Äldre inlägg (arkiv) till 2006-02-05

[Peter Funke (Fun)]

Den som sett sportnyheterna på TV på sistone har ju kunnat följa en bitbenägen tungviktsboxare i aktion - galen eller inte får var och en bedöma själv...Men skämt åsido, människobett anses enligt flera källor på nätet som ytterst virulenta
(starkt sjukdomsalstrande), och i fråga om vissa farliga bakterier så finns de tydligen i rikligare mängd i människobett än i bett från hundar t.ex. Vad gäller rabies så förmodar jag att inläggen är av mer akademisk natur, eller förekom det rabies på Åland vid den aktuella tidpunkten? Att det förekom rabies i det relativt närbelägna Roslagen 1815 kan man läsa om i Rötter, men det var ju alltså långt tidigare.
Någon kanske vet hur det förhöll sig på den finska sidan?

[Mats Högberg]

Vågar hoppas på att alla har humor:
 
Om man söker galen saernska på www.google.com  så får man inga träffar, däremot ett förslag som lyder:
 
>>did you mean galen svenska?

[Stefan L.]

Hej!
Saernska har visst blivit ett kärt diskussionsmål tycker jag. *skämt* Men inte visste jag att det var en galen människa, rabies har jag också haft i tankarna. Saernska och rabies, är det på ungefär samma sak?
MVH
Stefan Lundgren

[Anders Berg]

Stefan, saernska var en felläsning av människa.

[mattias carlsson]

Stefan L! Du skriver: 1902 En jägare blev dödat av en skadestjutet björn(var?) och det är den sista dödsfallet med björn i Sverige.  
Detta ska ha skett på röda toppen vid byn Svanselet, frostviken, Jämtland.
Jag har någonstans en bok där det står skrivet om denna händelse, men tyvärr kan jag ej finna den.
Återkommer om jag finner mer fakta.
mvh. Mattias

[Mikael Persson]

Vågar man förmoda att 'skadestjutet' egentligen ska vara 'skadskjuten'?
 
undrar Mikael

[Mikael Saernsk]

Det är väl tur att vi har vaksamma läsare på anbytarforum. För det vore väl för bedrövligt om vi släppte fram ett ovårdat, felstavat och misshandlat språk! Jag föreslår att vi förbjuder felstavningar. Jag föreslår också att vi förbjuder dyslektiker från att överhuvudtaget läsa inläggen i detta forum. Folk som gått i hjälpklass, eller haft ett genomsnittligt betyg som underskrider 2,4 enligt den femgradiga skalan, ska bara få läsa inläggen - aldrig svara på dem. Jag föreslår dessutom att alla ska kontrollera sina inlägg, antingen i stavningskontroll, eller i SAOL som är accepterad standard för svenska språket.
De som svarar på engelskspråkiga inlägg ska naturligtvis ha gymnasiekompetens i engelska. Att bara ha gått i grundskola, eller folkhögskola, duger inte. Då ska man hålla sig ifrån att svara på engelskspråkiga inlägg.
För att uppmuntra till intern kritik, så att alla som slarvar med stavningskontrollen ska avslöjas, föreslår jag att en särskild stavningskommission inrättas. De som väljs till denna kommission ska enbart sitta och granska inläggen i detta forum för att avslöja felstavningar. Detta måste dock ske på ett sådant sätt att stavningskontrollanten inte finner något nöje i kontrollerandet. Vi vill ju inte uppmuntra till pervesiteter och sadistiska kontrollinstitutioner. De som väljs till kontrollanter måste intyga att de inte bär glasögon eller linser, som kan påverka bokstavsuppfattningen. Vi måste vara helt säkra på att alla tecken läses på rätt sätt!
Vid närmare eftertanke, vill jag dock framlägga att det enklaste vore att lägga ned Anbytarforum. Jag har nämligen granskat inläggen under en längre tid och kommit fram till att antalet felstavade ord uppgår till en alldeles för hög procent! Chansen att lyckas med den sanering av besökare som skulle behövas, för att rensa bort de värsta avarterna, är mycket liten. Som boren pessimist tycker jag att det verkar vara ett alldeles omöjligt arbete, med ideliga klagomål och protester!

