 1930) och
Villstadius & Molin: Smolandi Upsalienses.

Nåväl, det för själva handlingarnas bästa vore givetvis att handlingarna hamnade i bra arkivmiljö.  
Ett problem är dock att det finns ett arkiv på varje jordbruksfastighet (och f.d. sådana) i hela riket, av skiftande värde givetvis, men de flesta innehållande papper från åtminstonde 1700-talet(och medeltida pergamentbrev i sällsynta fall). Om alla dessa skulle tvingas in till landsarkiven fick de göra stora utbyggnader...  
Om det skulle drivas till denna extrema grad var man ju tvungen att även tvinga in alla autografsamlares autografer äldre än kanske 100 år, och alla frimärksamlares brev äldre än 100 år...

Lena A:
Är det inte bra att förvara handlingar i plåtskrin? Kan de mögla?  
Jag förvara mitt gamla gårdsarkiv med handlingar från 1700-talets början och framåt i ett stort gammalt plåtskrin avsett för handlingar, inom arkivomslag dock. Däri har det dock legat handlingar de senaste 100 åren, och de har inga skador, vad jag kan se.

När jag skall installera GFF säger datorn Ogiltig enhet när det nästan är klart. Jag tolkar det som att datorn vill installera programmet på en fjärrhårddisk som inte är inkopplad. Hur styr man var programmet skall installeras?

De flesta gravstenar från medeltiden som bevarats i vårt land finns inne i kyrkornas golv (eller under nuvarande golv). Endast ett fåtal finns på kyrkogårdarna. De är vanligast i Västergötland, vanligen i form av så kallad stengravkista. Dessa förekommer i två former:
1) Äldre, med sidohällar, lockhäll och två gavelstenar, som t.ex. Olof Skötkonungs grav i Husby.
2)Senare enklare variant utan sidohällar, som den i Hällstad.
 
Det finns ungefär 80 sådana stengravkistor.
Den i Hällstad tillskrivs en stenmästare vid namn Othelric och härrör från 1100-talets slut.
 
Källa: Signums svenska konsthistoria, Den romanska konsten.

Jens!
 
Visst, det låter som en bra idé.
 
Vad jag menade var emellertid inte att man skall ge ut texter från 1600-talet och 1700-talet på samma sätt som i diplomatarierna. Man kommer väl alltid ändå att renskriva texter här och var, liksom små citat, och då bör man alltså använda SD:s editionsregler?

För många år sedan såg jag på TV hur bortraderad text på ett pergamentsbrev kunde göras läsbar på kemisk väg. Texten var alltså inte alls synlig innan, men efteråt kunde den läsas.

Vid närmare eftertanke är kanske 5-6 veckor lång tid för att resa från Liverpool till New York?

Rättelse:
Databasen står i forskarexpeditionen i HLA. Dessutom har inte de gamla registren använts, utan man har gått in i originalen.  
Detta enligt uppgift från Philippos.

Det här känner jag inte igen. Före 1845 ärvde väl brödet dubbelt så mycket som systrar, har jag för mig. Och detta var landsbygden, i staden ärvdes väl lika även tidigare. Detta är lag, och inte praxis. Jag har för mig att jag har sett i arvskifteshandlingar att kvinnor och män ärvde lika även innan 1845, i alla fall i Hälsingland.  
 
Visst tog äldste sonen oftast över gården. Men, det innebar att han större delen av livet var skuldsatt till sin syskon. Vad jag har sett fanns ett fungerande system där syskonen hade revärser i hemmanet, brodern betalade av en viss summa varje år. Idag fungerar inte systemet, då den som skall ta över hemmanet blir tvungen att låna oerhörda summor pengar på banken istället...

