Överraskande lösningar och sammanträffanden inom forskningen

[Stefan Simander]

Det som tidigare gått under det märkliga begreppet Serendipity skulle här kunna flöda fritt för oss som är roade av att delge varandra märkliga sammanträffanden i samband med forskning.
 
Här kommer en upplevelse. Förra året satt jag på Gävle stadsbibliotek och forskade på mina svärföräldrars släkter. Det fanns då två läsapparater uppställda bredvid varandra. Min ovana trogen så frågade jag kvinnan som också fanns där om vilka socknar, ställen och familjer hon forskade på. Efter en stund upptäckte vi att hon forskade i Hille socken. Lite senare fann vi att Skarvtorpet var en gemensam plats och att av de fyra familjerna där, så var det till råga på allt samma släkt som vi hade forskat på där. (Jag tror hon hette Lemoine, men uttalade det Lemäng.)
 
Nästa dag var det dags igen. Samma apparater, men en ny forskare från Blekinge som forskade på sin frus anor. Samma procedur som dagen innan och samma resultat Hille, Skarvtorpet och samma familj, men ett annat syskon visade sig stämma.
 
Jag for hem till svärföräldrarna och berättade om det märkliga sammanträffandet. Dagen därpå skojade jag lite om att göra om samma sak. Döm om min förvåning när redaktören för Gävleföreningens medlemsblad dök vid den andra läsapparaten och jag berättade om mina erfarenheter från de två tidigare dagarna och lite raljant frågade om han också hade släkt i Hille, i Skarvtorpet och den familjen. Jo, det låter bekant, sa han och bekräftade straxt att han var släkt med ett tredje syskon i skaran! Hur stor, eller rättare sagt mikroskopiskt liten, är chansen att något liknande ska inträffa?
 
Jag blev knappt trodd när jag kom hem och meddelade vad som inträffat, men jag var iallafall omtumladande glad över mina forskarkontakter som förutom bekräftad släktskap gav nyttiga utbyten av forskningsuppgifter.

[Elisabeth Thorsell]

Vad är det för fel på att använda begreppet serendipity? Utom att det möjligen vore bättre med ett kort och kärnfullt svenskt ord för samma sak. Annars börjar väl det bli rätt välkänt nu, och är kul att säga.
 
Fenomenet har vi förstås alla varit med om.

[Anders Andersson]

Ordet serendipity må vara kul att säga, men det passar inte särskilt bra i vare sig skriven eller talad svensk prosa - uttalet blir en katt bland hermelinerna, och hur böjer man det? By, byn, byar, byarna; serendipity, serendipityn, serendipityar, serendipityarna..? Nej, så kan man inte hålla på.
 
Dessbättre är detta engelska ord av ett slag som synnerligen lätt låter sig inlånas i och anpassas till svenska, om man bara byter ut -ty mot -tet och lägger betoningen på sista stavelsen. Kvalitet, aktivitet, rationalitet, serendipitet!
 
Stefans sammanträffande låter inte som något som inträffar varje dag, men någon gång skall väl vara den första, och Stefan råkade bara finnas till hands när slumpen var framme. Att man själv råkar ut för något dylikt känns förstås märkvärdigare än att vem som helst gör det, men det är egentligen inte konstigare än att det är betydligt större chans att någon kammar hem första priset i ett lotteri än att just jag gör det.
 
Inget direkt sammanträffande, men ett trivialt exempel på serendipitet: I brist på ytterligare anor att leta efter bakåt i tiden, så brukar jag när jag ändå har lånetid kvar på mikrokorten följa mina anors makar, syskon och ättlingar framåt i tiden. En del av mina anor kom från Stavnäs i Värmland, och en annan gren än min egen hamnade i grannsocknen Värmskog.
 
När jag nu följde en avlägsen släkting (en tremänning till farfars far eller så) i just Värmskog så fann jag att hon gifte sig med en Johannes Ericsson. Det gifta paret stod på nedre delen av bladet i husförhörslängden, och av en händelse kastade jag ett öga på den övre halvan. Där fanns tydligen Johannes mor och syskon. En av bröderna hette Lars Magnus och var född 1846. Hmm, det började se bekant ut... Mycket riktigt, orten var Vegerbol, och denne Lars Magnus avflyttade inom kort till Stockholm! Så grundlades alltså de svenska framgångarna på telekommunikationsområdet.
 
Jag har inte funnit att jag har några anor gemensamma med L M Ericsson, men så har jag inte utforskat hans härstamning heller. Det kanske någon annan har gjort? Jag skulle vara mycket intresserad av att ta del av resultatet.
 
Vad som hände med Johannes och hans hustru? De fick en dotter och flyttade till Amerika. Jag har inte följt deras vidare öden.

[Lena A Löfström]

Jag kan i alla fall bistå med Lars Magnus anor två led tillbaks.
 
 
1.  ERIC NILSSON was born 1775 in Värmskog, and died 1814 in Värmskog.  He married BRITTA OLSDOTTER.
 
Children of ERIC NILSSON and BRITTA OLSDOTTER are:
2. i. ERIK2 ERICSSON, b. 16 augusti 1804, Värmskog; d. 11 maj 1858, Värmskog.
 ii. CATHRINA ERICSDOTTER, b. 1793, Värmskog.
 iii. ANDERS ERICSSON, b. 1799, Värmskog.
 iv. JONAS ERICSSON, b. 1802, Värmskog.
 v. KAJSA ERICSDOTTER, b. 24 september 1807, Värmskog.
 vi. NILS ERICSSON, b. 1810, Värmskog.
 vii. OLLE ERICSSON, b. 1813, Värmskog.
 
 
Generation No. 2
 
2.  ERIK ERICSSON (ERIC NILSSON) was born 16 augusti 1804 in Värmskog, and died 11 maj 1858 in Värmskog.  He married MARIA JONSDOTTER.
 
Children of ERIK ERICSSON and MARIA JONSDOTTER are:
3. i. LARS MAGNUS ERICSSON, b. 5 maj 1846, Vegerbohl socken, Värmskog, Värmland.
 ii. ERIK GUSTAF ERICSSON, b. 11 april 1835, Värmskog.
 