[Rolf Liljhammar]

Jag har en ytterligt svag minnesbild från, tror  
jag, 60-talet om några jägare som väckte en  
björn  
ur idet.
Björnen visade sitt dåliga morgonhumör  
genom att  
attackera en i jaktsällskapet.
Jag tror, obs tror, att han blev dödad.
 
Någon annan som minns, eller rent av vet?
 
Rolf L

[Mikael Persson]

Håhå-jaja ...
... men eftersom det rörde en 100 år gammal uppgift, och eftersom det var från Jämtland -- där man har/hade ett i stora stycken eget språk --, så var chansen ganska stor att det var frågan om ett ord som jag inte känner till. Till yttermera visso förekom ordet -- med en liten förändring -- tre gånger. Vilket alltså föranledde min fråga -- som f.ö. inte har fått något svar ännu.
Att det sedan förekommer en hel del underligheter i inläggen på Anbytarforum kan jag visst hålla med om. Fast det kan vara svårt att avgöra vilket som är värst: Att en del inte klarar att skriva så man vet vad de menar, eller att en del börjar gnälla så fort man försöker få reda på vad de ovannämnda egentligen har avsett.
Personligen vore jag tacksam om jag fick ett påpekande om jag använder ett ord eller ett uttryck felaktigt eller om jag genomgående stavar ett ord fel.
 
MVH
Mikael Persson

[Stefan L.]

Hej Mattias Carlsson!
Hittar du boken snart??
Det är inte panik, men skulle vara kul att veta dom detaljerna.
MVH
Stefan Lundgren

[Benny Backman]

Hej! Jag väntar också på boktipset från Mattias men kan väl bidra med mina egna kunskaper om olyckan så länge:
Jag läste en artikel om händelsen i ett gammalt nummer av Jaktjournalen (eller liknande)för något år sedan och om jag minns rätt så var det ett brödrapar på björnjakt som råkade illa ut.
Det var vid byn Svaningen i Frostviken, Jämtland, som olyckan inträffade år 1902.  
Bröderna skidade ut i skogen för att leta efter björniden, träffade på en hona i ide och stötte upp henne. Den ena brodern skadesköt björnen som tog till flykten.  
Bröderna förföljde henne ett gott stycke, men björnhonan lade sig i bakom en sten och inväntade sina förföljare.
När de kom skidande förbi bakhållet gick hon till attack.
Båda bröderna skadades, den ena svårt, den andra lindrigare. Den lindrigt skadade brodern skidade snabbt ner till byn för att hämta hjälp men när hjälpen kom fram var den svårt skadade brodern redan död/döende. Björnhonan hittades också död i ett buskage ett stycke därifrån.
Ja, det var ungefär så det gick till - om jag minns artikeln rätt. En och annan detalj är säkert fel - vilket jag säkert strax får erfara av betydligt kunnigare och mer minnesgoda björnforskare
Mvh
Benny Backman

[Jojje Lintrup]

