Hej.
Har i min fars gamla luntor hittat följande: ( kanske kommer någon till glädje)
Den 21 Augusti 1743 hölls urtima ting
med Gudhems härad angående en i Sjogerstads kyrka natten mellan den 9 och 10 samma månad skedd kyrkotjyvnad, för vilken misstänktes ett kringstrykandes löst parti, som berättat sig vara förpassade från Göteborg och den 11 Augusti uti Hene gästgivaregård till 9 personer såsom landsstrykare blivit fasttagne och till landshövdingeämbetet i Mariestad införsände, varifrån en del under den 13 dennes blivit förpassade till Jönköping, en del åter till Göteborg.
Men emedan kyrkoherden Ekberg härstädes med kyrkovärdarna sedemera angivit denna kyrkotjyvnad, äro de till Jönköping förpassade genom KB:s föranstaltade av länsmannen i Wartofta fögderi Hellberg fasttagne och åter hit till orten försände att om kyrkotjyvnaden rannsakning undergå.
Kyrkoherden berättar att stölden förmenas skett natten mellan den 9 och 10 denna månad men först den 12 därpå upptäckt, då i kyrkan saknats 4 daler smt i plåtar, 2 daler i gamla halvören, 4 skedar märkta csms pantsatte för (ett lån från kyrkan) 16 daler en silverknapp med innefattad sten pantsatt för 13 daler och en liten tennskål på dopfunten till 5 dalers värde, och som detta kringstrykande parti den 11 uti Hene blivit ertappade, ty har kyrkoherden fattat misstankar om dem och ärendet till herr landshövdingen berättat i tanka att medan de voro på orten bland deras saker måtte eftersökas, säger härjämte att då Linnegren med dess sällskap förleden Söndag kommit till Bjurum, har adjunkten mag. Broberg och löjtnant Strömsten där rannsakat deras saker och ingen liknelse av penningar, mindre andra saker funnit, utan har Linnegren, som då varit okunnig om orsaken till denna rannsakning, först blivit mycket häpen, men sedan han fått veta orsaken, glad och sagt sig vara säker för den stölden, så att nu inget skäl emot dem lärer vara. Kyrkoherden har tillskrivit guldsmeden i Alingsås och städerna häromkring att efterhöra, om något av det förekomna silvretskulle utbjudas till salu.
Vidare berättar herr kyrkoherden om själva stölden, att tjuvarna först försökt inkomma genom kyrkodörren och låset för denna fördärvat, men dock inte förmått den uppbryta, utan genom fönstret i koret inkrupit och med tillhjälp av järnstöten, som i kyrkan stått, öppnat järndörren till sacristian, vilket skall skett med mycket våld, efter de dubbla järnstänger, som legat kring dörren bågnat och haken till gångjärnen utur muren brutits. Härefter hava de kyrkokistan, som är av furubräder med behållet beslag fast icke överallt, försvarad, uppbrutit och haken i låset avgått och sedan den i kistan avdelta lådan, som ock med tvenne låsar var försvarad. Genom fönstret hava de utgått och det för koret efter sig insatt, varigenom hänt att stölden intet yppats förrän den 12, då fönstret utfallit.
Att denna stöld skett natten mellan den 9 och 10 röjes därav, att de i byen näst intill kyrkan boende då hört där klappas och bullra men orsaken intet eftersett eller närmare akt därpå givit, efter det säges plägar så ske, när något lik skall begravas (varsel om död), då det liksom stöter och bullrar med järnstänger.
Detta fasttagna parti har bestått av 9 personer av vilka här nu äro avskedade soldaten Pehr Lindgren, dess hustru Maria Lorentsdotter, dess barn Gustav på 14 året och dotter Anna på 16 år och en sonson Axel Joansson om 9 el. 10 år, en soldathustru Anna Greta Persdotter, vars man är kommenderad till Finland och som efter Lindgrens berättelse några dagar förrän de blevo tagna i Hene kommit till deras sällskap och är tremänning till hans barn.
De övriga i deras sällskap, som i Hene även blivit gripne, voro soldaten av överste Zanders regemente och kapten Krakevitz kompani Petter Hultqvist och dess hustru Florentina med ett litet spätt barn i linda liggandes, från Mariestad förpassade till Göteborg och redan dit gångne.
Pehr Lindgren företogs särskilt och berättade sig vara barnfödd i Småland, Markaryds socken och hemmanet Giälleröna, över 60 år gammal, varit soldat under överste Zanders regemente och den 7 Oktober 1737 fått avsked, därom ett baron och generallöjtnat Dyrings avskedspass uppvisas.