Efter denna utmärkta redogörelse behöver jag inte kontrollera i Carolina :-)

En fråga om Familjeregister
Tidigare har det varit konstruerat så att barn som bildat familj står med knapphändiga uppgifter men med hänvisning till sin familjetabell under sina föräldrar, medan de som inte gjort det fått alla uppgifter utskrivna. I senaste versionen (8.04) verkar det ske hur som helst. Ibland är alla uppgifter utskrivna, ibland inga alls. Detta innebär ju att man vid utskrift måste radera oändliga mängder fakta för att få det likadant.  
 
Är det någon som har en lösning på hur detta ställs in?

Fortsättning på inlägg av undertecknad ovan den onsdag den 20 juni 2007 kl. 21.20:  
 
Mitt Holger fungerar igen!
 
Jag hade verision 7, och genom att ta hem uppdateringarna från Holgers hemsida så fungerade allt som det skulle. Så enkelt var det.

Jag råkade ut för samma problem som nämns ovan, Key violation, och försökte göra som Carl rekommenderade. Att importera till en ny bas gick inte, för mitt i det sade Holger åter Key violation. Däremot gick det att föra över filerna till gedkom och sedan ta in dem i en ny bas. Det märkliga är att den nya basen innehåller fyra personer fler än den gamla hade. Varifrån kom månne dessa? Någon som har ett förslag?

Tack för förslaget.
Problemet är att det är fortfarande omöljigt att redigera texten, eftersom antavlan ju blir en bild.

Varför inte ringa till dem?
 
Ringa till nu levande personer är dock ibland ingen bra metod, eftersom vissa uppträder förvirrat och en del inte ens vet vad sina barnbarn heter i andranamn eller mera sällan när de är födda.  
 
Landsarkiven har folkbokföringsavdelningar, som kan lämna ut mindre känsliga uppgifter. Man måste dock ha en ingång i materialet. Om du vet vilken församling de var skrivna i när kyrkböckerna (totalt idiotiskt) slutade föras kan du få uppgifterna genom deras personakter.

Ulla!
Det är mycket farligt att vara osäker när det gäller relation mellan en förälder och ett barn. När det gäller 1800-talet går det så gott som alltid (förutom de få fall där böckerna brunnit eller förts dåligt) att säkert kunna fastställa en säker relation av detta slag (förutom om barnet hade en okänd förälder eller liknande).
 
Det är förödande att göra ett fel vid en raltion under 1800-talets mitt. Om du fortsätter att forska innebär nämligen detta att alla personer som du sedan får fram tidigare i tid än där felet begåtts är felaktiga.  
 
Det som är bäst är att alltid noggrant följa personerna under hela deras levnad i husförhörslängderna. Annars är inte forskningen utförd på bästa möjliga sätt. Dessutom är det mycket intressant att se hur personerna flyttat runt, särskilt om man har en karta över socknen i fråga till hands.  
 
Så många anförluster skulle kunna vara möjligt, särskilt i en församling som Offerdal. Men, det borde vara känt i familjen! Var din mans mormor och morfar verkligen kusiner? Och var de verkligen även kusiner till din svärfar?  
 
Som ny släktforskare blir man ofta ivrig och vill snabbt komma bakåt i tiden. Men om man istället är noga och följer personerna i hela deras levnad i husförshörslängderna, alltid kontrollera alla ministerialböcker och så vidare vinner man mycket i längden!  
 
Största lyckönskningar!

Tänk så tokigt det kan bli ibland! Jag har vänt på numren! Tack Anna-Carin!  
 
Jag menade givetvis, med fingerade namn:
10 Lars Olsson, f 1817 16/4 i Nolhed nr 1, Mo sn, d 1880 3/1 där, bonde där, g m
11 Sara Nilsdotter, f 1816 23/10 i Näset nr 1, Mo sn, d 1893 9/8 i Nolhed nr 1.  
...
26 Lars Olsson = 10  
27 Sara Nilsdotter = 11  
 
(Sedan hade jag inte tagit med mera på 26-27:s plats.)  
 
CFH, ana 13: hur menar du där?