More About ERIK GUSTAF ERICSSON:
Emigrerat: 1869, Till USA
 
 iii. JOHANNES ERICSSON, b. 18 februari 1840, Värmskog.
 iv. KARL ERICSSON, b. 3 januari 1849, Värmskog; d. 22 maj 1849, Värmskog.
 v. BRITA MAJA ERICSSON, b. 12 maj 1850, Värmskog.
 vi. CAROLINA ERICSSON, b. 26 januari 1853, Värmskog
 
 
Om Du är intresserad så kan jag också ge Dig en gren ättlingar till Lars Magnus fram till i dag. Maila mig om det är av intresse.
 
Lars Magnus dotterdotter Signe är min mans ingifta faster.
 
Hälsn Lena A L

[Anders Andersson]

Tack för upplysningarna om Lars Magnus! Nu är mitt intresse dock än så länge begränsat till den eventuella förekomsten av en redan utforskad antavla för honom, för att jag i den skall kunna se huruvida det kan finnas någon anknytning till mina anor. I brist på sådan får jag överväga att sammanställa en själv, när jag ändå jobbar med Värmskog och Stavnäs (Lars Magnus mor var född i Stavnäs).
 
Jag vill nu redogöra för en annan upplevelse av tillfällighetskaraktär, här och nu där jag sitter vid mikrokorten: Jag har framför mig en sida ur en hfl (Borgsjö AI:2 p318, 1853-1861) på vilken jag återfinner flera av mina släktingar, och jag går systematiskt igenom den för att förvissa mig om att jag får med allihop.
 
Mikrokortkopian är mörk i nedre vänstra hörnet, och namnet på nedersta raden ytterst svårläst, men jag tycker mig kunna urskilja Henric G??tin. Jovisst, jag har en Henrik Gustin bland släktingarna, men födelseåret stämmer inte alls. Jag antecknar i alla fall, och följer sedan hänvisningen i inflyttningskolumnen till sidan 317 för att kolla detaljerna.
 
På sidan 317 finner jag en person med samma födelseår och sidhänvisning: Pig. Maria El??tr - knappt en bokstav rätt! Jag stryker mina anteckningar, men nu blir jag nyfiken - vad heter den här för mig okända kvinnan egentligen i efternamn, som jag lyckades läsa så fel? Jag följer ännu en hänvisning bakåt i tiden till sidan 204, där hon står med sin familj:
 
Maria Elisab. Svanström - nämen, henne har jag ju också! Till råge på sammanträffandet är det dessutom hon som några år senare, 1868, skall gifta sig med - just det, Henrik Gustin...
 
Det visar sig att jag tidigare har antecknat i stort sett alla de uppgifter jag på detta något oortodoxa sätt just återfunnit, så några nya upptäckter är det egentligen inte fråga om, utan bara en insikt om hur mycket intressant och viktig information som i praktiken döljs bakom kludd och strykningar på underexponerad mikrofilm.

[Anders Pemer]

Som kuriös lösning på släktforskningsproblem är väl följande historia rätt fantastisk. Runt 1984 gav Christina Dalhede mig i uppdrag att leta upp min farfars farfars syster Stina Svensdotter, f 1836 i Frykerud, som 1860 i oktober hade flyttat till Stockholm. Först hade jag tur, jag valde att kolla inflyttningslängden i Nikolai församling först, och där var hon. Koll på angiven adress i husförhörslängden visade att hon var inskriven där, men hennes namn var överstruket. I nästa husförhörslängd var hon inte med och hon fanns inte i utflyttningsbok eller dödbok.
 
Jag kollade så småningom igenom hela husförhörslängden om hon dykt upp i något annat hushåll, och för säkerhets skull i nästa års längd också. Ingen Stina. Hösten 1996 har jag ett meddelande en dag på telefonsvararen från en släktforskande dam, som vill ha information om Släktföreningen Pemer. Jag ringer upp och hennes man svarar. Jo, det gäller min mormorsmor, berättar han, hon hette Stina Svensdotter...
 
Cirka tolv år efter att jag gav upp jakten på Stina hörde alltså hennes ättlingar av sig!

[Johan Sjöberg]

Hej!
 
Jag var på släktforskardagarna i Karlstad nu i helgen (i Karlstad är jag mest hela tiden, eftersom jag bor där), och bortsett från lite mer avlägsna släktskap, som att jag upptäckte mig vara elvamänning med Carl-Fredrik Hanzon, och ungefär lika nära släkt med Gert Påhlsson och Henrik Mosén, så var jag och tittade på Dalarnas släktforskarförbunds utställning. Min morfarsmor, Ida Elisabet Dahlberg var nämligen född i Gustafs sn i Dalarna, vilket jag talade om för en av damerna från Folkare släktforskarförening. Hennes mamma (Ida Elisabets) hette Frida Elisabet Grönlund och var född i St Skedvi i Dalarna. Medans jag talade om detta för nämnda dam, så dök en annan dam från samma förening upp och frågade om jag talade om släkten Dahlberg. Ja, sa jag, men jag är egentligen inte släkt med dem, min morfarsmor fick sin styvfars efternamn...
Vi kom hursomhelst fram till att denna dam har en dotter som är halvkusin till min morfar (men det skiljer 35 år dem emellan).
 
Jag har precis börjat forska i Dala-grenen av min antavla och så träffar jag en med så nära anknytning till just denna släkt!
 
Ibland är världen liten!
 
Så jag har bestämt mig för att åka till Linköping nästa år. Man får ju inte försitta en chans...

[Anders Pemer]

Jag har ju redan berättat den helt sanslösa historien om den försvunna Stina Svensdotter, vars dotterdottersons släktforskande hustru ett drygt decennium senare hörde av sig.
 
