Äldre inlägg (arkiv) till 2009-04-07

[Ann- Christin Larsson]

I somras fick jag höra av en hembygdsforskare i södra Bohuslän att i forna tider (vet inte vika år det gäller) fick föräldrarna till ett nyfött barn böta eller betala en avgift till kyrkan om barnet inte döptes inom 8 dagar efter födelsen.
Finns det någon som kan bekräfta denna uppgift? Undrar också hur stor denna avgift kan ha varit och om detta förekom även i andra delar av landet?
hälsn/Anki

[Åke Tilander]

Hej Ann-Christin!
 
Om jag minns rätt på rak arm så finns föreskriften om detta i 1686 års kyrkolag.

[Matts Sandström]

Paragrafen om dop åtminstone inom det åttonde dygnet gällde fram till 1864, då det förordnades att dopet skulle ske inom sex veckor efter barnets födelse.
 
Vänligen Matts Sandström

[Agneta Sköld]

Ibland täffar jag på en anteckning - ej av svenska kyrkan döpt. Är barnet då döpt i en frikyrka och hur räknas det dopet.Var får man tag på uppgifter om att ett dop skett i en frikyrkoförsamling?
Mvh  
Agneta

[Matts Sandström]

Av denna anteckning kan endast slutsatsen dras, att vederbörande inte är döpt i Svenska kyrkans ordning. Den kan vara döpt i annan ordning, men det är inte säkert.  
 
Det finns en annan formulering som heter döpt i annan ordning och står det så handlar det alltså om ett frikyrkligt dop. Frikyrkopastorer har dock ingen anmälningsskyldighet om sina dop, men kan anmäla dessa om de vill till Svenska kyrkans församling (pastorsexpeditionen)
 
Beträffande frikyrkotillhörighet får man nog gå till respektive frikyrkoförsamlings matrikel för besked. Från och med 2000 kan även medlemmar i vissa frikyrkor anmäla, att deras kyrkoavgift skall lämnas till annat samfund än Svenska kyrkan.
 
Vänliga hälsningar Matts Sandström

[Torbjörn Norman]

Folkrörelsearkiven kan ha material från frikyrkoförsamlingar i sina hyllor ifall inte församlingen finns kvar.

[Karin Jirénius]

Kolla på NAD för församlingar. Där finns ofta uppgift om var materialet förvaras. När det gäller Örebro län finns nästan samtliga församlingars material på ArkivCentrum i Örebro (förutom Karlskogas och Lindesbergs frikyrkoförsamlingar).
Hälsningar
Karin Jir?nius

[Kristina van Tartwijk]

Döptes barnen i kyrkan eller i hemmet?
Har kollat ett antal dopnoteringar under 1820-talet och funnit att barnen i många fall inte är döpta på söndagar. Betyder det att de döptes i hemmet (kom prästen hem?), eller gick man till prästgården med barnet? Är det någon som vet mer om våra dopseder?
Hälsningar Kristina van Tartwijk

[Maud Svensson]

Hej Kristina,
enligt Börje Furtenbachs Släktforskning för alla så döptes barnet så gott som alltid i kyrkan, såvida det inte var fråga om nöddop.  
Det nämns ingenting om att denna sedvänja skulle ha förändrats med tiden.  
Fram till 1864 skulle barnet enligt kyrkolagen döpas inom det åttonde dygnet efter födelsen. Föräldrarna var vanligtvis inte med i kyrkan - modern hade ju inte hunnit kyrktagas och var väl ofta inte heller kurant nog för kyrkfärd. Av någon anledning ansågs det inte heller riktigt passande att fadern var närvarande. Föräldrarna företräddes i stället av faddrarna. Särskilt vid första barnets dop var det vanligt att farmodern eller mormodern bar barnet under dopakten. Om dessa var döda eller hade andra förhinder, övertogs deras roll av en faster eller moster till barnet.
(Bra att veta eftersom de gamla dopböckerna ofta inte nämner moderns namn.)  
Så långt Furtenbach.
Men nog tror jag mig ha hört talas om dop som förrättats i välbärgade hem på 1800- och tidiga 1900-talet. Har någon annan säkert besked om den saken?  
Mvh/Maud

[Carola Ulups]

Hej
 
Många gånger var de förr rädda för att ett barn skulle dö odöpt. Vid svåra förlossningar kunde man till och med döpa det så fort huvudet kom fram. Så ibland hände det allt att barnet döptes direkt vid födseln.
 
Carola

[Kristina van Tartwijk]

Hej igen!
Kan det vara så att det finns olika seder på olika orter? Har hittat noteringar i prästens dagbok (längst bak i HFL för Mörkö)där har skriver att han förrättat dop på olika gårdar i socknen.  
 
Kristina

[Elisabet Bergkvist]

Hejsan!
I Födelse- och Dopboken för Väsby (M), senare delen av 1700-talet står noterat Hemma döpt på väldigt många av barnen.  
 
