Äldre inlägg (arkiv) till 29 september, 2008

[Michael Wilson]

Hej!
Det var ju vanligt bland präster att ta ett latinklingande efternamn med ändelse -enius eller -ius med inledning från t.ex byn de kom från t.ex Hult
Betyder ändelsen något? tex från (motsv von)

[Michaël Lehman (Philippos)]

Strängt taget är ändelsen blott -us. Denna ändelse visar, att namnet står i casus nominativus genus maskulinum. Motsvarande feminin ändelse är -a. Någon annan funktion eller betydelse har denna ändelse inte.

[Michael Wilson]

Tack för så snabbt svar! men nu är jag inte riktigt med i grammatiken. Betyder det att det endast är en maskulin ändelse. Att exempelvis Julius och Julia är samma namn Juli men applicerad på en man och en kvinna.
(är då Juli neutrum? :-)

[Stig Petersson]

Ett exempel bland andra: en präst Limnelius med fyra döttrar Limnelia på 1700-talet. Hans far var gift med en Rogbergia, dotter till en präst Rogbergius.

[Michaël Lehman (Philippos)]

Ja, Julius och Julia är två former (maskulin respektive feminin) av samma namn. Neutrumformen vore Julium, men aldrig har jag sett ett neutralt namn. Juli- (icke att förväxla med månaden juli) är namnets stam, och förekommer inte utan ändelse.

[Jenny Olsson]

Micha?l, en parentetisk rättelse:
Månaden juli, och benämningen den julianska kalendern kommer av att det var Gaius Julius Caesar (eller var det Caesar Augustus - men han var ju av släkten julia också) som lät göra kalendern. De flesta månader har namn efter romerska gudar, men den sjunde (då den femte) månaden uppkallades efter Julius Caesar, månaden augusti efter Caesar Augustus. Oktober kommer av octavius, d v s åttonde (månaden), och december av decca (tionde månaden).

[Michaël Lehman (Philippos)]

Jenny,
 
Jag är medveten om månadsnamnens etymologi och därmed också, att månaden juli har sin benämning efter Gaius Iulius C?sar (Augustus, som tillhörde gens Octavia [inte gens Iulia; denna släkt tillhörde han endast genom adoption], har givit namn åt augusti), men poängen i min reservation var, att själva stammen Iuli- inte är samma som månadsnamnet juli. Månadsnamnet juli har ju nämligen ursprungligen en genitivändelse efter stammen: [mensis] Iulii, alltså ?Julius' [månad]. Nåväl, möjligen onödigt petigt. Samma lexem är det väl huru som helst.

[iris andersson]

Hej Michael!
Har du en förklaring på det här också?
 
Mårten Ringnelius var organist i Askeby (E) död 1798
Hans barnbarn Carl Magnus Persson f 1806 blev så småningom Domprosten Carl Magnus Petrelli.
I hfl 1865-60 har han dessutom fått ytterligare
ett förnamn och heter nu Carl Magnus Joakim.
Skulle inte Carl Magnus namn slutat på -us?
Vet inte hur Mårten fått sitt Ringnelius, det
står ofta Regnelius också i senare hfl.
mvh  iris andersson

[Michaël Lehman (Philippos)]

Hej Iris!
 
När denne Carl Magnus Petrelli, n? Persson, föddes och så småningom verkade såsom domprost, hade bruket med latiniserade namn inom prästerskapet i stort sett upphört. Han hämtade troligen sin inspiration från annat håll, när han antog namnet.

[iris andersson]

Stort tack, Michael!
Har du någon teori om var namnet Ringnelius har
sitt ursprung? Var det vanligt att organisten
klockaren tog ett sådant namn? Vi har inte hittat
hans ursprung, bara familjen och att han är död.
Men man fortsätter ju att vara nyfiken.
mvh  iris

[Dag Bremberg]

Petrelli var väl en prästvariant av Pettersson (Persson), liksom Petrell och Petrini?  
Ändelser med elli och ini var ju inte ovanliga bland präster, men jag vet inte om det är korrekt att kalla dem för latiniserade.
 
