Hej!
En stadsmusikant var enligt Svenska Akademiens Ordbok en (förr) (i stads tjänst varande) musiker med privilegium att utföra musik för stad(en)s behov.... Jag tolkar det alltså ungefär som städernas motsvarighet till landsbygdens häradsspelmän, där båda hade erhållit särskilt privilegium att underhålla med musik i staden respektive häradet. Dessa privilegier fick andra musikkunniga inte inkräkta på, och det kunde uppenbarligen röra sig om ganska eftertraktade inkomster. Iwar Boye, som 1694-1702 hade varit organist vid S:t Petri kyrka i Malmö var 1706 oboist vid överste Rothliebs regemente. Det var tydligen si och så med inkomsterna vid regementet, så Iwar skriver 1706 till vice guvernören:
Det är vice guvernören som alla bekant, hur svårt det är för oboisterna under välborne överste och kommendant Rothliebs regemente att i denna svåra tiden kunna med hustru och barn leva av den lilla lön, som de njuter. Med mindre de kunde bli hjälpta att därhos få någon näring med musikhållande vid bröllop och andra händelser i Landskrona och de däromkring belägna härader; vartill de så mycket mera förmodar bli brukade som i Landskrona inga musikanter är, och vice guvernören dem ej sådant förvägrar.
Den forne organisten noterade alltså att Landskrona vid denna tidpunkt inte hade någon (stads)musikant, och passade på att tillägna sig dessa inkomster. Här får man även veta att musikanterna anlitades vid bröllop och andra händelser i staden, och de kringliggande häraderna.
En stadsmusikant kunde även anta lärlingar i sin tjänst, som hjälpte sin lärare i hans verksamhet samtidigt som de undervisades av honom. Av den anledningen blev det t. ex. ganska hätskt i Landskrona år 1765, när stadsmusikanten Peter Lannersten (1726-1784) ville insätta sina lärlingar i stadens skola, men ändå begagna dem till sin musikverksamhet när han så behagade. Detta nekades honom, eftersom gossarna sade sig icke ha njutit och vunnit den undervisning på musikaliska instrument som de borde fått, utan mer måst tjena än lära. Lannersten skall även ha nyttjat yngligarna men med litet eller intet belönt. Jag kan tänka mig att det inte var så stora skillnader mellan dessa exempel, och stadsmusikanten Furmans tid i Umeå.
Mvh, Markus