Om jag skulle ta och riskera att dra in den ökända PUL-lagstiftningen i bilden, genom att tala om nu levande, rätt kända släktingar så finns det ju en ganska anmärkningsvärd historia till i min forskning. Och RÖTTER har ju legat på nätet såpass länge, att den gamla lagstiftningen ska tillämpas på sajten i tre år till, eller hur det var.
 
En gång i början av min forskning (runt 1985-86, gissar jag) satt jag på Stockholms Stadsarkiv och hittade min avlägsna släkting Anna Sara Frumerie, 1688-1759, vars farmor var född Pemer, i personregistret till Anreps Svensk Släktbok. Det var en dotter till henne som var ingift i släkten Gezelius, och jag började glatt och villigt skriva av alla dessa för mig helt nya uppgifter om Pemer-ättlingar.
 
Redan i den första Gezelius-familjen fanns en dotter som var gift med prosten i Kumla och Hallsberg, Pehr Thyselius, 1720-1793. Jag hade redan hämtat nyaste Svenska Släktkalendern och slagit upp efternamnen på alla döttrars makar, och släkten Thyselius hade varit med, senast 1930. Pehr nämndes redan i ingressen, resten av släkten härstammade från hans son, så det var bara att börja anteckna. Sonen var i sin tur far till Sveriges första ofrälse statsminister Carl Johan Thyselius, och en dotter till denne var gift Ramel. Strax låg Elgenstierna, bandet Posse-von Scheven, uppslaget på Ramel, och till min oförställda förtjusning är självaste Povel en sonson till Thyselius-dottern.
 
Någonstans här i händelseutvecklingen tar jag en ny titt på Anreps artikel om släkten Gezelius, och nu ser jag att Christina Maria Gezelius, som var gift med prosten Thyselius, anges ha dött barnlös! Vad nu då tänker jag och börjar läsa hela ingressen i Thyselius-artikeln ordentligt. Prosten Pehr Thyselius var då givetvis gift två gånger, och sonen som resten av släkten utgick från, var från det första giftet...
 
Okej, det var ju bara att gå vidare med Gezeliussläkten. Anna Sara Frumeries dotter Sara Catharina Broström var alltså gift med Martin Gezelius, och ett av deras åtta barn var en son med egen familj. Grenen fortsatte på samma sätt med en son som fört namnet vidare i varje familj, tills den tog slut med en syskonskara födda under 1810-talet. Här fanns bara ogifta söner, men döttrarna var ingifta i släkter, som visade sig gå att spåra vidare, Ljungdahl i Svenska Släktkalendern senast 1930, och adliga ätten von Schéele. De övriga grenarna kan vi lämna därhän, men släkten Ljungdahl fanns alltså redovisad 1930, och tog då slut med två syskonskaror, kusiner med varandra, födda mellan 1908 och 1920 ungefär.
 
Strax efteråt sökte jag helt frankt förnamnen på de manliga Ljungdahlarna i telefonkatalogen och hittade en av dem, men han hänvisade mig vidare till en syster när det gällde data på allas familjer, och hon hänvisade tillbaka till honom, så jag lät saken bero ett tag.
 
Flera år senare slår jag upp Birgitta von Otter i min egen adelskalender från 1986, för att kontrollera någonting som hade med Kjell-Olof Feldt att göra. Av en ren tillfällighet lyfter jag blicken en aning och får se att Birgittas, och hennes syskons, mor är en av mina kusiner Ljungdahl!
 
Så om glädjen över att friherren Povel Ramel verkade ha en plats i Pemer-trädet blev kortvarig, hittade jag - anmärkningsvärt långt efteråt - två andra kändisar av just friherrlig börd, Birgitta och Anne Sofie von Otter, på en gren inte långt ifrån den som inte alls var hans...

[Kristina Nyblom]

Hej!
jag kan också tillföra en liten rolig historia som jag råkade ut för i min forskning.
Först hittar jag min ana i hfl där det står att han skall vara född i sn. Jag letar i födelseboken men finner honom inte. jag följer homom i hans flyttningar, där det står at han skall vara född i min sn. Tillbaka där jag började hittar jag honom i en mycket kladdig födelsebok.Det står också fader Död i det kladdiga. Så letar jag i dödboken men kan inte finna någon som stämmer. Jag ger upp, men eftersom biblioteket inte stänger ännu tar jag bara ett mickokort i närliggande sn och kör in det på måfå. Tro det eller ej men där den stannade kom ett inflyttningsbevis upp för hela Soldatfamiljen Död upp. De hette alltså Död. Ingen av barnen antog namnet.
 
MVH Kristina Nyblom

[Stefan Simander]

Delger med Svantes eget godkännande ett e-postbrev  
som beskriver ett sammanträffande som hette duga.  
Han vill gärna ha kontakt med andra kring detta.
 
Ok,
 
Så här var det ...
 
och kan du tänka dig att en av dom som jag var  
tillsammans med i Las
Vegas vid detta tillfälle käkade jag middag med i  
NY i tisdags. Lars
Hedberg.
 
Du skall få hans email adress om du vill bekräfta  
händelsen för han var
med vid bordet.
 
Anyway,
 
Det är väl ca 10 år sen nu ...
 
Jag var tillsammans med en gäng från Stockholm i  
databranchen i Las
Vegas på den stora årliga COMDEX mässan. Det var  
tänkt att jag skulle
vara deras representant i USA för nya produkter  
och företagskontakter.
 
Vi var där för att tillsammans leta efter nya  
produkter i software,
mjukvara för datorer som skulle kunna översättas  
och återförsäljas i
Sverige och Europa.
 
Raoul Tönisson, Lars Hedberg, Pekka Saitola och  
några fler inkl deras
flickvänner. Vi bodde tillsammans i en möblerad  
lägenhet som vi hyrde
under en vecka.
 
På dagarna var alla ute på olika hålla för att  
jaga nya intressanta
produkter. Sedan återsamlades vi på kvällarna för  
att umgås och dela
intryck och bestämma om någon funnit något  
intressant att återvända
till.
 
Raoul har då under dagen funnit ett nytt AntiVirus  
program som kan bli
något stort. Software Virus hade just då börjat  
komma men var ännu inte
samma volym och plåga som numera.
 
