Definition av skogsfinne?

[Bjarne Persson]

Jag har läst en nyutkommen bok Vilka var och är skogsfinnarna? av Stig Welinder. Undertiteln är en historisk begreppsdiskussion. En mycket intressant bok, som utmynnar i frågan: Vilka var och är skogsfinnarna?. Svar ges inte.
Det vore intressant att höra om någon har ett bra svar och om någon på fullt allvar anser sig vara skogsfinne? Det senare låter i mina öron helt galet, även om man i sitt släktträd har helt skogsfinska anor. Jag vet att skogsfinnarna i Norge är utsedda till minoritetsfolk jämte samer, romer etc. Har svårt att ta till mig det, eftersom jag anser att det sedan lång tid tillbaks inte finns några skogsfinnar, vare sig i Sverige, Norge eller Finland.
Intressant om någon vill diskutera frågan.
/Bjarne Persson

[Björn Engström]

En skogsfinne/svedjefinne hade ungefär samma kultur som en svensk några hundra år tidigare, så det är egenligen bara språket som skiljer och möjligen att de föredrog granskogar att svedja. Men det blev naturligare då de slog sig ner ofta på nya obrutna marker. Delar av värmlandsfinnarna slår sig ju ner även på tidigare ödelagda marker som ödelagts vid agrarkriser.
Rökstugor berättar ju Linne om från Danmark. Svedjeråg omtalas från Norge på 1200-talet. De hade också flera inslag av shamanism, som troligen funnits också i Sverige under medeltiden. Rönnen som heligt träd figurerar på Gotland under 1200-talet.

[Gunnar Flygh]

Hej Bjarne! Har tänkt en hel del på din intressanta fråga.
 
Jag har också just läst Welinders intressanta bok. Brukar säga på skoj att jag är skogsfinne.  På generation 9 har jag 1024 anor och av dessa är 5-6 st värmländska skogsfinnar. Alltså kan jag kanske påstå att jag är skogsfinne till 0,5% , vilket också betyder att jag till 99,5% INTE är skogsfinne. Men ska man vara seriös här borde det heta skogsfinneättling och inte skogsfinne.
 
Min ff-ff-ff-ff-f (född ca 1625) var skogsfinne i Värmland (Kilpoinen). Min farfar (1895-1979) kunde berätta att han hade finska anor. Intressant att den kunskapen gått i muntlig tradition så många generationer. Men för det kan jag inte kalla farfar för skogsfinne. Hans farfars farfar Erik (1750-1803) var den sista i släktledet som kunde prata finska (enl. Gottlund 1821). Kanske kan denna Erik kallas skogsfinne, men definitivt inte senare generationer.
 
Att på allvar säga att någon idag levande person är skogsfinne tycker jag inte är möjligt. Håller med dig om det märkliga i att de är ett minoritetsfolk i Norge. Hursomhelst tycker jag skogsfinnarna och deras kultur är en intressant grupp att läsa om, även fast Björn har rätt i att skillnaderna kanske inte är så stora från övriga skandinavier.
 
Hälsningar, Gunnar     (om inte skogsfinne, så åtminstone skogsfinneättling  )

[Heikki Särkkä]

Håller helt med er.
 
Hälsningar, Heikki  (mammutjägareättling)

[Bjarne Persson]

Begreppet svedjefinnar tycker jag är lättare att förstå än skogsfinnar. De ursprungliga svedjefinnarna fanns i östra delen av Finland. Det var de som flyttade till Sveriges barrskogsområden under perioden ca 1570 - 1670 och där blev nybyggare och bedrev svedjebruk som de gjort tidigare. Här inräknar jag familjemedlemmar och även lösfinnar av samma ursprung och som arbetade med svedjebruk. Tidigare och under samma period flyttade andra, ej svedjebrukande finnar från västra delen av Finland till Sverige och dessa försörjde sig på annat sätt än genom svedjebruk. Att östfinnarna i modern tid kallas skogsfinnar är jag med på, däremot inte västfinnarna. För mig är ursprunget (östfinnar) och försörjningen (svedjebruk) de främsta markörerna för att någon ska få kalla sig svedjefinne. I takt med att svedjebruket försvann så borde också beteckningen svedjefinne försvinna? Alltså finns inga svedjefinnar nu. Frågan är om begreppet skogsfinne är synonymt med svedjefinne? Om det är på det viset, så finns inga skogsfinnar nu. Om inte, vari består skillnaden?  
 
I min antavla har jag ett 30-tal skogsfinska nybyggare i norra Värmland och Hedmark under perioden ca 1640 - 1670. Detta är en stor del av alla nybyggarna i området, men trots detta så kan jag inte beräkna min släktskap till dessa till mer än 2 - 3 % om jag räknar som Gunnar i föregående inlägg. Alltså kan jag inte med bästa vilja kalla mig skogsfinne, möjligen skogsfinneättling.

[Ingrid och Olof Bergström]

Ur Det skogsfinska kulturarvet (2001): s 138
Ända in på 1900-talets mitt fanns det dock finnskogsättlingar som pratade finska med varandra i till exempel nordvästra Värmland eller Grue.
hälsn Ingrid

[Bjarne Persson]

Jo, det stämmer, men det borde nog ha stått skogsfinneättlingar.
/Bjarne

[Björn Sonesson]

Här var det flera felaktigheter må jag säga!  
 