Annars var de ju vanligt att präster i st f att snofsa till sitt patronymikon tog namn efter sina hembyar, t ex Scherini från Skärstad, Grenander från Grenås eller Runberg från Runnestad. Så en gissning är att nämnda Ringnelius kom från en ort som hette något på Ring- eller Reng- (om han inte helt enkelt börjat som klockare (ringare).

[iris andersson]

Tack Dag!
Det låter väl ganska nära det där med ringare,
blev han sen allmänt i socknen kallad ringaren, var det väl enklast att bara snygga till det han redan kallades om han s a s steg i graderna och
blev organist.
mvh  iris

[Mats Winbro]

När man katalogiserar sina anor med prästnamn, ska man då konsekvent skilja på exempelvis Roselius/Roselia (man/kvinna) eller ska man använda det maskulina namnet rakt av? Jag har sett att man använt sig av båda skrivsätten i genealogiska verk. Vilket är att föredra?
Mvh, Mats Winbro, Svartrå

[Anders Berg]

Jag tycker också att det där är ett litet problem. Mot slutet av 1700-talet börjar kvinnorna anges i källorna med den maskulina formen.

[Urban Sikeborg]

Petrellus är en (väl inte särskilt vanlig) diminutivform av Petrus, dvs. Lille Per på svenska, och Petrelli är genitivformen: Lille Pers son.
 
När det gäller latiniserade namn brukar jag ange femininformen för kvinnor med den maskulina formen inom parentes i de fall där man skiljer mellan de två. Exempel: Margareta Norelia (Norelius). Det underlättar åtminstone sökningen i databasen.

[Håkan Widell]

Min släkt Widell använde på 1600-talet namnet Widelius. Anfadern med detta namn var klockare. Namnformen Widell uppkom i början av 1700-talet. Jag har hört sägas, att det under Karl XII bestämdes att endast präster fick ha den latiniserade ändelsen -ius. Är det någon som känner till något sådant beslut?
Mvh! Håkan

[Niclas Rosenbalck]

Hej Håkan!
Detsamma har jag också hört vad gäller prästsöner som blev militärer, att de inte skulle ha prästnamn som slutade på -ius. Liknande namnförändring har skett med medlemmar ur prästsläkten Cavallius på 1700-talet där medlemmar som blev militärer antog namnet Cavallin.
 
mvh Niclas

[iris andersson]

Hej Niclas o Håkan!
Har träffat på en teori att min Mårten Ringnelius i Askeby skulle vara prästson och
fick behålla namnet just för att han blev organist.
Men jag har inte hittat någon präst som heter
Ringnelius/äv Regnelius/, så jag lät det spåret falla.
Tror någon av er att det har någon grund?
mvh  iris

[Dag Bremberg]

Iris, trots att det var jag som framförde id?n om att namnet kunde vara skapat av yrket, så tror jag ändå mer på att det byggts av ett ortsnamn.
Jag är inte hemma i Askeby, men på en karta hittar jag Ringstorp i krokarna. Det är väl en rätt kvalificerad gissning att du har rötter där. Det finns väl också en station som heter Ringås strax intill.
 
Ringnelius o Regnelius är inte så vanliga, men båda finns i GF:s arkiv (www.genealogi.net)
mvh/Dag

[iris andersson]

Stort tack, Dag!
Då kanske det med tiden kan grävas fram några
papper på LiV, när man har några ortsnamn att
hålla i minnet.  
mvh  iris

[Mats Winbro]

Håkan Widell! Apropå ditt inlägg från den 14 januari ovan: Kyrkoherden i Drängsered (N), Christen Nielson Lacander (död 1694), hade en son som blev klockare i Sibbarp (N). Denne kallade sig Sibelius i efternamn, och är stamfader till en rad klockare i Halland med detta ”prästerliga” efternamn. Jag tror inte att Kart XII beslutat att endast präster fick ha den latiniserade ändelsen -ius. I varje fall så visar detta exempel att undantag åtminstone funnits.
Mvh, Mats Winbro, Svartrå

[Olle Elm]

Under Släkter » Övriga släkter M-R » Podolinus (skall ändras till den stavningen) har jag bett om hjälp med en tolkning av just namnet Podolinus. Försökte själv hitta något i Ahlberg/Lundqvist/Sörbom, Latinsk-Svensk ordbok (1964) men finner på Pod bara Podag`ra (gikt), Pod`ex (bakdel, stjärt) och Podi`um (fot, sockel, undelag..)
Någon latinare som får en idé?  
Visserligen finns ett Fotsjö i Adelöv, men inte ett enda Fot-namn i Östergötland enligt Svenska Ortnamn ´99  
Vänligen,
Olle Elm

[Robert Hammarstedt]

Podoli är bl a en region i Tjeckien.

