Mästersmed

[Maria Westerberg]

Skulle vilja veta vad en Mästersmed är, och vad han hadde för ställning och funktion i en Smedja.        Vänligen Maria Westerberg

[Johannes Gävert]

Jag tror att han var chef för smedjan, han deltog nog inte så aktivt i själva smidena eftersom jag sett flera Mästersmeder som varit Mästersmeder vid en rad bruk samtidigt.
 
mvh
 
Johannes

[Bertil Sundin]

Hej!
I Svenska Akademiens Ordbok sägs det: fullt utlärd smed (som drev egen rörelse och var mästare i smedernas skrå); särskilt om mästare i hammarsmedernas skrå eller ledare för arbetslag vid hammarsmedja.
(http://g3.spraakdata.gu.se/saob/saob4.shtml)
Mvh

[Hans Högman]

Hej,
När en person började sin bana som hantverkare var det som lärling hos en mästare. Villkoren för lärlingsutbildningen, exempelvis lärlingstiden, reglerades av skråordningarna och varierade mellan olika yrken.  
Efter lärotiden blev lärlingen gesäll. Det var först på slutet av skråtiden som det blev krav att han först skulle avlägga gesällprov. I gesällprovet skulle lärlingen tillverka någon vara inom sitt område, exempelvis en möbel. Detta bedömdes sen av olika mästare och varan måste bli godkänd för att lärlingen skulle bli upptagen som gesäll, dvs en slags examen. Upptagandet som gesäll följde en rituell invigningsceremoni. Ett bevis att lärlingen nu var gesäll var gesällbrevet.
En tidig benämning på gesäller var svenner.  
Det var vanligt att gesällerna gav sig ut på vandringar, sk gesällvandringar. Genom att arbeta hos olika mästare lärde de sig yrket på bästa möjliga sätt och kunde därmed bygga upp en egen yrkesskicklighet.  
 
För att bli mästare och kunna arbeta i egen regi var gesällen först tvungen att bli mästare. För att bli mästare måste de avlägga ett mästarprov.
Mästare var benämningen på hantverkare med den största hantverksskickligheten. Mästarna hade rätt att självständigt utöva sitt yrke och därmed anställa lärlingar och gesäller.  
Mästarbrevet var en hantverkares bevis på att han var en mästerhantverkare och verkligen kunde sitt yrke. Endast de av skråna godkända mästarna fick utöva yrket. Som mästare kunde han i sin tur lära upp nya gesäller.
Skråordningarna reglerade villkoren för att bli mästare och varierade mellan de olika hantverksyrkena.  
Hantverkare kunde enbart utföra sitt yrke i städerna. För att kunna göra detta måste de även ha en tillstånd från staden, dvs de måste söka om burskap. Burskapet beviljades genom att stadens magistrat utfärdade burbrev.  
På 1680-talet fick i begränsad utsträckning några yrkeskategorier rätt att slå sig ner på landsbygden för att utförs sitt yrke. Det var framförallt skräddare, smeder och skomakare.  
Hasse

[Maria Westerberg]

Tack för all intressant information om Mästersmedens yrkesutbildning,har själv gått lärling inom friöryrket men inte avlagt mästarbrev däremot gesälbrev,en fin tradition!Tack än en gång!                                Vänligen Maria Westerberg

[Britta Zachs]

Hej! Min farfar var smedjemästare och utblidad i Stockholm i sluter av 1800-talet.Han hette August Gustafsson och var född 1866. Hans smedja finns kvar intakt här i Kyrkefalla. På dörren till ett skåp i smedjan finns en skylt med texten, C.A. Carlsson.s söner Stockholm MEK- Wagnsfabrik 1900.
Kan det vara på detta företag som han fick sin smidesutbildning? Finns det någon som vet något om företaget? Finns förteckning på dom som fått mästarberv någonstans? Undrar Britta Zachs

[Maud Svensson]

Hej Britta,
jag vet inget om C A Carlssons fabrik, men kanske kan följande uppgifter från Söderskivan vara av intresse:
 
