Äldre inlägg (arkiv) till 14 september, 2011

[Oscar Isaksson]

Min morfars morfars fars bror hette Carl Otto.
Han var var hemmansägare och levde i Ukna.  
Jag undrar vad hemmansägare var ?  
Var det ett yrke som man var stolt över ?
 
mvh Oscar Isaksson

[Carl Szabad (Carl)]

Hemmansägare är synonymt med bonde, om man även ägde sin gård, vilket var vanligast. Om man arrenderade ett hemman kallades man arrendator eller landbonde.

[Anneli Nåhdin]

Arrendator kunde väl också kallas brukare, eller misstar jag mig?

[Niclas Andreasson]

Skulle också vilja få lite klarhet i detta med
hemmansägare, arrendator...
 
Var hemmansägaren/bonden den som ägde gården och hemmanet och arrendator var den som arrenderade
en del av hemmansägarens jord/mark???
 
Tillhörde närliggande torp och stugor hemmansägaren om det låg på dennes mark, eller
var det automatiskt kronans torp (soldattorp)??
 
Vore mycket tacksam för lite hjälp på traven!!
 
Niclas!

[Stefan Andersson]

Hej,
 
Är det ingen som kan hjälpa att reda ut detta begrepp, har också en anfader som skrivs som hemmansägare.  
 
Om det är en ägd gård borde den väl gå i arv, borde man inte kunna se detta någonstans?
 
Tacksam för alla tips!

[Åke Pettersson]

Hej! En Hemmansägare är som det låter ägare av ett Hemman ( jord eller skogsbrukfastighet).
 
MVH Åke Pettersson

[Lars Nylander]

Ordet hemmansägare används mera idag än tidigare. Uttrycket slog igenom  först under 1900-talets början. Det som skiljer hemmansägare från bonde är att hemmansägaren kan äga ett hemman utan att bruka det. En bonde är väl bonde bara om han har djur och brukar sin jord...

[Stefan Andersson]

Hej Lars!
 
I mitt fall gäller det ett intyg som prästen skrivit 1880 för min mormorsfar när han skulle söka sjömansbok, där skriver prästen just hemmansägare om mormorsfarfar.  
Jag har inte sett att någon gård gått i arv vilket väl borde ha varit fallet om hemmanet ägdes?
Skall i.o.f.s. jaga rätt på boupptäckningen för att bli helt säker..
 
Tack så länge, kanske kan återkomma om jag får fram något mer matnyttigt.

[Åke Pettersson]

Hej Stefan?
Här har du lite bakgrund till vad ett hemman är. Som vi letade fram när vi hade en byinventering 1998.
 
Fyrk. Enligt 1862 års lag ?58 f. den norm, enl. kommunutskylder på landet skulle utgöras. Kommunfyrktalslängden, som upptog det antal fyrkar, som påförts var och en till kommunen skattskyldig (fryktalet), var tillika kommunens röstlängd. Sedan från och med 1910 den kommunala skattskyldigheten ställts i direkt förhållande till inkomsten, har den kommunala fyrktalssättningen upphört.
Besutten. Ett vanligt års bärgning för tre arbetsföra personer, samt att kunna betala utskylder, (skatter) för hemmansdelen.
Hemansrök. Självständigt brukat hemman (Bebott och brukat av bonde med eget hushåll)
Före riksdaler riksmynt (r:dr rmt) användes riksdaler riksgälds (r:gs) som var värd lika mycket, men delades i 48 skillingar (sk) en sk, var 12 runstycken (rst) riksdaler riksmynt delades i 100 öre
En riksdaler banco var 1 1/2 r:dr, en sk. b:ko = 1 1/2 sk. r:gs, ett rst. b:ko = 1 1/2 rst r:gs.
En riksdaler silver var 2 2/3 riksdaler specie =2 r:dr 32 sk b:ko = 4 r:gs.
En tunna guld = 16.666 r:dr 32 sk. b:ko
Sambandet mellan de olika tidernas mynt blir som följer.
1 Krona = 1 r:dr r:mt = 1 r:dr r:gs = 32 sk. b:ko = 18 daler kopparmynt = 6 daler silvermynt = 72 mark = 3 plåtar = 192 styver eller vitten.
Mantal = kam., det aritmetiska tal, som uttrycker ett hemmans storlek i kameralistiskt afseende (t. ex. 1 mantal, 1/8 mantal). Urspr. hette det mannatal och betydde ett visst antal besuttna jordbrukare, sedan hufvudtal i allmänhet. I ett Kungabrev av den 27 feb.1452 utskrev Karl Knutsson en tillfällig gärd efter mannatal på det sätt, att 6 bönder eller 12 landbönder, gemensamt bildade gärdetal, skulle svara för en hel gärdelott, bestående av kött, smör, gryn och annan proviant till bestämda kvantiteter samt en mark penningar. På denna grund utvecklades ett beskattningssystem, vars kärna utgjordes av den edsvurna taxeringsnämden av skatteskyldiga med kronoombud. Resultatet av den årliga taxeringen begynte slutligen fixera sig, och man enades om en bestämd delningsgrund, sjättingen varav såsom namnet antyder, sex bildade ett fullt gärdestal. Den jordegendom, som lämnade besuttenhet åt en bonde, var en sjätting. Två landbönder räknades för en bonde, och den jordegendom, på vilken en landbonde ansågs besutten, var en halv sjätting. Efter hand utbyttes denna benämning mot den av mantal. Begreppet mantal hade således från att avse personen blivit uttryck för en jordegendoms förmåga att med bibehållande av brukarens bärgning i lika förhållande med andra jordegendommar deltaga i skatter. Genom skattläggnings - och jordeboksväsendets införande och utveckling erhöll mantalet slutligen, vid tiden för Gustaf II Adolfs död, den absoluta betydelse, som definitionen anger.-- Gårdatal, gärdemantal och hemmantal äro synonymer till mantal.
 
