Ingela, din förmodan att det är tveksamt om de svenska trupperna ansåg att de stred för landet förefaller högst berättigad. Såvitt jag vet finns ingen forskning som visar vad soldaterna i den svenska armén hade för motiv, men av det lilla som finns verkar det som att soldaterna inte alls var några stridisar. Av tidigare inlägg i denna tråd får man ju intrycket att det skulle ha varit populärt att bli soldat, och att de svenska soldaterna skulle ha haft en patriotisk motivation att ge sig ut i krig.
Men om vi ser på hur soldaterna rekryterades så blir bilden en annan. Soldaterna uttogs genom utskrivning, dvs manfolket i varje socken mönstrades och en utskrivningskommissarie valde ut de som skulle bli knektar. Av Lars Erikssons bok Svenska knektar, sid 17-18 framgår att bönderna kunde påverka vilka som skrevs ut, och att de framgångsrikt skyddade bondesamhället. De försökte främst se till att självägande bönder eller bondsöner utan bröder inte skrevs ut. Men de som blev utskrivna var inte glada, vilket framgår av att inte heller de saknade möjligheter att slingra sig undan. De kunde betala någon, som var sämre ställd, att träda i sitt ställe. Lars Eriksson ger som exempel drängen Johan Ersson från Fryksände i Värmland, som i mars 1676 blev utskriven vid en mönstring. Men han betalade sin bror Jöns för att bli soldat i stället, och Jöns Ersson kom att delta i slaget vid Lund. Jöns´ motiv för att bli soldat var snarare pengarna än en önskan att kriga för landet. Man får av Lars Erikssons bok intryckat att de som blev soldater var de som inte hade resurser att komma undan.
Och om det nu fanns någon soldat, som ville strida för sitt land, vilket var då detta land? Sverige var en mångnationell statsbildning. Där ingick bland annat Finland, Ingermanland, Livland, delar av Pommern och de nyligen erövrade landskapen Skåne, Blekinge, Halland, Bohuslän, Jämtland, Härjedalen (och om inte minnet sviker mig även Trondheims län). Det ingick soldater från alla dessa områden i den svenska armén i Skåne, inte minst från Karelen.
Patriotiska soldater är av mycket senare datum. Först från franska revolutionen blev patriotism en kraft att räkna med, och det skulle krävas ett sekel av patriotisk propaganda för att unga män fullt frivilligt skulle marschera ut och störta sig ner i skyttegravar för att bli köttfärs i artillerisalvorna.
på 1600-talet fanns ingen nationell identitet av detta slag. Kungen ansåg att folket skulle ha sin trohet till honom, oavsett vilket språk de talade och vilken historia de hade. Och den förståndiga allmogen ansåg att det var bäst att hålla sig så långt borta som möjligt från överheten.
Karl XI drog slutsatsen av sitt skånska krig att det krävdes en bättre bas för armen än utskrivningarna. Och lösningen på det blev det militära indelningsverket, där soldaterna garanterades en försörjning på soldattorp. Och bönderna garanterades att de skulle slippa dra ut i krig.
Ämne: Äldre inlägg (arkiv) till 13 januari, 2008 (läst 2750 gånger)
Cookie policy