Fractura humeri sinistra

[Anders Karlsson]

Hej,
 
Hittade i Danmark C:7 1878-1894 (bild 167) dödsorsaken fractura humeri sin. Vad kan detta betyda? Dödsorten verkar vara Uppsala, så hon bör ha vårdats på Akademiska sjukhuset.
 
Mvh
Anders Karlsson

[Åke Lundgren]

Torde stå för fraktur på vänster (=sinister) överarmsben  
mvh Åke L

[Anders Karlsson]

Frågan är dock hur en person kunde dö av detta, så sent som 1888 på ett av landets största sjukhus (hon verkar ha dött på Akademiska sjukhuset i Uppsala). Hon var inte heller särskilt gammal (62 år). Kan man tänka sig att frakturen opererades och att hon dog av någon komplikation (blodpropp, infektion, lunginflammation, etc) efter en operation?
 
Mvh
Anders

[Åke Wahlqvist]

Man kan tänka sig allt möjligt. 1888 är länge sen och om han blev opererad kan det mycket väl ha blivit komplikationer, blev han inte opererad, så kan det också då ha blivit komplikation till frakturen. Självklart är inte frakturen dödsorsak. Det är ju mycket möjligt att det finns journalhandlingar i så fall på Landsarkivet Uppsala.

[Christer Kalin]

Operation blev det inte frågan om. Även nuförtiden opereras sådana armbrott normalt inte, utan armen får hänga i en 'slynga' på underarmen runt nacken.
Proppbildning, infektion, kallbrand, blödning m.m. kan ha tillstött beroende på hur skadan såg ut.
Om man tog sig för med oskicket att lägga patienten till sängs under längre tid, så ökade risken för lunginflamation och proppar markant. Normalt sett kan en patient med överarmsbrott sköta sig själv i vardagen med den friska armen.

[Harriet Hogevik]

Hej! Det kan väl ha rört sig om en öppen fraktur med mjukdelsskada t.ex. och diagnosen anges ändå bara som fraktur och det är riktigt att frakturen var en underliggande, egentlig dödsorsak även om det var en komplikation som tillstötte. Mvh Harriet

[Lars Edvard Larsson]

Hej
 
Intressant diskussion!
Ända in på 1860-talet dog minst 50% av de öppna frakturerna i sårinfektion. Sedan kom en ökad medvetenhet om smittämnen, antiseptik och aseptik, kirurgerna slutade operera i kostym och började använda handskar. Vid sekelskiftet introducerades sprittvätt av händerna. Allt detta gav mycket bättre resultat men fortfarande dog en hel del patienter av sårinfektion. Nästa riktigt stora framsteg dröjde ju till penicillints introduktion efter andra världskriget.
 
MVH
 
Lars Edvard

[Anders Karlsson]

Menas med en öppen fraktur en fraktur som är så kraftig att benpiporna går igenom huden? Eller räknas en fraktur som öppen så fort den orsakar muskelskada?
 
Mvh
Anders

[Elisabet Arvidsson]

Öppen fraktur är detsamma som att någon av benpiporna tränger sig ut genom huden och blir blottad. Detta är en sådan fraktur som omtalas ovan där infektionsrisken är som störst och dödligheten stor.  
 
Vi vet ju också om att om ett ben blir krossat på flera ställen, kan det i sig vara en stor risk för komplikationer som kan leda till döden även om det är en intakt skada (benpiporna har inte trängt sig utanför huden).  
Ex på multipla frakturer är ju Ronnie Petersson tragiska död (m 27 frakturer)
http://medlem.spray.se/riolin/RP_Superswede/operationen.htm
 
 
Det intressanta är att det står:
Fractura humeri och inte humurus---om jag inte är helt desorienterad i latinska gramatiken, så är humurus singularis och humeri(i) är pluralis.
Fractura = (ben)brott
Sin(ister) = vänster
 
Så jag tolkar överskriften med att det är flera benbrott på vänster överarmsben.
Därmed är det frågan om vilka komplikationer som tillstötte.
Dags att sova  
 
(Meddelandet ändrat av eya 2009-07-08 00:07)

[Anders Karlsson]

Kan inte latin, men är inte fractura singular? Borde inte frakturer heta fracturi eller någonting sådant? Skulle inte fractura humeri kunna betyda överarmsbrott och humeri därmed vara genitiv av humerus?
 
