Kalmucker

[Leszek Bonikowski]

Jag försöker lokalisera tre kvinnor som kom till Sverige den 9 juni 1734 tillsammans med Johan Gustaf Renat och hans fru Brigitta Scherzenfeldt, som varit i Kalmuckien i 17 år.
 
Dessa tre kvinnor ska alltså vara från Kalmuckien med omnejd och jag har hittat deras dopbevis på Stadsarkivet. De döptes alltså i Artillerikyrkan i Stockholm den 14/12 1735.
 
Atlan döptes till Anna Catarina
Iamankiss döptes till Maria Stina
Sara döptes till Sara Greta
 
Detta är dock allt jag kan finna och nu undrar jag om någon har fler uppgifter eller om någon  vet hur jag kan gå tillväga för att lokalisera dessa kvinnor?  
 
De fick alltså inga efternamn vid dopet och de finns inte omnämnda i Johan Gustaf Renats bouppteckning från 1744.

[Lena-Maria Jansson]

Jag har tyvär inget på de, jag vet att jag någonstans har läst om ett antal mongoler som kom till sverige vid samma tidpunkt, tillsammans med fd fångar, efter Poltava, som utnyttjats som kartritare av tsaren och hamnat i Mongoliet. Dessa skulle ha döpts i Stockholm och ett spår av dem är en dräkt som finns i Uppsala universitets samlingar, först förklarad som gammal vaktmäster uniform när den återupphittades på 1800-talet. Men sen förklarad som en mongolisk dräkt.  
 
Kan dina Kalmuckier ha något att göra med en skrift från 1744 av J. Christ. Schnitscher som beskriver Kalmuckien ?
 
Titeln är väldigt lång och skriften finns på Carolina Rediviva i Uppsala.
 
Hoppas att du får reda på något om dessa personer.
För de som inte vet så är Kalmucker de Mongoler som bor i Europa(i Ryssland som blev kvar där när de flesta Mongoler som bodde där beslöt sig för att återvända till Mongoliet).
MVH
Lena-Maria

[Kurt Karlsson (Kurtk)]

I Karolinska Förbundets Årsbok 1983 (inköpt på auktion för några år sedan) beskrivs Brigittas fängslande öde. Om Karolinska Förbundet fortfarande existerar vet jag inte men möjligen kan man fjärrlåna boken/häftet från något bibliotek. I annat fall står i boken att äldre årsböcker kan köpas i mån av tillgång från Krigsarkivet, 115 88 Stockholm. År 1983 var priset ca 60 kr. ISSN 0348-9833. Artikeln kan väl inte återges här men den är väl läsvärd.
Den är skriven av Gunnar Jarring och heter ”BRIGITTA SCHERZENFELDT OCH HENNES FÅNGENSKAP HOS KALMUCKERNA”
 
Artikeln avslutas med en litteraturförteckning enl nedan.
 
1-2. Cambridge, Massachusetts 1958; vol. 1, s. 245-246; om mongolernas fångväsen i allmänhet HENRY SERRUYS, Prisons and Prisoners in Traditional Mongolia (Central Asiatic Journal. Vol. 27: 3-4 (1983), s. 279-287.)
 
2 The journey of William of Rubruck to the Eastern Parts of the World 1253-55 as Narrated by Himself with two Accounts of the Earlier Journey of John of Pian de Carpine. Translated from the Latin, and Edited, with an Introductory Notice by W. W. Rockhill. London 1900. (Works issued by the Haklyut Society. Second Series. No. IV, pp. 176-177); svensk översättning: Franciscanermunken Vilhelms af Ruysbroeck resa genom Asien 1253-1255. Översatt och försedd med inledning och anmärkningar av Jarl Charpentier. Stockholm 1919, s. 208-209.
 
3 Två kvinnoöden från karolinska tiden (Nordisk tidskrift för Vetenskap, Konst och Industri utgifven af Letterstedska Föreningen. 1907, s. 45-55, 98-99).
 
4 HASLUND-CHRISTENSEN, H., Zajagan. Minnen och intryck från tre års vistelse i mongolernas nomadvärld. Översatt från författarens danska manuskript av Estrid Ancker. Stockholm 1934.
 
5 Riksantikvarieämbetet och Statens Historiska Museer. Antikvarisk-topogra-fiska arkivet. Antikvitetssekreteraren Berchs »Personalier och biografiska an-teckningar».
 
Mvh

[Lars Öhman]

Vilhelm av Ruysbroecks Resa genom Asien 1253 -1255 finns utgiven i en nyöversättning 1990 av Ingvar Svanberg på Gidlunds förlag. ISBN 91-7843-031-3.

[ola larsson]

I Artilleriförsamlingen döptes den 18/10 1737 Brita Christina, avlad under äktenskapslöfte.
Fadern kalmucken och lakejen Carl Gustaf. Modern kalmucken Anna Catharina.

[Leszek Bonikowski]

Alf Åberg skriver i sin Karolinerna och Österlandet (Halmstad 1967) ett antagande på sidan 90. Nämligen detta: En av Renats unga kalmuckiska tjänarinnor kom - om man vågar en gissning - att bli bemärkt i historien. Hon tycks nämligen vara identisk med den mörkhyade piga som tjänstgjorde hos den berömda mamsell Arfvidsson på Gustav III:s tid. År 1800 begravdes hon enligt tyska församlingens dödsbok - 'eine Kalmuckin Anna Dorothea' - på johannes kyrkogård.  
 
Vet någon något mer om detta?

[Kurt Karlsson (Kurtk)]

I Gunnar Jarrings tidigare nämnda verk står att Brigitta medförde hem till Sverige tre  kvinnliga Cottonske Esclavar (från början var det 20 slavar) som efter vederbörlig undervisning döptes i Artillerikyrkan, Stockholm, tredje söndagen i advent 1735. Deras ursprungliga namn var Altan, Iamankiss och Sara, namn som tyder på att de var av turkiskt ursprung. I dopet undfick de tre kvinnliga slavarna de mera kristligt klingande namnen Anna Catarina (ca 32 år), Maria Stina (ca 20 år), den tredje Sara Greta (ca 16 år). Jarring skriver vidare att deras öden inte är kända mer än att de arbetade som tjänstehjon under paret Renat under deras tid i Stockholm.
 
Anna Catarina var således född ca 1703. Den Anna Dorothea som avlider 1800 är möjligtvis en dotter till Anna Catarina. Om hon var samma kvinna som ovannämnda Anna Catarina så blev hon 97 år vilket kanske är väl mycket vid den här tiden.
 
Slutfrasen på Leszek Bonikowskis inlägg kan således upprepas: Vet någon något mer om detta?

[Anders Berg]

Under  finns uppgift om en kvinna som omkring 1734 kommit till Sverige med sin man, dragonen Mattias Brandt, som suttit fången i 19 år hos Kalmucherne.
 
Det är väl knappast en tillfällighet att tidpunkten överensstämmer med Johan Gustaf Renats och hans fru Brigitta Scherzenfeldts hemkomst. Kanske de hjälpt till med hans frigivning.