Jag fick e-post-ledes en förfrågan om den Hülpherska samlingen, vad den är och var den finns? Den består av sju volymer (om jag inte missminner mig) med genealogier över släkter främst från Västerås stift. Genealogierna är upprättade i slutet av 1700-talet och verkar grunda sig på kyrkböcker så långt tillbaka som dessa sträcker sig.  Varifrån Hülphers har fått uppgifter om tiden före vet jag inte, men troligen rör det sig om muntliga uppgifter från släktmedlemmar. Hülphers samling är mycket värdefull, mycket genom att den visar vart familjemedlemmar flyttat, uppgifter från tiden då kyrkböckerna inte visar detta. Ofta flyttade medlemmar i borgarsläkter t.ex. mellan Säter, Falun och Stockholm. Stora delar av samlingen verkar ha kopierats in i den ca 70 år yngre genealogiska samlingen Gefle och dess släkter (orig. i Vasaskolans bibliotek, Gävle, mikrofilmad)
 
Hülphers finns mikrofilmat, men jag kan inte återfinna samlingen i SVARs listor på internet. Dock vet jag att mikrokorten finns, eftersom en upplaga av dem bevisligen finns på Museet i Bollnäs.

Erik Fromhold Melin, född 1694 i Hamburg, begravd 1753 7/10 i Stora Tuna. Fändrik vid Gagnefs kompani.
(Dalregementets personhistoria 1714/0327).
 
Vet någon något om hans härstamning?
 
(Hans hustru Margareta Groth härstammar från de tyska släkter jag har frågat om tidigare).

Olofs brorson Lars Fredrik Schalberg, f 1780 13/7 i N Sandsjö, Småland, d 1833 29/1 i Åbo, ordförande i Åbo kamnärsrätt. Gift med Lovisa Möller.
Barn:
Fredrik Vilhelm Schalberg, f 1811 5/5, magistratskrivare i Viborg.
Selma Ottilia Eufrosyne Schalberg, f 1811, d 1917, sömmerska.
 
Jag söker vidare uppgifter om dessa.
(Jag vet inte var jag har fått uppgifterna ifrån.)

Angående Sandö glasbruk. Ligger inte det i Bjärtrå socken, mitt i Ångermanävlen?  
(jag gjorde lumpen på den blåsiga iskalla ön)

Jag forskar på en Anders Wennberg, född 1671-12-21 i Väderstad (d:o C:1). I födelseboken står att han är son till församlingens kyrkoherde och Elisabet Andersdotter. Två år tidigare, 1669-06-20 vigdes kyrkoherden Johannes Petri i Väderstad med Elisabet Andersdotter i Högby. Jag förmodar att det är rätt kyrkoherde.  
 
Är det någon som har ett herdaminne för Linköpings stift i närheten? Jag skulle vilja verifiera att det är rätt kyrkoherde och söker vidare uppgfiter om familjen.

Jouni!
Stort tack!  
Med vänlig hälsning
Lars Nylander

Anna Eriksson föddes 1896 23/4 i Badelunda. Hon flyttade till Mo sn, Hälsingland, och gifte sig 1921 27/11 med hemmansägaren Lars Gustaf Johansson. Hon dog i Söderhamn 1988 11/5.
 
Hennes son vill nu besöka hennes födelseplats. Jag undrar om någon som har tillgång till Badelundas böcker snabbt kan se efter i vilken by hon föddes.

Jag har kört fast på släkterna Bisterfeldt och Bram i Mariestad.  
 
Johan Bisterfeldt, född 1723 i Frisen. Bagare, mästare i Mariestad. Hans finns bl.a. på GID 691.4.110600, 691.39.1600, 691.40.7000, 691.60.25000 (vigsel) och flyttade 1786 till Strömstad (GID 691.44.25100) där jag inte har lyckats hitta honom.  
 
