Peter,
SAOB skriver om (denna betydelse av) ordet skrift: skriftermål (särsk. ss. nattvardsberedelse); äv. (o. om nutida förh. nästan bl.) med inbegrepp av l. huvudsaklig tanke på nattvarden: (skriftermål o.) nattvard; äv. (o. urspr.) om (ålagd syndabekännelse ss. l. för) kyrkoplikt l. bot o. d. (se b, c); numera bl. med mer l. mindre ålderdomlig prägel.
(SAOB har en hel del exempel och ytterligare förklaringar, dels under skrift, dels under skriftermål.)
På DDSS sajt finns en beskrivning av vad uppenbar respektive enskild skrift innebar:
1686 års kyrkolag stadgade, att den som begått lönskaläge skulle stå uppenbar skrift. Den skyldige eller skyldiga, skulle då stå på en speciell pliktpall. I hela församlingens närvaro blev hon eller han sedan avlöst. Detta ändrades genom att pliktpallen avskaffades 1741 och att kvinnan och mannen istället fick stå s.k. enskild skrift. Denna ägde rum i kyrkans sakristia och övervars endast av prästen och tre eller fyra vittnen, men inför församlingen kungjordes tydligt vilka personer som var underkastade denna speciella ceremoni. Den enskilda skriften avskaffades genom en kunglig förordning 1855 men kom i praktiken att leva kvar i flera decennier till för kvinnans del. Om en kvinna, som fött oäkta barn, önskade begå nattvarden, fick hon nämligen inte deltaga tillsammans med församlingen i det allmänna skriftermål, som föregick nattvarden, utan skulle skriftas enskilt. I samband med nattvardsgudstjänster kom hon sålunda fortfarande att pekas ut inför församlingen. I många av kyrkoarkivens födelseböcker finns längder över personer, som undergått skrift, s. k. absolutionslängder, bevarade. De flesta skriftade är de som dömts för lägersmål. Här ges en hänvisning till häradsrättens dom, den skyldiges namn, oftast en uppgift om med vem lägersmålet skett samt vittnenas namn.
(Meddelandet ändrat av acb den 19 februari, 2009)