Rådman ELLER borgmästare, egentligen, undrar Mathias. Lugnt, det är ingen motsättning. Ingetdera gick ju egentligen i arv, utav var snarare karriärstege.
De var inte heller yrken som sådana, utan i mångt och mycket hedersutnämningar och hederssysslor. Där huvudkandidaterna var de välbesuttna i staden. De hade allihopa civila sysslor också.
Dvs, var man en ansedd person, säg betydande köpman eller fabrikör i staden, då var man också nästan automatiskt rådman. Åtminstone periodvis. Liksom man fö oftast satt med i en eller flera kommunala nämnder - iaf om man så önskade.
Borgmästartiteln gick alltså inte i arv. Men det är självklart att sonen till en framgångsrik borgmästare med fint anseende hade givetvis extra lätt att själv bli vald till borgmästare så småningom. Och innan dess tjänade han sina sporrar som rådman. Och eller på andra poster i sin stads kommunala styrelser. SAMT i sin civila gärning givetvis.
Det är i stort sett samma grupp som deltog i stadens fullmäktige. Även om en och annan välmeriterad fanjunkare, en ganska genomsnittlig köpman och annat löst folk också kunde hamna där. (Efter rösträttens genomförande uppluckrades givetvis systemet, men det är ett annat tidevarv).
Den välbesuttne, köpman, framgångsrik fotograf eller adelsman från orten, hade underförstått första tjing till att bli utsedd som rådman eller dylikt.
Den stora vattendelaren var om han HADE lust att engagera sig samhälligt. Vissa ville det, och då blev de också invalda. Andra hade inte lust, och de höll de sig borta från dylika församlingar.
Liksom att vissa agerare gärna donatorer och sponsorer, medan andra inte gjorde det.
Det finns fö en viss koppling mellan dem som gärna engagerade sig och satt i styrelser och tog initativ OCH dem som var donatorer.
ATT donera var ofta det enklaste och snabbaste sättet att få saker och ting gjorda som man önskade att de skulle bli gjorda.
De vi talar om var på den tiden nästan enbart män. Kvinnors möjlighet att agera var som bekant åtskilligt trängre.
Men naturligtvis hade även kvinnor vissa möjligheter, och säkert agerade många. Mycket vanligt var enligt principen bakom varje framgångsrik man finns en kvinna. Överdrivet förstås, men ett rejält korn av sanning finns det allt med i talesättet.
Donationer var en annan möjlighet. I Lidköpingstrakten har vi Anna-Lisa Lidbeck som ett lysande exempel.
Grevinnan Louise Piper-Hamilton till Villa Giacomina och Stola (1808-1879)ett mindre känt, men mycket fint exempel på hur man med små medel kunde göra mycket för att aktivt hjälpa sina medmänniskor.
Ämne: Rådman (läst 3235 gånger)
Cookie policy