Susanna

[Sara Dyrinder]

Hej,
jag har i min forskning stött på två personer med namnet Susanna.
När man tänker på namnet Susanna så känns det inte som något namn som var vanligt på 1600-1700-talet.
De två personer jag har är födda 1637, respektive 1723, i Vitaby (L). Susanna den äldre är mormor till den yngre.
Var Susanna ett vanligt namn i Sverige, och då framförallt östra Skåne, vid denna tid?
Mvh Sara

[Ingela Martenius]

Inte vanligt, nej. Namn från Gamla Testamentet var med få undantag inte alls populära i Sverige (och Susanna är ju dessutom från GT:s apokryfer!). Där man finner GT-namn så är det oftast en viss släkt som har ett eller ett par som signum nästan (t.ex. Israel, Sara - just patriarkerna var i sammanhanget det närmaste populära man kommer ifråga om GT-namn). Vissa GT-namn ansågs närmast anstötliga, så t.ex. Eva.
 
Här skiljer sig Sverige starkt från t.ex. England där, som en direkt följd av protestantismen och dess krav på att man personligen skulle läsa Bibeln (inklusive GT), GT- och apokryfnamn som vi ibland i Sverige kan tycka vara ganska märkliga både var och fortfarande är enormt populära.
 
Inte heller har Sverige tagit efter de katolska länderna och uppkallat barn efter den heliga familjen; det tog ett bra tag innan Maria blev vanligt(och frågan är väl om det inte är Maria Magdalena som avses och inte jungfru Maria - när det gäller Maria församling i Sthlm är det ju så), Josef har aldrig varit populärt och Jesus förekom inte alls.
 
Vi har istället hållit oss till helgonen och kringfigurer i NT (Anna (Jesu mormor), Elisabeth med varianter (Johannes Döparens mor), Johannes med varianter (Johannes Döparen), Mats (Mattias dvs. Matteus), Magdalena med varianter (Maria Magdalena), Märta (Marta) etc, etc).
 
Den mångfald namn vi har idag började från stax före mitten av 1800-talet; runt 1850-70 moderniserades namnskicket i Skåne starkt. De förut så typiskt skånska (dvs. i hög grad danska) namnen försvenskades och normaliserades. Så t.ex. blev Sissela Cecilia, Karna Karin/Katarina och Måns Magnus.
 
När det gäller Susanna så kan vi se det danska inflytandet direkt: den första Susanna är ju född 1637 då Skåne var danskt medan den andra Susanna enligt tradition är uppkallad efter den första. Hur pass populära GT-namn varit i Danmark har jag tyvärr ingen aning om.
 
 
Ingela

[Eva Leksell]

Inte var gammaltestamentliga namn ovanliga i Sverige på 1600- och 1700-talen, var har du sett det, Ingela? Jag tycker nog att det närmast vimlar av Daniel, David, Abraham, Isak, Israel, Samuel och andra mansnamn. De var tydligen särskilt vanliga norrut. Mosebacke i Stockholm har till exempel fått namn efter en mjölnare Moses på 1600-talet som var från Ångermanland om jag minns rätt.
 
Eva förekom också - jag har några i min släkt på 1600- och 1700-tal. Åtminstone någon Susanna på tidigt 1700-tal har jag också (Mellansverige).
 
Man kan söka på bara förnamn i Familysearch, IGI-databasen, och det blir mängder med träffar på gammaltestamentliga namn, till exempel Adam och Eva, liksom Susanna, i olika delar av landet även långt tillbaka i tiden.

[Elisabet Arvidsson]

Gamla-testamentets flicknamn är ju inte så många.
Hagar, Sara, Dina, Rut, Ester, Rakel, Lea, Eva,  
Susanna (står som Ingela säger i Tillägg till Daniels bok GT:s apokryfer),Mirjam, Rebecka, Hanna, Nomie, Debora, Delila, + några till som jag inte kommer på i all hast.
 
Vill du läsa mer om själva namnen så finns det en bok som heter Vem är vem i bibeln (Raben & Sjögren-förlag) De flesta är ju män och många är ju icke-judiska namn.
 
