Äldre inlägg (arkiv) till 2002-06-29

[Anna Johnson]

1870-05-26 föder pigan Anna-Kajsa Olsdotter i Götlunda (T?) en oäkta son som får namnet Karl August. Fadern är (för mig) okänd, men sonen kallas Jansson. Anna-Kajsas far heter Olof Jonsson.
 
Min fråga lyder: Varifrån har Karl August fått sitt patronymikon; kan han ha fått det efter sin riktige far, och hur gick det i så fall till? Kan prästen ha vetat vem som var far till barnet? Kan jag på något sätt få reda på vem det var?

[Lars Nylander]

Angående den oäkte sonens patronymikon kan jag referera till min hemsocken, Mo i Hälsingland. Där föddes det i slutet av 1800-talet tämligen många barn med okänd fader. I de fall modern sakanade släktnamn skrivs barnen vid myndig ålder in i husförhörslängden med ett patronymikon som inte är detsamma som moderns, och alltså är den okände faderns förnamn. Det var tydligen allmänt bruk att göra så. Bruket att göra om moderns patronymikon till sitt eget tror inte jag så mycket på, och de gånger mor och son har lika patronymikon tror jag att barnets fader och morfader bar samma förnamn (min fundering alltså). Som släktforskare kan man tycka att modern gott hade kunnat ange namnet på fadern vid födseln när det ändå skulle komma fram kanske 20 år senare, så vi släktforskare fick det litet lättare idag, men de stackars ogifta mödrarna hade säkerligen någon anledning att inte ange fadern. Dessutom är det ju bara förnamnet som anges i patronymikonet, vilket inte borde ha inneburit någon större risk för att fadern skulle avslöjas.

[Lotta Johansson]

Anna:
Hejsan! Jo, det är mycket troligt att det är faderns namn som bildat efternamnet. Prästen visste nog vem det var! I slutet av 1800-talet som det gällde kan det nog vara lite svårt att få reda på vem som var far, men det kan gå. Jag har sett i min forskning, mest i Västergötland, att det ofta förekommer att det bara står o ä på barnet, fram till dess han/hon flyttar hemifrån, då finns plötsligt ett patronymikon. Detta brukar inte vara moderns eller morfaderns, så då måste det ju vara faderns förnamn det kommer ifrån. Följer man barnet från födelsen och så långt det går i alla kyrkböcker, så kan det någonstans komma en anteckning om faderskapet. Men det finns fler sätt, jag är dock ingen expert på det.
 
Som en kul grej, så har jag faktiskt hittat ett matronymikon också! Jag har det inte antecknat här, men det var i Lekåsa i Skaraborgs län. En pojke föddes oäkta och när han fick flyttattest till grannpastoratet hade han sitt ovanliga efternamn. Jag tror det var Annasson, i alla fall något liknande. När han efter några år kom tillbaka hade han bytt efternamn och hade då ett släktnamn istället (har glömt vilket).

[Ulf Berggren]

Termen för den kvinnliga motsvarigheten är metronymikon.

[Lotta Johansson]

Tack Ulf! :-)  
Här lär man sig alltid något nytt!
 
Mvh//Lotta

[Johan Svensson]

Tror någon behagar skämta med dig, Lotta! Enligt Anderös Ordbok för släktforskare heter det visst matronymikon.

[Mikael Wikman]

Nej, Ulf Berggren har rätt. Det skall vara metronymikon. För den språkligt intresserade skall jag därför berätta litet om ordens etymologi (härkomst) och därmed förklara varför Anderö i detta fall har fel (jag har tyvärr inget grekisk-etymologiskt lexikon tillgängligt, så jag får ta det hela efter minne och bästa förmåga).
 
Båda dessa ord har grekisk härkomst. Patronymikon betyder som bekant fadersnamn. Förleden kommer av ordet pater för fader, nymikon har med namn att göra (jfr anonym=utan namn; synonym=lika namn och pseudonym=falskt namn).
 
Modersnamn heter alltså däremot metronymikon. Många synes tro, att det skall vara matronymikon, kanske efter latinets mater för moder, men det skall stavas med e. Jfr exempelvis metropol - moderstaden.
 
I pluralis skall de ha ändelsen -a på böjningsstammen, d v s patronymika och metronymika.

[Bo Persson]

Metronymikon är uppbygt av 'meter' (moder) och 'onoma' (namn); det sistnämnda har basen onym/onomat, vilket gör att ordet 'onoma' i sammansättningar får formen '-onym-'; uppbrutet i sina byggdelar: metr-onym-ik-ós. Se vidare i något morfemlexikon eller någon grammatik.