Ordet skogsfinne brukas redan på¨1600-talet.  
 
Svedjefinne är ett modernt påfund. Ordet brukas inte numrera.
 
 
Vi har matkulturen, bl.a. Skicklighet att göra näverarbeten.  
 
Klart att du är skogsfinneättling. Du förnekar det. Jag blir !!!! Tokprat!
 
Björn Engström förminskar skillnaderna till min stora förvåning och besvikelse. Klart att de fanns och var större/mer. Läs gärna boken av Kjell Söderlund som kom ut i fjol. Om finnarnas andligam värld och föreställningar får bi lov att läsa på. En hel del är gammalt, från före kristendomen naturligtvis.
 
Rökstugorna i Skåne och Danmark har ett helt annat system. De FÅR INTE blandas ihop med de östfinska/skogsfinska som hdde ett annat värmesystem och dessutom högeffektivt! Källa. Birger Nesholen.
 
Varfär är Du Bjarne inte med i FINNSAM? Där finns MYCKET KUNSKAP! Och Björn Engström har jag inte sett på FINNSAM-möten på länge även om jag nu inte hller varit med på alla.
 
Skogsfinsk minoritet verkar i Norge gälla om man känner sig KULTURELLT som en skogsfinne, inte genetiskt eller för ett språk (som inte talas). Om det inte är på det viset, ja då vet jag inte alls skälet. Jag vet BNorge är mycket GENERÖSARE i sin defintion av vad som är en minoritet. I dag har de 200 minoriteter.  
 
MVH

[Bjarne Persson]

Trevligt, nu börjar det hetta till! Jag vill kommentera några saker i Björn Sonessons inlägg:
 
Ordet skogsfinne har enligt Welinder inte många belägg från 1600-talet, två-tre närmare bestämt. Vanligast var enbart benämningen finne. I lagtexten om svedjeförbud 1647 används dessa ord omväxlande som synonymer, men skogsfinne avsåg då endast att markera finnar som bor eller vistas i skogen. I ett annat exempel från äldre tid skrivs skogsfinnar eller wildfinnar men då i betydelsen samer.  
 
Ordet svedjefinne är mycket riktigt ett modernt påfund, belagt så sent som 1936. Svedjefolk med syftning på svedjebrukande finnar är belagt från 1878. Sved eller svedja och olika sammansättningar som t ex svedjefall, svedjegård m m är rikligen belagda från 1500-talet. Allt enligt Welinder.
 
Det finns inte mycket belagt om skogsfinnarnas matvanor från 1600-talet. Jag har sett en samtida skildring från 1659, och där finns inte ett ord om nävgröt och fläsk. Däremot åt man rovor och rågbröd, och man kokade kött, fisk och fågel (aldrig stekt). Man kokade mjölk i nävergrytor till hälften nedgrävda i marken och lade däri det sovel som fanns tillhands, t ex ägg eller fisk. Man drack inte mjölk annat än i form av tätmjölk (filmjölk och liknande).  
 
När det gäller näverarbeten så tillverkade ju skogsfinnarna det man hade bruk av, men som jag förstår det så var kanske inte hantverksskickligheten så hög som t ex samernas.
 
Självklart är jag skogsfinneättling i någon mån (om det var mig du menade), vadan detta utbrott?
 
Jag är medlem i FINNSAM sedan många år. Jag läser allt som skrivs om skogsfinnarna.
 
/Bjarne

[Jan-Erik Björk]

Hej där

Frågan om beteckningen skogsfinne eller inte är intressant. Som namnet antyder levde och verkade skogsfinnen i en särskild nisch som inte tidigare hade utnyttjats i någon större omfattning. Skogsfinne är en modern konstruktion som sannolikt bildades lite i protest mot svedjefinne. Den senare benämningen leder tanken fel eftersom finnen i skogsbygd hade flera ben att stå på vad angår försörjningen. Var denne ägare av ett hemman handlade det om svedjebruk, åkerbruk, boskapsskötsel, fiske, jakt etc. Överskott såldes på marknaden. Försäljningen gav kontanter som kunde användas för köp av diverse föremål och förnödenheter. Finnen satt  ingalunda oupptäckt i sin skog i flera årtionden. Tvärtom blev familjen tidigt en del av sockengemenskapen. Finnar i bergsbygd var starkt engagerade i bergsbruket, ägde andelar i hyttor etc. Här kan man nog inte tala om skogsfinne?? hälsar

[Jan-Erik Björk]

Hej igen

Glömde nämna att uttrycket inom FINNSAM, dvs den organisation som samlar intresserade av skogsfinsk kultur, till en början var svedjefinne, men senare ändrades till skogsfinne. Anledningen anges i mitt tidigare inlägg ovan.

[Björn Engström]

De två finntorp som anlades i Sundborn och fick nedsättningsbrev 1603, kommer åtminstone något av barnen att gifta in sig i bergsmanssläkter. Nu blir ju dessa torp inlösta av Otto Silfverström som var Bergmästare i Sala och Falun. Även den första kända finnen i Svärdsjö och Blixtbo (då Sundborn ingick i Svärdsjö, likaså även 1603) Perti Finne landbonde och skulle ha dött omkring år 1600 och då hundra år gammal, vars något barn gifter in sig i bergsmanssläkter. Jag har lokaliserat honom från 1560-talet.