Han hade då bestämt med firman han träffat att  
käka lunch tillsammans
med resten av oss för att försöka förhandla fram  
ett dirstributions
avtal.
 
Denna amerikanska man, VD för bolaget och  
programutvecklare kommer till
lunchen.
Jag har aldrig hört talas om företaget tidigare.  
Han är amerikan och vi
talar alla bara engelska under lunchen.
 
Under lunchen börjar han dock berätta att han  
faktiskt har lite svensk
ättlingar i sin släkt också ...
my Granfather, min morfar som visst kom från  
Sverige på 20 talet osv
osv
 
En liten bit in i hans framställning stoppar jag  
honom med att säga ...
don´t say anything more ... I know who you are  
talking about ...  
 
Hur kan du veta vem det ? )OBS han är som sagt  
amerikan och talar som
sagt ingen svenska men jag gör en fri översättning  
här av samtalet)
 
Hur kan du veta det ...vi har ju aldrig tidigare  
träffats ... det var ju
Raoul här som ville att vi skulle träffas på lunch  
och då visste han
inget om min svenska morfar. Vi har aldrig  
tidigare träffats osv
 
Jo jag vet vem du talar om och vem som är din  
morfar utan att du behöver
berätta något mer.
 
Mannen ifråga blir naturligtvis helt förstummad  
liksom jag när det visar
sig att jag har rätt. Morfar Gustav från Västerås.
 
Av denna totalt otroliga slump som vi träffades  
på, på denna jätte
datormässa i Las Vegas ... där han råkade visa en  
programvara som var av
intresse för Raoul, så visade det sig att han  
berättade en historia om
sin morfar som är min farfars bror. Hans mor och  
min far är alltså
kusiner. Vi är kusin barn och alltså släkt ...!!!
Han är född och uppvuxen i USA .. jag hade nyligen  
flyttat till USA och
råkade också vara med på denna mässa.
 
Vi träffas av en slump på en lunch vid samma bord  
och det visar sig att
vi är släktingar som inte visste om varann och det  
hade aldrig uppdagats
om han inte berättat sin lilla historia om sin  
morfar.
 
Det hela gjorde naturligtvis det mycket enklare  
att sedan förhandla fram
ett avtal för svensk distribution.
 
-------------
 
Jag kände naturligtvis hans morfar, Gustav  
Carvelli, (han bytte namn i
USA för han ville inte vara dum svensk, som det  
hette på den tiden)
och jag kände till hans mor men hade inte träffat  
henne. Jag kände dock
inte till hennes barn och denna man alls.
 
Så mycket kontakt hade vi inte haft genom åren med  
dennna del av
släkten.
 
Han var född och hade växt upp utanför Boston men  
bodde numere i Boulder
Colorado när vi träffades.
 
--------------
 
Tyvärr visade det sig att han inte var någon ärlig  
äffärsman fast han
hade att göra med en släkting så vi har sedan inte  
haft någon
ytterligare kontakt.
 
-----------
 
Vi har dock numera god kontakt med resten av denna  
släktdel inkl hans
mor som också har varit på besök i Västerås och  
Sverige.
 
-------------
 
Enligt vår släkt mytologi så är faktiskt  
Gustavsgatan i Västerås
uppkallad efter denna morfar och min farfars bror  
Gustav som emigrerade
till USA på 20 talet.
 
På den tiden hade inte alla gator i Västerås  
gatunamn utan husen hade
kvarters nummer. Huset ifråga som byggdes av min  
farfarsfar och faktiskt
fortfarande står kvär var och är tomt; VASA 12. i  
hörnet av
Gustavsgatan.
 
Vid ett tillfälle i början av seklet så började  
man då sätta namn på
gatorna i hela staden. Stadsdirektören eller någon  
liknande som bla gav
förslag på gator, föreslog då namnen på grannarnas  
pojkar som lekte ihop
i Stallhagen. och då blev det Erik, Gustav osv som  
alltså fortfarande
finns kvar ...
 
Han var faktiskt också en av Sveriges första  
militär flygare denna
Gustav ... och jobbade i USA nästan hela tiden  
sitt liv i flygindustrin,
mest Pratt & Wittney i Hartford Connecticut. Det  
var dock under
propeller plans eran.
 
Ja det var väll allt just nu ...och lite att hugga  
tag i ...
 
MVH
 
/Svante
==========================================
Think - Act !
==========================================
Svante Rödegård
P.O.Box 8067, Emeryville, CA 94662-8067, USA
Office: 510-652 4449, Mobile, 415-810 0910
E-Mail: Svante@Rodegard.com

[Elaine Löfgren]

Jag hade länge sökt efter födelseplats och exakt födelsetid för min ff ff mor, Margeta. Hennes far var mästersmed i Fryksände,S, men Margeta fanns inte i FöB där: Jag hade letat överallt utan resultat.
En dag arbetade jag med en annan ana, också en smed, 1 eller 2 generationer efter Margeta. Jag hamnade i Björke bruk och fann vad jag sökte. Jag började bli trött och beslöt mej för att avsluta forskandet för dagen. Skall ta ut fichen, men tappar taget och den flyttar sig en bit. Jag tittar till på skärmen och vad hittar jag väl där. Jo - Margeta och hennes pappa smeden, som en gång jobbade på Björke bruk - och i FöB där fanns också Margeta.
Man tackar!

[Anders Pemer]

Har en gren där upptäckterna har skett väldigt slumpmässigt, steg för steg.
 
När min släkting Hans Tjus skrev i släktföreningens tidskrift Pemer-Nytt om sin gren från släkten Pemer via släkterna Meijer, Frumerie, Norström m fl nämnde han att Margareta Frumeries och Gerhard Meijers äldsta dotter hette Maria Margareta (Maja Greta) Meijer, f 1718, och var gift med fältväbeln vid Nerikes och Wermelands Regemente Carl Magnus Karth, f 1716. Jag noterade uppgiften i min utredning, men visste inte ens var i Värmland de hade bott.
 