Källa: Nordisk Familjebok. Och gamla handlingar.
MVH Åke Pettersson

[Stefan Andersson]

Tack Åke,
 
det var verkligen uttömmande!
 
Men det framgår inte, vad jag kan se, hur ägarförhållandet till hemmanet förhåller sig?
Jag tolkar det som en jordlott som ger försörjning till tre personer plus skatter, då kan det väl lika gärna ha varit en form av arrende av t.ex. kronomark?

[Åke Pettersson]

Hej!  
Stefan. En arendator är inte ägare till ett hemman, alltså kan han inte vara hemmansägare. Däremot kan han vara delägare i ett hemman vilket ofta skedde vid dödsfall.
MVH Åke Pettersson

[Yvonne Nilvé-Svensson]

Hejsan.  
Jag ser att det diskuterats en del om hemmanägare. Min fråga är då: är det någon skillnad på detta och hemmansåbo?
Yvonne

[Björn Engström]

En hemmansägare äger hemmanet medan en hemmansåbo är åboende på hemmanet, men behöver inte äga hemmanet.

[Yvonne Nilvé-Svensson]

Man tackar, det var ett snabbt och bra svar. Då vet jag. Så kan det kanske vara så att man bor där och bara hyr? För om vi talar 1800-tal och tidigare kunde väl inte hustrun äga hemmanet utan att det gick över till maken i giftet?
Yvonne

[linda]

Vad betyder hemmansägare?

[Nina Ringbom]

Hej
är hemmansägare och skattebonde samma sak?
/nina

[Carl-Johan Ivarsson]

Begreppen hör väl till lite olika tidevarv. Men i princip borde väl innebära ungefär samma sak. En skattebonde var en bonde som var innehavare av ett skattehemman, dvs ett hemman där innehavaren betalde skatt till kronan. Det hör väl hemma på 1600- och 1700-talen när det verkligen var mycket stor skillnad på de olika jordnaturerna och vanliga bönder inte fick äga frälsejord.
Begreppet hemmansägare kommer som sagt under 1800-talets senare del. Jag tror nog att representationsreformen 1866 spelade en stor roll i att förändra terminologin. När det gamla bondeståndet försvann så blev begreppet bonde omodernt. Landsbygden började också att socialt skiktas på ett nytt sätt. Ett ökande landsbygdsproletariat ställs mot en mer förmögen bondeklass. Perioden mellan representationsreformen och den allmänna rösträttens införande (1867-1921) är den period i vår historia när bönderna spelar störst roll i Sveriges politiska liv. Andra kammaren i den nya riksdagen dominerades av landsbygdens besuttna grupper. Man blev medveten om sin nya status och sökte på olika sätt att förhöja sin position. Ett blev att istället för bönder kalla sig för hemmansägare. På engelska finns en tydlig skillnad mellan peasant och farmer. Det kan väl kanske noteras att bönder-hemmansägare gärna använder olika typer av förtroendeuppdrag som titlar: Nämndeman, häradsdomare eller kyrkvärd. Numera har väl begreppet hemmansägare blivit ålderstiget och LRF brukar ju i reklamen kalla sig för Sveriges bönder. Pendeln har svängt tillbaka. Bönder har (kanske) en positiv klang i vanligt folks öron?
I kyrkböckerna från 1800-talets slut finns ofta uttryck som hemmansägande änka eller hemmansägande dräng. Däremot inga hemmansägande hustrur och sällan hemmansägande pigor. En gift kvinna var ju ännu omyndig och hennes ärvda egendom förvaltades av maken, medan änkorna hade en större ekonomisk självständighet.
Själv skulle jag kunna kalla mig hemmansägare (i betydelsen att jag äger del i ett hemman) men inte bonde....

