Hur var det egentligen att leva på 1800-talet?

[Sara Dyrinder]

Hej,
 
en av anledningarna till att jag började släktforska var att jag tyckte att det verkade så trevligt att leva på 1800-talet. Jag ville veta vad mina släktingar hade hetat och var de levde.
 
Men, allt jag har fått reda på är vad de hette och var de levde och i vissa fall också yrken.
 
Vad jag är intresserad av att veta är bl.a. (mest hur det var för torparfamiljer):
Vad tänkte dem på? (jämfört med dagens bekymmer)
Hur levde barnen? Vid vilken ålder började barnen arbeta?
Hur var det med skolgången?
Vad hade dem för typ av kläder?
Vad gjorde dem på fritiden?
M.m. m.m.
 
Mina anor levde huvudsakligen i nordvästra och nordöstra Skåne, samt i Sörmland, mittemellan Eskilstuna och Flen.
Hur var det där? Var det fattigt eller hade dem det hyfsat bra ekonomiskt? De var på sin höjd torpare eller dragoner.
 
Finns det någon bra sida på nätet där man kan läsa om hur det var att leva på 1800-talet?
 
Jag bifogar ett urdrag över tillgångarna i en bouppteckning, där mannen ifråga var torpare och avled i juli 1897 i Örkened (L):
 
Koppar:
21 kg. diverse kopparkärl à 1,oo; 1 Spruta 1 kr.
 
Malm: 2 Ljusstakar, 1 Strykjern    
 
Jernvaror: 1 Gryta 0,75; 2 Stekpannor 0,75; 2 Bleckspannar 0,50 3 Kättingar, 1 Brännare 0,75; 3 Kakplåtar; några Bleckkärl 0,25 1 Sättugn med rör 5,oo; 1 Ringspis 5,oo 1 Bandknip 0,50; 5 Liar 2,50; 6 Yxor, 1 Bila 3,50 2 Flåhackor 2,oo; 3 Mullhackor 1,oo; 16 ?enboss; 1 Slägga 1,oo 2 Seglor 0,50; 1 Klypsåg 2,oo; större Slägga 1,oo 4 Såg 2,oo; 3 spadar, 2 Grepar 1,oo; 2 Hattestänger 2,oo
 
Trävaror: 1 Byrå 10,oo; 1 Dragkista 5,oo; 1 Klappbord 2,oo 1 vanl. Bord 1,oo; 1 Sängstol 1,50; 1 liten Soffa, 1 större Do 2,oo 1 enkel Säng 1,50; 1 Dragsäng 5,oo; 5 Stolar 2,oo; 2 Hörnskåp 1,50 1 Skänk 1,50; 1 stort Skåp i köket 1,oo; 1 Toilett 2,oo; 1 Wäggur 3,oo    
 
1 Eka 3,oo, 1 Wäfstol med behör 15,oo; 1 Baketråg 1,oo; 1 Örk 2,oo    
 
3 Kistor med ?. lock 9,oo; 3 Do med flata lock 1,50      
 
1 mindre Örk 0,75; 2 Såar 0,25; 3 Byttor 0,50; 3 Resel; 2 Såll 2,oo    
 
Diverse skräp på loftet  
   
Sängkläder och Linne: Enkans dagl. Säng 30,oo; 3 Dynor 15,oo; 7 ?utor 2,50    
 
1 Täcke 0,50; 2 Undertäcken 1,oo, 2 Lakan (sämse) 1,oo; 7 Borddukar 5,oo; 6 Säckar 5,oo  
 
Gångkläder: 1 Wadmalskostym 10,00; 1 gammal Klädeskostym 2,oo 1 Werkensklädning 5,oo; Diverse slitna plagg 3,00 4 gamla Hufvudbonader 0,50; 1 p. Pjexor, 1 p. Stöfvelskaft 2,oo Kragar o Halsdukar 0,50; 6 Skjortor 2,oo
 
Åkerbruks- och Körredskaper:
1 Plog 8,oo; 1 Wagn 5,oo, Krukor 1,oo; 3 Slipstenar 0,50      
 
1 Gruskärra, 1 Stenkärra, 1 Skottkärra 4,oo; 1 Årder, 1 jernharf 2,oo    
 
Kreatur: 1 Mörkbrun ko 50, 1 gul Ko 75,oo; 1 sk?ig Qviga 20,oo, 1 Årsgris 20.oo, 2 Lam 5,oo    
 