Rovdjurens beteende, har det visat sig, är mycket mindre farligt i verkligheten för människan är vad alla gamla skrämselhistorierna förtäljer.
En äldre granne berättade en dag för mig att en person i en granngård i Mora-Noret, där jag bor, blivit vargdödad. Det hade han hört talas om sedan han var barn. Jag blev väldigt förvånad. Vi i föreningen hade trots allt gått igenom samtliga dödsfall sedan kyrkböckernas införande, och inte funnit någonting om någon vargdödad. Kanske vi hade missat något? Efter att ha rådgjort med ett par erfarnare släktforskare, så kom vi fram till att påståendet inte hade någon verklighetsförankring. Det var bara en skröna.
Pratar man med jägare om de stora rovdjurens farlighet, får man ofta en bild av att de anfaller utan orsak, dödar om de kan döda, och att allt annat prat bara rör sig om mörkningar från naturrörelsens sida. I själva verket visar det sig att de stora rovdjurens beteende är mycket lätt att förutse, bara man studerar det.
I fallet med björnars agressivitet, rör det sig ofta om rena skenanfall. En obeväpnad skogsvandrare som hamnar mellan björnhona och ungar kan plötsligt ha en ursinnig hona ett par meter från sig. Men lika plötsligt som hon anföll, lika plötsligt drar hon sig därifrån.
Tyvärr funkar detta beteende dåligt när personen ifråga är beväpnad. I de allra flesta fall skjuter jägaren björnen innan den hinner stanna. Därefter står det i tidningen att björnen anfallit jägaren.
En viktig faktor vid konfrontationer mellan människa och björn är hunden. I så gott som samtliga fall av björnattacker som lett till blodvite (observera att ingen jägare dödats av björn på många decennier), har björnen provocerats av jakthunden - som när björnen attackerat den sprungit till husse för att få skydd, varvid björnen vänt sin ilska mot husse. I samtliga fall har björnen då bitit och ruskat om personen i fråga, men aldrig utdelat några dödande bett.

[Göran Ulväng]

Diskussionen om vargars och björnars benägenhet att attackera eller döda människor är intressant, och det är alldeles utmärkt att man genom studier av kyrkobokföring, domböcker m. fl. källor kan få grepp om dess utbredning i tid och rum. Även memoarer kan innehålla en del godsaker. I generalen L W Stiernstedts memoarer Några minnesblad ur mitt lif från år 1912 omnämns vargjakter på några ställen. Stiernstedt var själv en erfaren jägare och hade bevistat jakter i hela Sverige, England, Ryssland och Polen, och umgicks dessutom med jaktintresserade människor från hela Europa. Vid ett vargskall i Polen i början på 1870-talet (sid 128) nämner han att vargars angrepp på människor  måste förvisas till röfvarhistoriernas område. Uttalandet är intressant eftersom det för det första kan härledas till sekelskiftet (eller i bästa fall från 1870-talet), för det andra kommer från en erfaren jägare som sannolikt inte hade något större behov av att försvara vargens existens, och för det tredje att han, med sitt stora kontaktnät i internationella jägarkretsar, tydligen inte hört talas om några fall där vargar attackerat människor.
Ha gärna synpunkter!
Hälsningar
Göran

[Stefan L.]

Hej!
Angående om björnen är farlig eller inte fanns det en artikel om det i Svensk Jakt, nu kommer jag inte ihåg vilken månad det var. Denna artikel var i antingen oktober-november-december 1999. Anledningen är väl att det var en joggare i Finland som olyckligvis blev dödat av en björnhona med en unge. Underlaget på motionsslingan gjorde att honan inte kunde höra honom i tid utan att blev överraskat när joggare kom emellan honan och ungen. Hon gick förstås till angrepp och ett bett mot halsen blev dödande, troligvis skar en av hörntänderna av halspulsådern på honom. Efter denna händelse börjades en debatt om björnens farlighet och det var främst den välbekanta björnen som visade upp sig i Uppland för några år sedan. Många björn-forskare ställde frågan, hur många känner egentligen till björnens agerande? Många forskare är mer eller mindre överens om att de farligare björnarna är inte rädda för människor. Dom hävdar bl a att de björnar som äter ur sopor eller äter det som människor lämnar ute i naturen, vänjer sig till människor. Dessa fåtal individer är farliga om de går till angrepp om man spelar död, de björnar som har vant sig i människorlukt kan ta våldsam grepp som kan vara dödande. Om det är så fallet, så söker dessa björnar till människor. Normalt går björnar undan när de märker människor i skogen som t ex pratar med varandra i normal ton och plockar bär. En ny knep är att gå sakta bakåt, hålla blicken mot björnen och försöka se stor ut. Med tanke på att det var många som stannade på E4 norr om Uppsala för att titta på björnen fick en del forskare att rysa. Vad hade hänt om björnen hade gått till angrepp istället sprungit iväg åt andra hållet? En björn river ner ett viltstängsel lika lätt som vi river sönder ett papper eller öppna en dörr.
Jojje, om du är en jägare, kommer du ihåg den händelse med jägaren från Vilhelmina som för ca fem år sedan blev angripen av en björn? Han gick utan hund ungefär tio meter från ett skogsbryn utan att veta att det var en björn som åt ur ett kadaver strax innanför brynet. Björnen gick till angrepp och bet honom svårt, han har fortfarande 50% förlamat på vänster sida.
Vad jag har förstått är det vid fyra tillfällen som en björn garanterat går till angrepp.
 
