Stefan!
Ang. Gotland så finns det faktiskt (mig veterligt) ingenting mer ingående skrivet om arvspraxis. Däremot en hel del om demografi, den sk. barnbegränsningen och om partklyvningar.
tex. Siltberg, Tryggve & Åkerman, Sune, Dynamik och konstans i Gotlands befolkningsutveckling under 1800-talet. Människor och resurser i en brytningstid. i, Bebyggelsehistorisk tidskrift nr 21, 1991
Åkerman, Sune, Befolkningsexplosion eller barnbegränsning? Gotlands befolkningsutveckling under tidigt 1700-tal, Scandia 1986
Sjöberg, Åke G, De sålde sina hemman. Redan på 1600-talet, i, Gotländskt Arkiv, 1981
Som sag, inget mer detaljerat skrivet i det ämne som Stefan efterlyser men frågan borde utredas.
Lite statistik hinns dock med från den sk. revisionsboken av år 1653 med uppgifter på nästan samtliga gårdsparter om förvärv och annat:
Ärvt, 659
Ingift, 227
Köpt, 569
Bytt, 57
Annat, 190
Okänt, 5
Öde, 77
Källa: Revisionsbok för Gotland 1653
En annan intressant struktur framträder om man jämför Gotland med Magnus Perlestams (1998) siffror över kvinnor som hushållsföreståndare.
I olika områden och i Finland ligger den procentuella siffran för kvinnliga hushållsföreståndare, alltså antecknade i skattelängden, på ungefär 15-20 procent, i början av 1600-talet. På Gotland fanns det enligt Mandtallet år 1634 två (2)!! kvinnliga husbönder bland över ettusensjuhundra noterade skattebetalare.
Vid en hastig anblick tycks det alltså som om de fäderne/möderneärvda gårdarna inte dominerar så mycket som man kanske skulle kunna tro. Dessutom tycks man på Gotland ha föredragit en man i stället för en änka som skatteansvarig.
Men saken bör utredas närmare. Material finns, både från dansk och svensk tid, så det räcker och blir över till en gedigen C-uppsats. Kanske någon från högskolan på Gotland (eller någon annan intresserad) läser detta? Hör av er i så fall så tipsar jag om material och litteratur.
Mvh/Jens Lerbom