Smedslärling August Wilhelm Gustafsson, född 15/7 1866 i Kyrkefalla, kommer från Kyrkefalla till Maria förs på Södermalm 12/1 1884. Han är inneboende hos smeden Alfred Hansson, f 6/2 1857 i Kyrkefalla, som med hustru Johanna Karolina Andersdotter, f 18/12 1855 i Varola, och barn bor Maria Trappgränd 6.    
Samma år flyttar August till Wollmar Yxkullsgatan 9 i Maria, där han bor tills han 10/11 1887 flyttar tillbaka till Kyrkefalla. Han står då fortfarande som smedslärling.
Alfred Hansson köper 1885 fastigheten Hökens Gata 3 i Katarina förs, dit han flyttar med familjen och idkar klensmide. Han avlider på Maria sjukhus 17/11 1909 av cancer i magsäcken. Enligt dödsattesten var han fabrikör och smidesmästare.
Kanske var det hos Alfred Hansson som August gick i lära?  
Mvh/Maud

[Britta Zachs]

Hej Maud! Stort Tack, för dom intressanta uppgifterna. Frågan är om farfar åkte till Stockholm en gång till några år senare för att bli mästare? Han hade en äldre bror Johan Viktor -64 och en yngre bror Carl Emil -69 som också åkte till Stockholm och blev smeder. En av dom hade nog en dotter som hette Lilly. Undrar om dom också jobbade hos denne Alfred Hansson. Då kan man nog vara ganska säker på att dom fick sin utbildning där.MVH Britta

[Maud Svensson]

Hej Britta,
båda bröderna finns på Söderskivan.
Smedslärling Johan Viktor Gustafsson, f 15/6 1864 i Kyrkefalla, kommer 25/4 1882 därifrån till Alfred Hanssons adress i Maria. 1884 flyttar han till Wollmar Yxkullsgatan 9 - han och brodern August flyttar alltså samtidigt från Hansson till en gemensam bostad.  
Johan finns kvar på adressen till 6/11 1889 då han flyttar till Brännkyrkagatan 36 B i Maria - yrket är nu maskinist. 1890 flyttar han till Tavastgatan 29 C i Maria (nu är han smed) och 1893 till Krukmakaregatan 2 i Maria.
Från 1895 och ännu vid Söderskivans slut 1926 hyr Johan ett rum och kök på Svedenborgsgatan 8 i Maria. Här bor han med hustru och barn.
Hustru är tidigare sömmerskan och pigan Signe Maria Carlsson 16/4 1867 i Österåker, Sthlms län.  
Barn:
Nanny Maria Viktoria Gustafsson f 27/5 1895, död 3/9 1895.  
Berta Maria Gustafsson f 10/2 1901. Bor kvar i föräldrahemmet 1926, arbetar som h/biträde (hembiträde eller handelsbiträde - troligen det senare, eftersom hembiträden vanligen bodde hos arbetsgivaren).
Rut Lilly Maria Gustafsson f 6/8 1905. Även hon h/biträde och kvar hos föräldrarna 1926.
Fosterson Ruben Gideon Karlsson f 14/5 1913 i Maria. Finns kvar 1926.  
 
Arbetare Carl Emil Gustafsson, f 29/10 1869 i Kyrkefalla, kommer därifrån till Katarina förs 11/2 1890. Inneboende hos en sömmerska Gustafsson. Men från 1892 bor han på samma adresser som brodern Johan.  
Från 1896 står Carl som smed och då har han även tagit efternamnet Kjellgren.  
18/8 1900 gifter han sig med Anna Sofia Gustafsdotter, f 18/4 1870 i Kärnbo, Söd. län.
De har fostersonen Erik Rudolf Johansson f 10/4 1900 i Maria. Han är son till deras inneboende, ogifta sömmerskan Hulda Olivia Johansson f 6/8 1877 i Norra Fågelås, Skaraborgs län.
De får också egna sonen Emil Göte Kjellgren f 4/5 1903 i Maria.  
16/9 1905 flyttar samtliga, alltså även inneboende Hulda, till rote 22, Gustav Vasa förs.
 
