Otrohet under 1600-talet

[Anita Edmark]

Finner i Tryserum C:1 sid 232 och 233 berättelse om hur Hans Olofsson och Elin Joensdotter absolveras och återupptas i kyrkan igen - efter det att han, som gift, varit otrogen med sin piga.
 
Första noteringen finnns om händelsen 1653.
Beskrivning av syndernas förlåtelse dateras 1655.
 
Min undran;  
- kan det vara riktigt att det gått två år innan parterna fått kyrkans förlåtelse?
 
- nog måste det först varit någon dom för parterna? (har ännu inte kunna söka i dessa arkiv)
 
samt
 
- kunde en person som inte fått kyrkans förlåtelse gifta sig? Denna undran för jag ser att Elin Joensdotter gifte sig 1654 och fick barn i dec 1655. (antar i alla fall att det är denna Elin, som gifte sig)  
 
Stort tack för information!
 
Anita Edmark

[Björn Engström]

Enkelt hor är ett mycket grovt brott som kan ge dödsstraff. Jag kan tänka mig att de blivit benånade av hovrätten och det var inte aktuellt att bli återupprättad till kyrkan förrän det behandlades i hovrätten. Sådana brott kan också behandlas på flera häradsting och ev. efter skriftväxling med hovrätten.

[Stig-Ove Wisberg]

På den tiden hade häradsrätterna bibeln att dömma efter, Guds lag, och hovrätten dömde efter den värdsliga lagen, Landslagen. Därför var det många som dömdes till döden i häradsrätten men benådades av hovrätten.
 
/Stig-Ove

[Anita Edmark]

Tydligen slapp de undan ett tungt - gudomligt - straff!
Men, tror ni det var möjligt för Elin Joensdotter att gifta sig - innan kyrkans förlåtelse?

[Torsten Berglund]

Stig-Ove! Var har du fått det ifrån att bara hovrätten dömde enligt landslagen, inte häradsrätten?  
 
Häradsrätten hade givetvis att följa Kristofers landslag och de kungliga förordningar och lagar som tillkom under 1600-talet. I de fall häradsrätten hänvisade till Guds lag saknades lagrum att döma efter i landslagen, t ex i sexualbrottsmål (hor, lönskaläge, tidelag etc). I 1608 års appendix till landslagen hade dock Karl IX infört den mosaiska rätten pararellt med landslagen, d v s Gamla Testamentets morallagar skulle gälla som lag i Sverige.  
 
Dödsdomar i häradsrätten underställdes alltid regelmässigt hovrätten som ofta omvandlade dödsstraff till böter, men detta har inget att göra med huruvida det är landslagen eller Guds lag som används som grund för domslutet. Detta är istället uttryck för kungens och hans hovrätts (=högsta dömande instans vid denna tid) möjlighet att genom s.k. leuteration mildra de strängaste straff som utdömdes i underrätterna, d.v.s. härads-, rådhus- och lagmansrätterna. En stor del av de dödsdomar som utdömdes i underrätterna med hänvisning till Guds lag kom därför att omvandlas till bötesstraff.

[Stig-Ove Wisberg]

Kanske uttryckte mig otydligt. Diskussionen gäller ett hordomsmål och det var det jag avsåg. Du får gärna göra en större utläggning.
/Stig-Ove

[Torsten Berglund]

Stig-Ove,  
Precis - och min poäng var att det inte fanns något lagrum i landslagen som tog upp sexualbrott som hor och sodomi, men Karl IX hade infört den mosaiska rätten att också gälla som svensk lag som ett appendix till landslagen.  
 
Oavsett om det handlar om hordomsmål eller något annat, så gällde givetvis samma lagar såväl i underrätterna som i hovrätten. Att hovrätten hade möjlighet att mildra dödsstraffen berodde inte på att de använde sig av någon annan lag än häradsrätten. Hovrätten kunde förvisso inte bara mildra en dödsdom och omvandla den till böter eller annat straff, utan också fastställa dödsdomen. Rörde det sig om exempelvis sexualbrott som hor och sodomi så hänvisade hovrätten till den mosaiska rätten, d v s Guds lag.  
 
Ditt påstående om att häradsrätt och hovrätt dömde enligt olika lagstiftning är alltså inte korrekt, och det var det jag reagerade mot. Om du menade något annat så har jag missuppfattat ditt inlägg.

[Anita Edmark]

Hej igen
 
- återkommer med min undran om en person som inte fått kyrkans förlåtelse kunde gifta sig?
 
Tacksam för svar/Anita

[Ann-Mari Bäckman]

Anita!
 
Jag har inte min bok om rättshistoria här, där jag nu befinner mig, men vid en viss tid, har jag för mig, tog kyrkan över och välsignade äktenskapet, av Gud instiftad eller vad det hette. Om kyrkan inte hade med äktenskapet att göra, så borde väl paret ha fått gifta sig utan absolutionen, som innebar att de fick gemenskap med kyrkan igen.
 