Mvh Elisabet

[Eva Leksell]

Uti 3 ? 3 kap. af 1686 års kyrkolag stadgas: 'Det heliga dopet skall alltid värdeligen och gudeligen förättas i kyrkan, när icke nödfall eller andra skäliga orsaker äro, som fordra att barnet skall döpas hemma, samt så vida möjligt är, ske på någon Söndag, helgedag eller bönestund, när den kristliga församlingen är tillhopa och kan samhälleligen bedja Gud för barnet och uppväckas till andakt och vördnad för detta salighetsmedlet;' men ehuru detta stadgande icke ändrades förrän genom en kunglig förordning av den 12 September 1864 och då allenast sålunda, 'att dopet finge, der skäl förefunnes, ske i prestens bostad eller å annat lämpligt ställe', så iakttogs det samma likväl icke under min Malmötid inom S:t Petri församling om icke möjligtvis ett och annat fattigt (oäkta) barn döptes i kyrkans sakristia.
 
Ovanstående är ur ett kapitel om barndop i Minnen från Malmö av Ludvig B Falkman (f 1808 och bosatt i Malmö till 1849),  
 
Han skriver också att gällande föreskrifter om barns döpelse inom åtminstone det åttonde dygnet samt om faddrars antal och kön endast sällan efterlevdes i Malmö.
 
Kan det inte ha varit så på många håll att församlingsborna vägrade överge en gammal vana att ha barndop hemma och att prästerna inte alltid lyckades ändra på det?

[Inga-Lill Meijer]

Vad kan det vara för anledning som gör att en vanlig ryttare, Erik Öbom i Fellingsbro och hans hustru Maja Nilsdootter, har föjande personer som faddrar till sin son Anders född 1764-05-08 i Fellingsbro:
Faddrar: Bruks patron wälborne herr Jacob Oxenstierna
Överste Leutnant Wälborne herr Johan Friedr. Gyldenadler.
Madam Maria Netzer i Schelegården(?)  
Jungfru Christina Dahlheim på Öby.
 
Dock får hans tvillingbror Nils nöja sig med vanliga personer som Carlsson, Nilsdotter  Andersson osv till faddrar.
 
En brasklapp för feltolkning av vissa bokstäver  
:-)
Undrar om det varit något slag där han utmärkt sig. Någon som kan ge förslag vad det kan gälla?

[Willum Jensen]

En bra bok om dopseder är Seder och bruk vid födelse och dop av Lars Bondeson. Verbum Förlag. ISBN 91-526-2301-7.
Där får man verkligen svar på alla frågor om dop, nöddop, fadder,kyrktagning och mycket mera, kan varmt rekomandera denne bok.
Hälsningar Willum.

[Lisa Glinning]

När jag besökte Nordiska musseet fick jag lära mig att silver och skydd innnan dopet hörde i hop.
Är detta anledningen till att man ger silversked i doppresent?

[Irma Ridbäck]

Om silvrets roll kan man läsa hos Carl Herman Tillhagen, Barnet i folktron, (1983), där han på s. 209 ff berättar om olika metoder och om de skyddsmedel som lades ner i badbaljan inför barnets första bad. Viktigare än silver tycks stål av något slag (sax, kniv, eggjärn) ha varit.  
Tobias Norlind, Svenska allmogens lif, (1912), tar på s. 557 ff fram silver (bägare, sked) i badvattnet som ett sätt att göra barnet rikt. Barnet var hedning före dopet och måste skyddas för onda makter. Skyddsmedlen var framför allt: eld, vatten och stål.

[Inge Ledje]

Uppskjutet dop!
Under många år har följande notis för en av mina anfäder förbryllat:
 
P. l. Magn. Kollind har antecknat följande: Detta barn blef aldrig anmäldt för undertecknad Pastor, icke en gång vid Husförhören 1860 och 1861. Först vid mantalsskrifningen d. 2 dec. sistnämnda år tillkännagafs dess tillvarelse varefter denna anteckning skedde.
 
Noteringen måste ha skett ca 1862 i Berg (G).
Hur vanligt är detta?
Det måste ju ha varit ett mycket ovanligt avsteg från praxis.
Vad kan anledningen ha varit? Är det ett tidigt uttryck för frisinne i släkten?
Tacksam för synpunkter från andra forskare.
Mvh
Inge

[Ann-Mari Bäckman]

Jag ser i Anundsjö dopbok, Ångermanland att det var vanligt att barnet döptes två dagar efter födseln. Att inte modern var närvarande i kyrkan vid dopet eftersom hon inte var kyrktagen, förstår jag, men släpade man iväg ett sådant nyfött barn till kyrkan? Oftast var det ju långt till kyrkan och än värre blev det ju på vintern med denna långa resväg.
 
Inge!
Svaret på din fråga får du nog aldrig, men man kan ju fundera. Kan det ha varit så att det fanns en äldre dotter i huset, som fött barnet, något som man velat hemlighålla. Till slut gick det inte längre och då sade man att morföräldrarna var barnets föräldrar. Verkar det rimligt med tanke på moderns ålder?
 