Något år senare stod jag på Stockholms Stadsarkiv med personregistret till Edestams herdaminne över Karlstads stift, och letade väl inte ens efter något särskilt, vad jag kan minnas. Men plötsligt ser jag namnet Carl Magnus Karth, och slår upp sidan det hänvisas till. På så vis får jag lära mig att sockenadjunkten i Kila och Tveta Olof Byström var gift med Anna Greta Karth, dotter av Carl Magnus Karth och Maria Margareta Meijer.
 
Äldsta dottern var i tur och ordning gift med två kommissionslantmätare med efternamnen Hertz respektive Låftman, och den yngsta var gift med en byggmästare Svanström. Min vana trogen måste jag ha kollat i nyaste Svenska Släktkalendern om någon släkt med respektive namn hade varit med där någon gång, och på något outgrundligt vis lyckas jag missa att Låftman var med 1950. Så det blev nästa stora överraskning, minst något år senare, när jag måste ha stått och letat efter något helt annat namn.
 
När jag ytterligare något år senare satt på Stockholms Stadsarkiv och plockade fram Vallentunas husförhörslängd för åren runt 1830-40 för att leta efter en Pemer-ättling på en helt annan gren, kastar jag som vanligt knappt ett getöga på de namn som är uppenbart fel - men så ser jag plötsligt att det står Karth. Nämen tänker jag och tittar till lite extra. Carl Gustaf Karth, f 1788 8/10 i Värmland, expeditionskronofogde, med en rad barn angivna.
 
Jag noterade förstås att Carl Gustaf åtminstone rent tidsmässigt skulle kunna vara sonson till Carl Magnus och Maja Greta, men särskilt mycket mer kunde jag ju inte veta förrän vid egen arkivforskning så småningom. Jag visste ju inte ens om de hade haft någon son, till att börja med...
 
Så började jag jobba på Stockholms Ishockeyförbunds kansli i höstas. En av kollegerna, kassörens fru som sköter ekonomin på deltid, heter Byström i efternamn och är född och uppvuxen i Hagfors. Mer eller mindre på skoj skriver jag ut sockenadjunkten Olof Byströms familj och går och frågar henne om Byström och Värmland, är det mest en slump, eller kan det här vara din släkt...?
 
Jag känner igen de där namnen, blir svaret. Anna Greta Karth, jo, jo, pappa har forskat en del, det namnet känner jag igen. Så någon av sönerna i den här familjen härstammar jag från...
 
Någon vecka senare fick jag en bunt släktpapper som kom från hennes far, med åtskilligt om släkten Byström framåt. Men alla Carl Magnus Karths och Maja Greta Meijers barn var namngivna, och ende sonen hette Gerhard, uppenbarligen efter morfar och dennes far.
 
Jag hade nyss gått med i DIS, och i detta läge sökte jag på Karth i DISBYT-basen, och fick upp denne Gerhard Karth, gift med en Roos af Hjelmsäter, minsann. Kontroll i Elgenstierna inne på Stadsarkivet samma kväll efter jobbet gav vid handen att paret hade gift sig annandag jul 1787, och att Gerhard sedan dog 1793. Så om Carl Gustaf i Vallentuna var född i oktober 1788 var det onekligen väldigt rätt i tid.
 
Nu blev jag på hugget och började slå upp Karth i personregister till det mesta i genealogi-väg jag kunde tänka mig. Efter en stund blev det alla årgångar av Släkt och Hävd bakåt och så småningom kom jag till volymen 1962-63 och hittade både namnen Carl Magnus och Gerhard Karth i registret.
 
Det var ju Erik Hellerströms artikel om bergsmanssläkten Karth, där värmlandssläkten nämndes i förbigående. Och där namngavs två då (1962) levande medlemmar av släkten, en i Västerås och en i Visby. Nu var jag så nära nutid att jag ringde nummerbyrån och frågade efter Karth i Västerås eller Visby. De enda som fanns i hela landet var en i Visby och fem i Stockholm, och Visby-numret var uppenbart sommarställe åt en av stockholmarna. Jag ringde upp honom och han var son till rätt Karth. Ingrid Eriksson Karth på Riksarkivet är hans fru, och i går fick jag en redig bunt Karth-papper från henne.
 
Carl Gustaf Karth var Gerhards enda barn över huvud taget. Det lustiga var att Visby-grenen kom från en son som inte funnits med i den husförhörslängd där jag själv en gång råkade hitta Carl Gustaf.

[Malin Lyktberg]

Hej!
Jag har just suttit o kollat lite på kändisarnas antavlor på RÖTTER-
Kan någon svara på hur det kommer sig att man så sällan (eller aldrig?) finner oäktingar i kändisars släktutredningar, hur gör de för att gräva fram dessa fäder (eller uppgifter, som andra aldrig finner)
 
 
Vänligen; Malin

[A. Johansson]

Kan det möjligen bero på att dessa kändisar inte har några oäktingar eller okända fäder i sin antavla...?
I just say, what a problem...

[Gunnar Jonsson]

Vissa släkter har helt enkelt inga oäktingar, även om det är ovanligt att inte stöta på någon. Sen så är det oftast flera forskare som intresserar sig för kändisarna, och om någon av dom finner ett korn så kan okänd fader grävas fram.

[Carl-Fredrik Hanzon]

Malin, jag vet inte riktigt vad du har för definition på oäktingar, men visst finns det en hel del i Kändisars antavlor också. Titta t.ex. på Carola Häggqvists, Lena Olins och Stig Järrels antavlor. Men egentligen är väl detta inte riktigt rätt rubrik för det ämnet.

[Christina Claeson]

Oväntade släktskap tycker jag mig upptäcka hela tiden i Silbodal i Värmland. Nästan var och varannan är släkt med varandra där, och jag undrar hur mänga sidor ättlingarna till Alexaander Valentin, gift med Dordi Ekebom skulle bli?.. runt 200 sidor blir det nog enligt Min släkt och då är ju inte alla uppföljda! Det är väldigt mycket Lidén, Wahlenberg och  Brask.

