Elin,
Det var min tanke att prästen kanske for ut när han fått kallelse om födelsen. I små församlingar tror jag att lantprästen hade mer tid för sina församlingsbors väl och ve.
Det förekom säkert att man rullade in det späda barnet i myckenhet tyg och for iväg til prästgården, åtminstone i Svealand. En äldre bok om folkseder har fångat mitt intresse.
Tobias Norlind (1879-1947) gav år 1912 ut boken [color=0077aa]Svenska allmogens lif i folksed, folktro och folkdiktning[/color], en mycket innehållsrik bok på 695 sidor, ca 250 illustrationer. Han går igenom alla aspekter på livet om skogen, jorden. gårdarna, allmogedräkter, mat och dryck m.m. men även Familjen och familjefesterna. Ca 100 s om det sistnämnda. På s 558 kommer han in på dopet. Dopet ägde i regel rum mycket tidigt, vanligen andra dagen, ej sällan första. Sedan fortsätter han med att citera engelsmannen L. Lloyds [color=0077aa]Svenska allmogens plägseder[/color] (övers. G Swederus), 1871. Lloyd var i Värmland i de vilda värmländska skogarna, där han tog nattkvarter i en bondgård, alla sov i samma rum, och under natten födde bondhustrun en välskapad gosse, och två eller tre timmar senare begåfvo sig 'bäregumman' och barnets fader å väg med det lilla kräket, som dessförinnan blifvit duktigt omsvept med linnekläder. Man for till prästgården, som låg miltals bort från stället, för att där få det döpt.
Och Lloyd fortsätter med att ange att det rådde kyla, och att om barnet dött före dopet så hade folket väl trott att barnet skulle blifvit fördömdt.
Norlind tycks tagit Lloyds berättelse som beskrivning av något allmänt från Värmland. Inga referenser i övrigt till andra landskap om dopsederna.
För mig verkar Norlind dessutom tagit in samtliga olika seder han kände till om barndopet. När gudmor (bäramor eller bäragudmor) hade utsetts skulle övriga två-tre faddrar utses, efter visst mönster. Sedan fanns många fler seder som skulle iakttas innan, under och efter dopakten. Norlind verkade mesta tiden som musikforskare. Hans bok bygger på de föreläsningar han höll under fem år vid folkhögskolan i Tomelilla.
Norlinds bok är fortfarande intressant och man kan komplettera hans uppgifter genom arkiven inom SOFI (Folkminnesarkiven) för att läsa deras uppteckningar kring familjen och om dopseder också skildras där. I Uppsala ligger SOFI intill Landsarkivet. [color=0000ff]www.sofi.se[/color]
Det finns några andra som i senare tid skrivit om dop och dopseder, som Agne Furingsten, Dop och doptraditioner, i [color=0077aa]Fataburen[/color] 1995, s. 116-141; Lars Bondeson, [color=0077aa]Seder och bruk vid födelse och dop[/color], (1996), 224 s. .
Ämne: Dop (läst 3124 gånger)
Cookie policy