Namnet Apollonia (inte Appolonia eller Appollonia, jfr Apollo/Apollon) har förekommit i Sverige sedan medeltiden. Det äldsta belägget är från 1370. På medeltiden skrevs det nästan alltid Apollonia, men på 1500-talet började mer eller mindre nerslitna namnformer uppträda som Abbeluna och Abluna. Namnet levde kvar i stora delar av Sverige, åtminstone Svealand och Norrland, i dessa former in på 1600-talet, i enstaka fall också till 1700-talet, men torde sedan ha dött ut. Förmodligen är Abbelona Bengtsdotter, född 1730 i Sunne, en av de sista som får namnet. Eller finns yngre belägg? På 1800-talet togs det åter till heders, men då alltid i formen Apollonia. Apollonia Lundgren, född på 1820-talet, hörde säkert till denna andra vår för namnet.
Apollonia är ett latinskt namn av grekiskt ursprung, som också var ett helgonnamn (martyren Apollonia av Alexandria, död 249), upplyser Sveriges medeltida personnamn. Hon fick enligt legenden alla tänder utslagna innan hon brändes och därför är hon tandläkarnas skyddshelgon, kan man läsa i Svensk uppslagsbok.