Rädda barnen

[M.Leandersson]

Flera rädda personer, en rädd person. Flera rädda barn, ett... rätt barn? Rädd barn?
 
Vad är rätt? Hur uttrycker man sig om ett barn?

[Anna-Carin Betzén]

Enligt SAOB har formerna redt/räddt/rätt förekommit men är ovanliga numera. Rädd + neutrum finns tydligen belagt åtminstone sedan 1600-talets mitt.

[Stig Pettersson]

Ett rätt barn låter bara såå fel. Jag skulle välja ett annat adjektiv: förskrämt, förskräckt, skräckslaget eller ängsligt.

[Ingrid Wikberg]

Organisationen Rädda Barnen har inget med rädsla att göra...utan det handlar om att se till att utsatta barn får stöd och hjälp att komma ifrån sin situation: t ex man räddar dem från att svälta.
 
Annars så skriver man väl 'De rädda barnen' -om man i pluralis vill beskriva många barn som blivit skrämda. Så då skulle man kanske idag kunna säga 'ett skrämt barn' ...eller?
 
Det var en fiffig språkfråga! Som jag ej funderat så mycket på, innan jag läste den här.

[M.Leandersson]

Jag vet mycket väl vad Rädda Barnen är och vad de gör. Rädda Barnen var endast en rubrik jag tyckte var fyndig för denna fråga.

[Siv Nauman]

Här i Östergötland säger en, en rädd unge. Unge är samma som barn. Eller också kan en säga ett barn som är rädd.
 
MVH
Siv

[M.Leandersson]

Bra idé att byta ut 'barn' mot 'unge', så slipper man problemet med 'ett'.
 
Men angående 'ett barn som är rädd' så är det egentligen detsamma som 'ett rädd barn', bara en annan ordföljd. Problemet, om det nu är ett problem, är inte så uppenbart då.
 
Mvh,
Mats

[Ingrid Wikberg]

Hej Mats, jag förstår mycket väl att du gjorde en ordlek.  
Men jag har träffat folk som ej kunnat skilja på betydelserna så därför skrev jag. Måhända onödigt? Nåväl nu står det skrivna där.
 
Men det går alldeles utmärkt att säga ett skrämt barn. Jag har testat med kollegor idag.
 
mvh
IngridW

[Björn Engström]

I lite äldre texter kan man också hitta skrivningen rädt särskilt under 1800-talet.

[M.Leandersson]

Hej Ingrid.
Ja, det är nästan så man måste säga - ett skrämt barn. Ett rätt eller rädd (eller som Björn och Anna-Carin här ovan nämner - redt, rädt, räddt) barn låter inte rätt. Det vore intressant att få reda på varför det har blivit så. Varför har det uppstått en lucka i språket som gör att man inte vet hur man ska uttrycka sig?
 
Kan det bero på att det inte är så många ord av t-genus (lärde mig i skolan för länge sedan att det heter/hette så) som kan användas tillsammans med rädd och det därför fallit bort?
 
Mvh,
  Mats

[Ingrid Wikberg]

Hej igen: det är som det gamla klassiska : en eller ett apelsin....  Vårt språk är levande.
Jämför: Ett glatt barn alt. en glad unge.
   
Utrycket En rädd unge är ju även helt ok- men låter i mina öron mera personligt/privat.( men det är nog bara vad jag tycker  och det jag en gång lärt mig i skolan)
 
Men det kanske även har med situationen att göra?
 
Mvh,
IngridW

[Kristina Gunnarsdotter]

Från Svenska Språknämndens hemsida:
Fråga:
Kan man böja rädd efter t-ord, alltså ett rätt barn?  
Svar:
I teorin borde rädd kunna böjas så, men man brukar aldrig göra det. Man använder ett annat ord eller skriver om det hela, t.ex. ett skrämt barn.  
Man brukar också tveka inför t-formerna av pryd, vred, fadd, flat, kåt och lat, trots att det går utmärkt med blött, fett, tätt och vått. Samma motvilja finns mot t-formerna av flerstaviga adjektiv på -id: gravid, likvid, morbid, stupid, timid, rigid, paranoid, valid och mongoloid, förutom vid solid, där solitt går utmärkt.  
 
Ur ett språkvårdsperspektiv finns inget att anmärka på former som rätt och morbitt. Det är bara så att ingen använder dem.