Han gifte sig 4 nov 1756 i Mariestad med Anna Katarina Bram, döpt 14 maj 1734 i Mariestad,
död 4 juni 1760 i Mariestad. 30 år gammal (?). Dotter till fältväbeln Anders Bram.  
 
Har någon sysslat med denna släkt och kanske lyckats bättre än mig?

I födelseböckerna på 1700-talet står enbart faderns efternamn. Jag forskar på en Hedvig Eleonora Wennberg, född 1784 1/10 i Mariestad. Faderns yrke är någon typ av vaktmästare Wennberg. (GID 691.61.32900).
 
Husförhören för Mariestad har inga personregister vid den här tiden. Någon som har något tips hur man ska kunna forska på en sådan besvärlig församling?

Black, Bromskiöld, Steckzenius, Tegenfelt, Spinnel, Bergstedt. Har någon forskat om dessa Umeåsläkter?

Hejsan,
 
jag håller på med en antavla åt en bekant, och stötte då (till min fasa) på dessa:
- Anna Stina Eriksdotter, född 1846 30/3 i Kil, Vrml. Gift med sågverskarbetaren Israel Johansson Sil?n i Sikdal, Alnö sn, Medelpad.
- Nils Johan Pettersson, född 1851 22/1 i Fryk...nd (kan inte läsa vad jag har skrivit) sn. Arbetare i Alnö sn, gift med:
- Beata Jansdotter, född 1850 22/9 i Stora Kil.
 
I min egen släkt var min farfars farfars syster Maria Kristina Nylander, född 1854 17/12 i Skogs sn, Hälsingland, gift 1881 15/5 Söderala sn med Johan Johansson, född 1854 30/7 i Väll, Värmland. Paret emigrerade till Amerika 1881 20/5, d v s knappt en vecka efter vigseln. De bosatte sig troligen i Minneapolis, dit massor av Nylandrar emigrerade under 1880-talet. Jag har dock inte kunnat hitta igen detta par.  
 
M v h
Lars Nylander

Kyrkoherden Nicolaus Laurentii i Bollnäs hade många barn, varav sonen  Engelbrekt Nilsson  nämns i ett arvsdokument daterat Bollnäs 1618 8/3 (RA pprI) som trädhgardzmästare wthi Nyköpingh.  
 
I ett annat brev (från 1570) kungör Nicolaus Laurentii att han påkostat sina barn skolstudier och hus och hem. Man kan tänka sig att Engelbrekt tillhörde den högre klassen, och därför kan ha barn som är ingifta i finare borgarsläkter i Nyköping.  
 
Var kan Engelbrekt ha varit trädgårdsmästare? På Nyköpingshus?  
 
Känner någon till denne Engelbrekt Nilsson?

Stort tack till er båda!
Nyårshälsningar
Lars

Hej!
Jag har uppgift om att fadern skulle ha hetet Gustaf Lindström, f 1817, enligt en familjebibel.  
Men det finns ingen uppgift om moderns namn.

Enligt anteckning i en familjebibel skall Karl Gustav Lindström vara född 1856 39/5 i Stockholm, Jakob. Hittar inte honom i födelseboken dock. Någon som har stött på denne K G Lindström?
Han flyttade sedan till Österlövsta sedan till By och 1893 till Revsund.

Efter en stunds funderande tyckte jag det var bäst att starta en ny diskussion kring soldaten Abraham Stafs (1683-1769) i Simeå, Undersviks socken, härstamning. Diskussioner om detta har förekommit litet här och var på anbytarforum (Anbytarforum: Landskap: Stockholm: Efterlysningar: Abraham Staf, född 1683 i Stockholm, Anbytarforum: Landskap: Hälsingland: Socknar: Rengsjö, Anbytarforum: Landskap: Småland: Efterlysningar: Trolle, Håkan) för några år sedan, och istället för att fortsätta på någon av dem, som alla på något sätt är olämpliga, börjar jag om här.  
 
