Hoppas de nya direktiven om namnbyte har tagit fasta på de absurda skillnaderna i möjligheten att ta gamla adliga ättenamn som räknas som utdöda (men kanske inte nödvändigtvis är det egentligen) å ena sidan, och å andra sidan möjligheten att återta ett släktnamn som tidigare burits i ens egen, i första hand agnatiska, släkt, vilket är desto svårare så fort det handlar om ett namn som tappades bort på tidigt 1800-tal eller tidigare.
Fokuserade man bättre på den sistnämnda möjligheten - utan något absolut krav att tidigare släktnamn bara fick återupptas om de kom från raka fädernet - skulle kanske inte behovet vara så stort att återuppliva och rida på gamla adliga namn som en gång i tiden antogs av någon eller gavs till honom med ett kungligt beslut att namnet och adelskapet skulle tillhöra honom och hans agnatiska ättlingar.
Jag har oerhört svårt att förstå mig på någon som tagit gamla adelsnamn på det sättet. Respekten för dem som människor och deras syn på etik och moral är nära nog noll. Hoppas någon sådan läser detta och skulle vara intresserad av att skriva en motivering till sina tankar och sitt beslut.
Jag tycker det är förfärligt. Ta ett nytt namn som låter fint kan man göra på alla möjliga vis, släktnamn i den egna nära släkten, hitta på något nytt... Men det är kulturskymnning av episka proportioner när PRV och de namnsökande själva förfelar, degraderar och förstör sådana ättenamn vi kan läsa om i Elgenstiernas Ättartavlor, där ätterna råkar vara - eller tros vara - utdöda.
Jag hoppas en sådan situation någon dag ställs på sin spets, att någon släktlinje återupprättas och visar sig vara en försvunnen borttappad gren, nedsjunken i bondeståndet av en adelsätt som har räknats som utdöd, och att vi får se de bisarra turerna där kanske någon som med PRV:s godkännande har antagit deras rättmätiga ättenamn kanske försöker sig på att stoppa dem, eller kanske inte ens i den nya situationen inser det absurda i att han norpade åt sig det namn som är deras att bära bara för att det verkade vara ledigt för att det var förment utdött.
Det är väl det som krävs för att inse hur alldeles oerhört fel ute man är i den frågan.
Skämmes ta mig f..., PRV och alla som snor sådana namn!
För övrigt ser inte jag det som fel bara när det gäller adliga namn även om det känns en smula ännu värre, eftersom adliga namn har en känd historia och man alltid vet vem som antog/gavs det aktuella namnet och att det faktiskt gjordes enligt en dåtida sed där namnet hörde ihop med en upphöjd rang i samhället och skulle följa just den släkten. Man må tycka vad man vill om vad adel var för något idag, men det är fruktansvärt oförskämt mot de personer som ursprungligen bar sitt adliga namn att släppa iväg det till kreti och pleti som tycker att det låter fiiiint, det kan väl jag ta nu när ingen heter så längre...
Men det är lika illa med borgerliga namn. Varför inte helt låsa de namn som någon person eller släkt någon gång burit och att den som vill ta ett nytt namn idag får ta något antingen helt nytt eller något han har en acceptabel släktanknytning till.
Ett namn som tidigare har varit använt men som inte är det idag ska väl i första hand vara tillgängligt för de personer som kan påvisa sig härstamma från tidigare bärare av det till att börja med, inte göras oåtkomliga för sådana personer i framtiden för att vem som helst utan någon anknytning till den ursprungliga släkten med namnet helt slumpmässigt får ta dess namn enligt något slags först till kvarn.
Kriteriet för att få eller inte få ta ett gammalt och eventuellt utdött namn är ju också så korkat upplagt att man baxnar. Anses det allmänt känt genom att stå i minst två större uppslagsverk får man inte ta det. Annars är det helt okej. Alltså ligger makten över vilka gamla utdöda släktnamn som får tas av kreti och pleti i nutid hos redaktionerna för våra större uppslagsverk! Var finns logiken i det???
Men som sagt. Hoppas de nya direktiven för ändringar i namnlagen inkluderar att göra något åt de å andra sidan smått bisarra regelverken för att återuppta ett släktnamn idag om man upptäcker, eller har vetat hela sitt liv, att ens agnatiska släkt egentligen är en gren på manslinjen av en släkt där man längre bak i tiden bar ett släktnamn, och där kanske andra grenar fortfarande bär det, eller åter bär det, för att man där hann återta det under tidigare mildare regelverk.
Hade inte sådana namnbyten varit såpass krångliga som de har varit sedan 1982:670 trädde i kraft hade släkten Pemers huvudman totalt sett hetat Pemer idag. Men som de i stället var utformade tyckte han att det verkade på tok för komplicerat och valde i stället att gå en mycket enklare väg och anta ett helt nytt namn i stället. Det tycker jag är oerhört tragiskt. Stort tack för ert sinne för logik, skaparna av 1982:670!
Gott Nytt År, alla anbytarvänner!
Ämne: Efternamn (läst 7540 gånger)
Cookie policy