Mvh/Maud

[Britta Zachs]

Hej Maud! O vad roligt! Helt nya upgifter för mig. Att jag kan ha sysslingar som heter Kjellgren visste jag inte. Var och hur farfar blev smedjemästare kvarstår. Kanske någon annan vet något om C.A. Carlsson.s söner Stockholm MEK-Wagnsfabrik, och om det finns förteckning över mästarbrev. Tack, för hjälpen.MVH Britta

[Jessica Levinsson]

I min släktforskning har jag funnit flera ättlingar som varit mästersmeder. Genom Smedskivan nr 6 har jag hittat mycket värdefull information. Bla står det att mästerbrev finns. Hur såg ett s.k mästerbrev ut? Finns dessa bevarade så att man kan beställa kopior av dessa från landsarkiven? De mästersmeder som jag har funnit har framför allt levt och arbetat i Värmland (vet dock att det även finns mästersmeder i en annan släktgren i Uppland).
Mvh Jessica

[Stig Geber]

Jessica!
 
Försöker här skicka en bild på två olika mästarbrev, det ena handskrivet, det andra är ett ifyllt formulär. Båda är från 1844. Bilderna är hämtade från boken Hällefors socken av Nils Helger, 1945. Texten är med viss svårighet läslig i boken.
/image{text}

[Stig Geber]

Jessica!
 
Det här med bilder är knepigt. Det blev tydligen fel tecken för att få in bilden. Provar igen.

[Jessica Levinsson]

Tack Stig! Men finns dessa brev sparade hos landsakiven mån tro eller är det sparade i någon annan instans?

[Ulf Berggren]

Rätteligen så är dessa exempel inte mästarbrev utan mästersvensbrev.
Men principen är densamma.
 
Breven behöll ju smeden, så de kan ha hamnat på olika ställen. T ex finnas kvar
hos en släkting, vara inlämnade till något arkiv el dyl.

[Lars-Erik Spathon]

Släkten på min mors sida var mästersmeder på bruken mellan Fagersta och Gävle så långt bak i tiden vi kan se. Jag känner till vägen till att bli Mäster. Men vad arbetade de handgripligen med. Var de med vid framställningen av järnet eller arbetade de enbart i smedjan med tillverkning av föremål från det framställda materialet.
Som mästersmed var man vad jag förstår som en egen företagare. Hur var i så fall deras förhållande till de som ägde bruken där de arbetade. Ägde mästersmeden själv smedjan med alla verktyg. Köpte mäster själv in järn som förädlades till färdiga produkter och såldes. Var det bruksägaren, eller mäster som själv anställde och betalade lön till en gesäll som skulle läras upp. Var han i själva verket en anställd med en finare titel på grund av sitt kunnande.
MVH/ Lars-Erik

[Stig Geber]

Lars-Erik!
 
Titeln mästersmed är lite luddig. Den innebär att smeden gjort ett mästarprov men inte vilken typ av smed det rör sig om. Hammarsmederna framställde smidbart järn ur det hårda tackjärnet. Inom vallonsmedet fanns det både smältarsmeder och räckarsmeder som båda hade sina mästare.
I klensmedjorna och manufaktursmedjorna tillverkades föremål som plåt, spik, och mindre föremål som lås. Det fanns även vapensmeder. Även här fanns det mästare.
Före mitten av 1600-talet var smederna oftast självständiga men vid de stora bruken ägdes smedjan av brukägarna och produktion, arbetstid, material mm styrdes hårt varför smeden i själva verket var anställd men var högt ansedd på grund av sitt kunnande. En gesäll betalades oftast av mästaren medan smeddrängar avlönades av bruken.
/Stig Geber

[Lars-Erik Spathon]

Tack för ditt svar.  
Efter att jag skrev mina frågor har jag med min mor (92 år) varit och tittat på de platser där hennes förfäder levde. Forsbacka bruk ligger in en väldigt vacker natur, men miljön i bruket var otäck, man kunde känna eländet och de hårda arbetsförhållandena i de trånga utrymmena. Mackmyra bruk däremot var som en oas i det vackra landskapet, som naturligtvis leder till flera frågor.  
 
