Kvinnomisshandel

[Harriet Hogevik]

Hej!
Har hittat i hfl Lerbäck 17b (1871-1875) p475 om  Carl Gustaf Österlund f 17 jan 1820:
Dömd 28/5 -69 för våld mot hustrun till fängelse.
Detta var blivande svärfar till min anas bror.
Framgår också att både Carl Gustaf och hans hustru 19 mar 1869 blivit varande för oskickligt leverne (om jag läser rätt).
Någon som vet hur vanligt det var på 1800-talet att män hamnade i fängelse för våld mot hustrun?
Mvh
Harriet

[Ann-Mari Bäckman]

Jag misstänker att detta våld mot hustrun, måste ha varit väldigt grovt. Hon kanske blev svårt invalidiserad.
 
En intressant bok om olika rättsfall från Uppland eller någonstans kring Uppsalatrakten, angående förhållandet mellan man och kvinna är I hans hus av Andreas Marklund. Den handlar om husbonderollen och den äktenskapliga manligheten kring sekelskiftet för 200 år sedan.

[Harriet Hogevik]

Hej!
Jo, så tänkte jag också först men det finns ingen notering i senare hfl om att hon var invalidiserad.  
Mvh  
Harriet

[Camilla Åslund]

Hej
Eftersom han blev dömd till fängelse borde du kunna läsa om domen i Domböckerna.
 
Mvh Camilla

[Ann-Mari Bäckman]

Det är säkert intressant att läsa varför han fick fängelse, för det kan inte ha varit så vanligt. Och det var väl det som var huvudfrågan, hur vanligt var det? Det är väl först på de senaste åren man har börjat se med stort allvar på kvinnomisshandel. Det var väl vanligt att man inte anmälde sådant förr och de som kände till saken blundade. De ville inte lägga sig i.

[Stefan Simander]

Det ingick ju dessutom i mannens kristna uppgift att tukta hustru och barn!

[Harriet Hogevik]

Hej!
Tack för tipset med domböckerna. Han kan väl ha varit på kant med prästen efter varningen tidigare på våren.  
Jag är mest förvånad över att det tydligen ändå var olagligt.  
Hittills ingen mer som känner till något fall från 1800-talet verkar det som?
Mvh
Harriet

[Ann-Mari Bäckman]

I sitt hus hade mannen rätt att precis som Stefan skriver tukta hustrun, barnen och tjänstefolket. Det skulle vara måttlig aga, så långt som till misshandel fick det ju inte gå. Nu tror jag ju inte att kvinnorna var så benägna att anmäla mannen för misshandel, även om det förekom. Så det kanske inte är så konstigt att ingen verkar ha stött på detta vid läsningar av husförsböckerna.
 
Nu kan man fråga sig när husagan upphörde, men trots det kvarstår likväl obenägenheten att anmäla.
 
Ann-Mari

[Harriet Hogevik]

Hej!
I Barbro Nordlöf: Rättshistoria för släktforskare. Sv Släktforskningsförbund 1994 finns följande text:
Numera är det förbjudet att aga barn - förr påbjöds att barn skulle agas för förseelser, t.ex. att de svor på helgdagen. Men man fick inte aga barn till döds, det blev dock bara bötesstraff i sådana fall.
Föräldrar hade alltså plikt att aga sina barn, men det barn som slog sina föräldrar kunde i svåra fall dömas till döden.
Husaga var visserligen tillåten, men misshandel fick trots allt inte förekomma. Att slå sin hustru blå eller lytt straffades med dubbla böter.
Alltså troligen mycket grovt eftersom det ledde till fängelse.
Någon som vet vilket år husagan förbjöds?
Mvh
Harriet

[Ann-Mari Bäckman]

Ja, jag gick in på Google och fann då att den reducerades 1858 till att gälla för pojkar under 18 år och flickor under 16 år.
 
Ann-Mari

[Stefan Simander]

Visst ingick tjänstefolket i husagan. Det är ju så i Utvandrarna där bonden slår Arvid så att örat och hörseln skadas för livet!
 
Husbonden, husfadern OCH husmodern hade sedan medeltiden rätt att med måtta aga tjänstefolket, enligt legostadgor 1663-1833, efter 1858 som Ann-Marie skriver ovan.
Husagan förbjöds 1920 (på fartyg motsvarande 1922).  
 
Men i 1734 års lag nämns inte mannens rätt att aga sin fru, endast föräldrarnas rätt att aga sina barn.
Barnaga tilläts till 1966, men förbjöds först 1979, då Sverige var först i världen att avskaffa det.
 