Glas- Porslin- Sentzer- och Lerkärl tillsammans  
 
Böcker: en mindre samling, hufvudsakligen religiösa  
 
En aktie i Örkeneds Handelsaktiebolag á 25 kr., upptages till halfva värdet
 
Årets inbergade gröda:
Omkring 70 trafvar Råg  
Omkring 40 trafvar Hafvre  
Omkring 10 trafvar Korn (aut otröskadt)  
Omkring 30 hl Potates
En del konstgödning och en del naturlig gödning  
 
Vad säger de här tillgångarna om hur han och familjens liv var? Han var gift och hade 8 barn i åldrarna 3 månader > 18 år. Han avled vid 44 års ålder.
 
Många frågor på en gång, men jag är tacksam för alla tips om var jag kan hitta information.
 
Mvh Sara

[Sara Dyrinder]

Bör kanske tilläggas att mannen, vars bouppteckning jag hade ett urdar med ur, hade skulder på c:a 840:- och värdet på bohaget var c:a 690:-. Dessutom var aktien värderad till halva värdet.
Hur gick det då med familjen när han hade så mycket skulder?

[Sara Dyrinder]

Vad konstigt det blev...
 
vars bouppteckning jag hade ett utdrag med tillgångar ur
 
...skulle det ju vara.

[Helene Jorsell]

Sara!
 
Kika på http://scangen.se/ och under länkar. Där finns ett bra länkregister avseende hembygdsforskning i Skåne.
 
Helene

[Elisabet Bergkvist]

Jag tror inte att livet var lätt att leva för det stora flertalet på 1800-talet. I så fall skulle inte så många ha utvandrat till Amerika i hopp om ett bättre liv, från fattigdom och ofrihet.
 
/Elisabet Bergkvist

[Per Thorsell]

Hej Sara.
 
Precis det Du frågar om, är nog det många söker efter i sin släktforskning, men inte kan finna många upplysningar om.  
 
Hur tänkte min farmors farfar om sin egen situation? Han hade sämsta betyg i alla husförhör, han bytte bostad och arbetsplats nästan varje år och han fick sitta i fängelse åtta månader, för att han låtit lura sig att hjälpa en skojare att stjäla havre. Vid nära femtio års ålder kunde han till sist bli egen torpare, genom att gifta sig med en gästgivardotter som räkat i olycka och fått ett oäkta barn.  
 
Hur hade min farfars farfar det egentligen i arbetarproletariatet i Eskilstuna? När han dog i lungsot som änkling vid 43 års ålder ägde han en uppsättning gångkläder, en säng och två tavlor(!).
 
Och hur tänkte min farfar, det klart skinande ljuset i byskolan, som fick bli bonddräng (det kallas 'hjon' i i arbetsbetyget) vid tolv års ålder, medan de dumma bondungarna försökte ta sig genom gymnasiet och gick hemma med skolmössa och guldrova? Om honom vet jag litet: han blev socialist på vänsterkanten och fackföreningsman.
 
Ingen av dessa har efterlämnat en skriven rad om sina liv. Eftersom det i praktiken är omöjligt att få individuella vittnesbörd, får man försöka bilda sig en uppfattning genom att se hur andra i liknande situationer hade det. Det är inte heller lätt. Här är några förslag till läsning:
 
- Sockenstämmoprotokoll finns bevarade och filmade/skannade från en del socknar, långt ifrån alla. De ger goda inblickar i vardagslivet i socknen. Ibland tycker man sig höra hur bondgubbarna klampar in i sockenstugan och knorrar över alla dagsverken som prästen vill ha för att försköna sin prästgård (som alltid framställs som eländig och förfallen) och över lösdrivare och oförsörjda barn, som ligger socknen till last.
 
- Folklivet i Åkers och Rekarne Härader av Gustaf Eriksson, utgiven av Magdalena Hellquist, Dialekt- och Folkminnesarkivet i Uppsala, 1989 - 94. Eriksson (1820 - 94) kallade sig metallarbetare, men levde som torpare och amörfolklivsforskare i Härads socken mellan Eskilstuna och Strängnäs. De tre första banden i hans verk, som omfattar fem band, beskriver vardagen och är ett mycket läsvärt dokument. Det är ingen von-oben-skildring, utan vad Tage Danielsson kallade 'Tankar från roten'.
 
