Släktforskning är hett!

[Anders Berg]

Just nu hetaste sökorden på Sesam...
 

[Helene Jorsell]

Hoho, tänk att vi dammiga arkivletare ligger helt rätt i tiden och snart kan kalla oss trendiga  
 
Helene - som fått höra de flesta skämten om min hobby av vänner och arbetskamrater

[Ann-Mari Bäckman]

Nog kan man känna sig lite mossig ibland. En person sa till mig att ungdomar idag inte är intresserad av gamla kort. Denna kommentar kom efter att jag sagt att hennes svägerska absolut inte skulle slänga sina gamla kort, därför att någon av barnbarnen kan ju vara intresserad av dem.
 
Jag har alltid varit intresserad av historia, gamla saker och fotografier ända sedan jag var liten. Kan det vara så att detta intresse för en tid som varit, det intresset finns redan som barn eller kan det dyka upp senare i livet?

[Marianne Kindgren]

Många ungdomar kanske inte är intresserade av gamla kort just nu - men de kan bli. Har haft några släktforskarkurser med högstadieelever och de dammsög sina familjer på gamla foton. Vilken lycka när det fanns bilder på mormors mormor som barn.
Jag tycker det är kulturmord att kasta gamla foton. Om inte släkten vill ha dem så är säkert den lokala släktforskar- eller hembygdsföreningen intresserad.
Vår släktförening har fått flera nya medlemmar i 30-årsåldern under de två senaste åren.
Mina egna barn visade inte någon större nyfikenhet förrän i vuxen ålder. Och vilka ungdomar delar förresten sina föräldrars intressen?

[Marianne Solli]

De som kommer etter meg, vil i alle fall ikke finne mange barne- og ungdomsfotoer av meg. Jeg hadde samlet dem i et album - sånn noenlunde - etter alder, og stor var min bestyrtelse da jeg her om dagen skulle se i albumet; alle bildene av meg var revet ut, slik at de - uansett hvor de befinner seg nå - må være ødelagte. Jeg har en mistanke til ett bestemt menneske, som antakelig har vært irritert på meg (eller noe annet), så dette var virkelig en god hevn.

[Helene Jorsell]

Det finns nog alla kategorier. För min del började det absolut redan som barn och i tonåren tiggde jag till mig gamla fotografier från mina mor- och farföräldrar. En stor bidragande faktor var den att mina morföräldrar och min farmor berättade långa och levande historier om sina föräldrar och sina mor- och farföräldrar. Och lite kände de till om ytterligare generationer bakåt. Jag blev nyfiken och ville veta mer. Den enda som inte sa så mycket var min farfar, trots att han själv släktforskade, en släktforskning som ingen någonsin fått ta del av.  
 
Och för att nämna alla AHA-upplevelser man får med släktforskningen. Jag har stark anknytning till Skåne då både morfar och farfar var födda där samt att jag själv bodde där som barn under ett par år och mina föräldrar efter det hade ett sommarhus i Skåne. Nåväl, varje dag som jag åkte med skolbussen till Klågerups Skola åkte jag förbi Klågerups slott. Inte visste jag då att slottet i början och i mitten på 1700-talet ägdes av min farmors mormors farmors mormors föräldrar. Eller alla andra slott i Skåne som mina föräldrar alltid envisades med att man skulle åka och titta på som en söndagsutflykt. När jag har släktforskat finner jag mina anor i ägarlängderna. Inte visste jag det eller mina föräldrar när man besökte de som turist.
 
Eller den andra sidan, som jag personligen finner mer intressant att forska i, dvs de som hade väldigt mycket tuffare. Som när jag fann min farfars mammas dödsnotis samt vigselnotis som visade att hon var född i Askums förs. på Bohus-Malmön i Bohuslän. Det hade alltid hetat att hon var från Halland. Hfl för Askum bekräftade ovanstående och jag ringde min far och sa att din farmor var inte alls från Halland, hon föddes och växte upp på Bohus-Malmön som dotter till en stenhuggare.  
 
det blev absolut knäpptyst i andra ändan av luren. Sen berättade pappa att hans far, min farfar hade bett pappa att få följa med nästa gång pappa hade kundbesök på Västkusten. Pappa tyckte det var lite märkligt men sa ja. Nåväl, de for till Västkusten och väl där propsade farfar på att de skulle ta färgan över till Bohus-Malmön. Sen sprang farfar runt där i några timmar och skulle titta på allt. Pappa frågade lite försiktigt vad som var så speciellt med Malmön men farfar hade bara muttrat  
 
Helene

[Ann-Mari Bäckman]

Marianne K!
 
Att inte ungdomar skulle dela sina föräldrars intresse, håller jag inte med om. Min mamma nämnde intresset för att börja släktforska redan i slutet på 50-talet. Nu väntade hon med det tills jag själv började i mitten av 80-talet. Så det intresset delade jag med min mor.
 
Min undran är om man kan vara totalt ointresserad av historia och om hur det var förr i tiden, som barn och ungdom, men att detta intresse kan dyka upp senare i livet?
 
