Ja, mycket intressant, fast det inte gav någon upplysning om Siggos ursprung. Det handlade tydligen inte alls om rivningen av slottet, utan om dess byggnad. Jag tittade igenom beskrivningen av Fors kyrka och där nämns att på 1610-talet ... uppå K. Carl IX allvarsamma befallning, alla de monumenter och gamla griftstenar, som funnos behållna uthi Eschilstuna kloster, när slottet skulle byggjas såsom H. Sigge fordom kyrkoherde deruti Fors berätat ... S Aesckils been äro förde ifrån Eskilstuna där de först woro begrafne och till Fors kyrkja, tillika med grafstenar ....
Historien är full av ironier. Den gravsten som troddes ha legat över S:t Eskils grav (den låg i själva verket över Johannitermunken Peregrini, död 1338) togs av Christpher Siggonis, och återanvändes med delvis ny inskription som gravsten över fadern Siggo Christophori grav framför altaret i kyrkan.
När kyrkan ombyggdes 1843 bröts stenen upp och gick sönder. Den kasserades och bitarna lades ut utanför kyrkan. Fragment omfattande tre fjärdedelar av stenen påträffades på 1940-talet, dels på kyrkogården, dels vid en skola, helt nära det gamla klostret. De bevarade fragmenten finns nu inmurade i tornrummets vägg i kyrkan (Om de inte flyttats igen vid den senaste ombyggnaden. Jag bor inte längre i Eskilstuna och kan inte se efter.)
Summa: Vastorius kanske bara hade delvis rätt (klostret har knappast fått stå orört under mer än 70 år, fram till 1610) men senare tider har fullbordat det helgerån, i ordets bokstavliga mening, som han anklagade protestanterna för. Fors kyrka äger ett antal medeltida träskulpturer. Det är oklart för mig om några av dem funnits i Eskilstuna kloster. Jag har bara kunnat konsultera min egen bokhylla.
Källa till allt detta: Fors Kyrka. Bennett, Edenheim. 1976.
Per Thorsell.