[Peter Karlsson / anbytarvärd (Peter)]

Jag har flyttat fyra inlägg från 9-11/7 -99 angående Lemoine till Vallonsläkter: Lemoine (Lemon) - (Äldre inlägg). Flyttar även Stefan Simanders sena svar till Anders Andersson från idag till den rubriken..

[Maria Svärd]

Hej,
Ytterligare en händelse ur verkligheten...
 
En sommardag i början av 1980-talet kom en ung man vid namn Tracy Brown till Hemsjö för att söka sina rötter. Hans fm m Gerda Blomberg hade som 16-åring emigrerat till USA. Vid sitt besök här kom han i kontakt med en släkting, som är barnbarn till Gerdas syster Anna. I dag är Tracy och Anna-Lena, som hon heter gifta, bosatta i USA och har två små barn tillsammans.
 
Så kan det gå!
 
Hälsningar
Maria Svärd.

[Stefan Simander]

Svärfar brukade skämsamt säga om svärmor, att:  
- Henne har jag legat med. Och vi är inte ens släkt!!
 
Med den dråpliga följden att jag fann i min släktforskning, att de var de visst. De var femmänningar. (Således alltför nära släkt för att vara riktigt lämpligt för äktenskap före 1734 om jag minns rätt!)

[Patrick Lindblom]

Således alltför nära släkt för att vara riktigt lämpligt för äktenskap före 1734 om jag minns rätt!
 
Synd att de inte var kungligheter. Då hade det ju gått bra :-)

[Anna Martinsson]

Strax innan jul lånade jag två böcker från Uppsala universitetsbibliotek, The history of the swedes in Illinois.
Där var lite emigranter från min del av landet bland annat en person från Skepparslöv. Jag vet inte varför jag sen fick sådan lust att maila mina uppgifter till en annan släktforskare som kommer just från den socknen.
Och ser man på. Den emigranten som var från Skepparslöv var den person som släktforskaren hade letat efter.
Det blev raskt ordnat så släktforskaren fick överta lånet av böckerna..
Tur eller sammanträffande?

[Annelie Eriksson]

Ett turligt sammanträffande kanske

[Anders Ryberg]

Tja, den som vet var hon skall titta gör oftare tursamma fynd...

[Per-Olof Båge Eriksson]

Hej!
Jag har haft en ganska märklig upplevelse, som jag tycker själv i alla fall, i samband med min släktforskning. En synkronicitet kan man väl kalla det och jag vill gärna delge andra genom att återge den nedan på det viset som jag skrev ned den strax efter det att det hände.  
Kanske någon annan som läser detta har någon kommentar eller värdering?
 
 
Pennan från Vadstena
 
Min kusin har släktforskat ang. vår morfar Gustaf Widin som härstammar från Harbo i Uppland. Morfars mormors far var adelsman och fick därför inte gifta  sig med sin käresta, eftersom hon var en enkel piga i adelsfamiljen. De fick dock med tiden  3  barn tillsammans När fadern blev äldre bodde han hos en av de tre döttrarna i Vilsåker. Deras förhållande var således mycket starkt och samtidens motstånd mot deras förhållande kunde alltså inte förändra deras inbördes känslor för varandra.
De tre döttrarna fick inte heller ta sin fars efternamn, Planting Gyllenbåga, utan  tog sig därför namnet Rosenholm, så länge de var ogifta.  
Det var ett namn som deras morfar hade som  tilläggsnamn.
 
Genom en omfattande släktforskning hade min kusin Majken kommit fram till att en av släktgrenarna gick direkt ned  till bl.a. kungen Karl  Knutsson Bonde som levde på 1400-talet. Längre än så gick inte Majken men antydde i sin redovisning av släktförhållandet att det via kungen, och hans hustru drottningen Birgitta Turesdotter, skulle finnas ett visst släktskap med Den Heliga Birgitta.
 
Detta tyckte jag lät väldigt intressant varför jag började forska i diverse böcker från bibliotek och andra källor. Efter en tids intensivt letande fick jag fram de flesta felande  länkar i  släktbanden men jag saknade uppgift om huruvida Israel Birgersson hade några barn.  
 
Jag hade gjort upp med min arbetsgivare om att jag skulle få  avtalspension under hösten och avstod från att ta ut min semester. Jag  arbetade därför hela sommaren, och under en stor del av semestertiden  var jag ensam på min arbetsplats.  Eftersom det var fredag tog jag mej  friheten att utnyttja en stund av arbetstiden till att studera den senaste boken jag lånat på biblioteket. Där hittade jag  äntligen det namn som saknades, nämligen just vad DH Birgittas bror Israels barn hette och så föll plötsligt allt på plats. Flickan hette Helena Israeldotter och var gift med Karl Ulfsson Sparre av Tofta. Hon var också  mormor till kung Karl Knutsson Bonde. Listan var därmed komplett, och allt stämde mycket väl.  Det visade sig därmed att kungen var direkt släkt med DH Birgittas bror Israel Birgersson (gen. 4) och dessutom att drottningen var direkt släkt med DH Birgittas syster Karin (Katarina) Birgersdotter (gen.5). Det fanns således en dubbel koppling till DH Birgitta och hennes familj. Både drottningen och kungen var således släkt med DH Birgittas far, Birger Petersson (Persson) på Finsta.
 
Jag var  väldigt nöjd och tyckte att jag nu kunde och gå ned till Kista centrum och äta lunch.
 
När jag  hade ätit min lunch och var på väg tillbaka till arbetet passerade jag över Kista torg. Då fick jag se en penna som låg på stenläggningen, just utanför där Gota bank hade legat. Jag vet inte riktigt varför jag brydde mej om pennan överhuvudtaget. Kanske var det den lite ovanliga färgsättningen jag reagerade på. Det var en enkel kulspetspenna och den var till hälften gul och andra hälften grön. Jag vred på pennan och när jag läste texten som var ingraverad där så fick jag något av en liten chock. Där stod: S:ta Birgittas Kloster Vadstena.  
 
