Ur Svenska Akademiens Ordbok (on line):
HUSMAN
SPALT: [H1509][tryckt år 1932]
UTTAL: h3s~man2, i vissa trakter 4~1 m.;
BÖJNING: best. -mannen, vard. (utom i södra Sv.) äv. ==; pl. -män.
ETYMOLOGI: [ fsv. husman, inhysesman; jfr d. husmand, småbrukare, nor. husmann, man som brukar
ett stycke av gårdsägarens jord, isl. hüsmaðr, man som ngn har i sitt hus, mnt. husman, landtman,
bonde, mht. husman, husägare, tornväktare, t. hausmann, husfader (i sht på landet); av HUS o. MAN,
m.]
1) BRUK: ()
BETYDELSE: till HUS 1: husägare.
VRP 1665, s. 217.
BoupptSthm 1678, s. 1111 a, Bil.
2) ETYMOLOGI: [jfr motsv. anv. i ä. t.]
BRUK: ()
BETYDELSE: till HUS 1: person som bor ss. hyresgäst i en annans hus.
PERICI Musæus 5: 69 a (1582).
BoupptSthm 6/12 1668.
3)
BRUK: (i vissa trakter)
BETYDELSE: till HUS 1: man av arbetarklassen som (äger o.) bebor ett hus på landet (utan l. med blott
ringa tillhörande jord); jfr BACKSTUGU-SITTARE, GATEHUS-MAN,LÄGENHETS-INNEHAVARE.
G1R 3: 21 (1526).
Skole huszmennen som ther om kring (dvs. omkring Salbärget) boo .. flyttia sig jn till grvffuona oc
boo ther. Därs. 9: 87 (1534).
Giffte husmän och gernings karle, som icke udi noghen tieniste äre. RA 1: 429 (1545).
PT 1904, nr 49 B, s. 3.
4)
BRUK: (numera bl. ngn gg i fiåga om ä. förh.)
BETYDELSE: till HUS 1, 4: man som ugn har i sitt hus ss. medlem av sitt husfolk.
Inghen stædis thill husman vthan then som vill vndergaa then condicionem som rikesins stadge
inneholler. G1R 1: 114 (1523).
Om tin brodher warder fattigh, .. så skalt tu tagha honom til tigh såsom en fremling eller hwszman,
at han må leffna när tigh. 3Mos. 25: 35 (Bib. 1541; Bib. 1917: inhysesman). Renbeteskomm.
1907, 2: 24 (1747).
SUNDÉN 1885; angivet ss. provinsialism).
-- särsk.
BRUK: hist.
BETYDELSE: i fråga om forntida l. medeltida förh.: krigare som tillhörde konungens (l. annan
stormans) livvakt; särsk. i uttr. (konungens) hus- och följemän; jfr HIRDMAN, HUS-KARL 2.
LINDEKam. 348 (1867).
Hos den förmögne och aktade mannen samlades (under hednatiden) månge husmän och de kunde
.. bilda ett följe, som var farligt. HILDEBRANDHedn. 212 (1872).
5)
BETYDELSE: ().) till HUS 4, 5: husfader, husbonde.
TÖRNEWALL A 2 b (1694).
SCHULTZEOrdb. 2975 (c. 1755).
Såleds måsten I nu vår husmans tarfliga fägnad / Taga benäget emot. NICANDERGSann. 140
(1767).
6)
BRUK: ()
BETYDELSE: till HUS 4, 5, == HUSHÅLLARE 3.
Att jagh kunne få Niels Dubblar lösa för håpman och capten på Öffver-Pålnn, .. effter han elliesth
ähr en godh huussman och veet medh sådan saker omgå. OxBr 9: 34 (1624).