Naturligtvis menar jag inte att man ska tro att barn ska intressera sig för släktforskning, utan att det då kommer senare i livet, men har man inte märkt innan dess att barnet har ett visst intresse för det som är gammalt?  
 
Går det att se vilket barn eller barnbarn, som i framtiden kommer att bli en släktforskare? Alltså att man inte ska slänga gamla kort bara för att man tror att sådant är  de som växer upp idag inte intresserad av?
 
När det gäller kort, så anser jag att det finns två grupper och det är de som är intresserad av korten och den andra gruppen, de som är intresserad av tekniken.

[Birgit Hirsch (Giggi)]

men ordet står under bubblare ?!!!  
Då är ju släktforskning  ute bubblare =ute  
 
Jag älskar släktforskning mitt 17-åriga barbarn följer mitt arbete med spänning /Birgit

[Kjersti Nylander Wahlgren]

Bubblare är väl det som kommer Bubblar upp!

[Joakim Bång (Slethoegius)]

Bubblare = nykomling som verkar vara på väg upp. (Källa: Månadens ord april 2003 på www.spraknamnden.se, numera www.språkrådet.se)

[Birgit Hirsch (Giggi)]

Okey  kanske är det så .. bubbel kittlar i näsan  iaf .

[Anders Berg]

En bubblare ligger alldeles utanför listan och är på väg upp. Man har väl växt upp med Kaj Kindvall...  
 
Vi får se hur hett släktforskning kan bli bland kidsen. Kanske till och med fett?

[Janne Högdin]

Alla dessa nya ord och uttryck, som jag inte förstår, gör att jag känner mig hemskt gammal! Fast jag är bara lite drygt 75+.  
Je jett nog tulpå ma jamska som je e barnfödd ma!

[Ulf Sawert]

Hej alla! Missa inte 100 höjdare-galan som sänds på kanal 5 nu imorgon (måndag) kl. 21:00! Galan kommer att bevistas av div. ev. Kungaättlingar...
 
Vänliga TV-hälsningar!
 
Ulf

[Sylvia Leijon]

Hej Ann-Mari och andra!
Jag är ett exempel på en som var uttråkad på historielektionerna ända upp på gymnasiet och som knappt lyssnade när mina föräldrar visade och berättade om gamla kort - men som nu är nästan maniskt intresserad av historia, både allmän och svensk historia. Kanske inte precis det vi läste i skolan, kungar, årtal och krig och så, utan mer hur det vanliga folket hade det. Och så min egen släkts historia, förstås.
När min far dog 1989 efterlämnade han mängder av böcker och papper som det tog mycket tid att gå igenom. (Min mor dog 34 år tidigare)
Där fanns bl.a. en släktutredning några generationer tillbaka på min farmors sida, som väckte mitt intresse. Och en brevsamling från Amerika. Och så var det alla album och kort!
Hur mina morföräldrar och min moster såg ut visste jag, trots att de dog långt innan jag föddes, för det fanns fint inramade kort på dem hemma. Men nu, när jag inte hade någon att fråga hittade jag ett kort där min morfar står bredvid en äldre man. Är det morfars far eller morfars äldre bror eller någon helt annan?
Vilka är alla på de där  fotovisitkorten och som måste vara mina föräldrars ungdomsvänner?
Ja, det uppstod massor av frågor när vi tittade på alla kort och dagböcker och andra papper. Min syster och jag reste då omkring till äldre släktingar som fortfarande var i livet, mest fars kusiner. Vi visade albumen, vi frågade om gamla tider, och vi fick veta mycket intressant, dock inte allt vi ville få reda på. Fortfarande är jag t.ex. inte säker på vem som står bredvid morfar! Varför finns inga anteckningar på korten har jag frågat mej.
Men jag fick mig en tankeställare härom sistens när min dotter sa: Skriver du själv på några kort? Hur ser t.ex. den där gamla moster Ester ut som du pratar om?
Inte visar väl något av mina barn eller barnbarn annars något större intresse just nu, men kanske att det kommer!
Jag tror inte att man alltid kan gissa vem som kommer att bli intresserad av släktforskning. Att jag skulle bli det, hade jag aldrig trott när jag var i tonåren!
Jag tror att det är viktigt att vi dokumenterar vår forskning och noga anger källor, för nog blir det alltid någon i senare generationer som kommer att bli tacksam för det!

[Ann-Mari Bäckman]

Sylvia!
 
Tack för ditt svar! Det visar ju tydligt att man inte ska vara så snabb på att slänga gamla kort eller brev, för att ens barn eller barnbarn inte verkar vara intresserad av det nu. Därför gör det så ont när jag hör att någon håller på att slänga gamla kort, för vem kan vara intresserad av det här?
 
