Ättehage / Ätteplats

[Anette Berntoft]

Har ett flertal gånger stött på uttrycket begravd vid gårdens rätta ätteplats.
Vad är innebörden av detta, undrar en nyfiken.
Mvh Anette Berntoft

[Sam Blixt]

Hej Annete!
 
Det borde betyda att gården/gårdarna i den församlingen hade egna begravningsplatser, där släkten begravdes. Ätteplats betyder en plats, som tillhör släkten. Se för övrigt Ordbok för släktforskare, Henrik Anderö.
 
MVH/Sam Blixt

[Olle Elm]

Om jag inte missminner mig förekom i ÖGF-lövet för några år sedan en liten artikel om ättehagar på kyrkogårdar. Jag har själv sett angivelsen i östgötska kyrkböcker. När jag arbetat med Viredas (Småland) dödbok 1689-1699 har jag där sett angivelsen, Grankärrs ättehage.
Min gissning är att de olika gårdarna, och då kanske särskilt skattegårdarna, hade ett speciellt område på kyrkogården som av ålder var gårdens/ättens gravplats.
I modern tid har jag på Förkärla kyrkogård  (Blekinge) sett hur min morssläkt från Almö ligger samlad inom ett visst område (alltså ej familjegrav) på kyrkogården.
Det finns ytterligare ett par beteckningar som jag anser kan diskuteras i samband med detta, nämligen grift och huus. Har även här exempel från Vireda sn; Wiredahuuset och Elmebergz grifft Huus. Adelsfamiljerna i socknen begrovs inne i kyrkan vid denna tid, så det kan inte ha rört sig om den typen av gravar. I Älmeberg har det ej bott några adelsmän under känd tid (fr 1500-talets mitt).
(Som ni säkert förstår skrevs detta utan att jag sett Sams svar...Kanske ändå ett bidrag.)

[Leif Call]

Här i Gladhammar, Småland har jag en notering Före den kristna tiden hade varje by sin egen begravningsplats. Sedan kyrkogården blev gemensam för hela socknen, behöll byarna sitt avgränsade område på denna. Ett sådant område kallades byns ättehage, - Särskild dödgrävare var ej anställd. Släkten hade liksom tidigare att själv svara för att graven blev grävd och efter jordfästningen igenskottad. Under 1600-talet förbjöds den sedvänjan här i Gladhammar, att deltagare i likföljet först efter ankomsten till kykan på söndagsmorgonen tog itu med gravöppnandet.

[Irma Ridbäck]

Ättehagarna, d v s att varje gård hade sin egen grav på kyrkogården, gick tillbaka på en uråldrig  tradition. Men vid stor dödlighet innebar detta att samma grav grävdes upp flera gånger, ibland inom en kort tidsperiod. Vid epidemier som ex. rödsot (dysenteri) fanns också risk för smittspridning. I Linköping förde biskopen Uno von Troil (1780-talets första del) en kamp mot ättehagarna. Han var influerad av nya id?er från kontinenten, och han föreskrev att liken måste i stället läggas radvis. Graven skulle inte åter grävas upp och risken för smittspridning vid farsoter skulle då kunna minskas. Konsistorium i Linköping begärde 1785 hos landshövdingen att pastor skulle få kalla på kronobetjäningen, om inte det av biskopen beslutade begravningssättet efterlevdes.  
 
Se t.ex.: Westling, G., Ur Linköpings stifts historia 1593-1843, (Linköping 1919).

[Åke Tilander]

Här kommer ytterligare två exempel som bekräftar det som sagts i det ovanstående:
 
1. I Gudhems häradsrätts protokoll (Gudhems häradsrätt, höstting, 1694-10-04, # 30) finns en diskussion om huruvida 6 gårdar borde höra till Friggeråkers eller Gudhems församlingar. Ett starkt argument från de berörda böndernas sida är att de haft sina ätteplatser på Gudhems kyrkogård sedan urminnes tider och gårdarna därför bör höra till Gudhems socken.
 
”/.../ Rumpegården, Jäppegården, Skinnaregården, Bossgården, Hedegården och Dröstrop /.../, som efter Cronans Jordebook och Sochenmärke skola ligga i Friggeråker Sochn och dock nyttias eller brukas till Gudhembs Sochn, så emädan dhet så varit af uhrminnes tijder och åborna hafva sina ätteplatser i Gudhembs Kyrkegårdh, /.../”
 
Detta tycks visa att varje gård haft sin bestämda ätteplats / gravplats på kyrkogården.
 
2. I Andreas Timbergs beskrivning över Dala pastorat anger han angående 2 runstenar i Högstena (R) att: ”Den andre nu uprest intil södra kyrko-muren, består af sandsten och har förut betäckt en del af Amfastorps grafställe.” (Falbygden, nr 23, 1968, s. 297) Sättet som Andreas Timberg uttrycker sig tycks visa att varje gård, vid denna tid (1784), hade sin egen bestämda plats på kyrkogården och att alla var införstådda med var på kyrkogården dessa platser låg.
 
En fråga är om någon känner till någon dokumentation från någon kyrkogård om var dessa ätteplatser låg?
 
En annan fråga är om det kanske finns en korrespondens mellan bänkrummen i kyrkan och ätteplatserna på kyrkogården? Någon som vet?

[Yvonne Carlsson]

I kyrkoboken för Larvs församling (R), C:1, sidan 12-13 och med början år 1688, finns en liten ritning över kyrkan och kyrkogården, som i varje fall jag har tytt som att åtminstone en del gårdar hade sin egen bestämda begravningsplats på kyrkogården:
 

 
Jag har visserligen inte tagit med hela bilden, men till vänster, strax under vapenhuset, kan ni tydligt se att ett antal gårdar har ritats in.
 
För den som har Genline finns ritningen på GID: 761.9.59900
 
Mvh
Yvonne Carlsson