Kölna / Kölnor

[Stefan Simander]

http://g3.spraakdata.gu.se/saob/show.phtml?filenr=1/136/187.html
 
Jon Katt i Södra Fågelhem nämns i Sevede härad VT 1659 då Germund i Skärstad, Södra Vi, besvärar sig att Joen Katt i Södra Fågelhem lånat hans kölna o den igenom sin pigas försummelse uppbränt. Jon dömdes reparera kölnan.
 
 
Om Helena Unge har jag några andra uppgifter. Hon var dopvittne vid minst två barn till en Olof Ström. Hon bodde då i Amundebyn, Tydje. Vidare råkade hennes piga sätta eld på en kölna (tork) strax efter Bryntes död vid Narva.
 
 
Gällandes fru Unge har jag funnit följande:  
 
Amundbyn, Tösse, 1704. Hustru Helena Unges i Amundbyn piga Anna Persdotter vållat vådeld på en kölna.  
http://aforum.genealogi.se/cgi-bin/discus/show.cgi?tpc=576&post=327190#POST32719 0

[Björn Engström]

Kölna vill jag översätta till mälthus och användes för att torka malt. I Svärdsjö socken har jag i officiella handlingar hittat 3 olika kölnor. Den sista omnäms i besiktning av byggnader som skulle flyttas vid storskiftet 1858. Omkring år 1854 omnämns en förstörd och icke flyttbar kölna. Det är tydligt att man skiljer på övriga torkhus som rior och torkbastur. I en privat beskrivning omtalas kölna på 1920-talet som beskriver händelser som skedde på 1870- och 1880-talet, där hela processen med öltillverkning beskrivs.  
I prästgården beskrivs i visitationsprotokoll om en kölna (1500-talet ?) och den har sannolikt brunnit ner och en ny har uppförts.

[Stefan Simander]

Tack Björn. Det stämmer väl bra med SAOB som jag länkade till ovan:
 
© Svenska Akademien. SAOB spalt: K3796; tryckår: 1939
 (Observera att webbversionen av SAOB inte är slutkorrigerad (senaste uppdatering: 31/8 2010). Text i rött är tillägg till den ursprungliga tryckta texten, t.ex. moderniserade stavningformer av uppslagsorden.)  
 
KÖLNA  ɟöl³na², realgenus, reale liksom femininum;  (i) bestämd form -an; pluralis -or ((?) -er SthmStadsord. 1: 162 1661, BROMAN Glys. 3: 99 (c. 1730));  
 
förr även KÖLNAD, r. l. m. l. f.;  best. -en; pl. -er.  ( kyln. 1633. köln- (cöln-, klöhin-, kiöln-, kjöln-, köhin-) 1527 osv. kölln- (kiölln-) 1640-1932. - -a 1527 osv. -ad 1670-1745)  
 
[fsv. kölna, sv. dial. kölna, motsv. d. kølle (ä. dan. o. dan. dial. kølne), fnor. kylna, kiulna, kiúna, nor. dial. kylna, kjølne, kjūna m. fl. former; av feng. cyl(e)n, f., ugn; av lat. culina, flyttbar spis, kök (se KULINARISK). - Jfr KÖLNA v.².]
 
[KÖLNA. substantiv 1]
 
1) (förr) ugn (liksom annan eldstad) med lådformigt torkställ liksom med galler och dylikt för torkning av malt (liksom humle liksom lin och dylikt);  
 
även om torkställ liksom torkinrättning för malt osv. som kombinerades med sådan värmekälla som användes jämväl för annat ändamål (såsom kökseldstad och dylikt);  
 
även om för torkning av malt osv. särskilt anordnad (liten) byggnad, ofta delad i två avdelningar liksom våningar (en undre med ugn för eldning och en övre med golv och lavar för utbredande av maltet osv.);  
 
mälthus;  
 
badstuga (se d. o. 4; särsk. i uttr. torka (malt o. d.) på kölna.  
 
Jngen haffue kølnor j træhws, widh lijff och gotz. OPETRI Tb. 327 (1527; uppl. 1929).  
 