[Jill Raneryd]

Men om man nu som jag är nybörjare och säkert lättlurad och det är en fader okänd 1902. Hur gör man då? Min mormor hette Anna Evelina Svensson och var född i Målaretorp.Ljung fg. Hennes far är okänd. Hon har i alla år vägrat tala om vem fadern var eftersom hennes mor dog ung och hon växt upp hos sina morföräldrar. 1907-10-27 så gifte sig min mormorsmor med August Albin Svensson arbetare i Vreta Kloster. Kan han ha varit fadern?

[Mattias Andersson]

Har följt denna diskussion med intresse och vill bidra med ett exempel för äkta barn med fel efternamn. 1900 och 1902 föddes två söner till Adolf Fredrik Gustafsson, barnets moder; hans hustru var född Jansson. Mannen avlider 1902 och hustrun gifter om sig 1904, med Karl Erik Karlsson i en annan socken.
Efter detta är hustruns efternamn konstant Gustafsson, medan de bägge barnen för all framtid kallas Karlsson som ju är styvfaderns släktnamn.
Jag har också sett exempel där oäkta barn får styvfaderns efternamn trots att fadern bevisligen är en annan. Man kan alltså inte klart säga att den som tar faderns roll i namngivningen är den biologiska fadern!

[Karl Göran Eriksson]

Med anledning av sista inlägget (Mattias Andersson) kan det vara på sin plats med en  definition av begreppet patronymikon (fadersnamn). Primärt talar det om vem man är son/dotter till. Det betyder att en mansperson som har ett efternamn som slutar med -son, t.ex. Andersson, per definition endast är ett patronymikon om fadern hette Anders. Den kvinna, som i exemplet ovan, säges vara född Jansson bär alltså inget patronymikon. Lika lite hennes barns med efternamn Karlsson. Även om de flesta forskare intellektuellt har lärt sig och förstått skillnaden, färgar senare tids referensramar av sig i släktframställningar. Ett vanligt misstag är att en person namnges med enbart sitt patronymikon. Det kan ibland stå .. bonden Jonsson .... För hans samtid skulle det vara helt obegripligt eftersom ett patronymikon aldrig kunde stå självständigt. Det blir tydligare om man ser till det andra könet. Ett uttryck som Pigan Persdotter skulle inte säga någonting om vem det är fråga om annat än en Pers dotter,  okänd till namnet.
Ibland kan man se att syskon av samma kön benämnas t.ex. Johan och Nils Torstensson, som vore fadersnamnet ett släktnamn av sentida typ. När det är fråga om patronymikon ska det rätteligen heta Johan och Nils Torstenssöner.
För en islänning är detta fortfarande vardag. Där kan man alltså inte tilltalas enbart med sitt efternamn. President Vigdis är möjligt att säga, däremot inte President Finnbogadottir.

[Lotta Johansson]

Jag vet inte om det här är så ovanligt, men i slutet på 1800-talet var det ju lite rörigt med efternamnen. Min morfar och hans syskon är födda mellan 1876 och 1895, sju flickor och tre pojkar, och av dem använde pojkarna patronymikon, Johansson efter fadern Johan Nilsson. Flickorna däremot tog alla efternamnet Nilsson.

[Swen Stockhaus]

Karl Göran: I diskussionen om efternamn, omtalas  1901 års släktnamnsförordning. Omfattar denna förordning också patronymikon? Jag undrar eftersom barnen till min ff f Olof Johansson Stockhaus (*1829) fick släktnamnet struket i unga år. Min ff Olof Axel (*1887) hette därefter bara Olsson.

[Swen Stockhaus]

Rättelse: ... min ff f Claes Johan Olsson Stockhaus (*1858) ...
 
Min ff ff hette Olof Johansson Stockhaus (*1829).

[Yvonne Korn]

Lotta: Jag har en lite annorlunda variant av detta namnskick; min mormor och hennes syskon var födda mellan 1903 och 1915, 2 pojkar och 4 flickor, som barn till Axel Magnusson och Manda Nilsdotter. Bara en av flickorna kallade sig Magnusson, och möjligen en av pojkarna (jag har inte följt den grenen), alla andra nämndes Nilsson från tidig ålder. Jag har inte lyckats klura ut någon trovärdig förklaring till detta?

[Lars Nylander]

Historieföreläsarna vid Mitthögskolan i Härnösand predikar förargligt nog oavbrutet om matronymika och inte metronymika som Mikael och ni andra har gjort klart att det heter ovan.

