Titlar i äldre tid

[Lisa Ström]

Om någon på 1700-talet kallas piga, jungfru, eller mamsell, hur stor social skillnad anger det? Vem är piga, vem är jungfru, och vem är mamsell?

[Jan Wallander]

Hej!
 
I Herbert Christenssons Fräkne bygd och folk i gången tid skriver han:
 
Bonde, åbo och hustru är vanliga titlar bland allmogefolket, gamla resp unga mannen/kvinnan är också vanliga. Dräng/piga är de vanliga benämningarnna på ogift folk ur de breda lagren, används även om barn.
 
Tiggare/tiggerska förekommer inte sällan. Kona är den oftast använda titeln för ogifta mödrar. Herr, ädel, välbördig, ärevördig, följt av den titel som yrket ger är vanlig bland ståndspersonerna. Deras hustrur kallas fru eller madam.
 
Manhaftig är militär av lägre rang.
 
De som bland allmogen kallas dräng eller piga får i högre kretsar heta monsieur, mamsell eller jungfru. Prästdöttrar och förnäma unga kvinnor får ibland vid sin vigsel titeln jungfrun jungfru.
 
Matrona kallas egentligen bara prästens fru.
 
Sedan kan man ju fundera över var gränsen går mellan lägre och högre kretsar. Jag har själv bland mina anor en kvinna som vid lysningen titulerades jungfrun, jungfru. Hennes far var en oavlönad sjungare vid Katarina kyrka i Sthlm som dog i armod.
 
Mvh
Jan W

[Anders Berg]

Det var skillnad mellan landet och städerna. De flesta borgardöttrar kom nog med tiden att kallas jungfru.
 
Faderns yrke var i högre grad än hans förmögenhet avgörande för om en dotter kallas jungfru eller piga. Antagligen var en kyrkosjungare tillräckligt fint!

[Lisa Ström]

Tack för alla svar,
Jag har sporadiskt gått igenom vigselböckerna för några stadsförsamlingar för den tid jag är mest intresserad av, och där används ibland, vid sidan av piga, jungfru och mamsell, också borgaredotter. Jag har tittat en del på brudarnas familjeförhållanden och kan inte tydligt se något samband. Jag undrar om någon p g a sitt efternamn kan bli titulerad jungfru eller mamsell fastän deras linje sjunkit i socialklasserna? Är det möjligt?

[Anders Berg]

Jo, det tror jag är möjligt. En annan sak att tänka på i det här sammanhanget är att titlarna devalverades efterhand, och allt större grupper i samhället började använda dem. Se t ex på fru.

[Eva Leksell]

Bland manliga dopfaddrar i Gävle på 1720- och 1730-talen kallas en del monsieur plus namnet men inget yrke. Står någon av dem emellanåt med yrke (till exempel bokhållare) så kommer inte titeln monsieur med. Annat är det med sådana personer som herr rådman, herr inspektor, herr handelsman etcetera. Då undrar jag vad skillnaden är mellan en monsieur och en herr.
 
Jag tror att en monsieur nästan alltid är mansfadder nummer två. Hans kvinnliga motsvarighet brukar vara en jungfru. Skulle man kunna tolka det som att monsieur är en ogift eller åtminstone ung man?

[Ingela Martenius]

Nja. Det är samma sorts mellantitel som madam och mam'sell var. Fru och fröken var vid den här tiden förbehållna adliga damer. Bondmoror och gifta kvinnor i den enklare stadsbefolkningen kallades hustru, döttrarna kunde i vissa fall kallas piga. Men vad skulle man kalla prästfamiljernas kvinnliga medlemmar och de högborgerliga dito? Lösningen blev alltså madam och mamsell; dessa titlar åkte dock snart kana socialt sett - madam mycket fortare än mam'sell.
 
Monsieur (i olika stavningar) användes alltså som en liknande mellantitel. Orsaken till att den verkar användas bara av ogifta män beror på att dessa ännu inte uppnått en så hög ställning att de kan kvalificera sig som herr. T.ex. kallades en präst för herr, men hans hustru ännu så tidigt på 1700-talet för madam och hans döttrar för mam'sell (vilken titel de behöll långt in på 1800-talet) - men vad skulle man kalla prästens son?! Då var det naturligt att analogt med moder och syster ge honom titeln monsieur, i väntan på att han också blir präst eller något annat betydande. Redan i slutet av 1600-talet brukades det också allmänt som tilltal till gymnasister.
 
Men titeln kunde också användas om män som stannat i karriären och aldrig blivit så betydande att de ansågs värda herr. T.ex. en skrivare på ett gods, en skrivare som aldrig blivit förvaltare. Hantverksgesäller - oberoende av ålder - tilltalades också monsieur (ända till framemot 1800-talets mitt), medan mästarna kunde kvala in som herr (troligen lite beroende på vilket skrå).
 
Se också SAOB, munsjör. http://g3.spraakdata.gu.se/saob/
 
Ingela

[Björn Engström]

Fru och Fröken användes inte bara för att beteckna adliga damer utan också andra men det var förbehållet de med hög status. Lokala variationer finns men även i Dalarna och norra Sverige finns det Fru och Fröken, trots att vi saknar adel.
 
Björn Engström

[Elisabet Arvidsson]

En reflektion ifrån tidigare insändare  
Monsieur (i olika stavningar) användes alltså som en liknande mellantitel. Orsaken till att den verkar användas bara av ogifta män beror på att dessa ännu inte uppnått en så hög ställning att de kan kvalificera sig som herr.  
 
Jag ser att det fanns en gradering på titlarna oavsett om det gäller den manliga eller kvinnliga könet. Dock tycker jag det är lite roligt då det ena ordet är franska och betyder exakt den i högre rang svenska ordet.  
Exempel Monsieur= herr, Monseigneur=nådige herre, Madame= fru, mam'sell(e) torde vara en förkortning av mademioselle = fröken.
 
Hur kommer det sig att man graderade titlarna så att den adliga befolkning fick Svenska titlar och den högborgeliga bef. fick franska titlar då det betyder exakt samma sak?  
/ elisabet

[Eva Leksell]

Jag har en annan monsieur som är fadder 1711-15 i Kalmar. Samtidigt finns en häradsskrivare med samma namn i Södra Möre i Småland. Jag misstänker att det är samma person, men jag vet inte hur jag ska ta reda på det (har kollat alla tillgängliga kyrkböcker).
 
Eftersom ingen verkar veta hur det förhöll sig vill jag inte riktigt överge hypotesen att en monsieur var ogift och inte betraktades som riktigt stadgad. Annars tycker man att yrkestiteln skulle ha stått. Gymnasister har jag bara sett kallade studiosus så det förvånar mig att titeln monsieur kunde användas om dem.