Detta är bara funderingar. Kanske någon annan kan säga hur det var.

[Calle Lindström]

Hejsan Anita och Ann-Mari, rent formellt var det väl så, om jag nu minns rätt, att först med 1734-års lag blev det lagbundet att vigsel skulle ske i och av, kyrkan. Innan dess var det den traditionella trolovningen som gällde (och nog fortsatte att gälla för allmogen efter 1734). Således kunde man ingå ett av samhället accepterat äktenskap, må vara ej av kyrkan välsignad, men juridiskt gällande enligt landslagen, före den nya lagen 1734.
 
Vänligen,
Calle

[Ann-Mari Bäckman]

Nu då jag kollat Göran Ingers Svensk rättshistoria, kan jag inte se att det fanns något hinder för äktenskapet, som hade med absolutionen att göra.
 
Ann-Mari

[Ann-Mari Bäckman]

Om jag fattat saken rätt, så gifte sig inte parterna med varandra och dessutom skedde detta före 1686. I 1686 års kyrkolag bestämdes att personer, som tillsammans gjort sig skyldiga till hor inte fick ingå äktenskap med varandra. Enkelt hor var att den ena partern var gift och dubbelt hor, där var båda parterna gifta på var sitt håll.
 
Detta med att horsbrott skulle utgöra ett äktenskapshinder, innebar en skärpning i jämförelse med den reformatoriska kyrkans hållning på 1500-talet.

[Anita Edmark]

1653 hade horet skett.  
De två som fick absolution 1655 var husbond och piga. Husbonden var gift, men inte pigan.
 
Pigan, Elin Joensdotter, gifte sig 1654 med en annan man. 1655 fick hon barn, strax efter att fått kyrkans välsignelse.
 
Så om jag förstått det rätt var det inget inget hinder för Elin att gifta sig?
Anita

[Ann-Mari Bäckman]

Nej, det var tydligen inte det.
 
Ann-Mari

[Björn Engström]

Horsbrott och särskilt dubbelt hor gav ofta så stränga straff att något nytt giftermål blev omöjligt.

[Stig-Ove Wisberg]

Torsten Berglund skriver den 7/2 att Dödsdomar i häradsrätten underställdes alltid regelmässigt hovrätten. Det är inte helt korrekt. Det var många som avrättades utan hovrättens inblandning, vilket kan vara bra att känna till när man läser domböcker.
I Rudolf Thunanders bok, Hovrätt i funktion, kan man läsa följande:
 
Av intresse när det gäller att klarlägga hovrättens verkliga makt att avgöra de dödsdömdas öden är de mål, som kallas punkt 17-målen. Det var sju olika grova brott som räknades upp i rättegångsordinantians 17:e punkt. Samtliga var i lagen belagda med dödsstraff och om alla rekvisit förelåg, om egen frivillig bekännelse avlagts och »laglig, flitig, noga rannsakning och dom» föregått kunde landshövdingarna (och deras föregångare) låta verkställa dödsdomen utan föregående prövning i hovrätten. De sju brott det gällde var  
 
- kätteri i upp- eller nedstigande led och första och andra graden i sidoled (= incest)  
- tidelag,  
- våldtäkt,  
- barnamord.  
- veterligt uppenbart mord.  
- röveri på skogar och allmänna vägar samt  
- dråp som sker med hemgång eller försåtligen å kyrko- eller tingsväg.  
 
När en sådan rannsakning kom på hovrättens bord kunde den dömde alltså redan vara avrättad och hovrättens prövning endast avse det rättsliga förfarandet. Frågan om liv eller död var då oåterkalligen avgjord och bortom hovrättens påverkan.  
 
De sju brotten utgjorde inget oväsentligt inslag i brottspanoramat och man kan undra, vilka dödsdömda brottslingar som egentligen blev kvar för hovrätten att slutligt döma över, när avgörandet över liv och död i så många mål stannade kvar hos underrätterna och överlämnades till landshövdingarna. Ett brott som t ex barnamord utgjorde på 1660-talet 8 % av samtliga underställda brottmål vid rikets alla hovrätter, om landshövdingarna följt ordinantians bokstav att omedelbart »låta rätta» över denna »missgärning» skulle avrättningen redan varit verkställd i majoriteten av dessa mål, när de nådde hovrätten. Deras antal begränsades emellertid genom att kraven var stora: brottet skulle vara »uppenbart» utan varje oklar omständighet och frivillig bekännelse måste föreligga. I förhållande till alla stölder, sedlighetsbrott, våldsbrott etc var punkt 17-målen inte många och framstår snarare som undantag.
 /Stig-Ove

[Björn Engström]

Jag har till och med stött på ett fall när tingsrätten (ite häradsrätt när det gäller Dalarna) ändrade en fastställd dödsdom av hovrätten. Det var ett barnmordsfall där man inte kunde bevisa om barnet levde vid födseln eller inte och det föregicks av flera tingsdomar och annan skriftväxling.