[Inger Sirkka]

Det är väl just vid sekelskiftet som Patronymika försvinner, eller att gårdsnamnet blir ett familjenamn (släktnamn). Min ff och fm födda på 1890-talet hade aldrig något patronymikon.

[Jojje Lintrup]

Patronymika försvinner lite olika i olika delar av landet. I Skåne t.ex. praktiserades det ända fram på 1960-talet, medan det i andra delar av Sverige blev omodernt redan i början av 1800-talet (detta i bondeklassen som var den klass som behöll patronymika längst). Min svärmors far, född en bit in på 1900-talet använde patronymikon. Han var bosatt i Färnäs by i Mora. Naturligtvis använde han sig också av sitt gårdsnamn, som skrivs före förnamnet. Hans far hette Mats Persson. Själv hette han Lasås Anders Matsson.
(Se också diskussionen under annan rubrik i detta forum!)

[Inger Sirkka]

Glömde nämna att mina förfäder bodde i Tornedalen i Norrbotten, och där har jag inte stött på patronymikon sedan sekelskiftet.

[Bengt Svensson]

Jag tycker att Namnet Johan är ganska ovanligt i Östra Värmland på 1700-talet och skulle det förekomma som dopnamn så kallas personen oftast för Jon  men även om personen kallas för Johan så blir patronymikonet på det oftast Jonsson bland allmogen, beror det på våran dialekt? att vi säger Ersa,Persa,Jonsa,o.s.v. Patron och Disponenten dom heter Johan Johansson men då inbillar jag mig att språkbruket var ett annat. Kan jag ha rätt i mina teorier att det beror på dialekten, hur är det i andra delar av Sverige heter dom Johansson eller Jonsson?

[Elisabeth Thorsell]

Bengt, min äldste gubbe på farmors sida är mjölnaren Johan Svensson i Stockforsen, Färnebo, som dog omkring 1718. Hans sonson heter Jan Svensson, och dennes sonson heter Johan Svensson, så jag har alltid trott att runt Filipstad var det Johan-Jan, som gällde, inte Jon. Mellanleden heter Sven Jansson, åtminstone den yngre skrev sig själv så, för jag har papper han skrivit under, och de står så i kyrkböckerna också.
Men jag ska kika om jag ser att Johan blir Jon, men Jonsson tycker jag oftast kommer av Jonas.

[Bengt Svensson]

Elisabeth, Det är möjligt att Johan även blir Jan. Jag formulerade mig kanske lite dåligt, Jag undrar varför dom inte behåller namnet Johan? och om så är vaför blir Patronymikonet Jonsson-Jansson
Mvh
Bengt

[Henrik Mosén]

Jag får säga som Elisabeth - dvs att Johansson och Jansson är samma namn, men att Jonsson inte verkar höra ihop med dessa, förutom något enstaka fall som då snarare förefaller vara felskrivningar.
 
Mina erfarenheter härrör från området kring Sunne, samt gränsen mellan Dalsland och Värmland samt södra Dalsland, där just denna namnflora förekommer.
 
Absolut vanligast är dock namnformen Jan Jansson, som ibland skrivs Johan Jansson, betydligt mer sällan Jan/Johan Johansson.

[Arne Persson]

Hej Bengt, Jag har inte tänkt på det, men du har har nog rätt att det är skillnad i vilken samhällsklass det gäller om prästen skrev Johansson eller Jon-Jansson,om det beror på att fintfolk var mer noga med namnet eller språket som du säger vet jag inte, Henriks inlägg att Johansson Jansson är samma namn är ju möjligt men det stavas då inte lika,det var väl det som var frågan? eller
Mvh
Arne Persson

[Göran Johnson]

Min farfarsfar hette August Johnson, 1842-1926, i Östergötland, men använde också Jonsson. Min farfars farfar hette Jonas Andersson, så Jonasson kunde tydligen bli Jonsson eller Johnson i stället. Varför han använde den ovanligare engelska stavningen har jag ingen aning om. Med min farfar, född 1877, försvann alltså patronymikonformen.