[Leif Tennare]

Liksom Podolien är ett landskap i Ukraina och Podolin en ort i Polen. Se mitt inlägg under släkt: Poudelin.
 
En nyckelfråga i sammanhanget som jag inte kan svara på, förekommer det överhuvudtaget namnvarianter som är helt latiniserade, vilket du är inne på, Olle. Jag har hittils endast träffat på den form av latinisering som Michaël Lehman var inne på (se ovan), d.v.s en maskulinisering/femininisering av ett ortsnamn. Finns det ngn som känner till ngt undantag?!
 
/Leif
 
PS Kuriosa: Den 12 juli i år var en Juri Podolin från Vitryssland på besök i Grafikens hus i Mariefred..
 
(Meddelandet ändrat av Ten den 28 september, 2008)

[Mats Winbro]

Jag har en ana (präst med rötter i Halland) som under 1600-talet kallar sig Lubinus. Namnets ursprung vet jag ingenting om, men Googlar man på namnet får man många träffar inom ortopedisk medicin på alla upptänkliga språk?!

[Leif Tennare]

En slump?! Det finns faktiskt en stad Lubin i västra Polen. Man får inte glömma att Polens historia under 1600-talet var starkt kopplad till Sveriges, och många svenskar sökte sig dit- mer eller mindre frivillgt...
/Leif

[Olle Elm]

När det gäller namnet Podolinus visar jag ovan att fadern till två(?) av namnbärarna Olavus Johannis Vadstenensis är kyrkoherde både i Malexander och i Ekeby och Rinna. Förklaringen till namnet Podolinus bör förmodligen inte sökas i utländska ortnamn utan i en form av latinisering - grekifikation  
 
Leif, När det gäller frågan om helt latiniserade så finns de möjligen. T ex kan Du läsa i SoH 1986:1 om namnet Palumbus som troligen kommer direkt från Duva. Nu tänkte jag mig här att man gör om förleden i ett ortnamn till Pod[ol] och lägger till -inus. Hinner inte gå igenom Smolandi Upsalienses nu, men skulle bli förvånad om man inte hittar den typen av konstruktioner ... men jag kan ha fel.
Vänligen,
Olle
 
(Meddelandet ändrat av smol den 29 september, 2008)

[Dag Bremberg]

Olle, din slutsats är fullt rimlig, men det kan ju hända att HM har fel.
Det skulle ju kunna vara så att det blivit den vanliga sammanblandningen av präster med lika namn. Det har ju funnits ett antal Vadstenensis, som vad jag förstår inte är släkt; så skulle det kunna vara även med dessa Podolinus.
 
Jag tror inte att Podolinus kommer från latinisering av svenskt ortnamn. Tanken att ordet kan komma fr utlandet är inte tokig. Podol finns ju i Kiev och Podolin i Polen.
Under 1600-talet var ju svenskar ute och krigade i dessa trakter eller hur. Och fältpräster fanns det många.
 
En annan tanke: var det inte ett antal präster som utbildades utomlands och fanns det inte ett seminarium eller kloster som hette något på Pod...

[Niclas Rosenbalck]

Landskapsnamnet Podolien i Östeuropa kommer av det slaviska ordet poldny som betyder låg - den geografiska beteckningen betyder alltså lågland. Inte heller jag, likt Olle, tror att de svenska prästerna har någon koppling till detta gamla polska område utan tillnamnet är som Olle skriver förmodligen en grekifiering (ev. latinisering) av en ursprungsplats.

[Lotta Nordin]

Se mitt inlägg under Podelinus:
 
Kanske en ledtråd om man lyckas klura ut vad den betyder.