Oj så intressant! En diskussion som kommit in på allmogemåleri, ett av mina favoritintressen!
Dalmålerit har som Björn skriver ovan sitt ursprung i Hälsingland (även om det fortfarande anses litet kontroversiellt i Dalarna), närmare bestämt i Voxnadalen. Där fanns en eller flera anonyma målare under 1700-talet som brukar kallas Ovanåkersmästarna. Väl i Dalarna stiliserades rosmålningarna, varefter de stelnade omkring 1790, och efter det målades det ungefär lika fram till omkring 1870, då det närmaste upphörde.
Dalmålarnas kurbitsmålningar kallades från början bara rosmålning. Det var först vid förra sekelskiftet som man började tala om kurbitsar. Dalmålarna använde sina fantasifulla kurbitsar litet varstans, ungefär som ersättningar för träd eller buskar. I ett speciellt motiv, Jona under kurbitsen, har dalmålarna ofta låtit texten Jone sitter under kurbittsen Att han måtte se hwad staden wederfaras skall (S Svärdström: Dalmålningarna. Sthlm 1949, sid. 133) eller liknande stå ovanför. Detta har gjort att rosmålningen fått namnet kurbits.
I vår första bibelöversättning, 1541, återfinns för första gången benämningen kurbits. I 1917 års översättning byts detta mot ricinbuske. Men i vår tredje översättning, 2000, har ordet kurbits fått renässans:
Herren lät nu ett kurbitsträd växa upp över Jona; det skulle skugga hans huvud och befria honom från hans missnöje. Jona blev mycket glad över kurbitsen. (Jona 4:6).
Kurbits och kurbitsar har alltså funnits i språket åtminstone sedan 1541.