Förr i världen var ju gränsen för misshandel betydligt annorlunda än nuförtiden förstås, eftersom det som ansågs vara aga av det rätta slaget skulle betecknas som både ringa och grov barnmisshandel och ge dryga böter och fängelsestraff eller påföljd som man hellre talar om nuförtiden.  
 
Skolagan hade begränsats sedan slutet av 1800-talet och förbjöds med nya folkskolestadgan samma år som jag föddes, 1958, men levde kvar i flera år till i praktiken. Vi blev slagna i första klass 1964-65 med pekpinnen i stjärten, när vi inte kunde psalmtexten utantill och en annan gång hade det varit pratigt, då fick alla sätta fingrarna på bänklockskanten och mottaga slag från fröken med linjalen!

[Stefan Simander]

Här i Rötter berättar Per Sundqvist om Gunnar Almqvists domboksforskning under 1750-talet i Fryksdals härad:
 
Det kan konstateras att endast ett fall av kvinnomisshandel omnämns under tioårsperioden. Detta skall ses mot bakgrund av mannens rätt att aga sin hustru. Däremot finns det några fall där kvinnor anklagas och döms för att de varit uppstudsiga mot män, bl.a. kallat sin svärfar för 'fylleracka'.  
 
Vidare: Ett annat udda fall är där två pojkar 10 och 14 år gamla stulit två 6-dalersplåtar för Kerstin Olofsdotter i Ivarsbjörke under gudstjänsttid. Kerstin får tillbaka plåtarna och rätten dömer att de båda gossarna skall risas av närmast anhörig i närvaro av kronans tjänsteman, 'som äger att tillse, det samma aga må lämpas efter deras ålder och brott, att de likväl måge för en nödig skräck och räddhåga för att vidare taga sig ett sådant oråd före'.

[Ann-Mari Bäckman]

Stefan!
 
Det sista var intressant, för vi diskuterade för ett  tag sedan om ett barn, som skulle straffas med ris, hur detta gick till. Tydligen var det alltså så, att det skulle finnas ett vittne till det hela, så att inte barnet blev för lindrigt straffad.
 
Förra veckan togs detta upp som Harriet nämner om, att vuxna barn som inte inte vördade sina föräldrar, straffades väldigt hårt, medan omvänt så kunde föräldrarna slå sina värnlösa barn gul och blå utan något nämnvärt straff.

[Stefan Simander]

Så är det ju i alla repressiva/nedtryckande hierarkier, särskilt de som bygger på godkänt våld, och då ännu mer de patriarkala/manliga. Den som utövar makten har ju just tolkningsföreträde och rätt att straffa och den underlydande, utan att bli utsatt för våldsamma mothandlingar!
Men då som idag så fanns ju andra psykologiska och känslomässiga sätt att svara med.

[Stefan Simander]

Ett exempel som kanske visar hur det går till idag?
 
http://www.aftonbladet.se/vss/nyheter/story/0,2789,1024840,00.html

[Per Thorsell]

Eftersom ämnesramarna redan brustit kanske följande, något förkortade berättelse från Husby-Rekarne, Sörmland kan få plats:
Protocoll hållet vid Kyrkorådets möte i Husby Prgd. d. 9 Junii 1850 ...
S. D. Som hos Pastor anmäldt blifvit att en så stor osämja upkommit emellan Mågen Per Lundquist i Wahlsäng och dess Hustru Sofia Carolina Holmberg att Lundquist redan flyttat från hustru och barn, och sedan dessa olyckliga Makar hvardera 2nne ggr enskildt hos Pastor fått varningar och tjenliga föreställningar att förlikas och lefva tillsammans såsom christeliga ägta makar egnar enligt Guds Ords föreskrift, men desse varningar och föreställningar ej verkat till någon förbättring, så inställde sig nu på vederbörlig kallelse ofvannämnde Makar inför KyrkoRådet som till dem framställde följande frågor:
1:o Hvad är orsaken att Lundquist flyttat ifrån sitt hem från hustru och barn?
Härtill svarade Lundquist: att det ohyggligaste bemötnde af min Hustru och Svärmoder Enkan Malmberg serdeles det sista året, då han , så ofta han hem kommit, blifvit öfverhopad med det gröfsta ovett och de skändligaste beskyllningar att han lefvat med horor och underhållit dem och offrat på dem penningar. Men icke nog med ovett, han har ofta blifvit öfverfallen med hugg och slag både af Hustru och Svärmoder, serdeles af den sednare, hvilken sparkat och skuffat honom och sagt att han skulle vara i helvete men intet i deras hus. ...
 
