Så här kunde det gå till i övre Norrland i början på 1900-talet.
När min mor, född i Kiruna 1912, började skolan gick hon i första klass endast tre veckor. Sedan flyttades hon direkt till andra klass, eftersom hon redan kunde läsa.
Efter sjätte klass ville hon fortsätta, men det tyckte morfar var alldeles onödigt. Nu upptäckte skolledningen också att denna flicka ju var ett år yngre än klasskamraterna och så ung kunde man ju inte få sluta skolan. Alltså meddelades att min mor måste gå om sjätte klass för att ha rätt ålder för att sluta. Då ilsknade morfar till och resultatet blev att min mor i alla fall fick fortsätta och hon tog till slut realen.
Nu uppstod nästa problem. Hon ville bli folkskollärare, men inte skickade man en så ung flicka ända till Umeå. (Fanns det inget på närmare håll?) Småskoleseminariet låg ju inte så långt bort. Det kunde morfar tänka sig, men då måste man, som vi såg ovan, tjänstgöra i Lappmarken. Det ville inte min mor, så av lärarplanerna blev intet.
Det blev istället jag i nästa generation som blev folkskollärare.
Hälsningar / Barbro