Faddrar

[Barbro Larsson]

När jag stött på detta med två kolumner så har den ena varit för mansfaddrar och den andra för kvinnofaddrar.  
 
Mvh Barbro

[Fredrik Salomonsson]

Tack Barbro.

[Carina Widell]

Hej.
 
Var det vanligt förr att vanligt folk hade faddrar som var adliga ? Jag har sett att det har förekommit ett par gånger i min släkt på 1700-talet, utan att jag har kunnat koppla dessa personer till adeln. Det har inte varit vid något nöddop, utan dessa barn levde och blev gamla. Jag har sökt efter svar här på Anbytarforum, utan att hitta något som svarar på min fråga. Det var en grevinna i Västergötland som var fadder och sedan var det corp. Truls Kåse i Göteryd i Småland som också var fadder till min ana.
 
mvh
Carina

[Stefan Simander]

Ja, det var inte helt ovanligt i alla fall! Ofta skickade adelsmännen någon i sitt ställe om de inte närvarade själva. Det var lite som en kristlig välgärning från deras sida, särskilt gentemot kyrkan, men också gentemot de enkla människorna. Jag har däremot inte sett om det lett till någon som helst åtgärd senare i livet vad gäller barnens kristendomsuppfostran, som ju var faddrarnas uppdrag att se till.
 
(Meddelandet ändrat av simson 2009-11-08 20:09)

[Jan Kärrman]

Titta i födelseboken för Tuna (H) på 1790-talet. Där ser man flitigt förekommande vittnen från familjen Hammarskjöld. Min anfader hade vid ett dop Dag Hammarskjölds farfars farmor och vid ett annat hans farfars faster som dopvittne.
 
/Jan

[Kristina Gunnarsdotter]

Samma sak förekommer i flera Värmlandssocknar bland mina vanliga anor, och de var inte i den positionen att de kunde skicka någon adlig i sitt ställe. Tror det var ett tidsfördriv eller möjligen ett hedersuppdrag för fint folk som inte hade så mycket annat för sig.

[Per Thorsell]

Även i Sörmland, ett landskap med många herrgårdar, är detta mycket vanligt. Greven eller Grevinnan ställde upp som fadder för torparbarnen på sina underlydande ägor. Jag tror inte att de ansåg sig ha några speciella förplikterser utöver att de spred glans över själva dopet. Det var också vanligt att besökande högreståndspersoner var med och drygade ut listan över faddrar. De stod givetvis först.  
 
En gång läste jag att Kung Carl XIV Johan en söndag gick i kyrkan i en östgötasocken och då ställde upp som faddr vid dopet av ett gossebarn (som givetvis fick namnet Carl Johan). Kungen skänkte också ett guldmynt till pojken, som tyvärr dog efter tre veckor. Det fick nog kungen aldrig veta.

[Jan Kärrman]

Ett parallellfall är detta från 1759, Nora (U) C:2 (1725-1791), bild 103 i AD:
 

 
Även här är det uppenbart hur barnets namn valdes.
 
/Jan

[Carina Widell]

Tack så mycket, Jan, Stefan, Kristina och Per för era svar  Då vet jag att det var inget som var ovanligt med adliga faddrar.  
 
mvh
Carina

[Eivor Andersson]

Jag har en fråga när det gäller faddrar.
 
Ibland finns det långa rader med faddrar vid ett dop. Flera av faddrarna är prominenta personer i bygden, som inte alltid är släkt med barnet.
När jag såg Antikrundan i TV, så diskuterades Axel von Fersen.
Jag råkar ha honom som fadder till en ana i soldatkretsar.
Skulle dessa faddrar närvara vid dopet eller skrevs de bara in med deras samtycke?
Han var ju en ganska upptagen person med Marie Antoinette bl.a
 
Det kanske fanns fler med samma namn förstås.  
Hälsn. Eivor

[Göran Stenberg]

Eivor! Faddrar kunde vara närvarande och frånvarande. Ibland händer att de spaltas upp så i födelse- och dopböckerna. En frånvarande fadder kunde företrädes av en som närvarade eller vara s a s helt frånvarande. Det hörde dock till god ton att frånvarande faddrar tillfrågades om fadderskap.

[Eivor Andersson]

Hej Göran,
 
Tack för svaret.
Jag tänkte väl att det kunde vara så.
Det var ju ändå så förr att fadderskap medförde en del förpliktelser i barnets kristliga fostran bl.a.
Då kunde det ju vara bra att ha många  
 
Hälsn. Eivor

[Agneta Schick]

Fanns det en åldersgräns för att vara fadder på slutet av 1600-talet / början av 1700-talet?
Om man var konfirmerad (13? 15? ) kunde man omedelbart därefter vara fadder?