Min fråga är kanske lite udda och jag vet inte om detta är rätt forum. Jag försöker förstå hur deras vardagsmiljö såg ut längs Bruksgatan och i byn. Idag står där fina vitkalkade hus med gröna gräsmattor framför. Såg det likadant ut för 100-150 år sedan, hade dom gräsmattor framför husen eller...... Skulle gärna vilja veta något om livet, men framför allt hur miljön och stämningen i byn kunde ha varit, fanns en framtidstro eller levde man för dagen. Var lekte barnen, och med vad lekte de (min mormor var en av dem). Hade man byfester? Dansade man? Gjorde familjen några trevliga saker tillsammans? Fanns tid att gå med pappa och fiska, eller var allt elände? Det är en väldigt vacker miljö att leva i. Var den lika vackert förr. Såg vardagslivet annorlunda ut vid de stora bruken än vid de så. De små bruken upplevde jag mer personliga med det kanske är en chimär.  
 
Jag förstår att ni inte kan svara på alla, eller kanske inte på någon av mina frågor, men ni kanske förstår var jag vill komma, vad jag menar med mina frågor. Vardagslivet är till största delen byggd på trivialiteter, sådant man i vardagen finner ointressant. Det är ändå den kunskapen som är den viktigaste när miljöer skall återskapas.  
 
Lars-Erik

[Stig Geber]

Lars-Erik!
 
Det var många undringar på en gång.  
Det såg nog ganska annorlunda ut på den tiden. Gräsmattor är ett sent påfund. Normalt utnyttjade man all mark till foder eller till köksväxter.
Jag tror att man var ganska säker på försörjningen även om den var mager.
Barnen kunde nog hitta på en hel del lekar och rackartyg hemikring. De lekte säkert både på gatan och på bakgårdarna där ladugårdarna och uthusen fanns. De fick säkert hjälpa till en hel del med sysslor i hemmet som att ta hand om syskonen. Byfest förekom nog bara vid midsommar. Några ytterligare gemensamma nöjen fanns knappast tid till. Smederna brukade fiska när de fick tid någon gång, men jag tror inte att barnen fick följa med då. Barnen kunde säkert gå till sjön och meta själva.  
Det finns en hel del böcker att läsa om livet på bruken, exempelvis Vallonbruksminnen.
 
Stig Geber

[Ingela Martenius]

Smeder var eftersökta. Liksom statare flyttade de gärna, men där statarna sökte bättre gods att arbeta på var det när det gällde smeder bruken som sökte smeder. Så det gällde för bruken att erbjuda så bra villkor - inklusive bostäder etc. - som möjligt för att kunna locka till sig och sedan behålla sina smeder. Smederna hade dessutom mäktiga skrån, och var det något bruk som inte höll måttet så fick de andra smederna snabbt reda på det.
Problemet är väl att vi kan tycka idag att det ser otäckt ut, vilket det kanske inte alls föreföll den tidens människor. Men naturigtvis fanns det bruk som var mindre bra och sådana som var riktigt bra.
 
Husen höls alltså i bra skick för de kräsna smederna. Framför husen kanske det var gräsmatta, men bakom var det nog köksträdgårdar och säkert höll man gris och höns.
 
Bruken var mycket paternalistiska, och tog ofta väl hand om sina anställda. Det kunde röra sig om sjukstuga, bra skola med riktigt utbildade lärare (även långt innan folkskolereformen 1842) - det kunde förekomma att bruket delvis bekostade vidareutbildning för någon begävad pojke. Så länge skråna fanns var det oftast de som hade hand om sjukkassa och begravningskassa, men det förekom redan tidigt att det var bruken som tillhandahöll sådana förmåner. Bruken ordnade gärna också fester, t.ex. vid midsommar. Och det kunde finnas tid till fiske med far och till att bege sig till en marknad eller kanske t.o.m. göra en liten resa till närmaste stad. Men framförallt var man lycklig att far och de äldre bröderna hade arbete, ett arbete som dessutom var förhållandevis bra betalt och som var säkert och inte beroende av väder och vind.
 
Så som grupp måste man säga att smeder hade det bra mycket bättre än de flesta andra i samhället. Därmed inte sagt att det var något liv i lyx och överflöd, men elände var det inte fråga om.
 
Smederna hade också många egna seder. Så t.ex. arbetade de i bara skjortan (alltså, inga byxor - inte ens underbyxor); det var smedhustruns ära att kunna skicka iväg sin man varje dag i en ren och hel skjorta (vilket betydde att smeder hade många skjortor, ett mått på rikedom eftersom textilier hade ett helt annat värde än idag).
 
