Gamaliel är ett extremt ovanligt namn, skulle man nog kunna säga. Jag redovisar det i Släktforskarförbundets namnlista 1999 med exemplen frälsefogden Gamaliel Palmgren, 1690-1756, i Frössvik, Oppeby socken, Östergötland, och klockaren Gamaliel Eriksson i Tjällmo, Östergötland (gift 1691), som var son till en präst.
I boken Danske personnavne av Rikard Hornby sägs namnet vara hebreiskt. Det förekommer, som Lars Öhman, påpekar här ovan i Bibeln (Apostlagärningarna) och den korrekta stavningen är Gamaliel (inte Gammaliel), så också i den nya bibelöversättningen. Säkert är det den bibliske Gamaliel som utgjort inspirationen när namnet gavs till barn i 1600- och 1700-talets Sverige.
Namnet förekom för övrigt redan på medeltiden i Sverige, enligt verket Sveriges medeltida personnamn, som skriver: ?Namnet oftast brukat om prästmän, trol. såsom latinisering av Gamal?. Det nordiska namnet Gamal (av det fornsvenska adjektivet gamal 'gammal') förekom sporadiskt under medeltiden och latiniserades vanligen Gamalus. Det kan vara värt att notera att det inte finns några medeltida belägg för Gamaliel efter omkring 1350. Det verkar således inte som om namnet förekommit med obruten tradition i Sverige sedan medeltiden, utan att det dog ut på senare delen av 1300-talet och åter kom i bruk på 1600-talet (eller möjligen 1500-talet).