- Jan Fridegårds roman Lyktgubbarna och dess fortsättningar Flyttfåglarna och Arvtagarna är naturligtvis romantiserade, men åtskilligt mera realistiska skildringar av statarlivet än Lo-Johanssons motsvarigheter.
 
- Janken Myrdals akademiska arbeten om jordbrukets villkor är väl värda att studera, men ger inte direkt några inblickar i vardagsvillkor och föreställningsvärld.
 
Jag vore mycket intresserad av att se flera och bättre förslag till realistiska och trovärdiga skildringar.
 
Per Thorsell.

[Ann-Mari Bäckman]

Ett bra tips är att titta på Raskens, som går i SVT. Där kan man få en god inblick i hur soldaterna och deras familjer hade det. Visserligen är historien kommen från Mobergs fantasier, men han hade väl vad jag har för mig själv vuxit upp i ett soldathem och säkert hört historier om hur de hade det även före hans tid.
 
Om någon form av dagbok skrevs, så var det vilka dagsverken man gjorts under dagen och andra händelser, som skett. Nu pratar jag om det största flertalet d v s bönder, torpare, fattighjon och arbetare.
 
Vad de tänkte och kände, får man nog själv tänka sig, precis som Per ger exempel på. Många som blev sjuka och dog alldeles för tidigt, skulle idag med lätthet ha blivit botade. Många barn skulle då inte ha behövt bli föräldralösa och många föräldrar skulle då inte ha behövt förlora det ena barnet efter varandra. Att inte kunna ge barnen mat för dagen ellr hamna på fattigstugan eller gå omkring och tigga är ju något, som man inte avundades dem som levde förr. För att inte tala om den ogifta modern och det oäkta barnet. Hur eländigt skulle inte de ha haft det.  
 
Naturligtvis hade inta alla det så här. De hade väl sina glädjeämnen och sorger precis som vi, men det sociala skyddsnätet och den sjukvård vi har idag, skulle jag inte vilja vara utan.  
 
Om man själv skulle ha levt på 1800-talet, hur skulle man då haft det? Vi kan ju inte välja våra liv precis. Ja, jag skulle nog ha varit en torparhustru eller arbetarhustru med ett strävsamt liv.
 
Ann-Mari

[Elisabet Arvidsson]

Att lyssna på äldre då de berättar sina historier från förr är ju alltid en bra ide.
Det värsta är nog att vi inte tror dem.
Inga skor--gå barfota i kalla snön 5-15 km till skolan.
Redan som palt (2-3åring) fick man vara med och rensa rovor vilket var barnarbetet.
Inga kläder kunde köpas nya så det bästa var att inte ha sönder dem man hade...
Liten brödskiva med sovel (fläskfett) i bästa fall innan skola annars spara den till em då man skulle gå hem (ingen mat under dagen).
Styvföräldrarna utnyttjade sina styvbarn till det yttersta och sina egna fick en lättare uppväxt...Inte undra på att barn / ungdomar flydde till det förlovade landet för att om möjligt få det bättre ställt och slippa styvfaderns/styvmoderns elakheter..hur de nu än var.
Skolan gick man om famljen hade råd till det..många fick sluta i förtid för att hjälpa till med familje-försörjningen... annars började man arbeta redan som 4-5--åring med vad ett litet barn kunde utföra....först hemma och sedan i granngården osv.
Man kan ju se flera 8-9 åringar vara pigor i andra familjer om man lusläser hfl.
 
Att ständigt leva i skräck för vad byborna skulle tycka om en samt vad prästen hade för åsikt om man råkade leva lite utanför ramarna ...det som idag anses vara OK...att inte få ha friheten till egen åsikt utan skulle tycka som styrelsen i kyrkan. Att inte träffa sin vän utan endast på de rätta platserna ex på kyrkbacken efter gudstjänst...annars var det bara jobb,jobb,jobb.
Det förstår man av Vilhelm Mobergs bok/film Utvandrarna.
För att inte tala om all denna stank i städerna efter folks behov & matrester.....
 