Men frågan gällde väl; Om Namnet Susanna var vanligt i Skåne 1637? Och det har ju Ingela svarat på --vad jag kan läsa ut.
Man kan ju säga att Sara D har fått in en bra historisk händelse in sin antavla.
Grattis.
 
/ elisabet

[Ingela Martenius]

Jämfört med t.ex. Erik, Anders, Olof respektive Brita, Anna, Kerstin så vill jag inte påstå att det vimlar av GT-namn. Det beror också på i vilka kretsar vi rör oss. Bland präster och i vissa borgerliga och högreståndsmiljöer var det inte så ovanligt - just i prästsläkter var det faktiskt tämligen vanligt, det visade ju att prästen kunde sin Bibel. Men allmogen var 90-95% av befolkningen och där släppte inte hämningarna vad beträffar namn förrän bortåt mitten av 1800-talet.
 
Sedan finns det naturligtvis lokala variationer. I någon socken kanske ett visst, i övriga landet tämligen ovanligt namn, var relativt populärt - men då var det för att man hade några släkter som en gång börjat med sådana namn och de blev kvar eftersom man döpte efter de äldre generationerna i så hög grad. Det är det jag menar med att vissa släkter har vissa GT-namn som signum - där blir naturligtvis förekomsten mycket större än normalt.
 
Visst förekommer GT-namn, men vanliga eller populära var de aldrig i de breda lagren - med, som jag förut skrivit, ett par undantag. Som jag också förut skrivit var patriarknamnen (alltså Abraham, Isak, Jakob/Israel samt Sara (men inte Rebecka och Rakel)) bland de populäraste av GT-namnen - men även Daniel och Elias. Daniel i lejongropen och Elie himmelsfärd var mycket populära folkliga berättelser och förekom också ofta på väggmålningar och bonader bland allmogen. Eva ansågs inte lämpligt eftersom det hänsyftade på den kvinna som fört synden in i världen. Överhuvudtaget var GT-namn problematiska eftersom de så ofta beskriver människor som inte var genompräktiga utan hade sina fel - om den heliga familjens namn var lite för heliga för att användas så var GT-namnen (med några undantag då) inte tillräckligt heliga.
 
Men gör vi upp en lista på de populäraste namnen så hamnar då inte GT-namn särskilt högt upp. Liksom vikinganamn, som hela tiden också fanns kvar, men inte heller var populära.
 
Ingela

[Olle Elm]

Sara Dyrinder,
Om Du gör som Eva Leksell föreslår ovan, går in i Familysearch, väljer Advanced Search och därefter International Genealogical Index, så kan Du söka på förnamn där.  
När jag sökte på Susanna på detta sätt och med inställningen 1650 +/- 20 år, och Sweden/Kristianstad län, får jag träff på - om man kikar närmare - endast 4 registrerade Susannor, varav Din(?) Vitaby-Sussana är en. Byter sedan till Malmöhus län där det blir tre träffar. De danska områdena Halland och Blekinge ger 0 träffar.
Roade mig med att söka i några angränsande, vid tiden svenska län; Kronoberg ger 3 individer, Kalmar län 5 individer, och Jönköpings län ger 3 registrerade individer.
Försiktigt kan man kanske dra slusatsen, att namnet var ovanligt, att det oftast förekom i mellan-och högre skikt bland befolkningen, samt att det fanns viss utländsk anknytning bland namnbärarna. Studier av dansk namnlitteratur, som någon nämner ovan, borde vara intressant. Om Du ställer frågan under Danmark, kanske någon av våra danska vänner svarar.
 
