Sune / Suno

[Ingrid Wikberg]

Jag har i en artikel från 1942 läst om en person som hette Suno Gallos i förnamn. Låter märkligt,
har aldrig hört dessa namn. Enligt artikeln så stavade en del namnet Gallos = Gallus. Suno låter ju som en märklig variant på Sune.
Den här personen var född i Jämtland 1836, hette Wallström i efternamn, blev lektor i Örebro och dog 1922.

[Sam Blixt]

Hej Ingrid!
 
I PLF's databas (födda barn) 1620-1929 fanns det 12 med förnamnet Suno, de var födda 1710-1759, de flesta, 7 st, under tiden 1740-1749.  
 
Det finns i dag 15 personer i Sverige, som heter Suno, av dessa är det 1 som har namnet som tilltalsnamn/förstanamn. SCB.  
Dessa fanns redan 1998 enligt Alla svenskars förnamn, dessa var födda mellan 1920 och 1979 med jämn spridning.
 
1971 fanns det enligt Förnamnsboken 20 män med förnamnet Suno.
 
Betr. Gallos, finns det ingen Gallos, däremot en Gallus 1998, men ingen i dag. Det fanns tre män och en kvinna med förnamnet Gallo 1998. I dag finns det fyra män med förnamnet Gallo.
 
MVH
Sam Blixt, PLF, Oskarshamn

[Ingrid Wikberg]

Hej Sam!
Det var intressant.Så lite man egentligen vet om gamla svenska namn.Tur att Rötter finns som kan ge lite mera kunskap, och fantastiskt att namnen fortfarande lever kvar! Det är väl kultur.

[Dag Bremberg]

Sune förekommer bland mina anor i Linderås med angränsande socknar i norra Småland, men där förekommer också Suno, vilket måste vara en variant (?).  
Suen förekommer på 1600-talet och är väl också en variant av Sune, fast vissa översätter det till Sven?

[Bo Persson]

Suno är den latiniserade formen av Sune, medan u-et i 'Suen' endast är ett sätt att skriva v. Man måste ju komma ihåg att det inte fanns några stavningsregler.

[Stig Johansson]

Hej
Jag har i dödböcker t.ex. AD Jonstorp C:1 (1689-1783) bild 208/sid.196
funnit namnt Sune. Men i de sökresultat på Disbyt, samma person står det
Sone. Jag tycker att det är ganska tydligt att det i kyrkoboken står Sune.
Även i hans hustrus runa står han som Sune.
Så, vilket är det rätta undrar
Med vänlig hälsning
Stig Johansson

[Kjell Arvidsson]

Jag följer originaltexter så långt det går.  
 
2:a och 3:e handsuppgifter ifrågasätter jag alltid  
 
/Kjell Arvidsson

[Olle Elm]

Kanske intressant vad namnforskningen säger om namnen:
 
Sune (R suni) fornsvenskt namn, bildat av ordet sun son.
Vanligt namn i östra och södra Götal., där det bevarats till vår tid i former som Sone, Sån(n)e, Söne. Inom adeln återupptogs namnet 1818 (ätten von Vegesack).
 
Sone [såne] sidoform till Sune, som i fornsvenskan hade gen. formen Sona. .... Förekommer mest i Skåne och Blekinge.
 
(Källa: Otterbjörk)
 
Vänligen,
Olle Elm

[Stig Johansson]

Tack Kjell och Olle
Intressant med formerna och var de användes i första hand.
jag avser nog att följa Kjells råd och använda det som står
i födelseböckerna. För man har ju märkt att namnen kunde förvanskas
vad andra tillfällen.
Problemet som jag ser det är ju vad man skall kalla avkommorna.
För visst är det skillnad på Sunesdotter, Sonesdotter eller rent av Sönnesdotter.
Där får man kanske avvakta tills man kommer till husförhörslängder in på 1800-talet.
MVH
Stig

[Kjell Arvidsson]

Efternamn på barn  
 
Jag blev lite fundersam, då jag första gång upptäckte att det i födelseboken stod barnets fulla namn. Både för och efternamn och det återkom senare  i flera böcker.
I släktforskningen får man aldrig upphöra att bli förvånad.  
 
Där händer det hela tiden nya saker

[Björn Sonesson]

Hej!  
 
Informationen i språkboken är ofullständig; I Värmland har formen Sone bibehållits i skriftliga källor långt in på 1800-talet och även 1900-talet, så där stavar man Sone förutom under en tid på 1700-talet då sidoformen Sonid skrivs i kyrkoböckerna.  
 
Formen med -o- tycks ha ett sydvästnordiskt utbredning. I så fall kanske Västergötland har formen Sone?
Uttalet i Ekshäradsmål (Hagfors kommun)är Söni, stavning Sone.  
 
På 1500-talet fanns namnet spritt över hela Värmland, men under 1800-talet mest i Ekshärad och även i Norra Ny och Dalby.  
 
MVH Björn
 
(Meddelandet ändrat av Sone 2012-09-07 09:56)