Barndomsminnen - skriv ner!

[Linus Blomlöf]

Tänkte att jag skulle dela med mig av hur jag sammanställt en del av mina barndomsminnen.
Kom på iden idag efter att ha tagit en promenad genom Storvreta och varje gång jag passerade olika ställen kom många gamla minnen tillbaka. Vilket gör att platserna känns viktiga för mig att markera ut.
 


 
 
Den detaljrika kartan kommer ifrån: Länskartor
 
Sen har jag skrivit ner små stycken om varje punkt, ibland lite längre, ibland bara en mening.
 
Några exempel:
2. Här i skogen var vi mycket på fritiden. Bland annat fanns ett träsk som vi försökte ta oss över utan att bli blöta på olika sätt. Vi hade även vårt eget lilla stenbrott, där vi kastade olika stenar mot större stenar för att kika hur dem såg ut inuti. Röda, bruna, randiga m.m. det fanns mycket fynd att göra.
 
4. Här var bästa stället när det gällde att hitta pantburkar. Det fanns nämligen en grillplats där som användes flitigt på helgerna. Så kunde man gå och panta på ICA sen för o köpa sig en godisbit.
 
8. Här hade vi vår hemliga koja i skogen. Man kom alltid hem med koda på både händer o kläder efter en dag i kojan. Bästa sättet att få bort kodan var att använda smör på händerna.
 
11. Ödleträsket. Hit gick vi med skolan en gång. En bra bit in i skogen på kringliga stigar. Efter det så besökte jag och några kompisar träsket flera gånger för att fånga ödlor, grodyngel och mygglarver som kom med på köpet. Minns att sista gången vi var där såg vi en svart orm (ål?) i vattnet och blev så rädda att vi slutade gå dit.
 
 
[Kunde tyvärr inte infoga bilden i normalstorlek pga storleksspärren vid 100kb]

[Göran Svantesson]

Hej Linus.
Roligt.
Fortsätt.
Mvh.Arne

[Stig Hansson]

En utmärkt ide. Själv är jag mycket glad att jag lyckades övertyga min mor född 1897 att skriva ner sina minnen. Kanske fler som vill låta oss dela minnen?
Stig

[Ann-Mari Bäckman]

Jag har fått kontakt med en barndomskamrat, som jag inte träffat på 45 år. Vi har skickat mail till varandra och pratat barndomsminnen från 50-talet. Dessa brev har jag tänkt att spara till sonen och mina barnbarn.
 
Min mamma har skrivit en dagbok från slutet av krigsåren 44-45, som är väldigt trevlig att läsa. Det står mest om arbetsbyten och vardagliga göromål. Kul att läsa hur familjen uppvaktades med äkta kaffe på säng när det var bemärkelsedagar. Surrogatet var säkerligen inte gott.
 
Linus, det var ju fiffigt det här med att använda sig av en karta.
 
Ann-Mari Bäckman

[karinhelin]

jag är frissa och får otroliga berättelser om mina kunders liv och vad de minns om sin barndom, ett ex, var en äldre herre som var den sista gossen i en stor barna skara, han berättar att hans farfar född ca1860 arbetade som mjölnare i vendel och budde i myren i vendel och han hade en kund,bonde som var otroligt noga med malningen av säden villket resulterade i att han arbetade sent en iskall vinter natt för att tillfredställa denne kräsne kund, han stod i en kraftig varg päls då kylan var bitande. Innan han visste ordet av fatsnade pälsen och han derogs med in i kvranen.. på natten kom det en dräng förbi och ville se varför husbonn inte kommit hem till stugan och han upptäcker detta fasansfulla synen , han far till myren och hämtar folk och de får packa ihop vad som finnes kvar av denne arma man, sen åker de hem till myren där det ska ha bott en barnhusflicka från stockholm och hon sydde ihop resterna av mannen ,detta har berättats för min kund av dennes far och vem vet om det stannar hos mej nu eller om jag ska skriva ner detta ,kan ju vara lite berätter förskönat genom tiderna, men jag finner historien väldigt interssant och har hittat dessa personer i hfl.. kul tråd ,för det är nåt jag tänkt på och säger till mina gammla kunder att de ska skriva ner,, vänligen karin