Ann-Mari

[Marianne Solli]

Hei Inge.
 
Ved husförhör kom vel pastoren eller en annen kyndig persom hjem til familiene, og det virker usannsynlig at et spedbarn kunne være i huset samtidig uten å gi lyd i fra seg, så kanskje var (moren og) barnet på et annet sted mens denne eksamineringen pågikk.
 
Hvordan ser manntallslängden ut senere? Virker det da helt normalt mht. alderssammensetning på voksne og barn? Men det har du vel studert,  tenker jeg.
 
Jeg har selv et par eksempler på at morforeldrene senere står som foreldre av et par barn.
 
Hilsen Marianne.

[Ann-Mari Bäckman]

Inge Ledje! Vi diskuterar din två månader gamla fråga!
 
Marianne! Det var intressant det du skriver om morföräldrar, som står som föräldrar till ett barn.  
 
Denna märkliga situation har jag också i min släkt. En kusin till min farfar, stod som son till sina morföräldrar i födelseboken. I själva verket var det farfars syster, som var modern till pojken!

[Harriet Hogevik]

Lisa och Irma!
Läste den flera år gamla diskussionen om silver /silversked som gammal svensk sed. Påminner mig om en gång (ca 10 - 15 år sen) då jag stod ensam i rummet med en nyförlöst kvinna av afrikanskt ursprung vars nyfödda strax senare behövde få flytande medicin.
Medan sjuksköterskan hämtade medicinen bad hon mig att hämta hennes handväska där en vackert inslagen silversked fanns. Hon bad mig ge den lilla några droppar vatten från silverskeden. Detta var en viktig och högtidlig ritual för välgång och lycka för barnet och framförallt skulle det vara gjort innan flickan fick medicin.
Mvh
Harriet

[Stig Hansson]

Har hittat en släkting i slutet av 1800-talet som, enligt födelseboken, nöddöptes av barnmorskan. Innebär detta att personen var nära att dö som nyfödd? Han levde utan allvarligare sjukdomar tills han var nära 90 år.

[Ann-Mari Bäckman]

Hej Stig!
 
Jag antar att man måste tolka det så. Det var i så fall en riktig överlevare.

[Irma Ridbäck]

Hej Stig!
Ett litet tillägg till Ann-Maris svar. Nöddopet berodde kanske också på avståndet till kyrkan och hur stor byn var där förlossningen ägde rum.  Min erfarenhet är att nöddop (i glesbygden och i finnbygden) förekom långt fram i tiden, bl.a. i Norrbotten och Lappland. Barnmorska (när hon fanns till hands) kunde nöddöpa om barnet verkade svagt, annars var det vanligare med en betrodd person i byn. Nöddop företogs om det var långt till kyrkan, dopet skulle ske inom sex veckor, tidigare på söndag inom åtta dagar. Kyrkoherden bekräftade dopet vid besök i byn. Man tog inte gärna med spädbarn på milslånga resor till kyrkan, särskilt inte på vintern.  
Kolla födelseboken för din släktings församling, så får du underlag till om nöddop var vanligt i den trakten.
m v h
Irma

[Birgit Hirsch]

Stig  
en liten länk om detta  
http://runeberg.org/display.pl?mode=facsimile&work=nfal&page=0023

[Ingegerd Johansson]

Det som förr hette nöddop heter numera (i Svenska kyrkan) Dop i krissituation. Ordningen för ett sådant dop finns i det utdrag ur kyrkohandboken som finns i psalmboken.
 
Dop i krissituation kan, om man inte vågar vänta till dess präst har hunnit komma, förrättas av någon döpt och konfirmerad lekman. Några dopvittnen bör om möjligt närvara. Så inleds beskrivningen av dopakten. Sen följer en ordning där det mesta från en vanlig dopgudstjänst finns med.

[Göran Stenberg]

Nöddop behövde nog inte alltid vara så av nöden. Min egen far döptes genom nöddop på 1920-talet i Nederkalix - drygt två veckor gammal - utan pompa och ståt av sin egen faster, en from lärarinna som vallfärdat till Palestina. Det är väl det som är det allmänna prästadömet. Jag har alltså gjort samma iakttagelser som Irma.
 
 
(Meddelandet ändrat av GSt den 06 april, 2009)

[Göran Stenberg]

Själv är jag döpt hemma men av en präst. Min gamle konfirmationspräst Arne Lindberg tyckte f ö att de här dopen hemma liksom helgade hemmen på ett särskilt sätt. Nu är de nästan helt försvunna. Dopet skall ju integreras i gudstjänstlivet.
 
 
(Meddelandet ändrat av GSt den 06 april, 2009)

[Margaretha Johansson]

När det gäller nöddop så har min pappa (född 1913) berättat (precis som det står här ovan) att ofta var det så att barn genomgick nöddop enbart p g a att det var långt till kyrkan. Min farfar genomgick nöddop t ex - bara för att det var många mil till kyrkan. Min farfar var född i Älvsby församling, Norrbotten.
Margaretha