Otterbjörk anger om namnet, att det är belagt i Sverige sedan 1260. grek form. av hebr. namn bet. lilja. På www shalom.se får man reda på att den hebreiska grunden är Shoshana, vars grundljud också anges på den sidan.
Den som vill se var namnet Susanna förekom 1260 kan läsa här.
Vänligen,
Olle Elm

[Sara Dyrinder]

Hej och tack så mycket för all information.
Har sökt lite mer på familysearch och fått fram att det föds tre Susannor i Vitaby under 1720-talet. Alla har en förälder med Mårtensson/Mårtensdotter som patronymikon, vilket kan tyda på att de är barnbarn till Susanna f.1637.
Blev lite förvånad när namnet Susanna dök upp, då de flesta kvinnorna i Vitaby-trakten heter antingen Elna eller Hanna.
Tack än en gång!
/Sara

[Markus Gunshaga]

Detta har jag också funderat på, då jag själv är ättling till de båda Susannorna i Vitaby, från Susanna f 1637 är jag ättling på två olika sätt. Om jag inte minns helt fel hette hon  Jacobsdotter - detta namn, Jacob, låter i mina öron inte heller renodlat skånskt, och  kombinationen Susanna Jacobsdotter låter i det närmaste utländsk.

[Jacob Hejmdal Gren]

Hej fra den anden side af Sundet!

Susanne er vældigt almindeligt navn i Danmark idag - men umiddelbart var det forholdsvis sjældent tidligere. Selv tror jeg ikke, at jeg er stødt på det i min slægtsforskning.

For at få lidt tal på, at har jeg undersøgt (via ddd.dda.dk), hvor mange der hed Susanne/Susanna i det nuværende Danmark (bortset fra Færøerne og Grønland) ved folketællingen i 1787. Det er godtnok noget senere end 1630'erne, men kan nok alligevel give en idé.

Bornholm - der jo tidligere hørte sammen med Skåne:
Bornholms amt: 0.

Sjælland, Lolland, Falster m.v.:
Frederiksborg amt: 18, købstæder. 16, landsogne.
Holbæk amt: 3, købstæder, 20, landsogne.
Københavns amt: 220, København (staden). 19, landsogne.
Maribo amt: 6, købstæder. 13, landsogne.
Præstø amt: 2, Vordingborg købstad. 31, landsogne.
Roskilde amt: 7, købstæder. 8, landsogne.
Sorø amt: 7, købstæder. 23, landsogne.

Fyn, Langeland m.v.:
Odense amt: 1, købstad. 14, landsogne.
Svendborg amt: 7, købstæder. 14, landsogne.

Nørrejylland:
Aalborg amt: 3, købstad.
Aarhus amt: 1, landsogn.
Hjørring amt: 0.
Randers amt: 5, købstæder. 11, landsogne.
Ringkøbing: 7, landsogne.
Skanderborg amt: 3, købstad. 4, landsogne.
Thisted amt: 1, købstad.
Vejle amt: 30, Fredericia (stort hueguenotte samfund). 6, anden købstad. 22, landsogne.
Viborg amt: 2, købstad.

Sønderjylland:
Aabenraa amt: Ingen folketællinger.
Haderslev amt: 0. (Få folketællinger.)
Ribe amt: 16, købsæder. 12, landsogne.
Sønderborg amt: Ingen folketællinger.
Tønder amt: 1, landsogn. (Folketællinger i halvdelen.)

Som det fremgår, så eksisterede navnet Susanne/Susanna, men det var også i Danmark forholdsvis sjældent. Det var noget mere sædvanligt i byerne, og muligvis generelt mere normalt i de højere samfundslag.

Hvis man sammenligner med Sverige, så ser det ud til, at nogle af de samme forhold gør sig gældende i Danmark. Måske med undtagelse af København og Nordsjælland, hvor navnet var en anelse mere almindeligt, hvilket måske er interessant i forbindelse med den Susanna, der satte dette igang.

I øvrigt så tror jeg generelt set, at GT navne var mere almindelige i Sverige end i Danmark. Navne som Israel, Isak, Samuel etc. virker noget usædvanlige her.

VH Jacob

[Sara Dyrinder]

Det stämmer att hon hette Jacobsdotter. Vet inte om Jacob var så ovanligt i Vitaby, har en Metta Jacobsdotter f. 1643 i Vitaby också. Dock tveksamt, men inte omöjligt, att hon och Susanna är systrar. I så fall skulle Susanna den yngres föräldrar vara kusiner.
/Sara

[Eva Leksell]

Det var nog det stora tyska inflytandet i Sverige på 1600-talet som förde med sig namnet Susanna. Om man ser till perioden 1630-70 blir det träff i IGI-databasen på 497 Susanna i Sverige. Tyngdpunkten verkar ligga i Mellansverige. Hela 184 i Västmanlands län, men inte fler än 25 i Skåne. Danmark bara 272. Däremot var Susannorna i Tyskland så många att jag inte orkade kolla mer än tio år (1630-39): det blev 3.749. Det skulle kanske kunna bli så där 15.000 under perioden 1630-70.
 