1) När den äter, spela ingen roll om det är växter eller från ett bytesdjur.
2) Hona med ungar
3) Överraskningsmoment
4) Om man försöker att springa iväg.
 
Numera är debatten om björnens farlighet avslutat, men vi måste nog vara medvetna om att björnstammen växer. Vi får nog accepterar att stammarna av lo, björn och varg har ökat radikalt under de sista decennierna. Ingen av dessa arter är farliga för oss och det enda som krävs är att vi får en ordentlig information om dem.
 
LO har skadat ett fåtal människor, men är regel skygga för oss, men kombinationen med hund är det ohälsosamt. Hunden och lon drar tyvärr inte samma strå, de kan skadar varandra svårt om de drabbar samman. Lon är farlig för jägaren om ett skott träffar fel och med tanke med detta så kan tänkas att det hände nåt dödsfall under slutet på 1500-talet och 1600-talet. När eldvapen med flinta användes, en van skytt kunde ladda om den på 10-20 sekunder och då kunde jägaren får lon över sig. Numera tar det ungefär 5-10 sekunder för en van skytt att ladda om med exempelvis med ett kulvapen medan det tar 10-25 sekunder för ett hagelvapen.
VARG har blivit föremål tidigare i detta diskussionsgrupp, troligvis har nån människa blivit vargdödat i Sverige.
BJÖRN ja, det var detta inlägg om.
Jag skall på ett årsmöte i min jaktvårdskrets imorgon(tisdag) och det kommer en som skall prata om sina björnerfarenheter, det kanske kommer nya rön.
MVH
Stefan Lundgren

[Stefan L.]

Hej!
I det senaste numret av Svensk Jakts nyhetsbilaga stod det om farliga vargar, kanske jag kan komma med lite senare när jag har tid.
Stefan

[Torbjörn Näs]

Hittade just en anteckning jag gjort för många år sedan där en männsika dödats av björn.
Los (Hälsingland) har inte korten tillgängliga nu, men det bör vara Los E:1 där även dödboken ska ingå.
1755-02-16 Per Andersson, född 1727 på Tun (Färila) Dräng i Tandsjö (Orsa finnmark), biten av en björn.
Per var son till Anders Matsson Kirjalainen (1690-1772) o.h.h. Karin Mårtensdotter (1690-1765).

[Stefan L.]

Hej!
En liten redogörelse i Jakttidningen:
Det har antagligen hänt att rovdjur har dödat människor i USA, Spanien, Italien och Indien, nåt fall har också varit i Sverige under 1820-talet och därmed bekräftat att tidigare inlägg är troligvis styrkas. *SKÄMT*
Stefan

[Torbjörn Näs]

Los E:1 - Döda 1755
Begr 16/2 Per Andersson, en dräng ifrån Tandsjö, född på Tun. Så illa biten och medfaren af en biörn, at ha 4 weckor derefter blef död, nämlige d 23 januari 1755.
Borde inte nalle sova då? Eller har han varit och jagat upp honom ur idet?

[Stefan L.]