Hur kom det sig egentligen att denna penna låg där. Vem hade tappat pennan? Hur kom det sig att just jag hittat den?? Just jag, och just denna dag, då jag nyss löst problemet med vår släktskap med kvinnan som byggt detta kloster. Jag förutsätter att det inte kan vara så värst många pennor av detta slag som låg tappade någonstans i världen.
 
Man kan ju fundera rent matematiskt över sannolikheter, och sannolikheten för att alla faktorer skall sammanstråla är, vad jag kan förstå,  så låg att den är obefintlig. Ändå händer det!
 
Jag gick tillbaka till min arbetsplats och arbetade tills dagen var till ända. När jag kom hem på kvällen fortsatte jag att studera boken som gav mej ytterligare en mindre chock. Där stod att  Den Heliga Birgittas dödsdag var den 23 juli 1373.
 
Dagens datum, dvs denna dag då jag hittade namnet, och då jag hittade pennan, var just den 23 juli 1999.
 
Per-Olof Eriksson, i  juli 1999
 
 
Jag vill inte själv lägga någon mera ingående värdering på det hela, bara återge händelsen exakt som det gick till. Det skulle vara intressant om den som tappade pennan ifråga i Kista fick läsa detta och kunde höra av sig.  
Jag har fortfarande den gulgröna pennan kvar. Ett halvår efter denna händelse passerade jag Vadstena, och passade då på att besöka Birgittastiftelsens nunnekloster där. Jag berättade händelsen för dem och fick i samband med det besöket  en ny penna av nunnorna, men det var en penna av nyare typ som var gul-blå istället.
I Vadstena fick jag också uppleva en ny synkronicitet av märkligt slag, men den får jag återge en annan gång.
Hälsningar
Per-Olof

[Per-Olof Båge Eriksson]

Hejigen!
Nu tänkte jag återkomma med min berättelse om det som inträffade i Vadstena. Jag tycker själv att jag inte kan finna någon rimlig förklaring men kanske någon annan kan det?
Det vore trevligt att få någon respons.
Per-Olof
 
 
Märkligt i Vadstena  
 
Jag skulle åka till släkten i Småland i november och funderade därför på att samtidigt besöka Vadstena och  
DH Birgittas relikskrin i klosterkyrkan där. Inte minst med tanke på en märklig händelse som inträffade tidigare i år och som jag berättat om tidigare.  
 
Eftersom jag var försenad åkte jag relativt fort längs E22. Plötsligt körde en ganska liten bil förbi mej och lade sig
framför mej och saktade ned farten betydligt. Jag blev ju förstås lite irriterad över det där.Det var smalt och krokigt så det var svårt att köra förbi igen. Jag hade därför gott om tid att studera bilen. Nummerplåten hade numret LUK 242
'Men det där är ju faktiskt ett bibelställe' tänkte jag och lade därför numret på minnet.
 
När jag varit hos släkten och var på hemväg så tänkte jag avstå från Vadstena. Det var relativt sent på dagen. Men jag ändrade mej av någon anledning och vände mot Vadstena. Jag bestämde mej för att hyra ett rum över natten. Det var regnigt och blåsigt när jag kom fram till Vadstena vid tiotiden på kvällen. Jag hade tur för jag lyckades få tag i  det sista rummet som fanns, det var nämligen julmässa i staden just då. Men det hade nyligen kommit ett återbud på ett rum. Rummet fanns hos familjen Gunnarssons på Strandvägen. Ett väldigt vackert och trevligt rum med takfönster där man såg stjärnhimlen vandra innan man somnade. När jag vaknade på morgonen fann  jag  att Birgittaklostret låg alldeles mitt emot, på andra sidan gatan. Jag bestämde mej för att stanna i två nätter eftersom rummet var ledigt så länge.
 
Jag gick till klosterkyrkan och besökte DH Birgittas relikskrin, tände några ljus för henne och min nyligen avlidna hustru och köpte den nyutkomna bibeln som såldes i kyrkan till specialpris. Jag ville gärna kolla vad LUK 242 handlade om som stod på bilskylten. Jag tänkte göra det på kvällen på rummet. Jag gick vidare till Vadstena slott där julmarknaden fanns anordnad. Där drack jag först lite kaffe varefter jag gick runt och tittade på alla vackra hantverk mm som försåldes där. Eftersom det snart var jul så ville jag få tag i några passande julkort. Jag hittade sådana i ett stånd mitt i lokalen. Jag bestämde mej för 2 st likadana kort som föreställde Maria och Jesusbarnet, som jag sedan tänkte skicka till vår gamla vän Bojan i Solna. Hon tyckte det var väldigt trevligt att få sådana kort till jul.
 
Då sa den unga flickan i ståndet: Eftersom du köper två kort så ska du få ett extra kort.  Så började hon leta i en större kortlåda med säkert hundratals kort. Hon tog därefter upp ett av korten och räckte fram det till mej.
Jag hajade till rejält när jag läste texten på kortet. Där stod ett bibelord nedskrivet enligt följande:
 
Varför söker ni den levande bland de döda? LUK 24:5
 
Bibelstället som var angivet på kortet stämde ju inte 100%-igt  överens med numret på bilskylten men likheten var ju så pass slående att jag inte kunde annat än att sätta likhetstecken dem emellan. När jag senare kollade i bibeln så visade det sig att bibeltexten ifråga handlade om vad ängeln sade till lärjungarna, när de upptäckte att Jesus inte fanns kvar i graven utan hade uppstått från de döda. Bibelstället började med LUK 24:1 och sträckte sig till  24:6 så man kan ju säja att både bilskylten och kortet var liktydiga. Eftersom jag tidigare på året hade hittat en penna i Kista i samband med släktforskningen om DH Birgitta med texten S:a Birgittas kloster i Vadstena, som dessutom visade sig vara hennes dödsdag, så kunde jag  inte annat än att förundras över hur fantastiskt slagfärdig 'slumpen' kan vara.  
 