Ingela

[Lars-Erik Spathon]

Ni skall ha ett stort tack för svaren på mina frågor. Det var bra att jag fick svar från er bägge, då svaren skiftade en aning, precis som livsvillkoren naturligtvis skiftade från ort till ort.  
Om gräsmattor framför husen på Bruksgatan finns skilda uppfattningar. Nu kanske inte gräsmattan i sig är det alla viktigaste, gräsmattan i min fråga var mer menad som en symbol för hur viktiga de estetiska kraven var för dem i byn. Det kanske räckte med att livet fungerade rent praktiskt. Att de var viktigt med renlighet har jag förstått, (min mor 92 år, dotter till en mästersmed har berättat om de) det kanske räckte med renlighet för att uppleva hemmet som vackert.  
 
Jag skall fortsätta studera frågan om Bygatans, och i synnerhet smeders gräsmattor och återkommer med mina forskningsresultat. Tack Stig för rekommendationen om boken Vallonbrukssmide, den skall jag leta upp. Tack Ingela för dina uppgifter, det var mycket intressanta och matnyttiga. Du tog upp flera viktiga och intressanta frågor och vinklingar som jag själv inte tänkt på. Att vi som trygghetsnarkomaner i vår tid kan uppleva bruken som eländiga och otäcka har nog, som du antyder att göra med vilka referenser man har.  Precis som jag gjorde med det första svaret jag fick av Stig kopierar jag nog ditt svar rakt in i släktkrönikan som jag skriver om min mors släkt.  
 
Tack ännu en gång, och är det så att ni eller någon annan kommer på något ytterligare, stort som smått inom ämnen livsmiljö, livsvillkor, relationer, estetik mm i bruksmiljö mottages det tacksamt.  
 
Hälsningar Lars-Erik

[Moderator Yrken]

Elva inlägg har flyttats hit från den numera raderade rubriken Yrken: Yrken M-R: Mästersmeder.

[Moderator Yrken]

Två inlägg har flyttats till , samtidigt som ett inlägg som inte tillförde diskussionen något har raderats.

[Christina Wikholm]

Hej!
 
Jag har en mästersmed som är född 1789 och 1841 även är Fördelsman i HFL. Vad betyder det ?
Med vänlig hälsning
Christina

[Moderator Yrken]

Hej Christina!
 
Denna titel har tidigare diskuterats under Yrken » Yrken U » Undantags- » Fördelsman (dock har jag ännu inte länkat dit från Yrken F, upptäckte jag nu, men det kommer så småningom).

[Johan Håkanson-Lindberg]

Finns det någon anledning att skilja mellan begreppen hammarsmedmästare, mästersmed och smedmästare? Vilket av begreppen är lämpligast att använda?

[Ulf Berggren]

Hammarsmedsmästare eftersom det talar om vilken sorts smed han var, till skillnad från de andra alternativen.

[Johan Håkanson-Lindberg]

Tack skall du ha, Ulf!

[Olov Kungberg]

Söker upplysningar om mästersmeden Olof Forsberg, som i Trankil A!:5 (1821-1832) Bild 189/sid. 264,
benämns som sågare. Han flyttar med sin familj till Sillerud 1826, men är fr.o.m detta för mig
försvunnen. Kan någon med smedskunskap hjälpa mig? Mvh Olov Kungberg

[Ann-Mari Bäckman]

Familjen finns på sidan 283, Lenungs hammare, Glava AI:10. 1830-1835. Där står att de kommer från Trankil 1827. Sök dem i Trankils utflyttningslängder. Där ska stå var de befann sig och om du finner dem bör de stå varifrån de kom och när. Då är det bara att söka i den socknens utflyttningslängder.

[Ann-Mari Bäckman]

Jag ser att Trankil inte har några in-utflyttningslängder för den tiden. Du kan kolla Silleruds inflyttningslängder och se om du ser dem där (jag hittar dem inte). I vilket fall som helst så finns de i Trankil 1827, då de flyttar till Glava.