Hej Torbjörn
Jag vet p g a min jägarexamen att björnen kan bli farlig om den väcks ur sin sömn, så möjligvis har Per Andersson stört björnen på ett sätt att den blev sur på honom.
MVH
Stefan Lundgren

[Jouni Tervalampi]

Björnjakt förr tiden gick till så att man mitt i vintern väckte björnen i sitt ide. Björnjägarna stod utanför med björnspjut och gevär. Det finns fler upgifter än  den från Svaningen i Frostviken, Jämtland år 1902 och finnen från Los. Dessa två:
  Hedemora Björn 1758 d. 23 mars sköts en björn av lapparna på Presthytte mark vid sjön Ramsen. Björnen var af ovanlig storlek, helt svart och höll i vikt 1 1/2 Lisp. Huden 15 qvarter.
F:1  Gnarp. 1783. Sockenlappen Thomas Andersson  född 1730 i dec. uti Ångermanland och Bjertrå sn.
Far: Anders Sjuhlsson och mor Anna Olsdtr. Gifte sig 1758 med Margeta Thomasdtr. Haft 8 barn. 3 söner, 5 flickor. Varit sjuklig och klen uti lungsot,sedan han blivit riven av en björn. Fick blodstörtning 1 jan. Dog den 15 jan.
  Märk att alla händelser om björn har skett på vintern. Abraham Hülphers nämner på 1700-talet att det var lappar, finnar och vissa bönder som anlitades som björnjägare.  I stora boken Dalarna sid 153 finns fyra målningar om hur björnjakten gick till på 1800-talet. bl.a. där björnen kommer ut ur sitt ide och en jägare står med ett björnspjut framför björnen och en annan står skjutklar med sin bössa.  
Hälsningar Jouni Tervalampi

[Stefan Lundgren]

Hej!
Jag kom på att tänka på en händelse.
Läste i en jakttidning för några år sedan och det var ett par månader efter den riksbekanta björnen höll show inför en publik som tog sin egen risk. I inledningen av denna artikel, kommer inte ihåg rubriken men snarlikt Hur farlig är björnen?
Inledningen) Det senaste fallet med ett dödsfall i fredstid, alltså ingen jaktsäsong på björn hände i Värmland på mitten av 1800-talet. Då det var en flicka som överraskade en björnhona med ungar i ett ide.
Det skulle vara intressant om någon vet något om denna historia.
MVH
Stefan Lundgren

[Björn Engström]

Från Svärdsjö socken finns två kända fall med dödsfall orsakade av björnar. Bägge fallen är pigor som blivit svårt skadade och avlider senare av skadorna. första fallet är från 1747 och det andra från 1800-talet, vilket år minns jag inte nu.  
Död av varg finns en muntlig berättelse från Småsveden och Enviken i dåvarande Svärdsjö socken.
Sannolikt är detta en av Gysingevargarna om berättelsen är sann.
Vargar från Gysinge har dödat barn under början av 1800-talet. Men det var nog ganska naturligt. Vargar hölls i fångenskap i Gysinge. Barnens stora nöje var att reta dessa vargar. När sedan dessa kom lös eller släpptes lösa var det ganska naturligt att angripa barn som tidigare hade retat dem.

[Gunnar Ståhl (Gunnars)]

1747, Malin Ersdotter i Böle, riven av björn den 20 sept. i fäbodarna, död den 27 sept. Omskriven i Släkthistoriskt Forum 1995(?).
 
Husförhörslängden, Svärdsjö AI:3 (1747-1775)(Böle)
Eric Mats ä h Margareta (f.) 1678, siuk död 1756
Måg. Jan Olsson, (f.) 1707
Hust Anna, (f.) 1712, död d 12 junii 1773
Dott. Malin Ersdr, död af biörn
...