[Margareta Kustus Forsgran]

Hej Lotta!
Det du skriver om att flickorna fick föräldrarnas
efternamn och pojkarna fick faderns förnamn + son
det stämmer in hos min fars släkt också.Min far kom från Våmhus i Dalarna och hade sju syskon
den äldsta var född 1897.Ofta i Dalarna har man
ett gårdsnamn, min fars namn var Kustus Johan
Olsson,det jag undrar över om gårdsnamn användes
i flera landskap eftersom min ff var född i Härjedalen, och hans far i Dalby sn i Värmland.
Eftersom jag är nybörjare undrar jag om jag ska leta efter gårdsnamnet också eller bara för och efternamn MVH Margareta Kustus Forsgran

[Anna Evenson]

Hej
 
Jag undrar lite över när de slutade använda patronymikoner och skulle vilja höra vad ni har att säga om ett fall.
 
Barnet Fredrik Evensson född 1874 i Ljustorp, Medelpad. Noterad som Oäkta son enligt min källa.
Moder Anna Stina Persdotter (född 1842). Hennes far heter Per Jönsson för övrigt.
Nedstigande söner heter alla Evensson och därav kommer mitt efternamn.
Är det troligt att fadern också heter Evensson eller troligare att han heter Even eller liknande.
Enligt sägnen var denna Even/Evensson en förman vid ett vägbygge i Ljustorpstrakten som blev mördad när han hade varit och hämtat lönerna till arbetarna.
Det är möjligt att han inte var ifrån trakten utan kanske tex. Norsk.
 
Med tanke på tid och plats så kanske någon kan göra en kvalificerad gissning om det är en patronymikon eller ett efternamn som det sedan dess har använts som?
 
hälsningar Anna

[Torbjörn Norman]

När användes namnet Evensson första gången? Var det Fredrik som tog det eller fick han det av modern. Jag tror inte det är ett patronymikon så sent på 1800-talet.
Jag vet inte något om norska namn men min gamla uppslagsbok nämner Evenes som härad i Nordland fylke öster om Narvik.
En dansk samtida bildhuggare bar även namnet Evens.  
Men vid den här tiden fick man ta vilket efternamn man ville.

[Carl Szabad (Carl)]

Anna! Det finns ett antal inlägg tidigare i diskussionen som rett ut när patronymikon övergick från att beteckna faderns namn till att bli ett släktnamn, och Jojje Lintrups inlägg från augusti 1999 kommer nog närmast där. I städerna kunde detta inträffa redan i slutet av 1700-talet men på landsbygden fortsatte seden ibland in på 1900-talet.
 
Det finns 44 st Evensson i Sveriges dödbok 1950-1999 där de flesta är födda i Västergötland eller Värmland. Det finns även ett antal födda i Hässjö i Medelpad, eventuellt ättlingar till din Fredrik. Namnet Even är en dialektal västsvensk av Ejvind enligt Roland Otterbjörk - Svenska förnamn. Jämför även med Rötters namnlista.
 
Gissningsvis hette den oäkta fadern Even. Annars hade Fredrik troligen fått namnet Persson efter morfadern, ett inte ovanligt namnskick för oäkta barn.

[Anna Evenson]

Hej  
 
Torbjörn.
Evensson användes inte av modern, i Folkräkningen 1890 som ju finns på Internet så heter hon Persdotter och är då Inhyst.
Även om man fick ta vilket namn man ville så högg man väl inte ett ur luften bara, man hade väl någon slags anknytning? Endera från orter eller släkt. Jag har också sett att präster och annat fint folk tagit sig namn men det är ju inte aktuellt i dethär fallet.
Rätta mig gärna om jag har fel.
 
Carl
Jag har läst igenom de tidigare inläggen och tyckte inte att jag fann någon hjälp där, därför frågar jag.
Eftersom det varierade på olika platser i sverige så tyckte jag att det var bäst att specifiera platsen.
Dödskivan har jag beställt (i söndags) och väntar med spänning på att se de Evenssonar du nämner.
Fredrik hade också en bror Frans August om jag minns rätt, ca 5 år yngre. Men jag vet inte om han hette Evensson eller ens om han var helbror till Fredrik.
 
Nu har jag fått två olika bud, spännande!
 
Jag tackar er båda och ser gärna fler svar.
Anna

[Kristina Gunnarsdotter]

Jag och min syster är födda i Stockholm runt mitten av 1900-talet. Vårt patronymikon är äkta och i obruten tradition. Jag vet inte hur pass ovanliga vi är, men jag förmodar att vi inte är ensamma. Vår far, född 1912, kom från Blekinge.

