Gott att se att alla är överens om att man bör ta hänsyn och inhämta tillstånd för publicering, i alla former! Om det inte rör journalistiskt undersökande artiklar förstås, då finns ju en juridisk och pressetisk prövningsmöjlighet och en ansvarig utgivare.
Att uppenbart felaktiga, okontrollerade och källösa uppgifter sprids tycker väl ingen om här. (Möjligen om det leder till ett möte eller diskussion mellan två forskare som sedan leder framåt i forskningen förstås. Det har hänt mig några gånger, och sannolikt många fler, när vi haft olika uppgifter.)
--------------------------------------------------------------
Vi är väl alla medvetna om att man kan uttrycka väldigt mycket som är mycket personligt i tryckt skrift, utan att lagföras, oavsett vad många tycker om detta. Till exempel veckopress, kvällstidningar, bekännelseromaner på verklig grund, avslöjande och utlämnande artiklar, hembygdsböcker, släktsammanställningar, med mera.
Nu är det i praktiken så på nätet också, vad jag förstår, eftersom de flyttar servrar utomlands och fixar och donar, (till exempel Flashback från London), och bloggarna och hemsidor vräker ju ut inte bara uppgifter om den egna personen, utan om allt och alla, eller?
-------------------------------------------------
Jag förespråkar inte total frihet, laglöshet eller anarki. Tvärtom!
Men jag har inte fått något svar på varför det ska vara skillnad på tryckt material och internet? Varför bör inte samma regler gälla oavsett vilket media och vilken form som används? Det är väl innehållet som ska avgöra vad som ska skrivas och hur det ska publiceras?