Haquinus Thorstani Rudenius !
Dett vill jag dela med mig till andra om den här prästen (något som jag funnit).
Haqueinus Thorstani Rudenius 1658 - 1697
Född i Rudstorp, (St) Kil och 1613, son till bonden Torsten Bengtsson . Stud i Uppsala i febr. 1652 (Haqvinus Torstani Vermelandus), prv 1658 4/4, km i Fryksände samma år, predikade på prästmötet 1663. Död i Lysvik 1697 19/6, 84 år gammal.
I dödsnotisen i Lysvik db heter det, att H.R ”begynte tjäna i Fryksände och Lysviks församlingar med Guds ord anno 1658 4 april.” Detta betyder, att han tillträdde tjänsten samma dag som han prästvigdes. Den merit, som vägde tyngst vid tillsättningen, torde ha varit, att han samtidigt gifte sig med prästänkan i församlingen. Senast på 1660-talet köpte han andelar i skattehemmanet 1 mtl Östra Berga, Lysvik, så att han blev ägare av hela gården, och bosatte sig där. År 1689 skaffade han sig häradsintyg på att det var ett svagt hemman med ringa åker. Det var dock ett av de största hemmanen i socknen.
En dyster tidsbild, vari H.R:s familj figurerar, avslöjas i Fryksdals härads domböcker. De vidlyftiga domstolsprotokollen förtjänar att med en viss utförlighet refereras som ett bidrag till tidens kulturhistoria. Man levde i häxprocessernas tidevarv. Människorna var gripna av en psykos, under vars inflytande gränsen mellan fantasi och verklighet utplånas. Vid höstetinget 1673 var tre kvinnor från Lysvik och Fryksände anklagade för trolldom och blåkullafärder, varvid de fört med många små barn. Huvudvittnet var en trettonårig flicka från Dalarna, som tjänat som piga i Lysvik.
Pocessen försiggick i närvaro av prosten Magnus Mariaestadius, collega Scholae Jacobus Lang, conrector Johannes Iser, km Magnus Schivedius och H.R. De anklagade kunde inte förmås att erkänna, ”huru länge så prästerskapet som rätten därpå arbetade.
En liknande historia rullades upp vid hösttinget 1682. Även denna gång var det tre kvinnor, som utpekats som häxor av en minderårig flicka Ingeborg Jonsdotter, fjorton år gammal. Denna hade varit piga i Sörmark i dåvarande Fryksände och vid midsommartid 1679 förts till Blåkulla av en av de tre kvinnorna. Senare kom hon i tjänst hos H.R. Där råkade hon i händerna, påstod hon, på det två andra kvinnorna, som bodde i V. Berga och Ransby, Lysvik. Två gånger i rad hade dessa ridit iväg med henne till Blåkulla. På våren 1680 eller 1681 blev även H.R:s äldsta dotter Annika deras offer. De tog flickan sovande och helt naken ut genom sovrummets fönster, smorde henne och red åstad med henne. Dagen efter var hon illa sjuk och spottade blod i tre dagar. H.R. intygade, att hon ”haver än någon passion därav”.
Vid pingsttiden samma år blev Ingeborg själv bortförd. Hur därmed gick till, berättade hon för H.R:s yngsta dotter Christina, som i sin tur berättade vad hon hört för sin mor och denna för H.R. De två kvinnorna hade tagit Ingeborg med till en grannes fähus och där tagit ut en svart- och vitfläckig ko genom fähusfönstret. Därefter red de iväg med Ingeborg samt två små barn från Ransby, tre och fyra år gamla, över en sjö, som brann av svavel, och vidare till Satans boning. Där satt den onde på en stol med en grov järnkedja fastbunden vid väggen. Han hade ormar och ormslår till hår och skägg och stora klor på händerna. Alla de närvarande ”hälsade honom sägandes Fröö”, och han skrev med en av sina klor i en svart bok. Därpå åt och drack de men maten bestod av ormar och ormslår och drycken fick de av ett grått sto, som stod på golvet och stallade. (Det förutsattes väl här, att gästernas syn var förvänd). En tid senare ville kvinnorna åter föra Ingeborg till Blåkulla, på en av H.R:s kor. När de kommit upp i luften, ropade Ingeborg: kors i Guds namn. Då blev hon nedsläppt norr om H.R:s stuga så häftigt, att hon skadade knäet och kunde i två dagar inte stiga på foten. Detta bekräftade H.R inför rätten. Ingeborg berättade vidare om de anklagade kvinnorna, att hon påträffat dem i H.R:s fähus, de de mjölkade hans kor och därefter gick ut med stävorna, som dagen därpå hittades ute på en äng. Både detta och andra underliga händelser, som Ingeborg varit vittne till, berättade H.R inför rätten, bl.a om övernaturliga varelser, som besökt henne i fähuset. En gång hade de skärmts bort, när H.R:s ”son Thorstanus Rudenius” kom ”löpandes genom fähuset efter en tupp”. Eftersom kvinnorna blankt nekade till ”att de någon sådan djävulskap, trolldom, avföringar till Satans sammankomster och dess umgänge plägat och brukat hava” och Ingeborg ej var ”kommen till sina fullmogna år,” kunde rätten sig inte ”i detta svåra och mörka ärende utlåta”, innan ”kanske Gud några mera och bättre skäl torde uppenbara”.
Gift 1658 med Christina Falk, död 2/6, företrädarens änka.
Barn:
Anna, född 1659 6/8, gift med km i Nyed, Magnus Petri Becklind.
Torsten, född 1661 9/3, superintendent i Karlstad, sedermera biskop i Linköping.
Bengt , född 1663 8/5, statskommissarie, adlad Rudenhielm, död i Stockholm 1723 30/9
Anders, född 1665 15/8, stud i Uppsala 1685 10/9, död 1694 20/4.
Sven, född 1668, kh i Brunskog.
Christina, född 1672 5/7, gift med faderns efterträdare.
Källa: Karlstad stifts herdaminne 3:243, av A. Edestam.
Nedtecknat av Gunilla Önnberg
Ämne: Äldre inlägg (arkiv) till 08 mars, 2008 (läst 6443 gånger)
Cookie policy