[Nina Ringbom]

Tack Carl-Johan för det långa och intressanta svaret :-)
 
mvh Nina

[Lars-Åke Stenemo]

Det är viktigt att betona att äga inte inneburit detsamma genom tiderna. För jord som gått i arv har t.ex gällt andra regler än den jord man köpt. Äga kan närmast betecknas som de rättigheter och skyldigheter som tillkommer en person som handhar viss egendom. Dessa rättigheter och skyldigheter har minst sagt varierat genom historien. Nästan aldrig har man fått göra som man själv vill bara därför att man är ägare.
 
En mycket intressant översikt ger Monica Wernstedt i Fastighetsrättens historia utgiven av juristförlaget vid Stockholms universitet. Denna lilla bok, mer lättläst och intressant än vad rubriken anger, ger svar på vad de olika begreppen betyder rättsligt. Boken ger en ny förståelse till varför köpen och arven gick till som de gjorde.

[Ann-Mari Bäckman]

Hej!
 
Min morfars far titulerades hemmansägare i folkräkningen 1890. I bouppteckningen 1933 efter honom, så är han torpare.
 
Enligt min mamma så var familjen tvungen att gå från gården p g a ekonomiska svårigheter. Välvilliga grannar upplät ett hus åt familjen.
 
Är denna degradering från hemmansägare till torpare bevis på att min mammas påstående är rätt? Om han fått bo kvar och äga sin gård, borde han väl också varit titulerad hemmansägare vid sin död, eller?
 
Ann-Mari Bäckman

[Anders Ellerstrand]

Ann-Mari, jag tycker också det låter som om mamma hade rätt.
 
Som jag förstått det är man torpare då man disponerar en mindre gård mot att man utför tjänster åt ägaren.
 
Ordet arrendator skulle då skilja mot torpare i det att arrendatorn betalar en hyra för gård och mark.
 
Jag förknippar också ordet torpare med en helt liten gård, medan arrendator associerar till större gård.
 
Kommentera gärna min kunskap/okunskap...

[Björn Engström]

Hemmansägare - torpare - gårdsägare och husägare har flytande gränser.
Ett hemman kan vara stort eller litet. Från början avsågs då ett hemman vara minst 1/8 eller 1/16 mantal (den minsta tillåtna ägandedel). Men med olika lagparagrafer har detta begrepp försvunnit.
Torp är lite beroende på plats lite olika begrepp. Torp kan vara i anslutning till riktigt stora gårdar med dagsverksskyldigheter, men också finntorp med lite oklar äganderätt- besittningsrätt. Men torp kan också innebära ett litet hemman och gränsen mellan torpare och hemmansägare är lite beroende av övriga markägares storlek.
Gårdsägare - husägare tolkar jag ofta som man ägde ett hus med lite tomtmark som ibland kunde uppodlas och till och med kunde föda något mindre djur.
 
Som hemmansägare finns nästan alltid tillhörande skog och torpare har oftast mycket litet skogsmark eller ingen alls (nu kanske den uppodlade marken har blivit skogsmark).
En gårdsägare eller husägare hade ingen skogsmark alls.
 
Hälsningar  
Björn Engström

[Ann-Mari Bäckman]

Min mamma växte upp på ett torp på 1 ha, där det fanns tre kor. Hennes morfar hade köpt torpet och till det en liten bit myrmark i skogen.
 
När det gäller min morfars föräldrar, så kanske de hyrde torpet mot dagsverken.
 
I bouppteckningen finns ingen gårdsangivelse, men däremot verkar det som morfars far ägde två utskiften eller jordlotter avsöndrade från fastigheten (som han fick lämna?).
 
I boken Anundsjö släkter och gårdar (Ångermanland) så är den fastighet han köpt 1889 på 6 seland. Hur mycket en seland är vet jag inte. Före det bodde han i Åsele och hade då titeln Bonde.
 
Nog tyder allt på att familjen varit tvungen att lämna sitt hus och bosätta sig i ett torp,som de inte ägde, annars skulle väl fastigheten funnits med i bouppteckningen.

[Maria Nohr]

Vad innebar det att vara uppsyningsman? Min anfader var uppsyningsman och hemmansägare i dalarna.

[Eva Leksell]

Uppsyningsman finns som egen rubrik här under Yrken (även om det inte var ett yrke). Där får du kanske svar på frågan. Kolla också under rubriken Upplysningsman.

[Fredrik Pettersson]

Jag har en fundering kring dessa hemmansägare. Var det något stort att vara i socknen?
 
