Ramsor

[Roger Olofsson]

Hej!
Min morfar brukade rabbla på en ramsa som jag tror började så här -app så det att, så att...
Är det någon som känner till den, och hur den går, och om den har något syfte?
 
Mvh Roger Olofsson i Västervik

[Michaël Lehman (Philippos)]

En ramsa innehållande orden ?app lapp sa' att du slapp? kommer jag ihåg från min barndom (men jag kommer inte ihåg så mycket mer än just de orden). Vilket syfte den har minnes jag inte. Möjligen samma syfte som ?ole dole doff?.

[Catrin Bohman Axelsson]

Vi sa:
App lapp sa att du slapp
sitta i fars gamla hatt i natt
samtidigt som vi räknade ole dole doff vid lekar, tävlingar etc.
Med vänliga hälsningar
/Catrin

[Kerstin Asp]

En annan variant:
 
App lapp sa att du slapp va räknade vi i lekar.

[Gunvor Jensen]

Variant:
 Appala messala mesinka meso,  sebedei sebedo,   koffen ane binke bane,  häck väck med dej din gamle säck ,
fortsättningen kommer jag inte ihåg
Gunvor

[Roger Olofsson]

Hej igen!
 
Den ramsan som min morfar rablade på var inte till för att räkna bort någon till en lek, typ App lapp sa att du slapp. Kanske var det något som han lärde sig i skolan.
 
Roger

[Carin Widén]

Jag vet inte om detta kan räknas som en ramsa, men min mormor som var född på 1870-talet, sjöng denna lilla visa för mig i 10-årsåldern, för att se om jag uppfattade den dolda knorren i texten, vilket jag naturligtvis gjorde!
 
Och sitter inte gumman på gärsgårn
och skiiiiner inte sola på himlen den blå,
och står där inte gubben bak knuta och piiisker inte regnet på ruta den grå
 
Har någon annan hört denna lilla kluriga visa?
 
Carin

[Lars-Erik Gustavsson]

Carin!
Jodå även min mormor (f. 1890) sjöng i alla fall första delen av den, men jag har för mig att då var det gubben som satt på gärsgårn. Mormor var född i Gästrikland, varifrån kom din mormor?
 
Lars-Erik

[Carin Widen]

Hej Lars-Erik
 
Roligt att höra att även din mormor kunde sådana här, på den tiden förmodligen lätt skabrösa antydningar. Min mormor härstammade från socknen Bjurtjärn i Värmland
 
Carin

[Lennart Haglund]

För att kallas skabrös får man väl ta i lite mer. Som i denna mormorsvisa (äkta vara!) från sekelskiftets mellersta Halland: Te Björs i Träsle där bor e jänta, som gärna vill på sina byxor glänta. Men mitt i veckan hon inga har, då gängar hon me rumpan bar.  
Mest förvånade mej det moderna slanguttrycket för det som Oscar II ville ha oss att rätt och slätt kalla idka.  
Mvh Lennart Haglund, Varberg

[Stig Geber]

Inkan, kinkan, kollifejsan..
 
När jag gick i småskolan i Sundbyberg i slutet av fyrtiotalet sjöng flickorna en ramsa som lät ungefär så här:
Inkan, kinkan, kolifejsan ....
 
Kan någon mer och är det nonsensvers eller någon rotvälska?
 
Stig Geber

[Lennart Haglund]

Jag sökte på 'tjinkan' i Google och fann en Birgitta som återger följande indiansång från sin barndom. Minns den också från en 40-talsupplaga av Tidens Sångbok:
 
Tjinkan kinkan, kolle - kolle fejsan / Tjinkan går, kinkan går /  
Tjinkan kinkan, kolle-kolle fejsan / Tjinkan går, kinkan går.
Ila ilavas java / Ilavas java, va panama
 
Mvh Lennart Haglund

[Ingrid Wikberg]

Har också funderingar på en ramsa eller visa: Via vua vampa...etc  har glömt fortsättningen men det var en indianvisa även det.
Minns den från min barndom omkring 1950.
Känner någon till den?

[Peter Funke (Aningen)]

Hej!
Lyssnade på programmet Folkminnen i P1 igår. De vädjade om fler lyssnarfrågor, och antagligen finns det många här på Anbytarforum som skulle kunna hjälpa till att öka brevskörden - det vore ju synd om ett intressant program fick läggas ner i brist på lyssnare! (Givetvis inte så menat att
frågorna inte hör hemma här också...)

[Irma Ridbäck]

Hör med Svenska Barnboksinstitutet i Stockholm, som kanske har samlat en del rim och ramsor från olika håll. Annars kan de nog ge tips om vart man vänder sig. En annan möjliget är ju Sveriges Radios bibliotek.

[Erika English]

Ingrid: Jag minns den från ngn barnskiva på  
70-talet. Jag ska leta lite och se om jag kan  
skaka fram Via vua vampa.

[Maud Svensson]

Indianvisan Wia Wua Wampa av Felix Körling finns i hans visbok med samma namn, illustrerad av Hilding Nyman. Tyvärr har jag den inte, så jag kan inte stå till tjänst med texten.

[Ingrid Wikberg]

Wia wua wampa ... ser ju lite indiansk ut.
Jag minns nu att min mor hade ett gammalt häfte med bilder, noter och text i, när hon spelade och sjöng,kanske fanns sången i det? Det bör då vara utgivit på 30 eller 40-talet. Ty jag minns det som ett gammalt och slitet häfte.
Det blir att besöka biblioteket. Tack för tips!

