En skattegård skulle ju årligen betala en skatt, t.ex. några tunnor malt. Om gården blev öde, och inte odlades, så var det ju svårt för ägarna att betala skatten. Efter några år drogs gården in till kronan, och gårdens gamla ägare förlorade alltså äganderätten. Gården kunde sedan brukas som betesmark under någon granngård, och fick då betala en ödegårdsskatt, vilken var väsentligt lägre. Ödegården kunde också sättas i hävd igen av någon, som då slapp alla skatter och avgifter under t.ex. tre år. Men gården blev nog en kronogård.
Domboken har uppgifter om ödesmål och obetalda skatter, och även om avgiftsbefrielse förde som tar upp en ödegård.
Jag bläddrar på måfå i en avskrift av domboken för Vätte härad, och hittar bland annat 1681 en lista över svaga och öde hemman, bland annat
1 skattehemman Mårten i Aneröd i Skee sochn ödhe och gifwet undher Cronan
Så tydligen har Mårten i Ånneröd blivit av med sin gård.