Carin, en sån intressant läsning! Jag sitter här och ler, den där skolläraren Johannes Holm verkar ha varit en spännande man.
Det skulle bli sju barn, och alla skulle de ha fyra namn vardera, hela raden i bokstavsordning. Det var vanligt på 1800-talet att folk fick många barn, men i detta fallet bestämdes antalet tydligen av att 7 gånger 4 var 28 liksom alfabetets bokstäver. Det hela var en skrämmande idé; men den genomfördes konsekvent och med gott humör alltifrån A B C D ända till och med Z Å Ä Ö.
Just de märkliga namnen satt jag och funderade över, på R kunde de ju t.ex. valt Robert istället för Rurik, men det fick jag förklaringen till i skildringen av Pelle Holms föräldrarhem. Det var exakt så jag tänkte mig det, att fadern vägrade nöja sig med alldagliga namn:
När de kom till bokstaven P, skulle det bli en pojke, och han skulle heta Per efter sin farfar. Naturligtvis blev det en flicka. Men inte blev fadern rådlös för det. Per skulle det under alla förhållanden vara, och det var inte annat att göra för fadern än att leta rätt på något flicknamn som började med Per-. Han kunde förstås ha tagit Pernilla. Men åh nä! Någon gräns fick det vara. Fadern sökte i andra källor. Han kunde sin bibel och han kom ihåg att i Romarbrevets 16:e kapitel hade Paulus sagt: Hälsen Persis, den älskade systern, som haver så mycket arbetat i Herren. Det blev en sann spådom så till vida som hon hela sitt liv arbetade mycket, om inte precis i Herren, så i varje fall i hemmet. Hon blev det osjälviska stödet för sina föräldrar, så länge de levde.