[Anna-Carin Betzén]

Via Vua Vampa
 
Hui! Hui! Hui! Hui!
Här kommer indianer,  
sluga som babianer,  
smygande på mockasin bland skogarnas lianer.
Här kommer Svarta Handen,  
Här kommer Gula Tanden,
Vilda Pantern, Örnens Broder och Den Röda Branden.
Hui! Hui! Hui! Hui!
Alla vi hata blekansikten, Alla!
Alla de ska för våra pilar falla.
Ho ho ho! Ko ko ko! Via, vua, vampa,
Ho ho ho! Ko ko ko! Via, vua, vo!
Hui! Hui! Hui! Hui!
Vi äro indianer,
brokiga som fasaner,  
vi gå ut på plundringståg mot äpplen och bananer Hui!

[Ann Little]

Tack Anna-Carin, för texten till  Via Vua Vampa; den hade jag glömt bort nästan helt.  
 
Då jag gick i första klass i Högalids skolan på Södermalm 1953, brukade vi ofta sjunga just den här visan. Den var min favorit; fröken spelade och trampade på orgeln så det var en fröjd att höra och sjunga till. Den första versen sjöngs tyst, medan vi 'smög omkring som indianer', men när vi nådde  Hui Hui Hui blev det ett färfärligt liv, med klappande av händer över munnar på 'äkta indianvis'. Fantastiskt!
 
Mvh/ Ann

[Ingrid Wikberg]

Ugh! Så kul att någon hade texten: nu känner jag igen visan och har en del av melodin inom mig. Kul också att se det finns fler 'indianer' som minns, jag trodde först att det var ett något udda minne. Tack snälla!

[Anna-Carin Betzén]

Felix Körling-boken var ett femkronorsfynd bland bibliotekets utgallrade böcker härom året, det var kul att få nytta av den nu.  Tyvärr har jag själv inget minne av att ha hört sången.

[Ann Little]

Vill bara nämna att jag fortfarande minns hela melodin, så nu behöver jag inte ersätta bortglömda ord med tra la la längre.  
 
Mvh/ Ann

[Erika English]

Hui! Hui! Hui! Hui!
Här kommer indianer
Sluga som babianer
Smygande på mockasin
Bland skogarnas lianer
 
Hui! Hui! Hui! Hui!
Alla vi hata blekansikten
Alla!
Alla de ska för våra pilar
Falla!
 
Ho ho ho! Ko ko ko!
Via vua vampa
Ho ho ho! Ko ko ko!
Via vua vo!
 
Hui! Hui! Hui! Hui!
 
Vi äro indianer
brokiga som fasaner
vi gå ut på plundringståg
mot äpplen och bananer, hui!
 
Här kommer Svarta Handen
Här kommer Gula Tanden
Vilda Pantern, Örnens Broder
och Den Röda Branden
 
Hui! Hui! Hui! Hui!
Alla vi hata blekansikten
Alla!
Alla de ska för våra pilar
Falla!
 
Ho ho ho! Ko ko ko!
Via vua vampa
Ho ho ho! Ko ko ko!
Via vua vo!

[Erika English]

Någon som känner till ursprunget till den  
härklappramsan?  
 
(Med reservation för stavningen)
 
si si come play me
come back to see are me
come back play with me
come back to row row row  
pling plong

[A-C Andersson]

Kan någon ramsan:
 
Siden trasa lump?

[Maud Svensson]

Såvitt jag kan minnas var ramsan siden sammet trasa lump och det var den kompletta ramsan som upprepades tills den så att säga tog slut (på samma sätt som man rabblade älskar, älskar inte när man drog kronbladen från en prästkrage). Har ett vagt minne av att jag och mina barndomskamrater använde ramsan (med utgångspunkt från något jag glömt - men kanske även det en prästkrage?) för att få besked om vår framtid - vilken sorts tyg vi skulle vi gå klädda i som vuxna, d v s hur rika/fattiga vi skulle bli.
 
Förhoppningsvis minns någon annan bättre.
 
Mvh/Maud

[Ingegärd Johansson]

När jag var barn räknade vi siden, sammet, trasa, lump på knapparna på våra kläder. Det var alltid en massa knappar på den tiden. Om sista knappen på plagget fick benämningen trasa t ex, så var man alltså klädd i en trasa. Men man kunde ju också ha tur, så att den gamla koftan förvandlades till siden eller sammet.
Mvh
Ingegärd

[Maud Svensson]

Ingegärd,
tack för det - nu minns jag, visst var det knapparna vi räknade på! Fast jag minns det som att resultatet, d v s det ord i ramsan som sades vid sista knappen, angav hur man skulle gå klädd i framtiden. Kanske fanns det geografiska skillnader i tolkningen!  
 
Mvh/Maud
som hade sin barndom i Östergötland.

[Ann-Helen Lindroos]

Hej! I min barndoms Stockholm på 50-talet så räknade vi på knapparna siden, sammet, trasa, lump tills vi kom till sista knappen. Då visste vi hur vi skulle få det i vårt framtida äktenskap (det var bara flickor som gjorde detta). Lump betydde förstås att man skulle bli gift med en tiggare. Men tjejer, hör inte den här diskussionen hemma i P1:s program Folkminnen?
Hälsningar!!

[Yvonne Berg]

Någon som minns ramsan som avslutas med:
att se skinnbyxor är ändå det förnämsta?