Läskunnighet

[Sten-Sture Tersmeden]

Jag undrade lite över när läskunnigheten spreds i Sverige och fick följande svar från Kerstin Abukhanfusa:
 
 ...I Sverige har vi länge kunnat läsa. Redan på 1700-talet fanns det socknar där alla barn kunde läsa. När folkskolan infördes 1842 var bortåt 90% av Sveriges befolkning läskunniga. Syftet med folkskolan var att lyfta den allmänna kunskapsnivån ännu en bra bit högre. Bland annat var det betydligt sämre med skrivförmågan, och kunskaperna i matematik, geografi och historia var mycket svaga.
 
Anledningen till att vi svenskar (gäller också övriga nordbor, vad jag vet) lärde oss läsa så pass tidigt hittar vi i 1696 års kyrkolag. I den stadgades att klockaren skulle se till att alla barn i socknen kunde läsa. Enligt Luther krävdes det av varje människa att hon själv tog till sig det kristna budskapet direkt ur Bibeln. Då måste hon kunna läsa. Så tillkom de s.k. husförhören, där prästen varje år prövade sockenbornas läsförmåga och noterade resultatet i husförhörslängderna. Den som inte kunde läsa kunde heller inte konfirmeras. Därav uttrycket läst fram för prästen.
 
År 1986 hade vi en utställning på RA i anledning av kyrkolagens 300-årsjubileum. Vi hittade då ett dokument som berättade en rörande historia. Någon gång vid mitten av 1700-talet kom biskopen på visitation till en socken i Skåne (jag minns inte längre vilken). Han upptäckte då att det i socknen fanns en 16-årig flicka som ännu inte konfirmerats. Han kallade till sig flickans far och skällde ut denne efter noter. Om flickan inte blev konfirmerad, kunde hon ju inte komma till paradiset! Fadern försvarade sig med att flickan var efterbliven och att han själv var ytterst fattig och inte hade haft råd med extra undervisning av dottern. Då var det kyrkoherden som fick en rejäl utskällning. Varför hade han inte sett till att flickan fick den hjälp hon behövde? Till straff fick kyrkoherden i uppdrag att själv undervisa flickan och rapportera utvecklingen till biskopen!
 
Hur det sedan gick förtalte inte visitationsrapporten, men historien avslöjar att det bakom kyrkans med tiden tyranniska maktapparat faktiskt låg ett ärligt och humant syfte: att alla människor skulle få en chans att komma till paradiset, också den som inte blivit fullständigt utrustad av naturen. Och resultatet blev alltså att analfabetismen i stort sett var utrotad redan innan vi fick allmän skolgång.  
 
Kanske en historia värd att berättas vidare?

[Björn Engström]

Från Svärdsjö tinget finns en dom från slutet av 1600-talet (1680- eller 1690-tal), där en icke läskunnig skulle begravas. Eftersom hon inte var läskunnig skulle hon inte få begravas på kyrkogården. Men på tinget konstaterades att hon har gjort tappra försök utan att lyckas och dessutom har hon levt ett kristligt liv, så hon blev frikänd och fick begravas på kyrkogården.
Detta betyder att det redan på slutet av 1600-talet var det ett krav om läskunnighet och alla var i stort sett läskunniga redan på 1600-talet. Första läraren (pedagogis) anställdes i Svärdsjö i mitten av 1600-talet.
Nu hör ju Svärdsjö till Västerås stift som var ett föregångsstift.    
 
När folkskolestadgan kom gällde det folkskola och inte småskola. I folkskolan lärde man sig inte att läsa och skriva, det skulle vara klart långt tidigare i småskolan.    
Folkskolestadgan som ett sätt att få allmän läs- och skrivkunnighet är en fullständig myt. Tyvärr möts man av många som har den felaktiga föreställningen.

[Stefan Simander]

Tack för kunskaperna om läskunnignheten, men 1686 års kyrkolag var det väl ändå!