Jag besökte senare också Birgittastiftelsens kloster i Vadstena. Jag berättade för nunnorna vad jag upplevt och fick av dem  en ny penna av samma slag, men av något nyare design. Jag fick då höra att det var Birgittasystrarna som till-verkat korten som jag köpt. Det var deras stånd som sålde korten. Jag besökte senare, vid hemfärden dagen efter, även den ruin som finns kvar av DH Birgittas hem i Ulvåsa, långt genom skogen ute på en udde vid stranden av sjön Boren.
En trevlig och intressant upplevelse där man fick en speciell känsla av 'historiens vingslag'.
 
Stockholm den 27/12 1999
 
Per-Olof Eriksson

[Inga-Lill Meijer]

Per Olof, läste med nöje din förra insändare om pennan och likaså denna om Lukas. Förunderligt.
 
Inga-Lill

[Benny Borgstrand]

Per-Olof,
 
Du skriver ganska liten bil...
Jag har kollat upp bilen och vad jag kan se är det en Mazda 626 sedan LX..ganska stor med andra ord....ägare..Allbilsskroten i Norrköping AB.........
 
Inte för att jag tvivlar på vad du skriver utan mer angående benämnande   liten bil

[Per-Olof Båge Eriksson]

Bäste Benny!
Jag undrar om det inte kan vara så att numret har gått över till en ny bil? Men det där med 'storlek'kan väl vara lite subjektivt. Din uppgift om 'skroten i Norrköping' stämmer ju i alla fall ganska bra in på berättelsen betr. lokaliseringen.  
Men jag kan försäkra och svära vid vad som helst att allt som jag skrivit är 100% sant. Givetvis kan man glömma detaljer, i alla sammanhang, MEN ATT LÄGGA TILL NÅGOT FELAKTIGT ELLER OSANT ÄR FÖR MEJ TOTALT OMÖJLIGT. Det förbjuder mej mitt samvete och tro! Och vad skulle det förresten vara för mening med ett sådant förfarande, kan man ju fråga?  
En hälsning till Inga-Lill också, tack för den trevliga kommentaren.
Hälsningar Per-Olof.

[Ing-Marie Haglund]

Benny och Per-Olof
Enligt bilregistret var LUK242 i trafik till och med 2000-08-14 och eftersom händelsen utspelade sig november 1999 så var det fullt möjligt för Per-Olof att hamna bakom bilen.

[Benny Borgstrand]

Jag har inte tvivlat på Per-Olofs berättelse.
 
Det enda jag var nyfiken på var vad det var för bilmärke och ägare.

[Per Göthe]

Per-Olof. Vad stod det exact i Luk 24:2? Jag undrar av ren nyfikenhet eftersom jag inte har en bibel hemma och kan kolla Lukasevangeliet.
En liten gissning. Kan det varit någonting med att stenen redan var borta från graven?
En vild gissning. Men nu undrar min nyfikenhet vad det stod.
 
MVH Per
 
P.s min favorit är annars Matt 22:39
 
Hade det budskapet fungerat hade det aldrig blivit några bråk.
(Obs! Jag tycker bara om att läsa Bibeln ibland. Det kan man göra av många skäl, så behöver ingen diskutera min eventuella tro)

[Anna-Carin Betzén]

Lukas 24:2 enligt bibeln.se:
 
De fann att stenen var bortrullad från graven
 
Å andra sidan kan ju LUK242 lika gärna betyda 2:42, och i Lukas 24:2 står det
 
Också när Jesus var tolv år gammal gick de dit upp som seden var vid högtiden.
 
Är inte själv någon anhängare av talmagi...

[Per Göthe]

Tack för svaret. Då var inte mitt minne så dåligt i alla fall.
Där gick ju för övrigt att slå upp alla verserna (både i Gamla och Nya Testamentet)
MVH Per

[Per-Olof Båge Eriksson]

Hej Ing-Marie,Per,Anna-Carin och Benny!
Jag vill tacka Ing-Mari för upplysningen. Det var ju tokigt av mej att inte kolla upp bilen lite närmare då, men jag har nu ställt en fråga till vägverket om historiken. Om det nu behövs eftersom ni har kollat en del.
I min gamla bibel står det: 2.Och de funno att stenen var bortvältrad från graven Den nya bibeln som jag köpte var röd men ändå kan jag inte hitta den just nu. Jag är inte speciellt religiös så jag läser inte bibeln, 'i onödan'. Min tro är dock att det finns 'makter' som bedömer oss, och leder.  
Till Anna-Carin vill jag säja att anledningen till att jag tolkade det till 24:2 var ju att det på kortet bevisligen står LUK 24:5. (Bilskyltar är ju tyvärr inte normalt anpassade för tolkningar enl. bibeln så man får väl göra sin egen tolkning.)  
Jag tog ett dig.kort på ingridienserna i de här  händelserna. Om någon vill ha en bild så hör av er så sänder jag den. Tack för era svar i alla fall!
Hälsn. Per-Olof

[Henrik Törnqvist]

Per-Olof Båge Eriksson:
 
Vad för slags historik vill du ha på bilen ?
 
Innan skroten ägde bilen som någon skrivit så var den registrerad på en privatperson i Norrköping mellan 1992-05-19 och 2000-08-14.
 
Tilläggas skall kanske att bilen är avregistrerad vilket innebär att den är skrotad eller är på väg att bli skrotad (det första verkar mest troligt då det snart gått 6 år sedan skroten tog över bilen).
 
Med vänlig hälsning,
 
Henrik Törnqvist

[Per-Olof Båge Eriksson]

Hej Herik!
Tack för dina uppgifter!
Historiken beställde jag bara beroende på Bennys intressanta inlägg i fredags. Det är väl inte alltid alla åtgärder man vidtager är så värst befogade eller nödvändiga. Vi får väl se vad det kommer för svar. Det kostar väl inget vad jag förstår. Jag tyckte personligen att det var väldigt intressant att man kunde verifiera uppgifterna på det viset.
Och att bilen fanns där den fanns.
Hälsningar Per-Olof

[Marianne Solli]

Tenk om eieren het Lukas.