Det är nämlingen så att jag bara på farfars mors sida har tre hemmansägare oberoende av varandra. Oftast har bara barnen tagit över positionen som egare men i ett fall till exempel så verkar inget barn, trots sex syskon, velat ta över ansvaret. Någon drog till Amerika någon dotter flyttade till sin man i stället och en son var bara ägare i ett år innan han flyttade till Norge och därmed fanns det ingen egare mer.  
 
Så vad var en egare egentligen? Man ägde en del av hemmanet det vet jag men var det någon flashig position i socknen att vara egare? Eller var det bara mer eller mindre att man var bonde och ägde sin den av jorden bara? Eftersom mitt exempel ovan visar att ingen av barnen var villiga att ta över gården så tänker jag att det kanske inte var så speciellt?
 
En annan man flyttade in till sin hustru vars far var egare och sedan tog mannen över gården från svärfar trots att svärfar hade egna barn som kanske kunnat bli egare i stället. Så även där får jag intrycket att det inte var så högt ansenligt i samhället och värt att jaga efter.
 
Ni som vet mer berätta gärna för mig
Fredrik

[Jan Flyrin]

Ja det berodde väl naturligtvis på hur stor gården var och hur mycket jordbruket gav. Om barnen sett sina föräldrar gå och slita och knappt kunna försörja sig så var väl det kanske inte så lockande att ta över. Vid en större gård med bra jordbruk så var det nog inga större problem att få barnen att ta över driften.

[Gunnar Håkansson]

Hej, Fredrik!
Hur flashigt det var att vara hemmansägare beror rätt mycket på vilken tid vi avser. Omkring 1880 eller så tillhörde man helt klart som hemmansägare de fina ute på landet. Att själv äga ett så stort jordstycke, att man behövde betala skatt för den, var förenat med rätt mycket prestige. Torparen ägde inte jorden, bara huset, liksom husegaren. Lägst anseende hade den inhyses, även om detta egentligen bara betyder hyresgäst och somliga av dem faktiskt hade pengar på kistbottnen (eller i madrassen eller rent av på socknens sparbank), samt drängar och pigor.
När vi kommit fram till 1930 har det gått inflation i titeln hemmansägare - de flesta torpare hade då friköpt marken (eller avlidit), grundskatterna var avskaffade och restriktionerna för hemmansklyvning tycks också vara försvunna. De föraktade inhyses har fått yrkestitlar, vilket vittnar om ökat anseende.

[Ingela Martenius]

Hemmansägare är en titel man oftast inte stöter på förrän under andra halvan av 1800-talet. Innan dess dög bonde gott - men eftersom det bakom titeln bonde kunde dölja sig någon som inte ägde sin jord utan bara arrenderade, så blev det viktigt att kalla sig hemmansägare.  
 
Men när titeln hemmansägare slog igenom var det massor med människor som var just det eftersom så många lyckats friköpa sin mark - en titel som varit lite märkvärdig 20-30-40 år tidigare var nu egentligen mycket vanlig, men man ville trots allt gärna betona den (det var naturligtvis stort för många - släkten kunde ha brukat jorden i 100 eller 200 år, men först nu fick man möjlighet att kalla jorden sin). Som hemmansägare var man besutten - men man var det i en tid när det blev allt mindre viktigt att vara markägare (det var inte längre där förmögenheterna skapades).  
 
Möjligheten för bönder att friköpa kronomark gavs redan från 1629 - och på 1700-talet även frälsejord; alla friköp uppmuntrades mer och mer ju längre tiden led eftersom självägande bönder sågs som socialt stabiliserande. Ibland kune man dessutom göra klipp: friköpte och skattelade man en ödegård kunde man få betydande skattelättnader, åtminstone under en tid.
 
Det blev under 1800-talet också idé att friköpa mindre ställen som torp eftersom förbättrade metoder, redskap och utsäde gjort jordbruket så mycket effektivare att även en ganska liten gård nu kunde försörja en familj. I industrialiseringens tidevarv kändes det för många tryggt och säkert med en ägd gård - även om den var liten - gentemot ett lönearbete som kanske gav bra inkomst (i förhållande till torpet) men som var osäkert och lätt kunde försvinna.
 
Ingela
PS. Husägare kunde - och gjorde ofta ju längre tiden led - äga marken huset stod på; men vi talar då tomt, inte mark för en gård. Terminologin verkar dock - som alltid - vara en produkt av faktorerna tid och rum, och kan alltså variera.

[Göran Stenberg]

Och längre fram på 1900-talet var det dags för de mer välbeställda hemmansägarna att börja kalla sig lantbrukare, en titel som tidigare nästan betytt 'godsägare'. I dag kallar sig många LRF:are för bönder, så cirkeln är s a s sluten.
 
 
(Meddelandet ändrat av GSt 2011-09-14 01:24)