Strunta i lag mot släktgifte?

[Anders Hellster]

Jag vet att man förr i tiden ganska lätt kunde få dispens från kungen för äktenskapsförbindelser som var formellt förbjudna (mellan kusiner o.s.v.). Sådana dispenser kan man hitta bland bilagorna till vigsellängden och i ett av domkapitlets arkiv finns en lista över ärenden av det slaget. Nu undrar jag hur vanligt det kan ha varit att släktingar struntade i formaliteten och gifte sig ändå. Känner ni till några sådana fall?
 
Jag har två personer där jag tror att hustrun är systerdotter till mannens förra hustru. Här skulle alltså ett svågerskap ha lagt hinder i vägen men utifrån ovanstående källor så vet jag att de inte sökte kungligt tillstånd (vilket utan tvekan beviljats). Jag kan tyvärr inte helt hundraprocentigt bevisa att hustrun är densamma som systerdottern men indicierna är riktigt starka. Tyvärr innebär det här att jag inte vet huruvida en stor gren hör till släktträdet eller inte. Några fler omständigheter: Makarnas första barn avlades i förtid, innan sorgetiden efter den första hustrun var över. Systerdottern var ett par år äldre än sin morbror. Båda hade varit gifta förut och var alltså helt myndiga.  
 
Att prästen inte hade ordning på alla torpares och backstugusittares släktförhållanden kan jag förstå men någon annan borde väl ha uppmärksammat att det här var fel?  
 
Tacksam för synpunkter
Anders H.

[Markus Gunshaga]

Hej Anders!
 
Vilken tidsperiod rör det sig om? Jag har gått igenom en hel del av Lunds domkapitels protokoll mellan 1689-1720, och prästerna verkar vara väldigt noga med släktskap inför påtänkta äktenskap. Minsta lilla släktskap anmärks hos domkapitlet, och biskopen med de andra konsistorialerna meddelar varje gång lika tålmodigt vilka led som var förbjudna, vilka som inte var förbjudna men inte heller rekommenderades, och vilka led som accepterades.
 
På Wikipedia kan man läsa om inavel att Enligt kyrkolagen, från 1686, måste alla svenska äktenskap registreras. Kusingiften var sällsynta mellan 1686 och 1820-talet, de krävde dispens från kungen och förekom mest hos adeln. 1844 krävdes inte längre dispens och kusingiftena blev 2,5 till tre gånger fler. Jag vill minnas att 1686 års kyrkolag dikterar ganska tydligt vilka led som var förbjudna, men jag har tyvärr inte tillgång till denna lagbok för tillfället.
 
Som du säger kanske inte prästen höll koll på hur alla sockenbor var släkt med varandra, men inför ett tilltänkt äktenskap hölls ju alltid tre lysningar under de föregående söndagarna i kyrkan, där eventuella hinder skulle deklareras. Då skulle man ju kunna tänka sig att några släktingar eller andra sockenbor borde påpekat ett eventuellt släktskap.
 
Har du tittat i det aktuella domkapitels protokoll och inkommande handlingar?
 
Mvh, Markus

[Anders Hellster]

Hej!
 
Tack för respons. Detta var i Ytterby, Kungälvs pastorat, år 1836. Jag har själv kollat bunten med bilagor till vb. och där fanns inget. Däremot något snarlikt fall betingat av svågerskap och flera kusingiften. Göteborgs Landsarkiv har meddelat mig att ärendet inte finns med i Domkapitlets inkommande handlingar.  
 
Helt klart var lag och praxis kända. Jag har också kollat i 1734 års lag och där framgår att gifternål med en ingift morbror var förbjudet. Mitt intryck från Södra Bohuslän sekelskiftet 17/1800 och framåt är emellertid att släktgiften var en välkänd företeelse som inte väckte anstöt.    
 
Jag har också tänkt på detta med lysningarna. I mitt fall har någon miss skett för prästen har bara skrivit upp bröllopet som det sista år 1836 utan angivande av lysnings- och vigseldatum. För andra par står datum för bröllopet och en lysning. Visst borde någon ha reagerat? Om det är som jag tror så hade båda makarna släkt i grannskapet. Eller avstod man från att lägga sig i, förvissad om att alla gjorde vad de borde?    
 