[Mikael Edberg]

Svar till Tord Påhlman i en parallell diskussion:
Jojje Lindrups inlägg den 10/8-99 anknyter till dina funderingar om lokala variationer i bruket av patronymikon under 1900-talet.
Själv har jag ett exempel från östra Småland, där mina kusiner, (syster och bror), båda på 1950-talet fick efternamnet Birgersson efter sin far, Birger Pettersson.
Egentligen skulle systern namn varit Birgersdotter, men det godkände inte myndigheterna på den tiden.
Om man ska ägna sig åt hårklyveri undrar jag dock om man kan kalla detta patronymikon?
Knappast i systerns namn eftersom det slutar på -son.
Deras barn heter i sin tur varken Pettersson eller Birgersson.
Är det inte så att skillnaden från tiden före 1901 års lag och efter är att man efter 1901 måste ansöka om att få anta ett patronymikon medan det före 1901 skedde med automatik.

[Barbro Ärnhage]

Hej,
 
Jag har sett ett par fall av en variant. Det gällde två kvinnor födda på 1820- respektive 1860-talet som behöll patronymikon men så småningom (runt 1880) bytte ut -dotter mot -son. Nilsdotter blev alltså utbytt mot Nilsson.
 
MVH
Barbro

[K. Hård]

Gällande patronymikon idag så var det en artikel för ett antal år sedan om en isländsk familj som bodde här i Sverige. På Island är det ju tradition med patronymikon. Innan hade de bott på Island och deras barn hade faderns -dotter respektive -son namn. Nu fick familjen tillökning i Sverige och blev helt nekade att fortsätta traditionen med det nya barnet (jag har för mig att det var en flicka). Jag har ingen aning hur det gick men jag förmodar att de överklagade beslutet. Hur fungerar det egentligen om en utländsk familj boende i Sverige får barn - vem godkänner deras namngivning? Just i det här fallet var det kanske så att modern var svensk men pappan islänning.

[Tord Påhlman]

I arabvärlden har man en form av namngivning med patronymikon där man bär [sitt eget (för)namn + sin faders namn + sin farfars namn] i nämnd ordning. Man kan dessutom ha ett släktnamn, men det är inget måste. Man har endast ett förnamn och oftast inget tillägg typ son eller dotter till fadersnamnet eller farfarsnamnet. Fadersnamnet och farfarsnamnet anses därvid stå i genitivform, så en person vid namn Mohamed Ahmed Ibrahim heter således Ibrahims Ahmeds Mohamed. Min fråga: Om fadersnamnet kallas patronymikon, vad kallas då farfarsnamnet? Någon som vet?

[Carin Fredsdotter almström (Fredsdotter)]

Hej Inger!
 
Att jag valt att använda mitt patrenymikon i stället för mitt flicknamn har väl att göra med att jag tycker att Fredsdotter är ett fint namn, jag tycker om det.  
 
Mitt flicknamn är Lundstedt och är min ffff soldatnamn, Båtsman Petter Lundstedt i Lunde, Timrå fs i Medelpad hans dopnamn var Petrus men kallades Petter i stort sätt hela livet i husförhörslängderna. Han var ett utomäktenskapligt barn och hade aldrig något patrenymikon utan hade styvfaderns namn Ljusberg fram till sin båtsmanstid.  
 
Så visst skulle jag kunna använda Lundstedt Almström i stället, men Lundstedt finns med i mina papper och det är med det namnet jaq är inmatad i mitt släktforskarprogram. Dessutom blir det lite mycket med Carin E. Fredsdotter Lundstedt Almström.
 
När det gäller namn så tycker jag att det är ett personligt val och att det är viktigt att det känns bra för en själv. Jag tycker heller inte att man ska ifrågasätta andras namn även om dom heter Karin Andersson eller Charin von Anders. När allt kommer omkring så är ju alla namn tagna nånstans och någon gång gamla som nya.
 
Ett patrenymikon är ju faktiskt personligt.
 
Mvh Carin

[Tord Påhlman]

Hej Carin,
 
Ett försynt undring från en petimeter: Heter det inte patronymikon? Så har i alla fall jag lärt mig.

[Carin Fredsdotter almström (Fredsdotter)]

Hej Tord!
 
Tack för din rättelse du har natuligtvis rätt!
 
Det lustiga är att när jag låg och vilade och slumrade till så var det just stavingen av patrenymikon som jag vaknade av. Jag misstänkte att jag förmodligen stavat fel. Patronymikon tillhör de där orden som jag aldrig vet hur de ska stavas. Semester/semmester är ett annat.
 
Därför tillhör jag dom som älskar stavningsprogram och efterlyser ett sådant här på anbytarforum.
 
Det är helt okey för ansvarig att rätta stavningen i rubriken till denna diskutionsgrupp. Däremot vill jag inte att orginalinlägget ändras.
 
Mvh Carin :-)