Den humla som torkas på kiölna måste icke strax packas, medan han är het, ty då bryter han sig sönder. SERENIUS EngÅkerm. 247 (1727).  
 
Hon går till kölnan, som ligger ett stycke ifrån gården, der hon den dagen rökte malt. KyrkohÅ 1900, s. 97 1729.  
 
I detta köket, som ock brukas till stekhus, är ock en liten kölna. CAMPBELL SkånBygd. 220 (cit. fr. 1733.  
 
2 vånings sidohus, för brygghus, med inmurad koppar-panna, jerngryta, bakugn, kjölna. NyttGam. 1806, s. 79. RedNordM 1923, s. 38.  
 
- jämför HUMLE-, MALT-, TORK-KÖLNA med flera  
[KÖLNA.sbst 2]
 
2)  
[specialanvändning av 1]
bryggeriterm i bryggeri (liksom mälteri): uppmurat rum med ugn (liksom rörsystem för värme) och torkplattor av järnbläck (så kallade plåtar) för torkning (i stor skala) av malt;  
 
även (i inskränktare användning) om de så kallade plåtar (av olika konstruktion) på vilka maltet torkas. PASCH ÅrsbVetA 1837, s. 104.  
 
Torkplåtar eller kölnor i bryggerier. SFS 1870, nr 49, s. 14. LINDBERG Svagdr.  46 (1892).  
 
Torkningen af maltet verkställes .. numera i mekaniska kölnor. LAHT 1898, s. 235. PT 1909, nr 36 B, s. 2.
 
Sammansättningar (i allmänhet till 1):  
 
A
 
- KÖLN-LAVE,  
 
- KÖLN-TORKAD, se C.  
 
- KÖLN-UGN. ( köln- 1690-1908. kölne- 1640-1756) (förr) ugn l. eldstad i kölna. GullbgDomb. 10/2 (1640). Brygge Spisen och Kiöllnugnen böra ommuras. VDAkt. 1735, Syneprot. F III 7. Uppl. 2: 331 1908.  
 
- KÖLN-VED, se C.  
 
B
(?):  
- KÖLNA-PLÅT, se C.  
 
C
 
- KÖLNE-GALT, r. l. m. (?) == GALT, sbst.³ 1. VDAkt. 1667, nr 337. Ett Brygghus, hvaruti Kiölnegalt med Fiölar och Spis, Mältelafve. Därs. 1736, Syneprot. F III 7. ÅgerupArk. Syneprot. 1758.  
 
- KÖLNE-HUS.  
[ fsv. kölnohus]
(?) hus försett med ugn (kölna) för torkning av malt o. d., jfr KÖLNA sbst. 1. Fatab. 1913, s. 27 1678. STIERNMAN Com. 5: 356 (1692).  
 
- KÖLNE-LAVE. ( köln- 1727-1734. kölne- 1658-1690) (förr) lave i kölna. STIERNMAN Com. 2: 838 (1658). CELSIUS Alm. 1734, s. 27.  
 
- (1, 2) KÖLNE-PLÅT. ( kölna- 1892. kölne- 1740 osv.) (numera bl. brygg.) torkplåt på vilken malten utbredes i kölna.  CARLBERG SthmArchitCont. G 1 a 1740. LINDBERG Svagdr. Bih. 105 1892.  
 
- (1, 2) KÖLNE-TORKAD, p. adj. ( köln- 1834. kölne- 1731 osv.) (numera bl. brygg.) om malt o. d.: torkad i kölna. Väl kölnetorkad spannemål. 2RA 3: 105 1731. JournManuf. 4: 93 1834.  
 
- KÖLNE-UGN, se A.  
 
- KÖLNE-VED. ( köln- 1672-1686. kölne- 1673-1747) (?) ved för eldning av kölna.  BoupptSthm 6/5 1672. 1. Hoop medh Kiölnewedh och annan wedh på gården. Därs. 14/4 1673. TROLLE-BONDE Hesselby 189 (i handl. fr. 1747.
 
(Meddelandet ändrat av simson 2013-07-12 09:04)