Ann-Mari

[Börje Eriksson]

I min föräldrahem fanns två fotoalbum med brungråflammiga pappärmar och dekorativa sidentofsar. Där fanns bilder av hela släkten på min fars sida. De äldsta porträtten torde ha varit från fotokonstens tidiga barndom. Vid nästan varje person fanns namnet och ibland ytterligare data noggrant ditpräntat.  
Det fanns även ett enklare album med foton från min mors sida. Inte lika väldokumenterat men troligen fanns namnen på kortens baksida.  
Alla dessa samlingar är borta idag. När det hände eller varför, vet jag inte, kanske någon inte förstod värdet av bilderna. Själv ägnade jag på den tiden inget intresse åt dessa trista porträtt, så jag kan inte ha brytt mig speciellt mycket då men idag hade de utgjort en guldgruva att ösa ur.  
Spara alla foton som kan komma att bli intressanta för framtida forskning!

[Ingela Martenius]

Min farmor var i förra seklets början anställd hos Hasselblads och blev mycket intresserad av fotografering. Jag har en stor box med gamla foton som hon tagit och som jag inte nänns slänga. Men, men...inte på ett kort står det vad eller vem det föreställer, var och när det är taget.
 
Det här frustrerade mig redan som barn, så på vartenda kort jag tagit genom åren har jag på baksidan skrivit alla uppgifter. Och vad bra det har visat sig vara för mig själv! För när man plockar fram och tittar på dem, så inte kommer man ihåg vad alla hette för 25 år sedan eller exakt när eller ens var det var - men då är det bara att vända på kortet och där står allt!
 
Men min släktforskning har också hjälpt till att lösa små mysterier: jag har en hel bunt kort från USA; min farmor korresponderade regelbundet med släkten där. Breven har tyvärr gått förlorade, men fotona är kvar. Och på baksidan står det faktiskt små noteringar - som dock tills för ett par år sedan satte minst lika mycket myror i huvudet på oss, släkten i Sverige, som om det inte stått något alls. T.ex. ett kort på ett amerikanskt par runt 35-40 år, där det på baksidan står Raymond och hans söta fru. Jaha ja. Och vem är Raymond?! Egen släktforskning och hjälp av snälla amerikaner med census löste mysteriet: farmors kusins son. Farmor emigrerade 1897 och bodde hos sin kusin ett tag - så det är klart att hon intresserade sig för kusinens barn som hon sett som småbarn.
 
Så ett hett tips är: skriv mycket på baksidan av kort, tro inte att det vet ju alla vem/vad det här är - för den kunskapen går snabbt förlorad. Dokumentera mera!
 
Ingela

[Olle Elm]

Kanske en onödig hänvisning ... men när jag läser om era gamla kort tänker jag; Ni har väl scannat av dem och lagt in dem i Portträttfynd? Man vet heller aldrig vad som kan hända längre fram i utvecklingen av fotodatabaser, vilket material som kan komma fram; Jämför vad som helt nyligen skett i Kindabygden. Jag kan avslöja - för jag tror inte det framgår på sidan - att allt höll på att hamna på soptippen! Nu finns här stora möjligheter att identifiera mängder med ateljekort, då baksidestexten på glasplåtarna är bevarad.
Vänligen,
Olle Elm

[Kristina Larsson]

Vill bara lägga till att det finns ungdomar som är intresserade, jag själv är 26 och har pysslat nu i över 1 år...
 
Mvh Kristina

[Per Göthe]

Intresse hade jag av detta redan som 12-13- Åring men inte sedan en sak inträffade i 30-Års åldern så satte jag igång (då utan att gå en enda släktforskningskurs, jag hade ju redan tagit reda på en del sedan tidigare). Jag önskar jag hade börjat som ungdom redan. Jag är tacksam för att en äldre släkting skickade en del kort skrivna med gammal skrivstil. Jag tillhör den generation som fick lära sig den nyare stela skrivstilen (jag kan inte skriva den f.ö., finmotoriken är för svår där). Däremot är jag tacksam att min Mormor skrivit namnen bakom korten och hur dem hängde ihop med hennes anor, sedan har jag varit tvungen att fråga mig fram på kort på alla andra delar.
 
MVH Per

[Ann-Mari Bäckman]

Jag håller helt med Olle Elm från hans inlägg om att lägga in korten i Porträttfynd. Där gör de tusenfalt mer nytta än att ligga i en skokartong! Identifierde personer på korten, kan kanske få andra likadana kort i Porträttfynd identifierade och tvärtom, plus att de finns förvarade även någon annanstans än i skokartongen! (Om något skulle hända med dem).
 
Tycker ni det är svårt med det tekniska, fråga någon som kan hjälpa er. Jag själv fick ta hjälp av sonen.
 
Ann-Mari

[Stefan Simander]

Bevarande av gamla foton är av högsta vikt!
 
Det borde startas en stor kampanj om detta från Sveriges Släktforskarförbund, Hembygdsförbundet och alla som kan tänkas vara intresserade av detta! Innan albumen slängs dag för dag och förstör en bild av vårt förflutna!

[Åsa Alderlöf]

till stefan simander, är du ev släkt med stig simander på nåt sätt? rötter från gotland tror jag.
 
åsa

[Stefan Simander]

Ja, se under Simander!