[Roland Persson]

En berättelse som min mossa berättat:
Min mor f.1932, morbror f.1937 blev en dag på 40-talet ivägskickade å vattna gravarna på Kverrestad kyrkogård. Min mor som då är den äldre av syskonen tog givetvis initativet och skulle öppna kranen till vattnet.
Den satt så hårt att hon inte orkade vrida, då kom en gammal kvinna å hjälpte till.
När min mor sen träffar min far visar det sig att den gamla kvinnan är min fars farmor. Så kan det gå! ;-)

[Bengt-Arne Andersson]

Hej.
Helt rätt !
Min farfars äldsta syster skrev efter lite övertalning ned sina barndomsminnen.
Hennes lösa lappar har sedan sammanställts av min fars storasyster, en fantastisk historia om vägen genom byn och mänskorna som bodde där. En del har jag kunnat kolla mot husf. och gått vidare, förstått hur det hänger ihop det man hörde som barn.  
  Ska nu försöka spinna vidare med min egen berättelse.

[Cecilia Löwen]

Jag ångrar verkligen att jag aldrig skrev ner min mormors(och även morfars) alla historier om sina släktingar.Idag är det mesta bara sökningar i databaser och kyrkböcker,men när hon berättade blev de här människorna levande.
Ibland när jag söker och hittar tex gammalmormors syskon så minns jag hur mormor pratade om Morbror Holger tillexempel.
 
Jag minns särskilt hur hon berättade om när hon klippte av sig sitt långa lockiga hår som barn.
Hennes pappa var rallare och hon var ofta ensam med sin mamma veckor i sträck.
En dag någon gång i början av trettiotalet hade hon iallafall klippt av sitt långa hår(som gammelmormor var så stolt över) och gömt i vedtraven under järnspisen.Pappan var hemma från Norrland sedan kvällen innan och de skulle äta.
Mormor hade satt en mössa på huvudet för att,så gott det gick,dölja förödelsen.Men det fungerade inte.Ta av mössan vid bordet,sa gammelmorfar.
Mormor vägrade.Då tog hennes mamma av den och när hon fick se mormors stubbade hår började hon storgråta.
Mormor sade alltid att det var en av de få gånger hennes pappa blivit riktigt arg-och gammalmormor ropade din förjolade syndapalt,ett uttryck hon använde om mormor när hon var arg på henne.
 
Men det är bara en av många berättelser från hennes barndom.Hon berättade tillexempel också om en kringvandrande gumma som brukade be om övernattning hos folk.Hon hade en liten stuga,men hon verkade föredra att vandra runt.Hon kallades Tasse-Emma och gammalmormor var mycket tveksam till hennes besök eftersom det sades att hon hade löss...
Gammalmormor lär förövrigt ha varit känd som vackra Edit i trakten,ett epitet jag förstår när jag sett bilder på henne som barn och ung.Men hon skämdes över att hon så lätt blev solbränd.Det var ju inte fint på den tiden.
 
Kommer jag själv skriva ner mina minnen?Tja,åttiotalet känns inte så exotiskt än.Själv håller jag mest på att samla information om mina barns farfars familj eftersom min man förlorade sin pappa redan som barn.
Men jag har redan kommit på mig själv med att faktiskt tycka det är roligt att prata om när jag var barn,var vi höll till,vilka jag umgicks med och så vidare.Jag kanske börjar bli medelålders

[Ole Frederiksen]