Idyll...mm kanske för de fina herrefolket men inte för gemeneman.
Jag tror inte det var vackrare att leva då som nu...det är ju det fina & trevliga vi vill komma ihåg och minnas...Det verkliga livet var nog en lång uppförsbacke, för de flesta.
Alla dessa kort med kaffebordet ute i gräset framför huset i bästa söndagskläderna....det var nog det bästa de hade på flera år att minnas över.
Vanligt kneg--togs det inte så många kort på men de finns på senare tid under 1900-talet.
 
Att t.o.m hugga av sin egen tumme/ fingrar på vedbacken för att slippa fortsatt tjänst som soldat (i ett litet torp med stor familj) och sedan kunna utvandra för en ev bättre värld...säger egentligen rätt så mycket om fattigdom & förtvivlan att inte kunna försörja sin familj.
 
Det är inte säkert att du kan finna svar på hur just din familj levde, tyckte & tänkte men med den samlade bilden som går att läsa om ifrån den tiden ger ingen skönhet utan det mesta är nog jobb,jobb,jobb (18-20 timmar/dygn) m mycken liten lön och ofta utskälld.
 
Föresten--skriver du ner din värld för att kunna läsas om ca 20--200 år efter din död?
Det gör inte jag....borde kanske göra det.

[Elisabeth Thorsell]

En intressant bok om livet förr är Byskomakare Jonas Stolts Minnen som är memoarer av denne från Högsby i Småland, och han var nog född omkring 1820 (är på landet utan mina böcker). Mycket läsvärd om livet på 1800-talet. Sen finns det ju en serie med Nils Månsson Mandelgrens uppteckningar, med teckningar, från olika landskap, mitten av 1800-talet, vill jag minnas, men utgivna på 1990-talet. I Rötters Litteraturtips finns nog också mycket att hämta.

[Jan Jutefors]

Jonas Stolts minnen utgavs första gången 1892 av Nordiska Museet, men har senare givits ut av Kalmar Läns Museum. Den kom i deras skriftserie Kalmar län... 1835, men har senare givits ut flera gånger som särtryck.
 
Jonas Stolt levde 1812 - 1883.

[Jan Jutefors]

Årtalet för skriftserien ska vara 1935 och ingenting annat.

[Helene Jorsell]

Att söka litteratur på Antikvariat är ett hett tips, tex den webbaserade sökfunktionen antikvariat.net.  
 
Där kan man finna böcker om folklivsforskning/hembygdsforskning inom alla stånd och landskap.  
 
Helene

[Jan Jutefors]

Här är tre bra söksajter, med tusentals böcker att söka:
 
http://www.svaf.se
 
http://www.bokborsen.se
 
http://www.boknatet.com

[Ulla Johansson]

Jo då elisabet arvidsson allt är så sant.
Ibland får man ta en paus i forskningen när
man ser saker i skrift, det man fått sig  
berättats för 60 år sedan.
 
ulla

[Anders Ellerstrand]

Vilken bra fråga Sara!
 
Jag är själv fascinerad av den tiden - 1800-tal och tidigt 1900-tal. Det finns ju faktiskt en hel del litteratur skriven, men med lite tur kan man hitta något mer närliggande.  
 
Min morfars far - född 1874 i Örträsk (AC) - skrev sina memoarer. Min farfars far - född 1875 i Starby (L) - skrev också en slags memoarer i diktform. Min farmors syster föddes 1903, men skrev en roman om sina föräldrars liv. Så leta runt i släktens byrålådor så kanske du också hittar nedtecknade berättelser.
 
Om skånskt 1800-tal av den lite tuffare sorten kan du just nu läsa på Proveniens. Titta under länktips. I artikelarkivet, under rubriker som Livsöden och Mikrohistoria finns flera berättelser om olika sorters liv under 1800-talet.

[Thomas Vikander]

1) There was PAIN !  One could walk (and people walked a lot) by peoples' houses and one could hear cries of pain from inside when someone was ill.
 
2) People died at home, and they died younger.
 
3) Homebirths.
 
4) Towns, cities, interiors of homes were DARK !
Streetlighting, electric lightbulbs, were non existant--or rare.
Two films that showed dark interiors were quite a revelation to modern audiences; Elvira Madigan and McCabe and Mrs. Miller.