Se: http://www.latinforalla.net/Forsta_5.htm
 
(Meddelandet ändrat av andkar 2009-07-08 10:44)

[Harriet Hogevik]

Hej!
Det stämmer att fractura humeri betyder överarmsbrott i singular som Anders föreslår. Mvh Harriet

[Anders Karlsson]

Undrar över det där med att över 50 procent skulle ha dött vid öppna frakturer så sent som på 1860-talet. Kunde man inte amputera om det blev problem med sårinfektioner? Dödligheten vid en amputation måste väl ha varit lägre än 50 procent?

[Harriet Hogevik]

Hej!
Amputation av en överarm kan inte jämföras med amputation av t.ex. en lilltå. Har inte hört att amputation (vid axeln?)var en etablerad behandlingsmetod för öppna överaramsfrakturer på 1800-talet -känner inte till dödligheten efter sådan amputation på 1860-talet men det fanns alltså ingen antibiotika och sen fanns det många andra komplikationer t.ex. blödningar. Det var inte om det blev infektioner. En öppen fraktur blir nästan alltid infekterad mer eller mindre (t.ex. av personens egna bakterier som finns på huden).Jag lutar åt att konservativ (dvs såromläggningar och kanske fixering)behandling av en öppen fraktur var mindre farligt än att amputera. Mvh Harriet

[Åke Wahlqvist]

För mig förefaller det otroligt att det skulle ha rört sig om en öppen fraktur utan att det framgår av diagnosen.

[Lars Edvard Larsson]

Hej
På 1860-talet sysslade de kirurgiska avdelningarna mest med olika typer av olycksfall. Hygienen var med dagens synsätt usel och dödliga sårinfektioner var mycket vanliga både efter amputationer och vid öppna frakturer. Joseph Lister, en skotsk kirurg, introducerade karbolsyra för sånrengöring och detta medförde en omedelbar sänkning av dödligheten (se tex vad NE skriver på http://www.ne.se/joseph-lister). Listers metoder modifierades efter hand och kunskapen om detta borde ha nått Uppsala ganska snabbt.  
 
MVH
Lars Edvard

[Anders Karlsson]

Det här var alltså 1888 (två decennier efter 1860-talet), (med alla sannolikhet) på Akademiska sjukhuset i Uppsala, som var ett av Europas modernaste sjukhus.
 
Å andra sidan kan man kanske fundera över hur lång tid det tog innan hon kom till sjukhuset. Om det var en öppen fraktur bör hon väl ganska snabbt ha förts dit. Om det i stället var en vanlig fraktur, kan man kanske tänka sig att hon togs till sjukhus först när hon drabbats av någon komplikation?
 
(Meddelandet ändrat av andkar 2009-07-09 11:25)

[Åke Wahlqvist]

och det är stora möjligheter att journalhandlingar (i o för sig knapphändiga) finns bevarade

[Harriet Hogevik]

Hej!
I SCB-utdraget (via SVAR)av dödboken från Uppsala Domkyrkoförsamling framgår att hon dog på Akademiska sjukhuset och dödsattesten som var utfärdad av dr Ljungqvist anger dödsorsaken till: fractura humeri sin + factura costarum + oedema pulmonum = vänstersidig överarmsfraktur + revbensfraktur + lungödem. Anges ej hur frakturerena uppstått.
Mvh Harriet

[Anders Karlsson]

Hej,
 
Det var intressant! Kan lungödem ha uppkommit genom att (vänstra) lungan punkterats av ett/flera revben?