Tillfrågad huru Lundquist kunde ega ett så ovanligt tålamod att utan motstånd så låta martera sig af 2nne quinnor, svarade att det var en fast föresatts af honom: att aldrig röra dem, hvilken han ock hållit utom en gång, då han hött till Svärmodren med sin mössa. ...
 
Hustrun förnekade inget i sak, men hade många klagomål på Lundqvists beteende, dock inget påstående om misshandel. Mötet slutade med, att Lundqvist vidhöll boskillnaden, men lovade betala underhåll åt barnen.
 
Det hela fick en något överraskande fortsättning. Året därpå flyttade Lundqvist tillsammans med hustrun och barnen till Eskilstuna, där Lundqvist bedrev framgångsrik handelsverksamhet. Svärmodern blev kvar i torpet.
 
Per Thorsell.

[Nils-Olov Freij]

För att komma in på ämnet igen Något tidigare än 1800-tal förvisso. 
Domstolsavskrif ur Bräknehärad 1700-1750 gjort av Vanja Jonasson och Per (Röda stugan)
 
1726-11-07
59. Hustru Elsa Håkansdotter i Hjälmsa kärar Bengta Olofsdotter i Hjälmsa angående att hon har uppretat dess man, Bengtas son, så att han inte vill leva med henne i sämja och kärlek, Elsas man Nils Olsson vill inte ge uppfostring till dess lilla barn för pengar från gårdhandeln. Nils är nu borta, ingen vet var han är
1733-02-26
34. Kronolänsman Karl Peter Kreutzner kärar på Palle Brocks angivande några gifta personer, vilka har övergivit sina makar; Föravskedade båtsmannen Per Fiskare i Väby för några år sedan övergivit sin hustru Maria. Kofferdikarlen vid von Standens kompani Nils Lustigs hustru Elsa Håkansdotter, vilken har flyttat till Långasjömåla i Tingsås socken. Förpassade båtsmannen Anders Granbalk i Tararp har övergivit sin hustru Magnel Månsdotter för två år sedan, Anders driver omkring här och där i häradet.
1733-06-08
48. Kofferdikarl Nils Lustigs hustru Elsa Håkansdotter käras angående att hon har avsöndrat sig från sin äkta maka och uppehållit sig i Småland. Elsa menar att maken henne illa hanterar samt att han idkar fylleri och slöseri. Nils nu kommenderad till sjöss. 
1734-06-07
8. På angivande av kyrkoherde Palle Brock kärar kronolänsman Karl Peter Kreutzner åter avskedade kofferdikarlen Nils Lustig och dess hustru Elsa Håkansdotter angående deras söndrade äktenskap. Måtte genom laga medel förbindas till sammanlevnad. Elsa har 1733-06-09 blivit förelagd ett vite av 20 C som skuld för elak sammanlevnad. Elsa mycket halsstarrig och arg och har sedan dess avhållit sig från mannens umgänge. Kyrkoherden i församlingen klagat över hennes beteende. Elsa är förfallen till vitesböterna och skall av kronobetjänter hämtas till sin man där hon som det anstår en äkta hustru skall förbliva. Sätts ett nytt vite på 50 C och om hon överträder det i brist av erläggande av böter sätta henne på Karlshamns kastell i arrest. Nils Lustig samma vitesplikt underkastas om han brukar mot hustrun hårdhet.
1735-06-06
69. Hustru Elsa Håkansdotter kärar sin man avskedade kofferdikarlen Nils Lustig i Hjälmsa angående att han för en tid sedan slagit och illa hanterat henne. Det är allmänt känt hur illa och okristligt dessa folk sammanlevat och de har flera gånger lagfarits vid rätten och är med vite belagda att leva tillsammans. I synnerhet Elsa som är mycket argsint, uppstudsig och munkåt men det har inte haft någon verkan på henne. Vad nu detta senaste slagsmålet vidgår så erkänner Lustig att han gett hustrun en örfil för hennes förargliga mun och hennes skällande men det är allt som hänt. De är nu förfallna till 50 C vite och Lustig pliktar med 10 par spö och Elsa med 10 par ris samt att vitet fördubblas.
Nils-Olov Freij

[Ann-Mari Bäckman]

Intressant att man använder verbet kärar, vilket då har ett samband med ordet kärande förstås, som användes idag.