[Sara Dyrinder]

Tack så mycket för alla tips!
Då mina far- och morföräldrar är födda på 1920-talet, så har jag aldrig haft möjlighet att höra hur det var innan dess. Farfar fick jag aldrig träffa och farmor träffade ju sin mormor och morfar, födda 1870, respektive 1863, men hon verkar inte ha intresserat sig för deras uppväxt nåt nämnvärt. Tyvärr.
Tack än en gång, mvh Sara

[Elisabet Arvidsson]

Sara.
Jag har heller aldrig haft några far- & mor föräldrar. Visserligen levde min farmor tills jag var 20 år men under den tiden levde vi inte i Sverige så mycket och senare blev hon sjuk.
Utan det är mina egna föräldrar som berättar om sin egen barndom och ibland ramlar det ner ett guldkorn såsom jag minns när vi hälsade på ...... och hon/han sa så här.......  
Det är då ofta en äldre moster/faster/ farbror/morbror/kusin eller deras egna far- & mor-föräldrar (som jag aldrig träffat).
Historier som man glömmer bort som barn men som kan dyka upp i bakhuvudet då man gör sina reflekteringar.
När man berättar dem sedan kan andra äldre vuxna (på ex ålderdomshem) bekräfta historierna eftersom de har en liknande historia.
 
Lycka till med all lästips du fått.

[Linna Larsson]

Hej!
 
Jag tror att det var svårt att leva på 1700-1800-talet, mycket svårare än att leva nu. Vilket helvete det måste ha varit, jag tycker man ska vara tacksam mot sina förfäder, vad de måste ha kämpat.
 
 Min mormors mor född 1863 hade två eller tre oäkta barn när hon träffade mormors pappa.
 
 Jag undrar: -varför gifte han sig med henne? Hon måste väl ha varit utskämd såsom lösaktig i hela socknen, till slut fick hon en karl som stod såsom lösdrifvare, troligtivis död (vilket han ju inte var)i Irsta socken.
 
 Hon var antagligen gravid redan när hon träffade honom eller så är han fadern, jag vet inte (till tredje barnet). Jag har hört att han trodde att han var steril(fast de sedan fick ytterligare fyra barn så det var ju inte så). Men hon måste väl ha varit tvungen att gifta sig med honom när hon väl hittade någon som godtog hennes snedsteg. Dessutom var hon 29 år. Man kan ju hoppas att de gillade varandra.  
 
(Trots att han senare skrivit en hel bok om sina älskogshärjningar i sitt rallarliv då han lämnade henne ensam med sex sju barn uppe i gällivare). Det finns bevarat i en skrivvbok, häpnadsväckande berättelser.  
 
Jag undrar egentligen varför han gifte sig med henne, kunde han inte få någon annan, hade han alkoholproblem?
 
 Ja, vad får man reda på av kyrkböckerna? egentligen ingenting. Kanske de var dödskära i varandra?, tänk om prästen hade ritat ett litet hjärta i noteringen, eller en liten websmiley,(!),alltnog, ... kanske man borde låta det som är dött och begravet, vara dött och begravet och hoppas att de hade det något sånär bra i alla fall, till slut så kom han ju hem till sin familj och tog sitt ansvar.  
 
Skall man gräva i deras väl bevarade hemligheter? det är ju deras! Egentligen, må de vila i frid.
 
Alltså ska man egentligen släktforska?
 
Ska man gå in i deras integritet, deras med energi kanske, välbevarade hemligheter.
 
 Mvh Linnéa
 
(alltså, jag forskar ju själv lite, så jag vill egentigen bara diskutera saken, jag vet inte om jag har rätt eller fel, är ju lite kluven. Det skulle vara kul att höra andras åsikter.  
 
Jag undrar dessutom, förr eller senare så upptäcker man ju antagligen inavel, hur kul är det?

[Patrick von Brömsen]

Hej och godmorgon Linn?a
 
Några tankar som jag får när jag läste ditt inlägg. Först och främst så finns de ju inte längre, så hur du kan skada deras integritet förstår jag inte, det handlar nog snarare om vilken relation du själv känner till de i frågan. Och det var säkert ingen välbevarad hemlighet att hon hade barn innan. Kunskapen om det hela blir ju först nu uppenbar när du nu skrev om det (för vår tid). Så nog tycker jag att det märks att du är kluven till det du får fram. Man kan ju ändå inte ta ansvar för hur de hade det, och därmed avsluta sin forskning på grund av det, tufft kan det nog ha varit i alla fall. Jag undrar om inte alla har anor som har haft det svårt, visst kan man ibland tänka och känna efter hur de förmodligen har haft det, men jag tror inte folk slutar med sin forskning för det. Sedan undrar jag om det sista du skrev, antagligen inavel, hur kommer du fram till det? menar du dina anor? eller rent generellt? Inavel har aldrig varit tillåtet (även om det förekom/även fortfarande), så jag funderar, var det ett uttryck för mer bränsle på alltings djäkelskap? som dina anor hade? Jag hoppas att du fortsätter din sökning efter anor och släkt, för du har säkert sett hur kul det är också. Några tankar nu på morgonen.
 
