Begravda långt hemifrån

[Laila Falk]

Nyss hemkommen efter att ha besökt släkt i Arizona vill jag berätta en liten historia. Vi skulle leta efter en grav i en stad som heter Bisbee och som är belägen i södra Arizona, på gränsen till Mexico. En person från Dalsland hade omkommit i en gruvolycka 1912 och blivit begravd där. Hustrun och två små barn återvände efter ett par år till Dalsland. Vi fick hjälp av City Hall och uppgift om i vilken sektion Alfreds grav skulle finnas. En stor vildvuxen kyrkogård mötte oss och vi började leta efter graven i stekande sol och knähögt gräs. Tyvärr hade vi ingen större framgång i vårt letande men under tiden vi gick där hittade vi andra svenska gravar, bl a två unga pojkar 21 och 22 år gamla från Luleå och en Oskar Svensson från Göteborg som var begravd tillsammans med sina barn. Lite tjockt i halsen blev det när man såg de unga pojkarnas gravar, belägna intill varandra med två händer som möttes.
Vilka drömmar hade de när de begav sig från Luleå och hamnade i Arizona?

[Pierre Nilsson]

Hej!
Min ff mf ff Erik Abrahamsson (1783-1851) dog i Turinge sn men begravdes i Grödinge. Vad berodde det på? Hans son hade med familj flyttat till Grödinge 1848. Erik Abrahamssons änka Kristina Jonsdotter (1784-1857) begravdes dock i Turinge. Dewtta låter mycket konstigt.
Tacksam för svar.
Pierre N

[Roy Svensson]

I min ägo finns en amerikakista som tillhört Sven Johansson, Långaryd. Sven rest till USA och arbetade i skogen. Han dog i Oregon 29?1930
vid en olycka. Det var enligt historien en vinsch (skant-gren) som träffade honom i huvudet. Han hade strax före dödsfallet skickat pengar till
sin bror Karl Johan Wilhelm Wille Johansson (15 okt 1894 - 19 feb 1960) för att han skulle köpa
 mark åt honom.  
Sven reste 1923 och var son till Johan Andreasson
Andreas-Johan och Sara Kristina Johannesdotter,Lilla Rya Långaryd.  
Andreas-Johan piskade Johannes i Hinngårn och skulle fängslas men natten före gripandet blev han varnad och rymde till Norge där han arbetade som rallare.
Han kom hem 14 dagar för tidigt och satt inne en eller två månader. Under tiden körde Sara Kristina bräder till Halmstad för att försörja familjen. Detta hände kring 1900.
 
Idag finns bara ett foto på  
Sven och den slitna amerikakistan kvar.

[Birgitta Persson]

Det är länge sedan det förekom något inlägg under den här rubriken men jag vill ändå lämna uppgifter som jag har sett i olika församlingars dödböcker.
I Skaraborgs län var det första sjukhuset beläget i Mariestad och de personer som avled där begravdes i de flesta fall i Mariestad. Jag har under åren 1797 till 1838 hittat nära 400 personer som avlidit i Mariestad och begravts där. De är från hela länet och även en del som troligen befunnit sig på resa och insjuknat där. Även en del soldater från olika kompanier i landet.
Beträffande de Skaraborgare som familjen haft möjlighet att kunna ordna med sjukhusvård för så har de väl inte kunnat ordna med transport tillbaka till hemförsamlingen. Det var ju förknippat med kostnader. Det var ju inte heller vanligt med familjegravar förrän långt senare, jag vet kyrkogårdar som begravde de avlidna i tur och ordning i början av 1940-talet och därmed kom makar att begravas långt ifrån varandra, kanske inte ens i samma rad.
Jag har även sett hur gravarna grävdes tvärs över gravplatsen för att den avlidne skulle vara vänd mot öster, detta är så sent som i slutet av 1970-talet. I många församlingar har det inte funnits gravkartor förrän in på 1980-talet.
Hälsningar från Birgitta Persson

[roy]

Jag har funnit ett foto av Sven på nätet. Han har fått det felaktiga efternamn Johansson, som skall var Andersson men även hans föräldrar finns dokumenterad på
http://user.tninet.se/~yhs297r/jnskap7hemka.htm

[Peter Borg]

Hej Birgitta och Ni andra!
Det var vanligt på 1920-och 30-talet att man begravde allmogen och bruksfolk i som en gammal släkting till mej sade allmänna rader. Om mannen dog t.ex. 1934 begravdes han i  en grav med en  sten i en rad. När hustrun dog 1940 så begravdes hon i en annan rad  med en identisk gravsten i en annan grav i en annan rad. Ett exempel på detta är Smältsmeden Erik Gustaf Moberg
1859-1934 på Borgviks Bruk (S) samt hans hustru Maria Moberg, f. Persdotter 1857-1940. Gravstenarna finns kvar om än mossor och lavar ha satt sina spår och gjort inskriptionerna nu nästan osläsliga. För övrigt var Maria Persdotter
identisk med den snudiga Marja i Bäck i andra versen av Gustaf Fröding:s Det var dans bort i vägen