Har sedan han blivit avskedad uppehållit sig vid Göteborg men för 3 månaderb sedan med sin son Hultqvist och de flere ovan nämnde gått därifrån hit till Skaraborgs län i tanka att vidare söka till Småland och sedan till Carlskrona att besöka sina tvenne där varande söner rotesoldater under Cronobergs läns regemente.Har kommit från Skara genom Häggum hit till häradet, ärnat sig till Skövde och vistats härikring i 8 dagar innan han blev fasttagen. Från Skara har dess son Hultqvist skrivit hem till Göteborg att förhöra om regementet skulle få bliva stilla eller uppbodas. Även har han ärnat skriva därom från Skövde och sedan samtliga följas åt till Carlskrona att hällsa på sina barn och bröder.
Frågandes var Lindgren med sitt sällskap var förleden Söndag 8 dagar sedan. Svar: Hos avskedade soldaten Jon Kiäck på Tängebacka i Häggum och om Måndagen reste de ifrån honom och till Hene, där de samma dag blevo tagne.
Soldathustrun Anna Persdotter förehades, utsade sig vara 22 år gammal, född i Blekingen vid Carlskrona men vet intet att utsäga varken socken eller gård, efter hennes far, en gammal krigsman, i hennes ungdom skall frånfallit och har hon sedan flutit landet ikring, för något mer än 3 år sedan blivit gift med en soldat Maximilianus benämnd, tysk till nation, vid kapten Morats kompani och det regemente riksrådet baron Adlerfeldt tillförene kommenderat. Hon har endast ett halvt år levat med sin man i Landskrona, som före vigseln henne med barn rådt, därefter blev kommenderad till Finland. Barnet dog straxt, och hon har sedan sökt sig födan i Skåne, farit kring landet, sålt strumpeband och vid förledne påsktid kommit hit till Västergötland och likaledes haft strumpeband, sy- och knappnålar, peppar och anis att sälja, och en 5 dagar förrän de blevo grepne i Hene träffat Lindgren och dess sällskap i en by bortom Häggum.
Lindgrens hustru inkallades, berättade sig heta Anna Maja Lorentsdotter, född i Norge men i sin späda ungdom kommit med sina föräldrar här i riket, dess fader varit soldat under Aschebergs regemente och vid Tönningen blivit fången 1713.
Har i Göteborg blivoit gifter med sin man Lindgren och menar det snart vara 40 år sedan. Vet inte sin ålder men tror sig vara något över 50 och har som mycket ung blivit gifter.
Frågades om hon sedan varit i Norge efter hon bryter tämmeligen på norska. Svar: Nej, men hennes mor talade norska och modersmålet hänger länge kvar.
Har 4 söner i konungens tjänst, två i Carlskrona och två i Göteborg, dessutom en son och dotter med sig nu. Emellan pingst och midsommar har hon rest från Göteborg med de av Lindgren nämnde personer i tanka att resa till sina barn i Carlskrona, efter hon att få något till sitt uppehåld plägar sådär resa dem imellan. Hon uppvisar regements- och garnizonspastor Olof Bomans attester under den 3 och 5 April 1740,den förra att avskedade soldaten Pehr Lindgren med sin hustru Anna Maria Lorentsdotter, som haft sitt tillhåld i Göteborg, ställt sig kristerligt och väl, flitigt och med andakt brukat sina salighetsmedel, rekommenderades dem, som på en tid ämna begiva sig ut på landet, att obehindrade få njuta sina salighets medel på de ställen de sig därom anmälandes varda, och dessutom pass och repassera.
Den senare attesten intygar att de den 5 April begått HH nattvard.
Avskedade soldaten Kiäck efterskickades men berättades vara borta i Wåmb. Bonden Jöns Börjesson i Räfwakullen utsade, att han som nära intill Kiäck boende hört Kiäck säga, det Linnegren ock dess sällskap voro 2 nätter hos honom, från Lördagen till Måndagen.
De lågo i ladan och lärer Kiäck näpperligen veta, om de varit stilla om nätterna. TR gjorde anstalt om Kiäcks införskaffande.Efter middagen.
Kronolänsman Lars Pehrsson angiver att den korta tid detta sällskap vistats här i orten, skola de bedragit några av allmogen under förebärande att kunna bota deras boskap och de olyckor de i sina ladugårdar kunna hava. Föreställandes Olof i Lilla Bårna, som berättade att Hultqvists hustru Florentina den 9 dennes eller Söndag 8 dagar sedan mot aftonen varit hos honom och vid inkomsten begärt kött eller fläsk av hans hustru, som svarade sig sådant intet hava. Däruppå Florentina svarat: Ja, jag vet det, ni hava haft olycka i år på er boskap. En oxe dödde i våras för er, sägandes till Olof: Du släppte den frisker men fick igen den med sorg, ty han var död. Det är leda mäniskor som göra något sådant. När 14 dagar bliva lidna, får du draga ut denna koen. Två olyckor har gått över dig, går det över dig den tredje, så får du ett helt år ligga till sängs och spotta blod.