Vänligen Patrick

[Anders Ellerstrand]

Linn?a, visst dyker det upp frågor när man forskar. Många av dem går aldrig att besvara med säkerhet, i några fall hittar man källor - som den bok du nämner - som för en närmre svaret.
 
Om man vill berätta sina anors historia tycker jag man ska göra det med respekt. Visst kan man fundera kring sina frågor, och ställa upp olika hypoteser, men jag tycker ändå man kan göra det på ett sansat sätt.

[Eva Dahlberg]

Anförlust (se mer här Anbytarforum: Språk, ord och namn: Övriga språkfrågor: Anförlust) är väldigt vanligt, om det är det du Linn?a menar med ordvalet inavel. Det är inte direkt något märkligt (och inte heller otillåtet Patrick, beroende på hur du definierar inavel, om du syftar på Anbytarforum: Övriga ämnen: Sex: Incest är det en helt annan sak), men inavel är ett ord som används lite slarvigt/skämtsamt och kan betyda olika för olika personer. Men kusingifte tillåts på 1800-talet.
 
I Rättshistoria för släktforskare, av Barbro Nordlöf, utgiven av Sveriges Släktforskarförbund, står det:
 
Andra äktenskapshinder var nära släktskap. Länge räknades nära släktskap ända till fjärde och femte led, men 1680 beslöts att bara gå till andra led (kusiner). Dispens kunde sökas hos Kungl Majt. [...] Förbudet mot äktenskap mellan kusiner upphävdes 1845.
 
Det innebär väl att tremänningar (dvs sysslingar/nästkusiner etc vad man kallar det) fick gifta sig utan hinder efter 1680. Kusiner fick gifta sig om de hade tillstånd från Kungl Majt att gifta sig, ansökningarna kan finnas i domkapitlens arkiv, så det kunde vara tillåtet före 1845 och blev tillåtet utan dispens efter 1845.  
 
Om två av ens anor är släkt med varandra - att i mitt fall t.ex. min farfars mf och mm är tremänningar - då har man en anförlust när mf mf f = mm mf f (fader och moder har samma antal generationer till gemensam ana som det står i Ordbok för släktforskare). Inavel ja, men otillåtet nej eller okul, nej inte enligt min mening (det är klart att det är lite tröttsamt att hitta samma personer flera gånger i trädet, men å andra sidan, då är de ju redan upphittade ). Det var en liten avvikning från rubrikens ämne ...
 
Hälsningar,
Eva

[Patrick von Brömsen]

Hej Eva
 
Lite utanför ämnet, men måste ändå svara dig. Inavel är väl ändå en beteckning för en händelse som kan/gör att en eller flera gener blir sämre. Alltså där genetiska mutationer kan uppstå beroende på allt för nära släktskap och därför överför detta till en ny avkomma. Så dina tremänningar kan väl inte vara inavel? inte enligt mitt sätt att se. För som du själv skriver så tillåts ju kusingifte. Går inte incest och inavel lite hand i hand?
 
Vänligen Patrick

[Eivor Andersson (Ema)]

Hej,
Jag undrar om inte Linn?a är rädd för att några okända syskon kan träffas och få barn, eftersom det fanns många barn på bygden i ett så litet samhälle?
Då finns ju risken för inavel.
Så tolkade jag det.
 
Eivor

[Elisabet Arvidsson]

Fast den risken finns ju fortfarande eftersom mödrar tvingats adoptera bort sina barn på olika håll & staten säger ju att ingen får ta reda på barnets ursprung utom barnet själv...det finns ju de som har upptäckt att vara sig gift med sin eget syskon och redan fått x antal barn.
 
Så nog finns det en viss likhet med 1800-talet....många barn på bygden....trots att samhället & avstånden är större.