[Harriet Hogevik]

Hej!
Det är svårt att spekulera om - det fraqmgår inte på vilken sida revbensbrottet var. Hon kan ha varit hjärtsjuk sen tidigare osv. Om du behöver exakt kunskap om hela sjukdomsförloppet i hennes specifika fall får du försöka få fram journalhandlingar.
Om det hela uppstod efter en olycka - vilket alltså inte har framkommit hittills, kan det finns en polisrapport. Om provinsialläkaren blev tillkallad och remitterade in henne till Akademiska kan han ha noterat det och omständigheterna i sin årsrapport (eller så finner du bara hans reseräkning) som du hittar i Medicinhistorisk databas.
Mvh Harriet

[Anders Karlsson]

Hej,
 
Frågan är vilken provinsialläkare man vände sig till. Hon bodde i Danmarks socken strax sydost om Uppsala, men när jag tittar i årsrapporten för provinsialläkaren i Uppsala verkar det bara handla om själva Uppsala.
 
Mvh
Anders

[Åke Wahlqvist]

Det rör sig med all sannolikhet om ett ordenligt olycksfall, jag tror inte man tog en omväg om provinsialläkaren, redan då, i synnerhet när det är relativt nära, tog man sig direkt till lasarettet. Vi är många nu som är nyfikna på vad som står i journalen. Den finns ju i samma stad som du har din postadress.

[Chris Bingefors]

Jag läste just en dödsruna över en apotekare i slutet av 1880-talet, han var bara runt 40 år men dog av kallbrand till följd av ett obetydligt sår på benet. Möjligheterna att behandla sådant var begränsade, nu har vi ju problemet med resistenta bakterier (MRSA) som kan leda till samma allvarliga konsekvenser.

[Anders Karlsson]

Jag tänkte se över vilka fler släktingar som dött på Akademiska sjukhuset vid ungefär den här tiden. Är det någon som har några tips hur man letar i journalerna?

[Åke Wahlqvist]

Namn, födelsedata och vårdtid förefaller väl vara vad som behövs, diagnos för att hitta rätt avdelning, om det finns flera. Vårdtid har du ju slutdatum. Personalen hjälper till.

[Harriet Hogevik]

Chris! Jämför inte det krux (en annan sorts antibiotika och kanske lite extra inneliggande vård p.g.a. injektioner/dropp)det innebär att bota en infektion hos någon med MRSA med den situation som rådde på 1800-talet då antibiotika saknades. Om man känner till att det är MRSA  som orsakat en infektion är dödligheten bara obetydligt högre än vid en vanlig stafylokockinfektion - för visst dör svenskar i alla olika åldrar i infektioner även nu förtiden.
Mvh Harriet

[Chris Bingefors]

Harriet,
 
Lite bråttom när jag skrev som vanligt. Det är just det att vi har ett par generationer nu som (faktiskt!) tror att man inte dör av infektioner, åtminstone inte som ung. Det finns en rädsla, inte bara för MRSA utan kanske mer för virusinfektioner. Först Aids, sedan olika influensaskräckar. Vi kanske har invaggats i en tro på att det är bara att ta några tabletter så blir det bra, speciellt vi 40-50-talister som upplevde den stora revolutionen med antibiotika och poliovaccin t ex. Men nu börjar man inse att det inte alltid är så. Har diskuterat detta ofta med mina studenter. Men man kan jämföra med situationen på 20-talet då över 5000 personer mellan 20-30 års ålder dog varje år av tuberkulos. Man var tvungen att leva med den verkligheten.
 
Jag såg dokumentären The 1900 House häromdagen, där talar man om skräcken för germs som ledde till att det städades och skurades frenetiskt i hemmen, ofta med i sig farliga medel. Död i infektionssjukdomar var en realitet i vardagen på ett annat sätt än nu.
 
Själv sågs jag som ett unikum av mina kursare på virologikursen - som född 1950, mycket äldre än dem, hade jag faktiskt haft polio 1955 (utan förlamning turligt nog). Det var en sjukdom man inte ens tänkt på som existerande i Sverige så sent.