Husförhör pågår alltjämt, i varje fall i Agunnaryd och andra församlingar i Sunnerbo i södra Småland. De moderna husförhören spelar ju inte längre någon roll, varken för folkräkningen eller för kontrollen av kunskaperna i kristendom, men det ger ett bra tillfälle för prästen att träffa sina församlingsbor och diskutera aktuella frågor med dem.
I min barndom (30-talet) var husförhöret (eller läsmötet som vi sa) ett måste. Det var gårdarna i husförhörsroten, som i tur och ordning stod för värdskapet. Eftersom det fanns nio gårdar i vår rote, så var det bara var nionde år, som mina föräldrar rustade till husförhör, men då rustades det verkligen.
Husförhöret tog hela dagen, började med allvar och slutade med kalas.
Allvaret tog prästen hand om. Han höll en betraktelse, det sjöngs psalmer och sen kom förhöret, läsningen. Vår snälle prost tog ganska lätt på den delen, men jag minns att det året när jag hade konfirmerats fick jag ganska många frågor.
Sen var det folkräkningens tur. Prosten läste noggrant upp namn och födelsedata på alla personer i varje hushåll i roten och frågade om det stämde. In- och utflyttning, födelse och död under det gångna året kommenterades, och allt noterades i husförhörslängden.
Efter det var alla hungriga, och då var det dags för det stora kalaset. Det fortsatte också nästa dag, för då bjöd man släkt och umgänge utanför roten.
Björn, du skriver att det fördes protokoll, men det var ju husförhörslängderna, och de är ju mikrofilmade. Har du hittat någon annan form av protokoll från husförhör?
Mvh
Ingegärd