I Undersviks dödbok finns för år 1769 en lång biografi över Abraham Staf inskriven. Där sägs bland annat att han var son till ädel och wälbördig Bengt Månsson Staf, löjtnant vid Skånska kavalleriregementet och ädla fru Rebecka Trolle. Där står också han skall ha fötts i Stockholm 1683.  
 
Någon löjtnant vid Skånska kavalleriregentet med namnet B M S verkar aldrig ha funnits. Däremot fanns en mönstskrivare vid Ljungby regemente med namnet Bengt Staf, bosatt på Stavsättra i Nöttja socken, Annerstads pastorat i sydvästra Småland. Denne föddes enligt åldersuppgift 1653 och dog 1692. Hans hustru hette Rebecka Runnevald, född enligt åldersuppgift 1670 och död 1741.  
 
Bengt och Rebecka bör har vigts innan 1689, eftersom kyrkböckerna börjar detta år. De får också en son Måns, 1692. (Detta är även mycket lovande, eftersom Bengt Stafs patronymikon enligt Abrahamns dödsnotis var Månsson.)  
 
Att paret hade två söner, och den ene hade namnet Abraham visar en anteckning från en dombok från 1702, som jag inte antecknat vem jag fått av (men troligen är det Nils Hård af Segerstad, som hjälpt mig mycket med denna släkt, som gett mig den). Enligt denna överfördes förmyndarskapet till Bengt Stafs två omyndiga söner från Per Månsson i Högagård till Jöns Larsson i Lönshult, på begäran av studenten monsieur Anders Runnewald, morbror till barnen. Han lät även meddela att han kommer att ta sin systerson Abraham till sig och svara för hans utbildning. Alltså finns en son Abraham, född innan 1689.
 
Kan Abraham ha fötts litet senare, d v s senast 1688. Och kan i sin tur Rebecka ha varit något äldre, och fötts i slutet av 1660-talet? Åldersuppgifter på soldater brukar vara äldre än de egentligen var, och åldersuppgifter i dödboken stämmer ju inte alltid.  
 
Rebeckas födelsetid kan heller inte dras för långt tillbaka i tiden. Hennes mor, Marta Osenhielm, kan bör ha varit född tidigast 1645. Hennes far, Josef Osenhielm, var enligt EÄ och Smolandi Upsalienses född 1620. Han tog värvning 1641 och blev fänrik 1645. Han kan väl inte ha gift sig innan han fick en riktig tjänst? Martas syskon, av dem som har angiven födelsetid, är födda 1663 resp. 1667. Marta kan visserligen ha varit äldst. Rebeckas bror Anders Nilsson Runnewall, var enligt Smol. Ups. född omkring 1678.  
 
Om alla dessa åldrar dras till sin spets och om samtliga kan antas vara förstfödda kan resonemanget hålla:
Abraham född ca 1686-88  
Rebecka född ca 1668-70 = 18-20-årig brud.  
Marta född ca 1648-1650 = 18-20-årig brud.
 
Namnet Trolle kommer in i bilden genom Josef Osenhielms hustru Ingrid Trolle, d 1705 i Kalmar. En annan teori som framlagts här på anbytarforum är att Bengt Staf skulle ha haft ett tidigare gifte, t.ex. med Rebecka Trolle, syster till Ingrid. Det skulle kunna vara möjligt, om man ser till att Ingrids barn födelsetider är 1663 och 1667, då skulle hon kunna ha varit född omkring 1640, och skulle väl kunna ha haft en yngre syster som fick Abraham Staf 1683. Men om hon skall tänkas ha fött barn redan omkring 1650 bör hon har varit född senast 1630.  
 