/Anders H.

[Chris Bingefors]

Jag har sett ett par med liknande släktskap som reste utomlands och vigdes. Det räknades tydligen i Sverige sedan.

[Anna-Carin Betzén]

Du skriver att du inte hundraprocentigt kan bevisa att det är samma person, men att indicierna är starka. Frånvaron av dispens är väl ett (starkt?) indicium på att det inte är samma person. Å andra sidan kan du ju börja gå igenom norska vigselböcker från det året.

[Carina Widell]

Jag tror att det kunde variera mellan olika präster och olika socknar. En del präster var jättenoga och höll hårt på lagen medan andra inte var så nogräknade.

[Anders Hellster]

Intressant idé om utlandet. Men i så fall borde det ju funnits en anteckning om det istället.
 
Jag har verkligen i flera år antagit att makarna inte var släkt eftersom dispensen fattades. Så klart kan det ha funnits flera Anna Catharina Johan(ne)sdotter födda samma år i omlopp. De övriga relationer som skulle betingat släktskapen (att systerdottern faktiskt var en systerdotter till den första hustrun) är bevisade.
 
Men så häromdagen fann jag att systerdottern kom tillbaka till Ytterby 1822, efter åtta års bortavaro. Hon kan identifieras på sitt exakta födelsedatum. Om den andra kvinnan står det bara 1800. Sistnämnda dyker upp i husförhörslängden 1826-1829. De två rörde sig i samma grannskap inom socknen men jag har ett glapp på ca 5 år i de säkra beläggen mellan dem. Jag håller på med en systematisk genomgång av pastoratets utflyttnings- och husförhörslängder för att utesluta dubbelgångare.
 
Det är frustrerande att ovissheten består. En intressant sydafrikansk släktgren får hänskjutas till en fotnot eller bilaga i min släktkrönika. Dock skulle det vara upplyftande att höra om andra par och präster som inte var så nogräknade.  
 
/Anders H.

[Anders Hellster]

Korrigering: Har tittat en gång till i vb. De var inte sista paret. Inga datum är angivna men av ordningsföljden framgår att lysning skett mellan april och augusti, troligast efter d. 18 juni p.g.a. sorgetiden. Vigseln lär inte ha skett i Norge för ett vittne från orten står angivet.

[Anna-Carin Betzén]

Systerdottern har möjligen inte någon förälder (eller ogift syskon) som dött efter 1836, så att hon kan stå som arvinge i en bouppteckning?

[Anders Hellster]

Det finns ingen bouppteckning efter föräldrarna, antagligen eftersom de var för fattiga. Annars hade den löst problemet. Alla syskon verkar antingen ha  gift sig eller dött i späd ålder, utom en syster som flyttade och som jag inte vet vart hon tog vägen. Jag ska kolla i mantalslängderna också men då måste jag använda originalen.  
 
Frågan handlar nu inte så mycket om det enskilda fallet (som är hopplöst) utan om den generella respekten för lagen. För att ni ska kunna hänga med i mitt exempel så kommer dock en klargörande uppställning:
 
Anna Catharina Johannesdotter, f. 12/13/1800 - dotter till:
Karin Andersdotter (1780-1834) - syster till:
Christina Andersdotter (1784-1836) - hustru till:
Gabriel Eriksson (1804-1840) - 2:o make till:
Anna Catharina Johansdotter, f. 1800, d. 03/30/1844, 43 år gammal.
 
Sistnämnda var tidigare, 1829-1834, gift med en torpare Nils Larsson, också utan bouppteckning. Faktiskt har hembygdsforskaren Ingvar Larsson (+) i boken Byn Bredsten (Kungälv, 1990) antagit att Nils Larssons hustru var dotter till Karin Andersdotter här ovan. Men han var nog omedveten om det andra äktenskapet och dess betydelse i så fall.
 
(Meddelandet ändrat av Hellster 2012-05-11 20:09)