Lokomotivputsare

[Carin Arbman]

Hej! Hittade en ana född 1873 med detta lite ovanliga yrke. Theodor Hagman hade flyttat från Väsby i Höganäs till Helsingborg omkring 1890, så jag antar att det är vid järnvägen i Helsingborg som han tjänstgör.  
 
Känner någon till något mer om just detta yrke, t ex när det uppstod, arbetsförhållanden, om det var vanligt eller ovanligt, eller kanske något mer om järnvägshistoria kring Helsingborg och trakterna däromkring? Tack på förhand!

[Åke Bjurström]

Hej Carin  
 
Lokomotivputsare var kanske inte så ovanligt.
Fann en för en tid sedan som sidoinformation, född 1858 och verksam omkr. 1885-00, gift med en syster till min fmm.
Kollade idag och fann ytterligare två. Alla tre bodde på Werkstadgatan 3 i Fredriksdal, Norrköping. Gatan låg vid järnvägsstationen.
En gissning: Med nuvarande språkbruk, smörjare.
 
Mvh Åke

[Bo Berndtsson]

Blanda inte ihop smörjare och lokputsare.
En smörjare sysslade främst med att smörja axellager, gejdrar och andra rörliga delar.
Lokputsaren putsade lok. Att hålla ångloken rena från allsköns smuts som fastnat under dagens lopp var ett tidsödande och tungt arbete vilket ofta gjordes nattetid eller på tidiga morgontimmar.

[Carin Arbman]

Tack Åke & Bo för era svar. Hörde just av farfar att hans far Otto som barn fick hjälpa sin äldre bror Theodor att putsa loken. Det var säkert spännande för en liten grabb på den tiden.

[Axel Bengtsson]

Hej!  
Jag läste era meddelanden.
Jag har vad jag vet en Lokomotivputsare i min släkt från mitten av 1800 talet från Öja i Ystad.
Hans Namn är Andreas Bengtsson f. 1815.09.13 jobbade på Öja Gård.  
Vad jag har fått reda på är att det fanns ångmaskiner på gårdarna för att driva olika makiner med och dessa kallades för lokomotiv.
Det kanske är ett sådant yrke...

[Bo Berndtsson]

Ångmaskinerna i lantbrukets tjänst var nog oftare lokomobiler.

[Gunnar Håkansson]

Det var inte bara putsning en lokomotivputsare skulle hålla på med. Han fick hand om det trötta loket efter körning, det skulle slaggas ur, sotskåpet skulle tömmas från sot, nytt vatten och nya kol fyllas på, backfyr läggas. Och så skulle allting putsas upp, inuti och utanpå. Nästa morgon skulle loket vara klart för en ny tur.
Jobbet var alltså oerhört smutsigt och arbetstiderna oftast så obekväma som möjligt. Enda anledningen att någon tog jobbet var förstås att man hade goda möjligheter att avancera till lokeldare och, kanske, i sinom tid lokförare. I varje fall vid större banor.
Antalet lokputsare var ungefär lika stort som antalet lokeldare och antalet lokförare.