En fundering, som inte alls bygger på några konkreta erfarenheter -
Prästen kanske såg det ur en rent praktisk synvinkel; barnet får ett andligt släktskap med faddrarna, som utesluter äktenskap dem emellan. Nära biologisk släktskap utesluter också äktenskap, men är oftast mycket lättare att hålla reda på. Alltså är det smidigare att skriva upp släktskapen, än att notera namn och plats.
(Antag t.ex. att prästen en gång i framtiden behöver ta reda på om den medelålders änkan Stina, som den unge drängen Lars ska gifta sig med, möjligen är samma som pigan Stina i Upphörda som en gång i tiden var fadder åt Lars. Om han däremot vet att paret inte är släkt i förbjudna led, och han i dopnotisen skrivit ner faddrarnas biologiska släktskap med barnet, så är det ju upppenbart att paret inte kan ha andlig släktskap genom dopet.)