Häröver blev Olofs hustru Catarina Bengtsdotter illa rädder, men Florentina begärde 5 vita penningar, en skjorta, en särk och ett förkläde, och när Olof sade sig intet hava så många penningar, svarade hon: Jo men har du, jag vet du har. Varföre Olof hade i sin enfaldighet framtagit så många han haft nämligen 2 specie caroliner och 2 femöringar, dem Florentina lagt i Olofs hand och därvid sagt: Hjälpe gud fader, hjälpe guds son, hjälpe gud den heliga anda. Därpå begärde hon eller rättare sagt pockade hon Olofs hustru att intaga ett skedblad grädde, det hon slog i hans hand och med en kniv två eller tre gånger det strök, då han tyckt det bliva rött och hon sagt:Ser du vad de velat göra dig, men lagt lite mjöl blandat med grädden och tillika med penningarna inbundit uti linnetygen och sagt, att 4 dagar därefter skulle den som gjort honom olyckan komma till honom och begära att få låna en ullsax eller ett grynsåll, men det skall du vägra. Och då ska hon framtaga dessa saker och fråga om du känner dem, och när du svarar ja, skall hon falla på knä för dig och bedja om förlåtelse, och du skall giva henne till. Härpå gick hon bort med sakerna, och på aftonen när Olof sovit en stund, började han bliva ängslig för det han gjort och därföre om Måndagen reste till Hene och där träffade Florentina med de flere, som länsmannen i Kåkinds härad fasttagit, och återfått sina saker.Olof har således intet att söka något av de härvarande.
Bonden Jöns Börjesson i Räfwekullen utsade att förleden Söndag 8 dagar sedan kom Linnegrens hustru Anna Maria tillika med ett ungt kvinnfolk till honom och begärde tobak till sin pipa, och när Jöns sagt sig tobak intet bruka, svarade hon: Du stackare säger du har intet, och du vet vad olycka tid efter annan sker. Du har haft olycka på din boskap i år. - Ja gud nåde oss svarade Jöns, men det har flere än jag haft den olyckan, -vill du våga på mig något, skall jag stilla den olyckan, fortfor Anna Maria, och när Jöns sådant vägrat, har hon sagt: Jag skall intet begära så mycket som ligger på min hand, innan jag gjort det, och du ser att det hjälper.
Hon begärde därpå ett glas vatten, däröver hon puttlade något som Jöns intet mindes, tog sedan en tvinnetråd och vävde den 13 slag om armbågen och handen på sig, avklippte den sedan och tog en ända, på vilken hon först och sedan Jönses hustru Annika Jonsdotter slog en hop knutar och sist Jöns till en 20 knutar, som han tyckte, denna trådändan trilla Anna Maria ihopa i handen, stoppade den i vattenglaset och utan annatJöns intet mindes sade: All min olycka, all min skada skall gå bort, som de ser dessa knutar gå opp. Därpå upptog hon trån med en kniv, då alla knutar voro borta och tog hon trån med sig bort,men sade Jöns skulle giva henne så mycket hon kunde tacka före, varför han svarade: Där har vi en höna som intet vurpit i sommar.
Om Anna Maja ombytt tråden, när den lades i glaset, eller hur hon sig åtburit, kan Jöns intet utsäga, men alla knutar voro borta.
Jöns tillägger att Anna begärt en skjorta och en särk och penningar när hon skulle göra bedrägeriet, och sedan tagit särken, 4 öre och glaset med sig, när hon bortgått med loven att hon skulle komma åter på 4 dagen. Ett litet örngott med 8 öres värde hade Jöns hustru givit henne, när hon bortgått, efter hon intet velat tacka för en gammal särk, som först bjudits henne.
Dessa saker har Jöns icke återfått.
Bonden Lars Olofsson i Kifvenäbben hade besökts av Florentina, som förskräckt honom genom att visa honom hurusom grädden blev blodfärgad då hon rörde omkring med den med ett färgämne impregnerade kniven i den och sade: Sådan blir du om du intet får bot.Hon har även sagt: Efter 3 dagar skall den som vållat din olycka -han hade mistat ett vackert hästkreatur- komma till dig, bedja om förlåtelse och erbjuda 3daler i förlikning. Du skall förlåta henne och jag vill även komma hit, om jag får halvparten med av penningarna. Två små örngott, en kjortel, ett halvt gåsefläsk och något svinfläsk hade hon tagit från hans hustru. Men Tisdagen efter reste Lars efter dem, sedan de voro arresterade, och fick igen örngotten och kjorteln, dock var fjädern ur det ena örngottet och kunde den ha vägt 3 skålpund.
Linnegren har halvbröder i Hjo, där hans fader bott och hetat Jöns i Söregården, men dött när Linnegren ännu låg i lindan
Ämne: Äldre inlägg (arkiv) till 2004-05-23 (läst 3145 gånger)
Cookie policy