Den språkvetenskapliga konventionen beträffande latinet säger, att verbets tema presenteras i de tre formerna 1. pers. sing. presens, 1. pers sing. perfektum och supinum. Substantiv och adjektiv presenteras i nominativ sing. och genitiv sing., förutom så kallade pluralia tanta, som, emedan de finnes enbart i plurala former, presenteras i nominativ plur. och genitiv plur.
Här aktuellt verb suscipere återfinnes sålunda i korrekt uppställda lexika under formen suscipio, suscepi, susceptum. Som Peter ovan har konstaterat är suscepit 3. pers. perfektum, sålunda »han/hon/den/det [i detta fall fadren?] har hållit fram barnet vid dopet».
Av supinformen susceptum skapas sedan perfekta participerna susceptus, -i (mask.), suscepta, -æ (-ae) (fem.) och susceptum, -i (neutr.).
Av dessa participer skapas sedan substantiven susceptor, -oris (mask.) och susceptrix, -icis (fem.).