Kerstin: Här kommer några uppgifter om Anna Svedin (gift med Petrus Olsson Frank 1929-11-10): Hon föddes 1980-01-03 på torpet Tankarne i Solberg i Norrala, samma vackra torp som nu ägs av Norrala Hembygdsförening.
I:1 Per Erik Jonsson Svedin (far): f. 1866-04-29 på Tankarne, fiskare. Gift 1893 med:
I:2 Helena Kristina* Andersdotter (mor): f. 1867-06-09, d. 1910 på Tankarne. Jag har f.n. inga uppgifter om hennes härkomst tillgängliga.
II:1 Jon Persson (farfar): f. 1818-09-07 i Skettene nr sub 2 (Höjen) i Norrala. Byggde torpet Tankarne i slutet av 1840-talet. Fiskare. (Gift första gången med Brita Larsdotter, d. 1855.) Om hans härstamning, se Familjer i Norrala. Gift andra gången 1859 med:
II:2 Margareta (Margta) Eriksdotter (farmor): f. 1827-06-14 i Svartvik, Norrala. Dotter till strandfogden och strandfiskaren Erik Persson (f. 1779-11-29, d. 1852-05-21) och hustrun Margareta Persdotter (f. 1783-02-24 i Svartvik nr 1. Båda dessa finns upptagna med härstamning i Familjer i Norrala.
Jag var själv uppe och tittade på Tankarne förra sommaren. Sigvard Bodin skriver ett par sidor om torpets historia i sin skrift Solberg - Norralaby i solen (Norrala Hembygdsförenings småskrifter nr 21, ISSN 1100-8539, s. 12-14). Han återger bl.a. följande:
Anna Frank, född i gården, har tecknat ner sina minnen från Solberg och skriver om Tankarne:
'Så kommer vi till sista gården i Solberg - vårt hem torpet Tankarne. Far var fiskare, farfar likaså. Vår far hette Per Erik Jonsson men antog namnet Svedin, när han exercerade. Vår mor hette Christina Andersson och var från Grangärde i Dalarne. Hon dog 43 år gammal och lämnade make och 8 barn ensamma. Det måtte ha varit en svår tid för far. Marta, som var äldst, tog hand om oss alla. Hon var då 17 år. När det blev vår och skolan slutat, flyttade vi ner till Skärså. Vi hade hästskjuts från Siknäs. Det blev ett stort lass med småbarn, hönsbur och getter. Senare på sommaren fick barnen, som var stora nog att följa pappa hem och skörda på detta lilla torp. Ibland var det slåtter, ibland var det rågen, som skulle mejas med lie. På hösten närmare jul gick slagan på logen om mornarna, när vi vaknade. Halmen skulle stoppar i madrasserna till helgen. På vintrarna gick far i skogen och högg timmer och knärötter, som användes till att bygga lastpråmar. Även skötarna skulle lagas på vintern. Så gjorde han laggkärl samt band nät och ryssjor. Även barnens skor måste han se till och laga. Det gällde att vara mångkunnig och ha krafter att orka med allt detta.
[s. 14:] Låt mig tala om, att en kyrklig ceremoni utspelades i stugan, när vår yngsta syster Kerstin blev född. Mor var sjuklig, så hon var liten och späd, så dom måste ge henne nöddop. Vår faster Marta fick lov av prästen att utföra detta. Då stod alla barnen runt sängen, där mor låg, på knä med knäppta händer och bad till Gud, att Kerstin skulle få leva. Så sjöngs en psalm. Det tycker jag var en vacker tavla och så blev vi bönhörda.
Hälsningar
Urban Sikeborg