Hej Cecilia,
Jeg synes om, at du vil skrive dinne minnen.Det kan være så, at dine børn,el børnsb.en dag - når de bliver gamle nok - finder det spændende læsning. Jeg har selv mange minner fra krigens tid - på landet i DK - som jeg forsøger at nedskrive. Jo mere du skriver, des mere vil du kunne huske. Og hvis du taler/skriver med andre om det, vil i sammen kunne genopfriske barndommen.
venlig hilsen Ole

[Rolf Jönsson]

Hej.
De flesta av oss har nog någon gång stått vid en anhörigs grav och undrat,vem var du egentligen, vad har du upplevt, vilka drömmar hade du?
Vi har glömt att fråga, vi har inte gjort några anteckningar, vi har helt enkelt struntat i vad våra äldre anhöriga upplevt.
För er egen skull och, inte minst, för era efterlevandes skull, skriv om ert liv även om ni tror att det är ointressant. Förmodar att alla släktforskare skulle jubla av glädje om de hittat någon anas berättelse.
En bra start till skrivandet är Skriv ditt liv, en bok som kan köpas för en rimlig penning. Den finn t.ex på Bokus hemsida.

[Ann-Mari Bäckman]

Raderat! Jag ser att jag skrev om samma ämne för 1 1/2 år sedan.
 
Ann-Mari
 
(Meddelandet ändrat av ines den 24 augusti, 2008)

[Camilla Åslund]

Hej
 
Jag har nybörjarkurser i släktforskning och där uppmuntrar jag deltagarna att skriva sin egen historia. Det behöver inte vara någon roman utan bara skriva ner små minnes annteckningar.  
 
Jag själv som har både mormor och morfar i livet har gett dom ett papper med några frågor om deras ungdom, vad de kommer ihåg av sina mor- och farföräldrar och hur såg det ut hos dom,föräldra, när och hur dom träffades, skolan osv.  
 
Detta vore kanske något för släktforskarföreningarna, att anordna en dagskurs i att skriva boken om sig själv.  
 
 
Camilla

[Monica Svedberg]

Ann-Mari!
Hur hittar jag det inlägget?
 
 
Camilla!
Trevligt initiativ!

[Ann-Mari Bäckman]

Monica!
 
Se tidigare inlägg under denna rubrik, 11 januari 2006 kl 09:31.
 
Ann-Mari

[Stefan Lundgren]

Mina barndomsminnen sträcker sig bara 30 år tillbaka i tiden och en av de minnen man har är från en olycka i Göteborgstrakten. En av de bilderna visade en pojke som knappast inte var mycket äldre än jag då med ansiktet nertryckt i marken. Har försökt spårat den där bilden på tidningsarkivet på Uppsala universitetsbibliotek utan att lyckas med det. Den minnesbilden sitter kvar än i idag.
 
Stefan

[Guje Lindström]

Jag har intervjuat min mamma och fått berättat för mej massa intressanta saker. Hon brukar alltid säga:jamen, det har jag väl sagt. Jo, kanske har hon det när jag var 13 och då fanns ju inte intresset.
Det som var och blev intressant var när hon berättade att min mormor bott granne med Ellen Key vid Västra Djurledet,Omberg. Jag fann en mängd fotografier och där var både mormor och Ellen Key på samma bilder. Det slutade med en fotoutställning i Hästholmen,Ödeshög förra sommarenEn gallerist där som jag träffade via kontakter puschade mej så vi fick ihop det bra.
En bild stack ut-mormor och Ellen Key den 21 september 1921 på en skoltrappa i Västra Tollstad, de var och röstade tillsammans. Det var spännande tycker jag.Mormor skrev alltid på baksidan av sina fotografier och jag är så glad för det idag.
Där drog mitt intresse igång för släktforskning på allvar kan jag säga.
Även min sambos föräldrar har ett intressant förflutet då de befann sig mitt i kriget i Litauen respektive nordtyskland-Högsdorf.
Jag skriver ner det som även kan tyckas för enkelt för rätt vad det är har jag stor användning av mina anteckningar och för att få historien att gå ihop.
 
Guje