[Olov Kungberg]

Heder och tack! Mvh Olov

[Evert Larson]

Är det någon som forskat om mästersmeden Samuel Börjesson vid Bada bruk i början av 1700-talet?

[Michael Porath]

Kerstin Persson skriver på Anbytarforum 2000 om "Hindrik Hansson-Parath mästersmältare vid Hvitlanda bruk Tösse f.1731 i Åmål och dog 3/3-1793 i Tösse, gift med Marit Andersdotter f.1729 i Tösse, dog 20/4-1787 i Tösse."

Jag ser i kyrkoböckerna att Hindrik är antecknad som mästersven och i likhet med flera andra smeder som smältare, men kan inte se att han blivit mästare, men det kanske står någon annan stans, till exempel i hammartingsprotokoll? I dödboken står det hur som helst mästersven.

Att man hade smältare på Vitlanda bruk, kan man ta det som en indikation på att det åtminstone vid den här tiden bedrevs vallonsmide där? I så fall bör väl Hindrik ha varit antingen vallon- eller tyskättad. Svenska smeder klättrade ju sällan eller aldrig till att bli färdigutbildade smältare (Haggrén 2001, Jernkontoret nr 38).

Tacksam för synpunkter på detta!

[Ulf Berggren]

På Smedskivan framgår att han kallades hammarsmed 1754-6(4), smältare sedan till 1781, därefter eldvakt 81-93. Det är oklart vilka kyrkböcker du pratar om, men det låter ju som att detta bl a skulle vara när han fick barn. Att han har bara kallas hammarsmed och smältare tyder på att han blivit mästare för att mot slutet sjunka i karriären. Vilket inte var helt ovanligt.
Smältare förekommer även vid andra bruk än vallonbruk, och eftersom Henrik även kallas hammarsmed torde det inte handla om vallonsmide vid Vitlanda.

[Michael Porath]

Hej Ulf och tack för svar! De kyrkoböcker jag talar om är husförhörslängderna.

[Karin Desirée Granqvist]

Eftersom detta verkar vara en sida där man kan berätta om sin mästersmedsläkt kan jag bidra med Anders Dahlberg född i Björkhammar i Lindesberg församling 1765. Hans pappa Anders Jansson/Johansson var då mästersvenn. Anders finns sedan med föräldrar vid Hagaby/Hageby bruk i Nora bergsförsamling, dit föräldrarna flyttat. Anders gifte sig där med Helena Henriksdotter. Anders och Helena flyttade sedan till Vifors bruk i Hamrånge i Gävleborg, där hon dessvärre avled. Han gifte om sig med Christina Westland. När hon föddes var pappa Pehr "smeddräng". Anders och Christina flyttade till Svanstein i Övertorneå i Norrbotten där de var i några år. De finns sedan i Kengis bruk i Pajala församling för att sedan återgå till Svanstein. I Norrbotten titulerades Anders som "mästersmed". Anders avled 1810, endast 45 år gammal, i vad som förefaller ha varit en olycka; "krossad av en kvarn". Christina flyttade från Svanstein, osäkert var. Jag är emellertid släkt med Anders och Helenas dotter Brita Maria född 1785 i Hageby bruk, Nora bergsförsamling. Hon gifte sig med en man i Svanstein eller Pajala (vigseluppgifter har jag inte hittat), men han var mest sannolikt inflyttad liksom dem för han saknas i arkiv för i varje fall både Svanstein och Pajala.

Inlägget apropå att smedgesäller och mästersmeder flyttade; min farmors morfars farmors pappa Anders är ett ypperligt exempel på det.

[Martin Helin]

Hej,
Vad innebär begreppet faktorist i samband med smedsmästare?

[Jörgen Tollesson]

Han var faktorismed och mästare (faktorismedmästare).

Sandhem ligger i Västergötland, nära gränsen till Småland, och därmed inte så långt från Huskvarna. Det är därför en inte alltför vild gissning att det var vid sistnämnda orts gevärsfaktori som han var (eller varit) verksam som smed.

Bouppteckning efter Factorie Smeden Mäster Jonas Landgren från Härstorp Nordgård förrättades den 31/5 1782 (Slättängs HR FII:8, s. 671; https://app.arkivdigital.se/aid/v144078.b341.s671).