Kanske kan man tänka sig att de olika ingridienserna i Abraham Stafs dödsnotis är hämtade från tidigare generationer. T.ex. namnet Rebecka är ju den ev. moderns riktiga namn. Men Trolle är ju hennes mormors namn. Kanske var namnet Trolle det enda barnen mindes när de skulle uppge faderns härstamning för prästen. Trolle är ju namnet på en mycket känd släkt, och namnet låter, ursäkta uttrycket, litet lustigt och för tankarna till folktron. Namnet var nog lättare att minnas än Runnewald.  Hon hade ju adlig härstaming, eftersom Rebeckas mor var adlig, därav ädla fru. Josef Osenhielm var överstelöjtnant, men varifrån kommer Skånska kavalleriregementet ifrån? Och varifrån kom Stockholm, kanske det var en ihopblandning med uppgiften, också den i Undersviks dödbok, att Abraham skall ha haft tjänst hos greve Spers i Stockholm?
 
Jag undrar om de som forskade om denna släkt för några år sedan har hittat något nytt? Vidare önskar jag kommentarer på de säkerligen kontroversiella resonomangen.

Magnus Perlestam: Den rotfaste bonden - myt eller verklighet. Brukaransvar i Ramkvilla socken 1620-1820. Lund 1998.  
 
Doktor Perlestams avhandling är en typisk akademisk avhandling - stereotyper av verkligheten - vad som var normativt, d v s tvärtemot släktforskningsideologin, där man ju riktar in sig på enskilda personer.

En Kettil i Berge, Frösö socken, nämns tre gånger 1336-1347:
 
1336 17/6, Katle a Berghum, JHD I nr 36.
1339 27/10, K?til a B?rgum, JHD I nr 39.
1347 30/12, Ketill a Berghum, JHD I nr 68.  
 
JHD = Jämtlands och Härjedalens diplomatarium.  
 
Det bör röra sig om en och samma person. Fler uppgifter om denne man är knappast möjliga att få fram.

Soldaten Jonas Olsson Sjöberg dog 1760 2/4 i Bjåsta, Bergsjö sn. I dödboken antecknades: född år 1694 i Nov i Jämteland och Siön sn af framledne Soldat folket Olof Jonsson och h Karen Jonsdotter.
 
Siön, står det ganska tydligt. Men vad för en socken kan det månne vara?

Se uppsatsen om Jonas Hertman och hans bror i Hälsingerunor 2006. Författaren heter Elvi Sandberg, flitigt förekommande skribent på detta forum.

Pål Hallberg - den berömde konstnären som gjort målningar hemma i Mo?

Säversta, Hamre (finns fler som sagt) och Edstuga ligger samtliga i Bollnäs.
 
Olof Smäll, född 1770 3/8 i Säversta och Brita Jonsdotter, född 1766 26/7 i Edstuga nr 6, finns även i min antavla.

Jag undrar om någon utfört forskningar kring släkten Tybelius, som verkar härstamma från bonden Bengt Larsson i Tyby nr 3, Mo socken. Denne var bonde på det största hemmanet i Mo socken (24 öres- 16 penningland) Tyby nr 3 från 1626 (boskapslängd, KA) och ännu 1640 (jordebok, HLA).  
Broman nämner i sin längd över hedersmän från Mo socken bröderna Ericus Benedicti Tybelius och Laurentius Tybelius. Den förstnämnde blev kyrkoherde i Ockelbo 1659-1696, då han dog i hög ålder enligt herdaminnet för ärkestiftet.  
Efterträdaren av det stora hemmanet Tyby nr 3 var kvartersmästaren Anders Eriksson (sannolikt av släkten Lille). Kan övertagande av hemmanet ha skett genom mågskap? (obs! endast fundering!).

Rudolphi är ett känt namn inom hembygdskretsarna. Läs i den digra hembygdslitteratur som Bror Hillgren med fler har förärat Delsbo med. Tandläkaren Rudolphi har väl själv medverkat till att ännu mer utöka den förhållandevis stora mängd tryckt litteratur som finns om Delsbo har jag för mig.