[Jojje Lintrup]

Att det rör sig om pigor som råkar illa ut vid bjönmöten kan verka märkligt, men det har sin logiska förklaring. Vallning av boskap var nämligen ett kvinnogöra, och det var stadgat i lag att män (eller pojkar) inte fick valla (pga risken för tidelag).
I dessa specifika fall har jag svårt att tänka mig att det rör sig om björnmöten vintertid och att de skulle ha störd djuren vid idet. Det är mer troligt att vallkullorna försökt skrämma bort björnen från de djur de vallat, eller råkat möta björnen i samband med att björnen sökt sig till valldjuren. Vi får inte glömma att det vandrade omkring en stor mängd kvinnor i skogarna på vall hela sommarhalvåret, vilket är väl dokumenterat i skogarna genom de spår efter gräsbränder som finns på gamla tallar. Det var nämligen vanligt att vallhjonen satte fyr på det torra gräset för att få fram ett bättre bete på sina marker.

[Björn Engström]

Björnmötet 1747 var i slutet av september. Där fick en släkting till mig sätta till livet.
Det andra fallet var tidigare under sommaren.
Därutöver finns flera som skadats i samband med björnjakter. Ett fall nämner Karl-Erik Forslund den björnjakt som var vid Bärvallen som då hörde till Linghed och Enviksbyn i Svärdsjö socken på 1830-talet. Samma händelse har även en annan version med andra personer inblandade. Där var det våghalsig bravader som orsakade skadorna av den skadskjutna björnen. Detta fall var på hösten eftersom björnen gjorde stor skada på havreåkrar.
Ytterligare fall med skadskjutna björnar förekommer också.

[Stefan L.]

Hej!
Jag har både läst och hört att det var pigor som fick föra djuren till skogsbetet och därmed var det bara beväpnade med pinnar som de drev djuren med.
Stefan Lundgren

[Stefan Lundgren]

Hej!
Nu har inte denna diskussion blivit uppdaterat på ett tag nu och jag har varit lite inaktivt på att leta reda på olika artiklar. Tänkte på Wilhelmina-incidenten för några år sedan och den jägare som blev svårt skadat av en björn fick kämpa länge för att får skadestånd. Myndigheterna hävdade i sin tur att han sköt björnen med avsikt att döda utan att tänka på att han sköt björnen i självförsvar. För ett par veckor sedan snubblade jag över en artikel om honom och om jag kommer ihåg rätt så har han äntligen fått upprättelse.  
MVH
Stefan

[Wilhelm Ängermark]

I Norum sockens dödbok (Bohuslän) finns följande notering:
1763 den 4 Sept begrofs drängen Jacob Swensson från pl. Borrebacken, hwilcken, sedan han blifwit biten af en huggorm, på 3:dje dagen therefter
[dog], neml d. 28 Augusti, gammal 7 år.

[Per Göthe]

Hm Nu undrar jag när jag läser inläggen här.
Ni har tydligen hittat dödsfall orsakade av Varg,Björn och Huggorm, men är det ingen som funnit dödsfall efter t.ex Järv eller Lodjur?
 
Fast överlag bör det väl vara relativt få människor som dödas av rovdjur/reptiler (men klart snart blir väl någon dödad av en Nilvaran?) i förhållande till hur många som lever i trakter där det finns/fanns Rovdjur.
Rovdjuren undviker troligen medvetet en konakt med människor.
 
MVH Per

[Jojje Lintrup]

Vargdebatten i Dalarna och Vämland blir allt hetare för varje år som går. Mycket av det som sägs och skrivs bygger på gamla skrönor och ofullständiga dokument. Ett behov finns av en inventering av vad som verkligen påträffas i kyrk- och domböcker.
Jag skulle vilja att man i Rötter kunde starta en ny databas kallad Rovdjursfynd, som funkar som t.ex. Avrättade, Tillfällighetsfynd eller Samefynd, eller möjligtvis en databas innehållande rovdjursfynd men som också kan samla uppgifter om andra dramatiska händelser.
Skulle möjligtvis redaktören och Rötterrådet kunna tänka sig något sådant?!
Formen är ju verkligen optimalt, eftersom man kan komplettera varje enskilt fall alltefter man stöter på nya uppgifter.