[Niklas Kant]

Jag har noterat en person som var 14 år som dopvittne, det var en jungfru. Jag har en känsla att män generellt var dopvittnen senare.

[Rigmor Andersson]

Hej
Vad för relation hade faddrar till ett oä barn.
Mvh Rigmor

[Agneta Nilsson]

Hej!
Jag undrar över en sak. Hur gammal kunde man vara när man blev fadder? Har en anmoder* som var fadder år 1707 i Horn socken, Skaraborg (Västra Götaland. Hennes titel och namn var jungfru (ogift)*Greta Axelsdtr Luth. Har problem med vilket år hon föddes.
/Agneta  
 
Inlägget har flyttats hit från Språk, ord och namn » Övriga språkfrågor » Fadder. /Moderator Språk, ord och namn

[Eva Dalin]

Hej Agneta.
 
Enligt kyrkolagen skulle faddrar ha uppnått  laga ålder  
och vara väl kunniga i Katekesen.
En 15-åring fick vittna inför domstol, 13-14 åringar fick gå till Nattvarden  
om de kunde göra reda för sig i sina kristendomsstycken.
Gissar att din ana var född senast 1692.
 
 
MVH
Eva Dalin

[Agneta Nilsson]

Eva,
Tack för ditt svar.
Jag har uppgifter om att Greta ska ha varit född år 1695,  
vilket jag inte tror stämmer. Så det lutar åt runt 1690
istället.
Hälsn Agneta

[Agneta Nilsson]

Hej!
Jag undrar om det fanns en övre gräns  där det gällde faddrar?
Hälsn Agneta

[Mats Sundqvist]

Om du menar antalsmässigt så ser jag att det oftast är fyra stycken. En man, en hustru, en piga och en dräng. Men det kan variera. Vissa finare barn kan få väldigt många dopvittnen. Om du menar ålder så tror jag inte det, mer än som någon tidigare sa att de ska kunna ta hand om barnet om föräldrarna faller ifrån. Och då är det ju bra om personen ifråga inte är för lastgammal.
 
Mvh/Mats

[Göran Stenberg]

Jag vill minnas att jag sett 21 faddrar vid ett barndop i Piteå runt 1830. I vår släktbibel har vi ett barn med 14 faddrar från samma tid. Alla faddrar var inte närvarande vid själva dopet utan deltog s a s frånvarande. Ibland antecknades faddrar utan att faddern i fråga ens blev tillfrågad förrän efteråt, ungefär som när man uppger referenser vid en ansökan och frågar först när ansökan är postad.

[Agneta Nilsson]

Hej!
Tack för svaren.  
Jag har en stamfar som skulle ha varit närmare 80 år.
Hälsn Agneta

[Peter Borg]

Hej!  
Jag funderar på en sak. Var man tvungen att ha en viss ålder inne för att bli dopvittne/fadder?  
Kunde en kvinna som precis fyllt 18 år bli dopvittne år 1907?  
Har letat på nätet efter information om detta men kan inte hitta något.  
 
Jag ser här ovan att man var tvungen att ha laga ålder och kunna katekesen men detta gäller 16-1700-tal.
Hur var det år 1907, någon som vet?
 
Mvh  
 
Peter

[Gunnar Jonsson]

Några svar från http://www.dopguiden.se/fraga_prasten/#36
Men gäller väl nutid det mesta.
 
Det finns väl inga regler egentligen för hur ung man får vara som fadder, men om man tänker lite på fadderskapets roll så bör man väl vara vuxen eller nästintill vuxen i alla fall.
 
Det finns ingen åldersgräns för att få förtroendet att bli fadder.  
Enda kravet är att faddern skall vara döpt.
 
Det krav som Svenska kyrkan ställer är nämligen att man är döpt, samt villig att dela ansvaret för barnets kristna fostran. Det är önskvärt ( men inget krav) att man är medlem i kyrkan.

[Peter Borg]

Jag såg också den där sidan men det verkar vara vad som gäller i nutid.
Det jag funderade på hur det var för runt 100 år sedan, om de måste vara myndiga etc.

[Stefan Dake]

Hej Peter!
 
Jag vill referera till mitt post scriptum i mitt inlägg av den 9:e dennes.
.
 
Det avser Värings födelsebok under 1730/40-talet. Den Beata Hydorell som här omnämns var alltså dotter till kyrkoherden. Den tidigaste notis där jag funnit henne som fadder är från den 24/12 1734. Enligt Skara stifts herdaminne var hon född 1721, och skulle alltså vid tillfället ha varit 13 år gammal.
 
Mvh
Stefan