Sedan måste jag fråga Ingela ur vilken källa hon hämtat uppgiften att namnet Eva var närmast anstötligt. (Ja, jag vet att det egentligen är fel ställe att fråga, men det var här påståendet stod.) Jag fick 1.299 träffar på namnet i hela landet 1680-1720. Varför skulle så många barn heta ett opassande namn?

[Ingela Martenius]

Tyvärr kommer jag inte ihåg vad boken heter - och inte författaren heller - men den är utgiven av SOFI (jag tror SOFI/DAG), och den reder ut allt om namn, patronymikon, metronymikon, släktnamn etc. (SOFI är Språk- och Folkminnesarkivet)
 
Att just namnet Eva ansågs mycket olämpligt tas t.o.m. upp av ett såpass enkelt lexikon som Microsoft Encarta. Orsaken är naturligtvis att Eva införde synden i världen och hon symboliserade olydnad (medan jungfru Maria symboliserade lydnad, en önskvärd kvinnlig egenskap). Eva användes för att nedvärdera kvinnan (började redan i ett par epistlar); i t.ex. Nederländerna användes Eva som (nedsättande) tilltal till en kvinna man inte kände till namnet på (istället för du där kvinna).
 
Mycket berodde naturligtvis på den enskilda prästen. Vissa präster kanske var liberalare och betonade Evas roll som urmoder och livgivare - då var det ju enklare att ge sin dotter det namnet.
 
Det skulle också vara intressant att veta vilka det var som ursprungligen gav sina döttar namnet Eva. Efter de första så blev det ju pga. seden att namnge efter mormor/farmor ett självspelande piano.
 
Ingela
PS Det var intressant att höra från Danmark att man där var ännu restriktivare med GT-namn!
PS 2 Fler kvinnliga GT-namn: Judit, Abigail, Batseba.

[Elisabet Arvidsson]

Ps3 inklusive jag själv--Elisabet--Arons dotter fast mest förknippat med NT--Sakarias hustru--Moder Marias släkting.    
/ Elisabet

[Sara Dyrinder]

Nu har jag hittat namnet Susanna i Sörmland också. Dock i ett lite senare skede, men jag har inte tidigare stött på det där.
Det var när jag skummade igenom Lilla Malmas husförhörslängder (AI:1, s. 31) som en Susanna dök upp, f. 172?. Dock tror jag ingen födelseort nämndes. Efternamnet är Hansdotter/Carlsdotter? Skulle vara intressant att se om också denna Susanna har Susannor bakåt i tiden.

[Ninnie Westergren]

...och jag försöker förtvivlat att få hjälp att hitta en Susanna Broman Jonsdotter, född så sent som 1877-01-29 i något som i kyrkböckerna i Sverige skrivs som Juova, Finland. Kan vara Jurva. Har bara hört att hon och hennes systerdotter, min mormor, Taimi Emma Broman 1903-02-28 (med samma födelseplatsangivelse)kom från ett sockerbruk söder om Vasa.
 
Har funderat på om hon själv tagit sig namnet Susanna vid flytten till Sverige, då jag tyckte det verkade vara ett ovanligt namn uppe i de trakterna.
 
Nu har det dykt upp en till Susanna i en helt annan del av släkten, född Eriksdotter 1746-05-22 i Åsele i vars omnejd jag har de flesta av mina anor. Två Susanna av för närvarande 490 kvinnonamn!
Tänk om de två är släkt!
 
Ninnie

[Susanne Thorsberg]

Hej
Jag har en i mina anor som hette Susanna Hansdotter född 17241209 i Sjulsnäs, Piteå lfs. BD, AI:2 p 372